Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

21:14 | oktober 6, 2016

Sjukdom, sjätte sinne och osynlig närvaro

God kväll i stugan. Hoppas att du har haft en fin dag.

Jag ligger på sofflocket efter en god middag och en kvarts sömn. Somnade med tjejerna när jag nattade dem. Det gör jag varje kväll. Igår somnade jag med dem vid 20.30 och sov hela natten 🙂

Älskar att sova men är ofta trött på ett icke normalt sätt.

Har även andra symtom som är jobbiga att stå ut med. Jag har gått länge med detta så nu var det dags att besöka läkare. Med en stor familj så har man sällan tid att ta tag i sina egna åkommor. Man tar hand om sig själv i sista hand. Var på Sophia Hemmet och fick en väldigt bra läkare som lyssande på mig och tog mig på allvar. Efter besöket var det dags för blodprov. En massa prover. 

Har sedan tidigare väldigt lågt av någonting när det kommer till sköldkörteln. På gränsen till att jag behöver medicin. Det mesta jag lider av stämmer in på att det är något knas med just sköldkörtlen så jag hoppas innerligt att jag får må bättre snart. Det verkar ha förvärrats med åren.


Jag avskyr att ta blodprov och det känner mina vener. De drar ihop sig direkt och vägrar ge ifrån sig blod. Sjuksköterskan fick sticka mig i båda armarna och kämpa med att få ut blod i alla rören som skulle fyllas. Jag var redo med fötterna om det skulle behövas 🙂

Jag gillar att hjälpa människor och tror att jag skulle passa att arbeta inom vården. Kanske som undersköterska. Få vara den som visar medmänsklighet för patienterna, rå om och ha förståelse. Men tyvärr har jag en fruktansvärd skräck för blod och olyckor, så jag får lämna det åt proffsen.

Minns när jag låg inne efter att jag fött Vida. Kanske hade jag otur men alla behandlade mig som ett nummer på en säng. Den där patienten i säng nr 11 på avdelning 4. Inte en person med känslor, smärta och en nyfödd bebis som jag inte kunde ta hand om. Det var bara undersköterskorna som jag minns med värme. När inte de fanns i närheten så fick Peter sköta både mig och Vida. Byta blöjor på oss och tvätta oss båda. Hon och jag bara låg där. 

Med det vill jag bara ge alla undersköterskor en stor varm kram och TACK för att ni finns ❤️

Idag på lunchen gick jag förbi ett ställe nära kontoret som fick mig att tänka på NY eller Paris. Det hängde stora köttstycken i fönstret och utanför var det lådor med frukt och grönt. Såg så inbjudande ut.



Fixade iordning på kontoret inför morgondagens utförsäljning innan det var dags att fara hem.

Hemma var allt som vanligt. Småstökigt, jag lagar middag samtidigt som syskonen brottas på golvet, jagar varandra, tjafsar eller skräms. Efter maten brukar det lugna ner sig och alla drar sig tillbaka, pluggar, kollar TV eller somnar. 

Hur brukar det vara hemma hos dig?

Jag får för mig att alla andra har det så lugnt och icke rörigt och att vi är en freak familj med en ljudnivå som jag får fösterrutorna att skaka 🙂 


Lagade en god och gräddig pasta på resterna av laxen jag tillagade i ugnen igår. 


Ikväll kände jag Isaks närvaro så starkt. Jag och Vida sprang ut för att inte missa Isak-himlen. Vi pratade med Isak och berättade hur mycket vi saknar honom. När en viss låt kommer, en känsla, en brinnande himmel eller annat som jag förknippar med Isak så får jag ibland en extra stark saknad i kroppen. Jag tror att det är han som visar att han finns hos oss.

Det är ganska konstigt men Charlie och Vida, som fick minst tid med Isak, är de som pratar om honom mest. De är fortfarande så små och öppna för det som vi kanske inte känner längre. Låter kanske fluffigt men jag tror små barn och djur har ett sjätte sinne. 

Imorgonkväll ska jag iväg ett dygn med två fina tjejkompisar. Måste packa och förbereda innan jag somnar.

All Kärlek ❤️


19 kommentarer



19 kommentarer om “Sjukdom, sjätte sinne och osynlig närvaro”

Lämna ett svar till Sara Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Hoppas du känner dig piggare snart! Läser ofta din blogg men kommenterar sällan. Har två barn på 5 och 7 år. Det kivas en hel del… en massa onödigt tjafs. Jobbigt! Ha en fin kväll!

    Svara
  • Problem m sköldkörteln är väldigt vanligt bland kvinnor (gissar att du kommer få många kommentarer om detta☺️), Levaxin, ersättning för sköldkörtelhormon är det vanligaste läkemedlet bland kvinnor, vanligare än p-piller! Oftast är det lätt att få rätt behandling. Hoppas du få svar snart o att ni hittar en lösning på vad det än är
    Kram från en Levaxin-ätare

    Svara
  • Gokväll Hannah , hoppas allt är väl?
    Och hoppas det ordnar sig nu efter ditt läkarbesök.
    Jag blev så glad när ha läste ditt inlägg, jobbar själv som undersköterska! Och varje dag kämpar man med ett glatt humör ta hand om patienter på bästa möjliga sätt!
    Men tyvärr får man oftast inte höras så mkt gott som att arbeta som undersköterska!

    Så ja tar åt mig av dina vänliga kommentarer ang undersköterskor Stort tack!!!!

    Önskar dig allt gott! Du verkar vara en sån underbar , ödmjuk och vänlig person !
    Läser din blogg varje dag!

    Gonatt Hannah! O va rädd om er!
    Kram Nathalie✨✨✨

    Svara
  • hoppss det inte visar sig vara något allvarligt med hälsan.. Fy va jobbigt att vara svårstucken ( stakare)
    ja bluf ju stuken ofta och har tack och lov kärl som är drömmen för varje sjukdyrra. Men hatar det och tycker det är lika läskigt och gör lika ont varje gång och vill
    inte se rören med blod..
    När jag fått blod via dropp har dom fått hänga för en örngott lr dyl, för droppåsen Ogillar oxå blid som du.

    känner även igen hur man kan bli behandlad av vissa syrror på sjukhus.. vissa borde byta jobb. medans vissa andra är underbara…
    pastan såg mumsig ut!!
    varma kramar Mia uppsals

    Svara
  • Hej Hannah,

    Ser att du verkligen hittat en läkare som är noggrann och lyckats ta alla prover som bör tas när det gäller sköldkörteln.
    Jag blev väldigt sjuk 2014 och fick ingen hjälp. Symptomen är hemska och jag var mer eller mindre levande död när det var som värst.
    Jag har följt din blogg länge och reflekterat över massa kaffe, något man tar till för att klara dagen. Orostankarna är också ett vanligt symptom liksom trötthet.

    Min syster har hyperthyreos vilket gör att hon inte kan gå upp i vikt om hon inte är rätt inställd på levaxinen men hon skulle nog också behöva lio.

    Jag hoppas att du får svar och bästa möjliga hjälp, det är mängder av människor som lider dagligen.
    Hoppas framförallt att ditt kortisol ligger bra.

    Stort lycka till!

    Svara
  • Tack, det värmde ❤️
    Från en uska

    Svara
  • Tack ❤ Jobbar som undersköterska, något jag alltid velat bli. Så, som 32 åring valde jag att utbilda mig och ångrar det inte en dag! Den vanligaste frågan jag får är om jag nu ska vidareutbilda mig till sjuksköterska och svaret är alltid NEJ!!Jag vill ha den nära kontakten med patienterna och få göra en skillnad Hoppas du får rätt på hormonerna, vet nog hur du har det. Jag känner mig som ett levande lik, men får ingen hjälp så länge jag ligger inom normalvärdet, som enligt mig har alldeles för stort spann… Varma kramar i höstkylan

    Svara
  • Fina Hanna, vad fint du lyfter fram undersköterskorna. Det är så viktigt att vi gör det, de gör ett helt otroligt arbete.

    Hemma hos oss har vi också ett totalt kaos ibland, hahaha! En sexåring som vet precis på vilka av lillebrors knappar han ska trycka, för att göra lillebror arg. Eller som igår när vi åt kvällsmat, vi föräldrar och sexåringen. Tvååringen skrek mest i sin stol, för att han inte fick som han ville just precis då. Så en kvarts kvällsmat, med en lillebror som var helt otröstlig. Ibland är det inte lätt 😉 ♥

    Svara
  • Hoppas det ordnar sig för dig.
    Trevlig helg
    Kram

    Svara
  • Tack Hannah för dessa ord. Jag är själv Undersköterska och jag tror många som mig behöver just uppskattning för allt slit vi gör. Slitigt men så kul!!
    Ha en trevlig helg med tjejerna. Jag ska tacket lugnt och shoppa lite baby saker. Den 16:e, nästa sönd är bebisen beräknad ☺
    Stooor kram!!!!

    Svara
  • Jag tror också att barn har ett sjätte sinne som vi förtränger i takt med att vi växer upp och allt omkring oss ska börja bli logiskt och resonligt. Hoppas du snart mår bättre! ❤️ P.S Härligt att höra att det är kaos även hos andra!

    Svara
  • Hej fina Hannah! Hoppas det löser sig för dig. Jag är precis som dig svårstucken och dessutom livrädd för nålar och smärta ingen bra kombo. Hemma hos är det lugnt bara jag och min man. Men jag tycker det är mysigt när man är borta hos någon som har en stor familj men efter en hel kväll är det skönt att komma hem till lugnet igen:-) Önskar Dig ett trevligt dygn med tjejerna! STOR KRAM

    Svara
  • Hoppas du kan få svar, och sedan bra hjälp, så att du får må bra!
    Trevlig helg!!

    Svara
  • Blir glad för det du skriver om oss undersköterskor. Själv jobbar jag inte på sjukhus men inom åldringsvården som undersköterska och har gjort det i 20 år nyss fyllda 39 år. Älskar mitt jobb fast det många gånger är väldigt slitsamt och tungt. Man får så mycket tillbaka. Många får knappt aldrig besök och då blir vi personal som anhöriga som alltid finns där.

    Svara
  • vad obehagligt, krya på dig<3

    http://Camillaesi.se

    Svara
  • Ingen säker diagnos såklart, men ett tag somnade jag också med dottern varje kväll vid halv nio och sov sen för natten. Jag blev bara tröttare och tröttare och kom fram till att jag nog sov för mycket. Efter det har jag också börjat träna och det är som alla säger, man blir piggare och gladare av det.
    Hoppas proven kan de svaren du behöver få.

    Glad Fredag!

    Svara
  • Små barn är mer mottagliga för andevärlden. De ser honom säkert! <3

    Svara
  • Hej Hannah, tack för fina ord om oss undersköterskor! Det värmer! jag vet att du med ditt goda och fina hjärta också skulle passa perfekt som undersköterska (om du nu inte led av blodskräck) Jag älskar mitt jobb och om du bara visste så mycket kärlek och fina ord man får från patienterna.Finns nog inget jobb där man får så direkt feedback och den är nästan alltid positiv. Önskar att fler ungdomar skulle prova på vårdyrket för även om det är tungt så är det helt fantastiskt att arbeta med människor!
    Stor kram och ha en trevlig kryssning! Lotta

    Svara
  • Hej Hannah! Jag har underproduktion av sköldkörtelhormon sedan några år tillbaka. Tar Levaxin. Fick äntligen svar på varför jag saknade lust och ork! Sedan tar det tid innan kroppen tillgodogör sig medicin, men det hjälper till slut! Kramar!/Anna

    Svara