Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

10:18 | augusti 18, 2014

Skolstart

God måndag min vän. Hoppas allt är väl.
Idag börjar många svenskars nya liv. Nya kostvanor, dieter och andra knep för att få bort semesterkilona. Det hörde jag på Mix Megapol imorse. Idag började i alla fall mitt nya liv med tidiga morgnar och körningar till förskola och skola. Tidiga morgnar är värre än några extra semesterkilon enligt mig 🙂
Idag gick det dock väldigt lätt att stiga upp vid 06.30 när klockan ringde. Jag var så rädd att försova mig så jag vaknade redan klockan 05.
Pojkarna gick upp så fort jag väckte dem. De har faktiskt längtat. Första dagen i skolan efter sommarlovet är alltid pirrigt. Jag minns det själv som igår.
William börjar dessutom högstadiet i en ny skola. Frågade om han ville att jag skulle följa med honom men han tittade på mig som om jag vore helt galen. Kan inte riktigt förlika mig med att han är så stor. När jag lämnade av honom vid skolan så såg jag bara ryggen av min lilla pojke ingen tonåring som inte vill sitta i mitt knä längre eller att jag ska följa med första dagen i skolan. Känns konstigt och gör lite ont men det är faktiskt mitt ansvar som mamma att låta honom få släppa taget (liiite), låta honom bli stor, självständig och trygg i sig själv utan att jag hela tiden ska vara där som en skugga med hökögon. Får vara det lite i smyg 🙂
Han vet att jag alltid finns där. Vad han än har gjort och vad som än händer och det är det viktigaste. Jag kommer alltid tanka honom full av kärlek och trygghet. Snart är Mio också där. Men inte ännu så jag får passa på att hålla honom i handen, krama honom bland folk och ropa högt över gatan att jag älskar honom så länge han tillåter 🙂
Alla barnen var i alla fall glada och det var inga som helst problem att lämna flickorna på förskolan. Skönt!
Igår kom min Peter hem och Jessica, hennes barn och Lenita for hem. Vi har alla haft en fin och mysig helg.

20140818-101242-36762097.jpg
Men innan alla for hem åt vi kladdkaka och vispgrädde. Fick hjälp med att vispa grädden.

20140818-101333-36813622.jpg
Gott!

20140818-112607-41167664.jpg
Fiddeli och Vida myste i soffan och tittade på Dora.
Vi hade en frossarsöndag och åt svulloröra med nachochips till middag.

20140818-101609-36969686.jpg

20140818-101621-36981748.jpg
Sidan med jalapenos är min och Peters. Spicy.

20140818-101738-37058456.jpg
Kollade på en sjukt seg film också. Hade sett framemot att se den men fy vad dålig den var.
Nu ska jag sätta ihop lite tankar runt vår kommande kollektion. Ta fram inspiration till nästa säsong, höstkollektionen, och kolla klädprover som kom på posten. Måste ta några timmar efter lunch och skriva också. Har hela mitt liv att gå igenom 🙂
Önskar dig en fantastisk vecka, styrka och glädje.
All Kärlek ❤️


6 kommentarer



6 kommentarer om “Skolstart”

Lämna ett svar till ÅsaC Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Hi hi känner precis som du Hannah att man måste släppa lite men det är såååå svårt

    Svara
  • Det var skolstart för mina flickor med. De var båda förväntansfulla och taggade. Synd att filmen Noah inte var bra. Jag hade sett fram emot att se den.

    Svara
  • Jag en snart pensionär känner så väl igen mig om att släppa taget. Att gå över till att vara ett paraply som fångar upp om de faller eller kommer snett i livet. Som tur har jag aldrig behövt använda det paraplyt men mina nu vuxna barn säger att det kändes skönt att mamma fanns där bakom. Fanns inget som de kunde göra som de inte kände de kunde prata med mamma om. Och än idag så pratas det mycket vid behov. Du kommer alltid att ha en funktion i deras liv, men den ändrar sig över åren. Gratulerar till jättefina barn.

    Svara
  • Ahh tänkte oxå kolla den filmen, men litar på dej.
    Sega filmer kan kvitta.
    Dora kollar vår tvååring på oxå.
    Inte värst underhållande för en 35-åring, tacka vet jag Tingeling

    Svara
  • Känner så väl igen det där med att släppa taget. Jag är precis iväg och lämnar min äldsta son ca 90 mil hemifrån. Visst, han är vuxen (21 år) men det känns ändå.

    Svara
  • Så vackert skrivet i all sin enkelhet, att du alltid finns där och alltid kommer att tanka honom full av kärlek och trygghet. Så är min mamma för mig fortfarande, och jag hoppas att jag får vara likadan om jag en dag blir mamma. Kramar 🙂

    Svara