Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

09:49 | juli 21, 2009

Från koja till hotell

God morgon min vän. Helt sjukt att jag är vaken nu, så här tidigt :-). Vi kom fram till stugan i går, eller snarare lekstugan. Den var så liten att när vi fällt ut bäddsoffan fanns det inte en decimeter golvyta kvar, så varken väskor, Livs lilla säng eller knappt jag själv fick plats. Jag är inte den som klagar, jag genuint hatar att klaga. Det gäller allt från dålig mat på restaurang (mest för att jag är rädd att kocken ska spotta i min mat eller ”olla” min tallrik, om jag klagar) till just en situation som denna då det utlovats större stuga, men den visar sig vara yttepytte. Peter däremot har inga problem med att säga ifrån, trots mina invändningar om att det inte spelar någon roll. Avskyr när folk blir arga eller besvikna. Däremot så håller jag med om att rätt ska vara rätt, man ska få det man betalar för, oavsett om det handlar om mat eller annat. Ofta låtsas jag om som att jag inte känner Peter när han sätter i gång, men i efterhand blir det alltid bra och jag önskar jag vore lite mer så själv. Som när vi åkte på smekmånad och dynan på min flygstol var lös, och halkade av så fort jag rörde mig. Det var jobbigt, men inte så att jag ville klaga, eller orkade börja förklara på engelska att jag vill ha en ny plats eller kompensation på något vis. Peter däremot tog tillfället i akt och sa i från. Planet var fullt, i alla fall i den klassen där vi satt. Det slutade med att vi fick flytta och sätta oss i första klass i stolar som kunde bli sängar, filmer, champange, god mat och väldigt mycket bättre service. Så i sådana här tillfällen är jag glad att Peter kör på och jag kände honom mer än väl när jag fick lämna min trasiga stol och ligga i en ”säng”, sippa champange och titta på film.

Ibland är det värt att klaga :-).

Ibland är det värt att klaga :-).

Vi lämnade i alla fall stugan utan sura miner från uthyraren. Nåja, han kanske inte var helt nöjd men han förstod åtminstone delvis. Skönt, annars hade jag bott kvar. Vi sov hos Peters kompis Jesper inatt, och idag checkar vi in på ett mysigt hotell här i Falsterbo, som kostar lika mycket som stugan. Slutet gott, allting gott!

Nu ska Peter iväg och spela tennis igen. Han har fått en låsning på att han ska bli grym på tennis. Vill säga till honom att det kanske är för sent att bli proffs vid 34 års ålder men han verkar så glad så jag vill inte förstöra för honom. Jag tror att han snart kommer märka det själv och då får jag stå där med en tröstande axel. Killar kan verkligen ha en skruv lös ibland. Efter deras tennis ska vi äta lunch i Falsterbo med några kompisar. Ska verkligen bli mysigt. Hoppas det kommer gå bra för Peter på tennisen annars kommer han sitta som ett barn och peta i maten. 

Ha en fin dag, så hörs vi lite senare.

All kärlek.


12 kommentarer



12 kommentarer om “Från koja till hotell”

Lämna ett svar till marita57 Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Känner igen mig i det du skriver, jag är likadan, har svårt att säga ifrån när jag blir missnöjd över något. Men ibland måste man ju säga ifrån..annars går man (iaf jag är sån) och retar sig på det resten av dagen. Som i söndags när vi tog McDriven på Mc Donalds..vi beställde varsin sprite att dricka till maten..när vi väl smakade på drickan så var det bara kolsyrat vatten. Vi hade inte hunnit långt alls så jag ”tjatade” lite på Fredrik att han skulle ta ett varv till i McDriven och få nya drickor..så det gjorde vi och nya drickor fick vi. Fast var det jag som hade suttit vid ratten hade jag nog aldrig kunnat med att ta ett varv till, haha..men det är lätt att pusha på nån annan att göra det..lite taskigt kanske 🙂
    Ha en bra dag!! Kramis Malin

    Svara
  • Vad skönt att det löste sig, bra att kunna säga ifrån och inte finna sig i allt, även om det är en bagatellsak. Känner igen det där med mannen & sporten, har en här hemma som är som en litet barn när golfandet har gått dåligt en dag. 😉
    Ha det gott!
    Kram

    Svara
  • Åh, det är så sant!! Det är så lätt att man struntar i att säga till för att inte såra någon!! Känner igen mig såååå. Men oftast är det ju faktiskt bättre att säga till.När man jobbar med service o försäljning t ex, så tycker jag personligen att det är jättebra om folk säger till om något inte är som det ska. Då har man ju möjlighet att göra något åt saken!!! Då blir alla nöjda!!!
    Hoppas att vädret blir bättre för er! Här i Göteborg börjar det klarna upp nu!! Man börjar tröttna på att vara instängd:( Men vi har ju lite golvyta iallafall;)

    Svara
  • Kära Hannah. Känner igen mig även om jag har blivit bättre på att säga ifrån, bara man gör det utan skrik och bråk så är det helt ok, men det tar tid att lära sig. Så skönt att det ordnade sig till sist och oftast brukar det bli bra. Ha några underbara dagar i Falsterbo och hoppas att solen kommer att skina på er. Önskan om en härlig dag till dig och din familj.
    Kramar Rosa

    Svara
  • HEJ KÄRA DU.JAG KÄNNER OCKSÅ IGEN MIG I DET DU SKRIVER.VILL HELST INTE KLAGA OCH FINNER MIG I DET MESTA TYÄRR. MEN SEN HAR JAG EN MAN SOM SÄGER IFRÅN NÄR DET ÄR NÅGOT HAN ÄR MISSNÖJD MED. KÄNNS LITE PINSAMT IBLAND.DET VAR JU BRA DET ORDNADE SIG MED ERT BOENDE.HOPAS NI FÅR EN RIKTIGT SKÖN SEMESTER I UNDERBARA FALSTERBO.KRAM PÅ ER ALLIHOPA.

    Svara
  • Skönt att höra att det inte bara är jag som är dålig på att säga ifrån och klaga. Här är det också mest maken som gör det och det är skönt att det är nån som gör det i alla fall 😉

    kram Mia

    Svara
  • Hihihi…jag känner en till som skulle ta på sig plutmunnen och sura vid middagen om han förlorade ;o)

    Hoppas ni får det bra på hotellet istället. Vad skönt att det löste sig…

    Ha det gott och sköt om er!

    Kram Lovisa

    Svara
  • När män vill leka e d bäst att låta dem hållas, har själv en här( cross å golf.) När han har lekt klart kommer han hem å e så glad! Vår tid kommer när barnen växt upp! Könsdiskriminerande men sant, för husefriden… Kram

    Svara
  • Första klass är inte fy ska. Jag önskar likt dig att det var mer stake i mig, haha. Maken min står för snacket i vår familj.

    Sov gott!

    http://annemoije.blogspot.com/

    Svara
  • Hej!

    Faktiskt så måste jag säga att i vår familj är det jag som står för säga-ifrånandet! Min sambo tittar på mig som att ”snääälla, måste du?” och det blir gärna en diskussion! Men jag tycker jag ska säga ifrån och oftast blir man bra bemött tycker jag. Hur ska någon veta om man inte säger ifrån? Men det är inte lätt, jag brukar tänka mig hur det ”andra” personen har det just nu och bemöta den som jag själv skulle ha vilja bli bemött i den situationen. Då blir man nog lite lugnare vill jag tro 🙂

    Ha en skön semester!

    Svara
  • GUD VAD DU ÄR SNYGG PÅ BILDEN PÅ FLYGPLANET.DU HAR VERKLIGEN ALLT.KRAM IGEN.

    Svara
  • Tjusigt jobbat…. kram

    Svara