Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

15:16 | januari 25, 2019

Ibland brister det

God fredag min vän. Ja då är jag i Spanien igen. Här skiner solen och Solkusten är varm, härlig och tankarna för en till vackra stränder, hav, god mat, flärd och semester men för mig är det just nu bara förknippat med ångest.
För mig är det bara känslor av sorg, splittring och ovisshet. Det är så ensamt.
Kändes inte roligt att lämna William i lägenheten ensam. Jag vet att han klarar det och jag har bästa Nathalie som kommer hjälpa mig veckorna jag inte är hemma. Men ändå.
Han skickade en bild igår att det gick bra att laga mat.

Då brast det för mig. Jag ska ju laga middagarna. Finnas där och se till att han inte får skörbjugg av att äta färdiga köttbullar och pasta varje dag 🙂
Nästa gång får jag laga några rätter och ställa i kylen.
Det gör ont. Ont i själen.
När jag steg ut ut planet och kände lukten av Spanien fick jag ångest. Fulgrät hela bilresan till radhuset. Kan kanske även bero på att planet var försenat, jag hade 39 grader i feber och som grädde på moset så kom inte min väska. Stod vid bandet tills det stannade och alla hade gått men ingen väska kom. Kommer få den idag dock.
Körde hem, då jag hade bilen på flygplanet, och däckade så fort jag kom innanför dörren kl 02.00. Helt knäckt.
Bästa av två världar tycker många. Jo visst är det så om allt hade varit bra. Alla hade varit lyckliga, alla bitar fallit på plats och man hade valmöjligheter.
Men det är vidrigt. Kan inte hålla på så här. Kostar skjortan för mig att flyga framochtillbaka. Men i slutet på februari så lutade det åt att vi får nån sort lösning i alla fall. Och snart får jag tillgång till radhuset i Sigtuna. Då har vi en fast trygg punkt.
Bara att bo i en kappsäck. Ha lite saker hos mamma, hemma hos Ewa, i lägenheten i stan och radhuset i Spanien. Inte ha en fast punkt. Sen veta att hela mitt 40-åriga liv är i stora huset. Det hus som vi skulle bott i som familj här i Spanien. Där har jag allt. Mina kläder, saker, prylar och minnen.
Men nu är det nog med gnäll och har jag torkat tårarna. Skärpt till mig och ska strax hämta mina flickor på skolan. Vi ska ha en mysig fredag… en fin vecka tillsammans. Och sen ska jag fara till mina pojkar igen och då ska jag laga middag. Riktig mamma-middag varje kväll.
All kärlek ♥️


96 kommentarer



96 kommentarer om “Ibland brister det”

Lämna ett svar till Nanna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Fasiken så tufft du har det, det är okej att få lov att tycka synd om sig själv.., massa varma kramar till dig <3

    Svara
  • Fina fina Hannah hoppas allt snart löser sig för er och att du blir frisk och kry snart!
    Du är en fantastisk mamma❤️

    Svara
  • Jäklar vilken tuff period du går igen. Stackare! Jag har också separerat o haft fruktansvärd ångest. Känns som man ska explodera. Men även om det förmodligen inte känns så just nu, så kommer bitarna falla på plats till slut. En efter en. Fast jag minns att det kändes som en evighet. Till slut upptäcker man skönt nog små ”livstecken” hos sig själv. Man ler oftare, njuter av småsaker man inte såg i mörkret.
    Hoppas att bitarna snart faller på plats för dig!❤️

    Svara
  • Nej men gud, nu bröt ju jag ihop när jag läste detta. Och det gäller inte ens mig. Alltså ni måste ju hitta en lösning som funkar även för dig. Funkar det inte för dig så funkar det ju i längden inte för fyra barn, om de har en mamma som är helt slut och olycklig. Hoppas verkligen att ni hittar en realistisk lösning som gör att ni alla kan må bra.

    Svara
  • Hannah, mitt hjärta brister över det du behöver gå igenom, allt du fixar och trixar med för att hålla dina barn nära. Det är imponerande samtidigt som jag önskar att du fick ta det lite lugnare, ge dig själv tid att landa. Kom ihåg att ge dig själv syre innan du hjälper övriga att andas.
    Tänkte skriva ’kärlek och styrka’ men avstår från styrka för det har du så det räcker och blir över (även om du kanske inte känner det just nu), men kärlek kan man inte få för mycket av. Så massor med KÄRLEK till dig❤️

    Svara
  • ❤❤❤

    Svara
  • Skickar massor av stryke kramar till dig ,, det behöver du nu ! Ja , det är tragiskt när det går så här , ni som nyss flyttat ner , o skulle ha det så bra ,, men , när ni väl flyttat hem igen ,, och du har allt och alla med o samlade på ett ställe ,, så ska du se att du blir att må mycket bättre ,, kraaamm

    Svara
  • Kämpa för att få dina flickor till Sverige. Att få bo i samma område och gå i den skola dom är vana vid. Att ni gjorde en tillfällig avstickare till Spanien kan ju inte hålla dom kvar. Deras far får väl träffa dom på loven om han inte vill bo och jobba här. En van miljö med mamma och bröder måste väga tungt om du måste gå vidare med kampen. Dina pojkar vet att du vill vara med dom om du fått bestämma. Bara att veta det gör dom trygga tills ni är samlade igen. Många kramar till dig.

    Svara
  • Så fint skrivet! ❤️

    Svara
  • Massor av stryrkekramar till dig! Ett tips, läs boken The secret av Rhonda Byrnes, den hjälpte mig MASSOR i en fruktansvärt jobbig tid. Kram

    Svara
  • ❤️❤️❤️

    Svara
  • Men åhh ❤️❤️ Brukar sällan kommentera här, men nu kände jag att jag bara ville skriva några rader!! Känner såå med dig, och tycker du är fantastiskt som gör ALLT för dina barn!! Blir också arg över att det ska behöva vara så som det är just nu, men hoppas och håller tummmarna för den ev lösningen du nämner ✊✊..
    Många varma kramar från en annan Hanna

    Svara
  • Stor kram till dig fina Hannah! ❤️

    Svara
  • Säger som övriga – vilken styrka du har!
    Kram

    Svara
  • Kära Hannah! Du får känna så här, inget att be om ursäkt för. Jag kan inte ens föreställa mig hur tufft du har det just nu och så är du sjuk också. Jag hoppas att det ordnar sig för er på bästa sätt och så fort som möjligt. Det låter helt omänskligt att flyga fram och tillbaka och ändå ha dåligt samvete hela tiden!
    En stor kram till dig och var rädd om dig. Barnen behöver en frisk mamma

    Svara
  • Fy fasiken så jobbigt för dig. Förstår att det gör väldigt ont, började gråta när jag läste. .
    Hoppas du snart kan ha dina barn samlade hos dig i ditt radhus.
    Snart blir det ljusare tider för er, va skönt ändå att det blir en lösning i februari.
    Ta hand om dig Fina Hannah!

    Svara
  • Känner så med dig❤️

    Svara
  • Skickar en Stor kram❤️❤️❤️

    Svara
  • Alltså du! All all kärlek och styrka till dig. This too shall pass som mantrat går. Och barnen ser att du kämpar. Kärleken finns och den är viktigast. KRAM!

    Svara
  • Tror det är bra att du skriver av dig. Låter känslorna få bli till ord. Efter regn kommer solsken så banalt uttryck men tror verkligen så. Ibland måste man bara simma med i livet och se till att inte drunkna och till slut så kommer man fram! Styrkekram

    Svara
  • Men jisses, finaste människa. Hur kunde det bli så här?? Finns det ingen möjlighet att ni kan lösa era problem och bli en familj igen? Kärleken verkar ju finnas kvar men vad vet jag… Men som många andra skriver så är du så enormt stark och har så mycket kärlek till dina barn så du kommer klara dig igenom det här och om möjligt bli ännu starkare! Varma Kramar <3

    Svara
  • All kärlek till dig…❤️

    Svara
  • Tänker selfcompassion och att vara snäll mot dig själv. Livet talar ibland om för oss vilken väg vi ska gå och smärtan tar vi oss igenom genom vår sårbarhet. Jag kånner igen mig i din ångest, vidrigt men jag är jätteimponerad av dig

    Svara
  • Men åh, finaste Hannah. Så otroligt tufft du har det nu och även om ingen av oss här egentligen känner dig annat än via bloggen så lyser det verkligen igenom vilket stort och varmt hjärta du har. Det gör att du hela tiden omges av en aura av tillförsikt på något vis; man känner att allt kommer att ordna sig så bra för dig till sist. En klok person har sagt att moderskapets styrka ofta är mycket starkare än naturlagarna och visst stämmer väl detta. Jag fick en bröstcancerdiagnos för ett par år sedan (verkligen en blixt från klar himmel då jag endast var 44 och inget jag alls oroat mig för då ingen ärftlig faktor) och även om jag efter flertalet behandlingar i princip är friskförklarad så har oron för att lämna barnen i förtid satt sig så otroligt djupt. Tänk om någon bara kunde knäppa med fingrarna och på sätt trolla bort alla de orostankar som strömmar direkt från modershjärtat! Ta hand om dig fina, kloka och starka kvinna, vi hjälps åt – jag tror på dig! Styrkekramar ❤❤❤

    Svara
  • Hjärtat blöder för dig. Det finns INGET som gör så ont som känslan av att inte räcka till för sina barn Men det blir bättre!! Håll ut. Kämpa. Ljuset finns längre fram i tunneln♥️
    Stor kram Helena

    Svara
  • Kärlek och styrka ger jag dig vackra Hannah du har ett hjärta av guld och vacker på ett så naturligt sätt som är
    få förunnat. <och vad jag förstår har du inte den styrkan din syster har utan är känsligare och du är ärlig med det.
    Ångest är aldrig kul jag vet. Tur du har en underbar familj hemma här som tar hand om dig, och hoppas snart allt löser
    sig till det bästa. Ingen orkar fara runt som du nu gör. Varm kram till dig och de dina fina du och måste få säga att ni
    har en helt underbar mamma 🙂 samt trygga Gunnar <3

    Svara
  • Stor, stor kram!!!

    Svara
  • Tänker Peter bo kvar i Spanien?

    Svara
  • Dina pojkar klara sig denna korta stund. Andas! Du ser det inte nu men omedvetet så lär sig dina pojkar att fixa livet och ta hand om hushåll och saker blir inte så självklara och de kommer att uppskatta dig ännu mer när allt är ordnat. För allt kommer att ordna sig för er. Ni har varandra och ingen är allvarligt sjuk. En dag i taget bara ❤️

    Svara
  • Önskar att jag kunde komma och krama sig hårt! Det kommer ordna sig men fy vad det måste göra ont just nu. Tänker på dig! Kram
    Louise i Vellinge

    Svara
  • Skulle gärna vilja höra Peters resonemang i det hela? Hur kommer det sig att han får bestämma att flickorna ska va kvar i Spanien.Du får tänka att saker skulle kunna vara värre, tro mig du och barnen har hälsan i behåll .Har just varit i helvetet och vänt.

    Svara
  • Men det hör ni väl allihop att Hanna befinner sig i en omöjlig, hälsomässigt skadlig situation där logistiken skulle ta livet av vilken mamma som helst, hur stark hon än är. Jag bodde två veckor i två lägenheter, avstånd över gården, och det var vidrigt! Tänk då på Hanna som bor i andrahandshyrd lägenhet, stort hus i Spanien och snart radhus i Sigtuna men med barnen splittrade i två länder. Är det den där Peter som är så jäkla envis och hård och vägrar kompromissa? Det här funkar ju inte, det är ju en överjävlig situation, ett helvete.

    Svara
  • ❤️❤️❤️

    Svara
  • På ett sätt blir jag så ledsen för din skull när jag läser det du skriver, men på ett sätt känns det lite bra för jag känner mig mindre ensam i det kaos jag igenom nu. Vi är inte ensamma i ångesten och ovissheten om framtiden!

    Svara
  • Alltid skönt att veta att man inte är ensam. Tillsammans är vi starka och stöttar trots på håll och vi inte känner varandra ♥️

    Svara
  • Hannah! ❤️Det blir bättre! Du är bra och det kommer bli bra!!

    Svara
  • Ibland blir inte livet som man hoppas vill och tror men jag förstår att du har det tungt ❤️
    Du sliter och fixar för alla och jag förstår dig men även du behöver vila med tanke på ditt liv i Sverige och Spanien som inte är någon lätt ekvation. Fint av dig att dela med dig av att livet just nu när det är tungt. Men det blir bättre ❤️❤️❤️❤️ Stor kram

    Svara
  • Hej fina,
    Du är så stark som kämpar på, allt kommer att bli bra och hoppas ni snart bor alla i Sverige, det är ju inte humant att vara så splittrade som syskon och familj. ❤️ Massor av kramar

    Svara
  • Åh fina du, vad jag lider med dig! Vill bara ge dig en stor kram, speciellt vid bagagebandet hade jag velat krama om dig och hjälpa dig hem. Peppa dig. Det kommer bli bra, det måste det bara. På sätt eller annat. All kärlek till dig

    Svara
  • Stor stor kram❤❤❤

    Svara
  • ❤En stor kram till dig❤

    Svara
  • Håll ut! Genom kärleken till barn, familj o vänner får dig att klara detta. Så lite kvar innan du får landa. ❤️

    Svara
  • Du gör det så himla bra! Imponerande! Styrkekramar från mig!

    Svara
  • ❤❤❤
    Allt kommer att ordna sig!!
    ❤❤❤

    Svara
  • Usch vad jag lider med dig och över vad du tvingas gå igenom. Det är en sak att hålla på så här i samma land, men att finnas där för barnen i två olika länder är någonting helt annat Jag hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig för dig och barnen och att du och P kommer överens om vad som är bäst för flickorna, vilket jag hoppas (för din skull) blir Sverige som den fasta punkten.
    Stor kram till dig! Du är en fin skäl med ett stort hjärta, glöm aldrig det. Det har vi bloggläsare fått erfara gång på gång❤️

    Svara
  • Jag blir så ledsen när jag läser om hur du kämpar. Att du orkar! Men du måste, så du gör det. Tänk på att du är en ängel som ska visa andra vägen. Det tror jag du är. När allt lagt sig, får du vila.

    Svara
  • ❤️ lider med dig! Men det kommer bli bättre❤️

    Svara
  • Kram och styrka..

    Svara
  • Skickar cybervärme och tankar till dig. Så kämpigt. Har också skilt mig men sluppit ångesten med två länder. Tillräckligt med ångest utan det. Hoppas att ni snart kan enas om sverige. Ditt ex måste ta det ansvaret tycker jag. Du måste få ha dina barn i samma land. Det är hans bonusbarn som han har sett växa upp.

    Svara
  • Jag håller verkligen med här! Ditt ex ser inte till barnens och ditt bästa. Hur kan man låta syskonen vara skilda åt och låta mamman till sina barn må så dåligt? Det gagnar ju knappast hans barn. Jättekonstigt! Stå på dig Hanna.. vi är många som tänker på dig och dina fyra fina barn. Du är en fantastisk mamma! Stor varm kram till dig!

    Svara
  • All kärlek till dig Hannah!
    Har läst din blogg i många år och brukar aldrig kommentera, men ditt inlägg berör på djupet. Vilken slitsam vardag, du kämpar så.
    Skönt att du verkar se någon slags lösning längre fram.
    Kramar från en trogen följare.

    Svara
  • Usch vad kämpigt det låter. Hoppas det blir lite lugnare och löser sig bättre framöver för alla parter.
    Stor kram till dig och hoppas ni får en fin helg och vecka du och tjejerna! <3

    Svara
  • Ta tag i ex-kex om det är där skon klämmer. Klart att ni ska hem till Sverige, här är tryggheten med syskon och kusiner. Det blev inte som ni hade tänkt, sånt händer och det är aptrist men alla vuxna runt om behöver göra vad som är bäst för alla och då menar jag 4 barn som man har tillsammans även om det inte är blodsband mellan alla så har ni varit en familj i 10 år. Hejar på dig!
    / Susanne

    Svara
  • Usch så jobbigt du har det på flera nivåer:(
    Det är inte ok någonstans att du ska behöva bända dig till en mänsklig kringla, så det är bra att du känner själv att du måste dra i handbromsen.
    Skönt att det ser ut att bli någon sorts lösning i februari. Jag hoppas den blir bra och att ni kan vara tillsammans i ditt nya fina radhus!
    Försök att vara så rädd om dig som du bara kan!
    Du verkar vara en sådan varmhjärtad och härlig typ glöm inte det:)
    ❤️

    Svara
  • Stor kram till dig Hannah ❤

    Svara
  • Stor KRAM till dig fina Hannah!! Förstår det känns jobbigt men du fixar detta! ❤️

    Svara
  • Stor kram till dig och barnen, du är verkligen en kämpe ❤️❣️

    Svara
  • ❤❤❤ kramar!

    Svara
  • Jag hoppas allting blir bättre för er alla inom en snar framtid!
    Va ledsen när du är ledsen – va stark när du känner styrka. Stora kramar till dig

    Svara
  • Låter fruktansvärt jobbigt. Förstår att det brister. Håll ut och kämpa på. Du är stark och en toppenbra mamma! ❤️

    Svara
  • Snälla Hannah fattar inte varför kan du och flickorna inte flytta tillbaka till Sverige sen kan Peter komma till Sverige när det är hans vecka så är problemet slut varför ska du pendla fattar inte???? Peter har inga barn i två länder? Och du och flickorna är svenskmedborgare så kan Peter inte säga nej. Men det känns du vill vara kvar i spanien. Min syster hade samma problem, hon bodde i tyskland men flytta tillbaka till Sverige så hennes man pendlar mellan Sverige och tyskland. Kram

    Svara
  • Peter kan inte säga nej men varför ska hon få flytta till Sverige igen med Deras barn bara för det inte funkade? Vad har hon för rätt till det? Vill han bo kvar där med sina döttrar har han lika stor rätt till det. Varför ska han börja pendla för att hon har barn i Sverige också? Nej hon har ingen rätt att ta deras barn och bara flytta för det funkar bättre för henne. Tyvärr. Så funkar det inte.

    Svara
  • Det här arrangemanget med Spanienflytten var något man gjorde på prov. Funkade det inte så skulle man flytta hem. Vill Peter inte flytta så ligger ju det på honom att börja pendla osv. Om inte annat så kunde han visat större välvilja och underlätta för Hannah. Nu ligger ju allt på henne. Om det hela måste avgöras juridiskt så kommer barnens bästa vara utgångspunkt och då kommer det givetvis spela roll att de är svenska medborgare, uppväxta i Sverige med all familj, syskon och nätverk här. I Spanien har de bara varit ett år. Peter har inget att sätta emot, utan lär få träffa dem i Sverige om han prompt måste stanna i Spanien. En domstol kommer att ge Hannah rätt men vill han krångla bara för sakens skull så har han ju lyckats.

    Svara
  • ❤️

    Svara
  • Fina Hannah,
    Blir verkligen så ledsen och berörd över din situation
    Kramar i massor❤️

    Svara
  • Kära Hannah,
    Jag försöker förstå varför ni inte kan dela på att pendla? Önskar så att flickorna kan bo med dig, Sigge och pojkarna i lilla radhuset och att P kan pendla. Ibland blir det ju inte som man tänkt sig. Var inte för snäll. Var rädd om dig! Du är grym❤️

    Svara
  • Ställer exakt samma fråga som du.. varför kan inte P pendla? Ni skulle testa Spanien o nu funkade inte det som man har tänkt sig, ja då får man gå tillbaka till ruta ett och till barnens rötter, vänner o familj.. flytta tillbaka till swe helt enkelt.. flytta utomlands får man göra när barnen är vuxna…. om man nu vill det… tyvärr har inte männen (inte alla) men många har svårt att förstå mama-barn bandet.. de sätter sig själv främst… nu har jag klart ingen aning om hur det har gått till mellan H och P men man förstår ju att han inte gör det lätt för H alls… tragiskt… men du klarar detta Hannah!!! Du är inte den som ger upp i första taget!
    Styrka o kärlek till dig

    Svara
  • ❤️

    Svara
  • Jag hoppas verkligen att ni kan läsa detta innan du går in i väggen du har alldeles för stor press på dig Hanna. Är rädd för att både kropp och själ tar stryk när du ska försöka finnas för för alla. Vad gör ditt ex? Har han inget intresse av dina pojkar nu när ni är skilda. Det tycker jag är lite dåligt. Han måste hjälpa dig mer. Du är bara månniska. Stor kram t dig fina ♥️

    Svara
  • ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
    Försöker skicka så mycket kärlek som det någonsin går.
    Är så imponerad att du håller ihop, trots allt, att du kavlar upp ärmarna och gör ditt bästa och att du är en sådan fantastisk, fenomenal, varmhjärtad mamma ❣️
    En vacker dag har allt löst sig. Bara att härda ut tills dess.
    Skriver som någon annan skrev: har läst din blogg i flera år, men är första gången jag kommenterar. Har även jag två tonårsbarn (16 och 13) och två småttingat (6 och 3), och bara att hantera det på bästa, smidigaste och mest kärleksfulla sätt är tamejtusan värt en medalj hör av dig om vi ska starta terapi- grupp
    Stor kram Hannah!!!! Hejar på dig

    Svara
  • Hej Hannah!
    Jag har följt din blogg av och till sedan 2009 då jag fick mitt första barn (hade då redan två bonusbarn på min nu ex-mans sida).
    Jag har aldrig kommenterat din blogg förut men din skilsmässa drabbade mig på ett märkligt sätt, antagligen eftersom jag befinner mig i en liknande situation, fast såklart inte precis som din.
    Fyra barn inblandade, tio år som gifta, i vårt fall jag som ”tog slut” och ville gå skilda vägar.
    I er har jag sett den finaste av familjer, i Peter en fantastisk pappa, Bonuspappa och make. I dig en kärleksfull och naturlig kvinna och närvarande mamma.
    Jag kunde aldrig tänka mig, lika lite som om oss, att just ni skulle gå skilda vägar.
    Beskedet om er skilsmässa blev som en påminnelse om allt som hänt för oss, och en desperat vilja att hjälpa er, ”tala er tillrätta”, antagligen för att jag tvivlat så mycket på mitt eget beslut att bryta upp en hel och fin familj…
    Det senaste årets erfarenheter har, tror jag, gjort mig mer ödmjuk inför andra människors livsval och situationer. Det finns så mycket som ingen utifrån kan se och veta och så mycket inom varje människa som vi inte känner till. Drömmar, längtan, besvikelser, kamp för att få vara levande…
    Jag förstår att detta måste vara ett av de tyngsta och svåraste beslut som någon tvingats göra… jag önskar jag kunde hjälpa dig/ er på något vis, så att ni slapp ha det såhär…
    När jag mådde som sämst hade jag dåligt samvete för allt, dålig kontakt med de flesta som tidigare stått mig nära, grät flera gånger om dagen, hade ingen kraft att ta tag i vardagen med barnen eftersom jag inte visste hur jag skulle kunna stå på egna ben – vem var jag nu, utan rollen som fru och bonusmamma, husägare, osv..?
    Allt tycktes mörkt – vad hade jag gjort?
    MEN – det finns hjälp att få, om man ber om den. Och: det blir bättre. Det blir det.
    Hela världen gungar när man tappar fotfästet och livet bara är ett stort kaoshav tillsynes utan hamn…
    Men plötsligt en dag märker man att rodret lyder och man kan påverka sitt liv igen.
    Jag har bett och bett och kämpat och det finns någon som hör våra böner, så måste det vara.
    Jag ber för er också, i de här tuffa tiderna.
    En dag, snart, ser du ljuset igen.
    Varm kram

    Svara
  • Åh, blir så ledsen för din skull ❤️ Måste vara vidrigt att ha barnen i olika länder och förstår att du känner dig otillräcklig ❤️ Det är ju jätteviktigt med närvarande föräldrar i tonåren, det måste väl Peter ändå förstå. Jag tycker precis som flera redan skrivit här att Peter borde ta smällen att pendla om det är han som till varje pris vill bo i Spanien. Han måste förstå att det är ohållbart för dig att ha barnen så utspridda. Jag håller tummarna att det löser sig och blir till det bästa för dig och barnen. Stor kram! ❤️ // Elin

    Svara
  • Åh fina du! Men tänk såhär, dina tonåringar tycker nig bara det är skönt att få vara lite själva. Det är vi mammor som har så mycket föreställningar om hur vi tycker det borde vara. Och tonåringen tycker förstår inte alls vad vi menar. Dina barn har dig. Du har inte lämmnat dem. Och detta är inte förevigt. Du har dina barn resten av livet sen. Denna tiden kommer passera och det kommer bli lättare.

    Svara
  • Vänliga Hanna ! Varför ska du behöva pendla mellan Spanien och Sverige som har barn som bor i Sverige , P har ju flickorna som kan bo hos dej och han får pendla . Du hade pojkarna när ni träffades och de fick han allt köpa , nu när du givit han två fantastiska tjejer så ska du behöva slitas mellan barnen. Han måste ju kunna ge dej lugn och ro och låta dej finnas där för alla barn och inte känna dej misslyckad var du än befinner dej . Måste han nu på bara livet bo kvar i Spanien så får han allt pendla . Sätt ner foten och rå om dej och omge dej med dina barn tillsammans . All styrka till dej .

    Svara
  • Kämpa på fina Hannah. Tänker så på dig och hoppas allt kommer ordna sig. Så jobbigt för dig att ha det så här.
    Kram❤️

    Svara
  • Låt tjejerna bästämma lite och låt dem bestämma för de har säkert lite dåligt” samvete ” mamma & pappa ska må bra trotts allt! Barnen är fenomenala på att mor & far ska må bäst! Du är inte anledningen till er kommande skilsmässa enligt dig och är ni två så måste ni dela på allt och dumkan inte i längden fara som du gör Göra det bästa för alla fina barn❤️Vad gör Peter? Hanna……??.

    Svara
  • Är första gången jag kommenterar på din blogg. Har följt dig i 7 år dock!
    Ville bara säga att under hela tiden jag följt dig har jag tänkt att du verkar vara en sån fin och jordnära mamma!
    Det har gjort dina barn trygga. Du verkar så kärleksfull och duktig på att hitta på saker med dina barn på tu man hand.
    Jag förstår att det måste kännas fruktansvärt att lämna W i lägenheten.
    Men även om du inte är där så bär han ned sig din kärlek och trygghet. Han kommer växa som person med ansvaret och förtroendet.
    Åå färdiga köttbullar och makaroner är utmärkt mat heh. Varann vecka med det och varann vecka med mamma mat låter som en väldigt bra balanserad kost.
    Krya på dig!
    Kram Jossan 27 år med dig som mamma förebild.

    Svara
  • Stor KRAM till dig ❤️

    Svara
  • Fina Hannah❤️ Brukar inte kommentera men följt dig från början. Känner så starkt med dig nu, det kommer bli bättre, du kommer klara detta men så otroligt jobbigt att behöva ha det finaste man har i två olika länder. Kan bara föreställa mig hur det skulle kännas. Vilken fantastisk mamma du är till dina barn ❤️ Stor kram till dig!

    Svara
  • Hej Hannah!
    Vet inte om jag har kommenterat förut, kanske för länge sedan, men jag är så oerhört berörd av din situation just nu. Det är så fruktansvärt sorgligt med separationen och så omänskligt tufft för dig just nu. Ledsen för din skull. Hannah, jag önskar dig allt det bästa framöver. <3

    Svara
  • Jag tycker hela upplägget du har verkar övermäktigt. Tänker också på att du skriver att du vill finnas för dina stora killar, laga middagar etc. Upplever att när du är i Sverige flänger du runt på tjejträffar etc. Nej var med dig själv och killarna tills du mår bättre

    Svara
  • Då upplever du fel. Jag träffar så klart vänner och familj men finns hela tiden för pojkarna. Tonåringar hänger mig inte i kjolen men jag är där, nära och kan tex rycka in om något händer. Som inatt, när jag fick ett mindre trevligt samtal… Då är jag i ett annat land, kan inte göra någonting, och måste ringa för att få någon att hjälpa mig lösa situationen innan allt går åt helvete. Lite skillnad att finnas i samma bostad i Sverige än i ett helt annat land. Sen hur jag och pojkarna spenderar vår tid har knappats med detta att göra. Vi kommer nog vara på olika håll dåochdå när vi bor tillsamman också.

    Svara
  • Hej Hannah ..
    Håller faktiskt med T.
    Jag förstår att det är en svårare situation att ha fyra barn med 3 olika pappor och bo i två olika länder.
    Än om man går igenom en skilsmässa med en pappa i samma land och stad.
    Du resonerar ofta att barnen inte vill vara med morsan och hänga i hennes kjolar stämmer ibland men inte alltid.
    Barnen är alltid ens barn finns ingen speciell ålder som dom inte behöver sina föräldrar.
    Förälder är man alltid inget man kan lämna över på någon annan.
    Att sitta och ge dig dåligt samvete är fel för det finns pappor också som inte alla av dom är närvarande.
    Nu är det som det är och jag tycker du ska samla barnen med dig när du är i Sverige som T skriver och lösa situationen.
    William behöver sina föräldrar nu finns bara du men en sak måste du förstå att en kille på 18 år ber inte om saker som rör känslor och att få vara med sina föräldrar, så där är det du som måste kliva in och styra upp.
    Jag har själv två pojkar på 21 snart 22 och en på 24 snart 25 det är jag som styr upp det känslomässiga,behov och tid tillsammans klart att dom sticker ut om man inte visar att nä nu gör vi det här,pratar,löser saker mm.
    Nu bor bara den yngre hemma men jag ringer och bestämmer över 24 åringen nu den 25:e tänkte jag att vi ska göra det här eller vi behöver prata..
    Extra viktigt är det om man bara har en närvarande förälder ingen kan uppfylla en förälders närvaro.
    Tillfälligt ja men inte i långa loppet det blir sår i barnet som visar sig på olika sätt.
    Jag känner hur du kämpar men du måste bestämma dig vilket land barnen ska vara i med dig aldrig försent att bli en närvarande förälder men däremot kan barnet ha svårt att hela sår som blivit stora känslomässigt.
    Vad är viktigast att ta selfies på bloggen och hålla alla sociala medier igång eller som T skriver samla dig var med dina barn och dig själv lös situationen.
    Jag önskar dig allt gott…

    Svara
  • Det är precis det jag försöker göra och kämpar för men det händer inte över en natt tyvärr. Kan inte bara ta hit pojkarna eller ta flickorna härifrån. Men hoppas att allt löser sig. Om det är någon som tar tag i situationen så är det jag. Inget jäkla mjäk här och springa efter andras pipor. Aldrig! Du missförstod tydligen det jag svarade T. Varför tror du jag flänger som ett jehu hela tiden? Jo för att finnas för mina barn. Det jag menar är att pojkarna är tonåringar och sitter inte inne med mamma dagarna i ända, dom har skola och kompisar. Viktigast är att jag finns nära, är där när dom kommer hem, lagar middag, pratar, umgås och finns för dom på alla sätt när jag är i Sverige. Sen vad jag gör när dom är med sina vänner etc har väl inte med saken att göra. Lämna över på nån annan är ju inget jag vill. Men hur fasen ska jag göra då. Skita i mina flickor. Skita i mina pojkar. Välja vilka barn jag helst vill vara med. Nej jag kämpar med näbbar och klor men som man borde förstå så kan jag knappast lämna ut hela livet här och allt som sker i denna skilsmässa. Som sagt är det nåt jag gör så är det att ta tag i situationen på det bästa sätt jag kan. Måste även få tillägga att när det kommer till sociala medier, min blogg och insta så är det nåt jag sysslat med i elva år. Något jag gillar, en del av min vardag samt en inkomstkälla. Så kan mina inlägg här, samarbeten mm hjälpa till att försörja mig och mina barn, betala av lånet på mitt hus, bidra till att jag kan träffa mina barn på olika platser i världen… då kommer jag fortsätta med det. Kram

    Svara
  • Så bra svarat, Hannah!
    Vad jag kan läsa i din blogg så ber du inte om goda råd. Vi är många som är väldigt snabba med att kunna bedöma situationer utifrån och vilja dela med oss av synpunkter, tips och råd. Jag vill tro att det handlar om omtanke och om att vilja hjälpa men ibland handlar det nog mest om att servera våra egna sanningar och en tro att de är applicerbara på någon annans liv.
    När jag och min ex-man separerade blev skulden så övermäktig att jag hamnade i en depression. Jag fick KBT och andra stödsamtal och lade en hel del timmar på att bli starkare och kunna må bättre. Först när jag fick medicin fick jag rätsida på mitt mående. Jag tänkte att jag var egoistisk som lade de timmarna på mig själv, när jag kunde varit med barnen som var ledsna och förvirrade. Och att jag borde tänka på dem varenda sekund vi inte var tillsammans, och inte njuta av tiden jag hade med min nya kärlek, de barnlösa veckorna.
    Vem skulle det gynna?
    En kväll med vänner, att få skriva av sig på sin blogg, att skratta åt allt det tragiska, är ibland vad som gör att man orkar gå framåt, ett steg i taget och finnas känslomässigt för sina barn.
    Dåligt samvete blir lätt en ond spiral, och är en typisk kvinnofälla.
    Du är fantastisk!
    Varm kram ❤️

  • Fina du!!!!❤️Du har så höga krav på dig själv. Du är den bästa mamma för dina barn. De vet att du gör allt för dem och jag tänker att de också förstår att som familj hjälps man åt. Det känns som dina barn är väldigt trygga och det är ju du som har skapat denna känsla från början när de var små och samtidigt byggt upp deras självkänsla med ditt engagemang och din ” orolighet” som förälder. Kan vara nyttigt för barn tror jag att även se sina föräldrar sårbara och att vi också är människor, om du förstår vad jag menar. Jag har själv 4 barn och tonårskillar som du och de får nu hjälpa till med mat och ibland hämta småsyskon från förskolan, bra att får ” växa” med uppgifter, även om jag tänker att de alltid kommer vara små i våra ögon. Många styrkekramar till dig du är fantastisk!!!!!! Du fixar det här ❤️

    Svara
  • Varför måste du pendla undrar jag oxå?! Har ni tänkt på vart tjejerna vill bo eller har dom hunnit rota sig så mycket i Spanien?! Förstår dig verkligen det svider i mitt mammahjärta när jag läser hur du åker fram & tillbaka♥️

    Svara
  • Det berör uppenbarligen många av oss, att du mår så dåligt, både fysiskt och psykiskt. Din situation är övermänsklig. Det borde de tre papporna kunna se… Och de borde vilja hjälpa sina barns mamma. För sina barns skull!! Peter Stordalen sa i en intervju att det bästa man kan göra för sina barn vid en skilsmässa är att vara väldigt, väldigt snäll mot mamman. Så fint! Så manligt!
    All styrka och kärlek till dig Hannah❤️

    Svara
  • Hej Lovisa,
    Mios pappa Daniel här. Jag brukar inte läsa bloggar men hamnade här idag.
    Vill bara informera dig så du inte känner allt för mkt oro att William är helt ensam och inte får den kärlek och trygghet som du verkar tro.
    William har bott hos mig sen han va liten lika mycket som Mio och ibland mer, dvs varannan helg samt på alla lov från skolan. Den andra och största delen av tiden har William som du säkert vet bott hos sin mamma där även Peter behandlat engagerar sig i W som sin egen son. Under de senaste året då Hannah bott i Spanien har William bott hos mig på helger samt lov och studiedagar. Då Hannahs situation nu har förändrats och nu skaffat sig en lägenhet i stan 2 stenkast ifrån där jag bor, så ville William gärna testa på att bo själv där denna vecka medans Hannah är iväg o träffar tjejerna. Vi ses ändå och har regelbunden kontakt varje dag. Han vet att dörren står öppen här några minuter bort om de skulle vara något. Hannah kämpar just nu och är enligt mig en superkvinna som alltid sätter sina barn första ledet. Men ja vet att det tär på henne behöva åka ifrån några av sina barn varje vecka och är den som lider mest. /Daniel

    Svara
  • Vad fint av dig att göra ditt bästa för William! För Hannahs skull. William klarar sig säkert, JAG känner ingen oro för honom. Min poäng var att föräldrar måste hjälpa varandra för ingen ska gå sönder. Och det verkar du göra. Toppen!

    Svara
  • Toppen. Håller med dig Lovisa 🙂

    Svara
  • Beundransvärt Daniel att du alltid tagit hand om William och aldrig gjort skillnad! Stor kram!

    Svara
  • Tack snälla Caroline! Men W har varit en viktig del av mitt liv i 17 år, så det är jag som är den tacksamma. 🙂 Kram

    Svara
  • Jag förstår det. Han verkar vara en underbar kille, precis som Mio och tjejerna såklart !

  • lilla gumman du måste Inte va stark alltid det är kanske din västa period i livet och det önskar man ingen annan för man mår så dåligt då
    skckar ändå styrka o kramar o kram o m bättring så hoppas vi oå dumma febern försvinner
    vi finns här skriver lite i bland hoppas det stöttar något
    stor kram till dej o tjejerna kram ullie

    Svara
  • Kram på dig! Låter fruktansvärt jobbigt men skönt om ni ser ett ljus i tunneln!

    Svara