14:37 | september 19, 2017
Mitt lilla original
Hej vacker. Jag och Vida sitter på ortopeden och väntar på att foten ska bli undersökt. Innan dess var vi på röntgen.
Ett snabbt stopp utomhus blev det däremellan då larmet på sjukhuset gick och vi var tvungna att utrymma. Alla fick gå ut och vänta på att brandmännen kollade så att allt var okej.
Det var tydligen en lampa som exploderat. Ingen brand så vi fick gå in igen efter en stund.
Vi hade precis beställt mat och satt oss för att äta så vi fick fortsätta vår måltid utomhus 🙂
Lite av ett äventyr tyckte Vida.
Vida mitt lilla original har satt möbeltassar på kläderna och har på sig en hoodie som passade när hon var 1 år. Hon vill vara sig själv och klä sig som hon vill säger hon. Det är bra!
Det här måste vara min lyckodag utbrast hon när hon fick ett gult gips. Hennes favoritfärg. Hon hittar då det positiva i allt.
Hon fick även ett gips som hon får gå på. Bara det är ju lycka.
Nu kan hon t.o.m. springa. En gipssko som skyddar.
Nu ska vi fara hem.
Kram ❤️
Hahaha så go lilla Vida ❤️
Jag har nyss läst ut Bingo Rimérs bok och måste bara fråga om du fortfarande är vän med honom efter hans bravader på ditt och Daniels bröllop? Visst det är historia men blev så nyfiken hoppas du inte tar illa vid.
Är du och Bingo Rimér fortfarande vänner?
Haha, trodde att munkjackan var modern och inne!! Ja, hon verkar se det positiva i allt, det var så kul när en fågel bajsade på henne och hon blev så glad för det hade hon aldrig varit med om tidigare!! 🙂
Tycker att det är så underbart att du låter henne klä sig i möbeltassar och för små tröjor. Där jag bor känns det ibland som om mammorna ( jag själv inräknad ibland) klär upp sina barn för andra mammor och jag är så trött på det. Vi ska låta barnen vara barn och inte låta kläder och utseende stå i fokus. Behöver påminna mig själv också om det där. Tack för fin blogg. Kram
Lilla söta Vida,underbara unge.så gulligt att du låter henne vara den hon är.En liten tuffing är hon.All kärlek o ha det bäst
Jag var också där idag, vi hamnade i rummet intill där lampan hade börjat ryka (men efteråt)… skönt att det inte var värre 🙂 Såg er när ni susade förbi med rullstolen men kom mig inte för att hälsa. Det blev så uppenbart (för mig) då, att vi bloggläsare vet så mycket om er, men att ni vet så lite om oss. Det kändes nästan som om jag hade tjuvläst din dagbok 🙂 Tack för en fin blogg!! Kram <3
Men hurra, vad skönt att kunna röra på sig igen!