Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

16:59 | februari 25, 2021

Panik och rädsla

Hej min vän. Hoppas allt är väl. Här hemma har det varit hemskolning för Liv. Hon har fått mysa runt i pyjamas och sköta sitt arbete under eget ansvar… och med mig så klart.

Jag har haft möten över zoom samt varit iväg på annat så både mitt ansikte och andra plagg än pyjamasen fick åka på.

Mysigt att sitta och jobba bredvid varandra efter en lång frukost utan stress. Men den tog över ändå. Men av helt andra anledningar än stressen över att hinna allt i tid på morgonen.

Frukost vid vår arbetsplats för dagen.

Min outfit imorse när jag lämnade Vida på skolan fick henne att inte vilja ha med mig som sällskap till skolgården. Undras varför?! 🙂

Den senare uppskattades mer när jag lämnade huset.

Brukar inte tycka om rosa. Kan bli för gulligt. Men idag kände jag för att vara rosa. Men några rosa moln har inte synts till.

Dock ska dessa grå och tunga regnmoln skingra sig och vårsolen ska lysa på oss i helgen som det ser ut.

Tillbaka till den där stressen. Men inte vara stress utan panik och fullkomlig overklig rädsla tog över vår lugna förmiddag.

Satt i telefonkö och såg att Mio ringde. Då vi pratade bara en kort stund innan så tänkte jag att det inte var något akut. Men då skickar han ett sms!!!

Han skriver att det är skolskjutning och hot samt att alla är inlåsta i sina klassrum. Samtidigt plingar det till live på TV4 om stort polispådrag och hot på SSHL. Att se och läsa om det på nyheterna och samtidigt försöka få tag i sitt barn som är där var vidrigt.

Jag ringer tillbaka men inget svar. Trodde jag skulle svimma. Såg framför mig hur någon gick runt och sköt. Till slut svarar han och låter superlugn.

Han var lugn, han som var mitt i det, och jag var i upplösningstillstånd. Sa att han måste bort från fönster och dörren och lägga sig under bordet, gömma sig.

Allt löste sig snabbt, polisen och skolan var grymma på alla sätt och allt gick bra. Har fortfarande inte förstått vad som hände men gärningsmannen blev tagen av polisen.

Huvva! Tog många timmar innan mitt hjärta sluta slå så det syntets utanpå kroppen.

Men tack och lov. Slutet gott allting gott.

Jag kan lova dig att mina katastroftankar inte blev bättre av detta. Nu blir det att flytta upp till en stuga i dom norrländska skogarna.

Nu ska jag ta och köra ett träningspass. Blev inget imorse så nu är det dags. Behöver få ur mig all ångest och oro.

Kram ♥️


10 kommentarer



10 kommentarer om “Panik och rädsla”

Lämna ett svar till Marie Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Åh så fruktansvärt!
    Hade gjort exakt samma, fast har läst någonstans att om man vet att någon är fast i en terrorsituation så ska man inte ringa till den personen eftersom man då kan avslöja var hen håller sig gömd för gärningsmannen….

    Kram och hoppas du återhämtat dig!

    Svara
  • Åh fyfasen!! Jag blir helt gråtfärdig bara av att läsa det du skriver 😭😭😭
    Kan inte ens föreställa mig så hemskt det måste ha varit! Hoppas Mio är OK oxå och inte mår dåligt av det som hänt ❤

    Svara
  • Sjukt hur våran verklighet har blivit hemsk.Kram på dej och din fina familj

    Svara
  • Hej Hanna,
    Jag känner igen mig i den där känslan av panikångest. Vi bor i Kalifornien, och ett par månader efter skolskjutningen på Sandy Hook på östkusten 2012, där en 20-årig man dödade 20 barn, fick jag ett sms från mina barns förskola, som sa att de var under lockdown. Tydligen letade polisen efter en beväpnad person i området, och då stänger de ner förskolor och skolor tills de har fått klartecken av polisen att öppna upp igen. Ingen var alltså inne på själva förskolan, ändå blev jag helt panikslagen.

    Nu är mina barn lite större och även om vi inte har varit med om en lockdown igen, blir vi ständigt påminda om att hot kan inträffa. Här övar nämligen inte barnen enbart inför en brand eller jordbävning, utan skolorna har dessutom Code Red en till två gånger om året, då de övar sig på att gömma sig och sitta tysta i klassrummet. Allt för att de ska vara förberedda och veta vad de ska göra om någon tar sig in på skolan.

    Jag förstår verkligen att du måste ha blivit superstressad av det här! Fy fasen! Skönt dock att det verkar ha slutat lyckligt. Hoppas också att ni får mer info vad det lider.

    Svara
  • Usch, ja fy fasen att barnen ska vara tvugna att öva Code red. Tänker på när jag själv var tvugen öva ”brandövning” på en liten röd skola med vita knutar på landet, var livrädd pga av höjden😅 Och nu 30 år senare måste barnen öva skolskjutning😔

    Svara
  • Fyyy så hemskt .. vilken panik du måste ha haft . Massa kramar till dig 💕

    Svara
  • Men fy, vad hemskt! Med risk för påhopp här så blir jag ofta bekymrad när jag, dom utlandsboende, läser om alla skjutningar, bombningar och andra våldsbrott som tycks hända hela tiden hemma i Sverige 🙁 Har det verkligen blivit så illa, eller är det media som förstorar upp allting?
    Skönt att det gick bra för Mio och hans skolkamrater. Ta hand om er! 💕

    Svara
  • Tänkte direkt på dig när jag såg nyheterna igår. Visste inte om något av dina barn går på just den skolan men vet ju hur rädd du blir och om dina katastroftankar. Skönt att allt slutade bra❤️

    Svara
  • Sverige har blivit galet.

    När ska saker få kosta så att det göras något för att förhindra att människor skadas eller skrämmas upp kraftigt och skadas psykiskt eller alla vansinnig förstörelsen, rån, stölder.

    Ska skolorna vara låsta med vakter i korridorena för att ingen förälder ska behöva förlora sitt barn.

    Men det ska väl hända allvarliga saker, något tragiskt innan det inte längre ska sopas bort som bara något överdrivet.
    Jo men få är det försent

    Suck

    Svara
  • Men vilken hemsk känsla! Sådant som ingen vill vara med om. Som högstadielärare är ju det där en sak man hoppas att man aldrig behöver vara med om. Skönt att det gick bra. All värme!

    Svara