Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

00:34 | december 10, 2016

Bye Bye Los Angeles

Hej mittinatten vackra vän. Om tio timmar landar jag på svensk mark och får krama, pussa och gosa med barnen. Ingen kommer undan, varken tonåring eller 4-åring 🙂

Förhoppningsvis kommer jag vara pigg när jag kommer hem. Har det riktigt skönt på flyget med bra plats, bubbel, filmer och böcker.
Det är dessvärre så dålig uppkoppling här uppe bland molnen så bilderna går inte att ladda upp. Uppdaterar dig när jag har landat.

Landat! Nu ska vi hämta väskorna och fara heeeeem.


Puss ❤️


5 kommentarer



5 kommentarer om “Bye Bye Los Angeles”

Lämna ett svar till Lena M Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Trevlig resa hem, önskar jag dig. Förmodligen är du fylld av inspiration och glädje. Härligt att få rå om alla barnen när man har varit iväg. Jag älskar för övrigt din blogg, så snälla sluta inte.
    Trevlig adventshelg

    Svara
  • Fina fina Maggan!
    Blir så rörd, har just sett dig i morgonsoffan med Jesper.
    Har också förlorat en tio-åring så jag vet hur det är ätt bära med sig en sorg.
    Dock har det nu gått ett antal år sedan det hände.
    Stor stor kram till Dig.
    Ellenor

    Svara
  • Men OJOJ skrev på fel!! Förlåt!!
    Stor kram till dig också Hannah!!

    Svara
  • Hej Hanna
    Såg litet fragmentariskt på TV om Din stora sorg efter att ha förlorat ett barn. Vet inte vem som underrättade om dödsfallet, men ytterst är det polisens och dödsfallet inte skett på sjukhus. Alla poliser konfronteras med det mer eller mindre. Värst är de där någon går bort hastigt i blomman av sitt liv.Det finns otaliga fall om bra och dåligt genomförda underrättelser. Det är omöjligt att på förhand veta hur den drabbade kommer att reagera, Hysteri, vrede till likgiltighet förekommer. Ibland används läkare eller präst vid besöket. Att polis kommer är en sak, men kommer läkare eller präst är det nästan givet att något allvarligt hänt en anhörig.
    För att du skall först svårigheten skall jag berätta om en numera avliden polis i Nyköping som ömsom kallades pärlan ömsom Tystbergaren. Han var trafikpolis och åkte huvudsakligen på vägarna. Sågs litet av allmänheten som hårdför och åthutade och rapporterade trafikanter i tid och tid. Det var bara så att när han bytte overall hamnade rapporterna i papperskorgen kort sagt En mycket godhjärtad person. Nu bar det sig inte bättre än att en av hans bästa vänners 20-åriga dotter blev ihjälskörd ute på vägen. Han var där och insisterade på att det var hans skyldighet att underrätta föräldrarna. Vakthavande befäl var emot, men Pärlan såg det som sin skyldighet. Han ansåg sig bäst lämpad. Han brukade då och då hälsa på familjen när han var i tjänst för en kort fikastunder Besöken var inte ovanliga. Åkte upp på gårdsplanen under vånda. Frun kommer ut och ropar glatt. Hej, kommer Du, vill Du ha fika? Svaret som nästan alla poliser ger ”Ja tack”. Han sitter en timma och förmår sig inte förstöra den stämning som finns mellan dem genom att berätta om det tragiska dödsfallet. Han tvingas åka därifrån med oförrättat ärende Hur det sedan löstes vet jag inte. Kan Du förstå dilemmat. Det finns inte regler eller kunskaper om hur man skall gå till väga. Det finns säkert värre exempel än det här

    Svara
  • Det är Magdalena Graaf som förlorat sin son Isak.

    Svara