Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

11:37 | april 4, 2011

Hockeyrumpa

God måndag. Hoppas att allt är väl. Jag ville bara titta in och säga ett snabbt hej 🙂
Har haft fullt upp sedan tidigt imorse. Började morgonen med ett lyckat möte på Babyproffsen i Bromma Blocks. Så snart kan du även se våra snygga JOOLZ-vagnar där 🙂 Vilket grymt shoppingcentrum Bromma Blocks var förresten, stort och fräscht.
Har även varit uppe på Lugna Favoriter och så höll jag på att köra rakt in i Foppas bak, alltså hans bil.

Peter "Lugna" Borossy och jag.

Peter "Lugna" Borossy och jag.


Ska strax till kontoret och då blir det tävlingsdags.
Puss och kram ♥


3 kommentarer



3 kommentarer om “Hockeyrumpa”

Lämna ett svar till pianisten Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Hej Hanna! tänkte bara skriva vad som gladde mitt hjärta idag. Var på banken, med typ 49 nummer före mig ,inget konstigt i sig, men en kvinna gav mig en lapp där det bara var 3 nummer före mig; hon sa ta den här lappen jag är redan färdig! jag blev så glad det är i och för sig aldrig kul att vänta så länge, men jag är hostig och eländig och då blev jag extra lycklig förstås! Samma sak i fredags ,på banken, det var då typ runt 30 nummer före mig, då gav en tjej mig en nummerlapp, så jag bara behövde vänta 2 nummer till ,sen var det min tur! Det ger mig en påminnelse att tänka på mina medmänniskor, hur jag kan göra någon människa glad! ( som vanligt har detta ingenting med ditt inlägg att göra!) det börjar nästan bli komiskt/tragiskt faktiskt!

    Svara
  • Hej fina. Ja, visst är det konstigt att man reagerar så starkt på vänliga gester?! Sådant som borde vara självklart. Jag satt själv halva gårdagen och tänkte på hur chockad och glad jag blev när en ung kille kom fram och erbjöd mig hjälp med att bära ner vagnen för trapporna till pendeltåget. Tidigare samma dag såg jag en äldre man falla ihop på gatan i Göteborg. Det fanns människor överallt, starka karlar, men ingen förutom jag och en äldre dam sprang fram och hjälpte honom. Jag ville nästan skälla ut alla dem stod som självupptagna fån och stirrade. Nej, jag håller med dig! Tänk på dina medmänniskor. Minsta lilla leende kan göra någon annans dag 🙂 Puss

    Svara
  • Glömde skriva att jag hoppas att du snart Kryar på dig! ♥

    Svara