Helt plötsligt rasade det in massor av snygga karlar. En liten del av Herrklubben kom nyss på besök.
Victor, Tobbe, min man, Johan, Mathias och Kevin.
Kram kram.
Igår blev det en fantastisk middag hemma hos Peters pappa nere i Ljunghusen som ligger söder om Malmö. Det blev ganska sent så vi stannade kvar och sov över där nere. Vi lämnade Ljunghusen och svärfar Kai vid lunch och åkte in till Malmö.
En stolt farfar.
Liv somnar så fort vi lägger henne i hennes barnstol.
Det blev självklart ett stopp på butiken Spirit. Det är en vän till oss som heter Jesper som äger butiken, och han är expert på kläder så vi får alltid proffshjälp, typ en personalshopper när vi är där. Känns verkligen lyxigt :-). Gick länge runt och kikade bland alla fina kläder. Det blev inte mer än att jag bara tittade. Det fanns mycket fint, men det blev Peter som köpte några fina plagg istället. Jag hamnade i ett sådant där tillstånd då man tycker att allt sitter illa och man bara blir arg av att prova kläder. I en provhytt hittade vi kvinnofavoriten Tobbe, vår vän :-). Han hade varit nere och jobbat i Köpenhamn och Malmö. Tydligen är det chinos som gäller för killar nu, för Peter och Tobbe köpte nog sex par tillsammans i alla olika färger från Acne.
Tobbe har blivit vår nya barnvakt. Tjejer, han är singel! Kanske det blir han som jag lottar ut nästa gång :-).
Vi åkte inte bara ner hit för att träffa Peters familj, utan även pga att alla Peters vänner också är här nere och det är deras årliga Herrklubbshelg. Så imorgon får jag och Liv klara oss själva här i Båstad. Ska skjutsa ner Tobbe och Peter till en stor gård som de har hyrt och där den ska äga rum imorgon bitti. 20 killar, sport, sprit och allt annat som hör till en grabbhelg. De får säkert kul, och det blir nog en slagen hjälte jag hämtar på söndag.
En stolt farmor.
Vi har precis ätit en god middag och jordgubbar med grädde till efterrätt. Det blev gravad lax och nypotatis. Svärmor och hennes man har precis byggt om sitt hus och det hade verkligen blivit jätte fint.
Middag hos svärmor med Tobbe.
Killarna sitter och kollar hockey och Liv ligger och sover hos sin pappa, så det är tur att jag har dig :-).
Två hockeytokiga killar.
Vi höres.
Puss och kram.
God morgon min fina, fina vän. Vaknade för en liten stund sedan i ett regnigt Ljunghusen. Det blev inga fler ointressanta inlägg igår för batterierna tog slut till datorn. Så där satt jag och hade ingenting att göra. Resan gick ändå väldigt bra tycker jag. Liv sov hela resan, så vi stannade till tre gånger för att amma, byta blöja (varpå hon bajsade ner hela mig) och ett matstopp för mig och Peter också. Burger King plusmeny, extra allt och en glass. Jag är så knäpp, beställer alltid vatten till mina bisarra menyer för att känna mig mer nyttig eller mindre onyttig. Tar tom bort brödet på undersidan av hamburgaren. Känns som att det inte är speciellt mycket bättre, varför inte njuta av slabbet fullt ut, när man väl äter sådan skräp mat :-).
Snuskigt matstopp.
Väl framme hos svärfar iklädd ner bajsade kläder, väntade en underbart god middag och trevligt sällskap bestående av Peters bror Jesper, hans fru Diana och deras två barn Ella och Emilia. Och så svärfar Kai och hans fru. Jag var så fruktansvärt trött efter resan så jag stupade i säng efter middagen.
Nu ska vi gå upp och äta frukost, sedan ge oss iväg in mot Malmö för att möta några av Peters vänner och kanske shoppa lite på min favoritbutik Spirit.
Båstad blir nästa destination på vår resa. Där väntar Peters mamma.
Vi hörs snart igen. Ha en bra dag och tänk på att du är värdefull!
Stora kramar.
Fick precis höra att fina Elisabeth Höglund kritiserat mig i Expressen för några dagar sedan för mitt bloggande. Efter Let´s Dance gillar jag henne verkligen och tycker att hon verkar mysig och hon var min favorit när Maggan fick lämna tävlingen. Jag gick in och läste hennes krönika. Här följer ett litet utdrag:
”Gud, vilken tur att bloggarna finns. Annars hade ju ingen av oss tråkmånsar, som framlever våra liv utan flärd och glamour, haft något att ägna oss åt, vare sig på arbetstid eller på fritid. Då hade vi inte kunnat vältra oss i alla dessa ytliga meningslösheter, trivialiteter och gränslösa exponeringar av kändisars privatliv, som vi nu kan göra. Jag tycker naturligtvis inte så här. Tvärtom. Den fråga jag vill ställa är, varför så många i dag lägger ut hela sitt privatliv till allmänt beskådande på nätet? Har folk inget behov av en ”privat sfär” längre? Varför direktbloggar en kvinna om sin egen förlossning? Varför ska allt i ens liv vara tillgängligt för alla? Fick dessa bloggare inte tillräcklig uppmärksamhet, när de var barn? Eller finns det andra motiv? Ja, pengar. En del bloggare påstår, att de bloggar därför att de älskar att skriva. Det tror jag inte ett dugg på… Jag undrar därför, hur mycket Hannah Graaf tjänade på att via sin blogg ställa sin egen förlossning till allmänhetens förfogande?”
För att stilla Elisabeths tankar tänkte jag upplysa henne om hur det gick till på min förlossning och vad jag fick betalt. Eftersom jag hade haft väldigt ont valde BB ”igångsättning” dagen efter bebisen var beräknad. Kvinnor som upplevt detta vet att det tar ett antal timmar. Vi kom in till sjukhuset vid 9-tiden på morgonen och barnmorskan berättade att vi skulle börja med dropp vid 14-tiden. Där emellan hade vi några timmar att slå ihjäl, jag och Peter, i väntan på att det skulle bli dags. Sedan fick jag dropp och efter det var det ytterligare timmar av väntan. Vi satt och tramsade och tog massa löjliga bilder på Peter som vi la ut. Där någonstans skrev jag ett inlägg. Efter det dröjde de flera timmar innan själva förlossningen. Mitt sista blogginlägg var med andra ord skrivet flera timmar innan själva förlossningen. Elisabeth verkade tro att jag låg med datorn i famnen samtidigt som Livs huvud tittade ut. ”Nuuuuuuu kommer hon snart för er som följer min förlossning live på bloggen och pay-per-view” tycks Elisabeth uppfattat situationen trots att hon uppenbarligen läst inlägget. Nej Elisabeth, det var inte så dramatiskt som du tolkat det och jag driver själv min egen blogg så jag har inte ens unnat mig själv en högre veckopeng för mina inlägg flera timmar innan själva förlossningen.
Jag kan ändå inte låta bli att förvånas av att det är just Elisabeth som kritiserar hur personer lägger ut sitt privatliv till allmän beskådan. Är detta samma Elisabeth som deltog i Sveriges största dokusåpa Let´s Dance och prydde samtliga kvälls- och skvallerpress löpsedlar? Är detta samma Elisabeth som talade ut om alla sina sjukdomar och sin barndom? ”Fick dessa bloggare inte tillräcklig uppmärksamhet, när de var barn?” frågar sig Elisabeth i sin krönika. Just den frågan blir ganska kul om man läser en intervju där hon säger att hon hoppas att alla hennes mobbare i unga år tittade på henne i Let´s Dance för att visa hur långt hon kommit. Kanske var det Elisabeth som inte fick tillräckligt med uppmärksamhet och nu tar igen förlorad tid? Jag vill verkligen förtydliga att jag tycker om Elisabeth. Det blir bara lite konstigt när en person som deltagit i Sveriges största personfixerade PR-jippo, irriterar sig på att folk söker uppmärksamhet och skriver för pengar när hon själv framför sina vardagsbetraktelser i en krönika i kvällspressen som hon dessutom får betalt för det. Nej, Elisabeths krönika om att hon plågar sig genom att läsa Linda Rosings blogg är inget litterärt mästerverk och det var säkert inte tanken heller. Kanske borde Elisabeth se sig i spegeln innan hon klankar ned på mig och mina vardagsbetraktelser.
Nu har vi tre timmar kvar till Malmö, det märks att jag är uttråkad va?!
Snart kan du min kära vän nog vänta dig ett nytt ointressant inlägg, är så ohyggligt rastlös. Liv sover som en stock och Peter fokuserar på körningen i ösregnet.
Jag bloggar direkt från bilen :-).
Kramar.
NU är vi äntligen på väg. Vi skulle ju åkt redan åtta imorse, men icke. Jag hade helt glömt (som vanligt) att BVC skulle komma på hembesök och väga Liv och lite annat. Skönt att första besöket görs hemma. Hon har inte gått ner knappt något i vikt sedan hon föddes, vilket säkert beror på min överproduktion av mjölk :-). När vi väl kom iväg, så kom vi på att vi glömt att lämna vår hemnyckel till en vän som ska bo i huset i helgen, så det var bara att vända. Vi har dock ingen direkt stress, förutom att vi ska vara hos Peters pappa klockan sju för middag, så lite brådis har vi nog ändå. Bättre komma fram lite sent än aldrig, vi har dyrbar last.
Det är knappt vi får plats, bilen är tokfull, men här är jag. Hej!
I helgen blir det mycket bilder och inlägg till dig från vår resa och vistelse nere i Skåne.
Vi hörs snart igen.
Massor av kramar.
Hoppas du haft en fin dag. Min har varit helt bisarr. Min morgon började lugnt och skönt. Var precis på väg att börja äta min frukost och skriva min sida till Aftonbladet, då telefonen ringer.
– Hej, jag ringer från BB Stockholm och du hade tid här kl 9 för hörseltest och läkarkontroll av din nyfödda bebis.
Någon sådan tid har jag inget minne av alls, jag är så snurrig för tillfället. Så det var bara för mig att hoppa ur min pyjamas, klä på mig och göra i ordning lillfisen. Självklart ville hon i samma stund ha mat och ny blöja. Vi kom efter många om och men iväg. Väl där gick det jätte bra, hon hade alla rätt :-).
Hon hör bra. Bra att veta när hon är i tonåren :-).
Min deadline till Aftonbladet var ännu närmre nu, så det var bara för mig att sätta mig i väntrummet och amma och skriva. Peter kände sig stressad för han hade ett viktigt möte en halvtimme senare och innan dess var jag tvungen att bli klar och vi var tvungna att hämta bilen vi ska låna över helgen.
Texten skickad, bilen hämtad och Peter något sen på väg till sitt möte, åker jag hemåt för att hämta William från skolan. Han har börjat spela fotboll i ett lag här i Sigtuna, och behövde träningskläder och dubbskor. Eftersom det var hans bolibompanamnsdag idag (tack Miini) så åkte han och jag till Arlanda stad och köpte kläderna till honom och firade honom med glass. Vi hade två mysiga timmar. Liv var självklart med. Men hon sov i vanlig ordning.
Vi hämtade Mio och åkte hem, samtidigt kom Nick och Chris (Mios dagmamma Helenes fina pojkar) som skulle vara hos oss och leka. Frid och fröjd, tills jag upptäcker att jag inte har någon hemnyckel, vi var utelåsta. Där stod jag med Liv i famnen och fyra killar som vill in och leka. Usch, vad jobbigt! Peter som hade hemnyckeln satt i ett viktigt möte i stan så han fick jag inte tag i, Maggan var inte heller hemma och vi kunde inte köra iväg någonstans för alla fick inte plats i bilen. I alla fall inte på ett säkert och lagligt sätt.
Pojkarna fick helt enkelt leka ute. Liv började vakna och knorra efter mat så jag fick sätta mig i bilen och börja amma henne. Just då kommer Mio springande och ropar ”Maaaammaa, Jag måste baaajsa nuuuu!”. In med en gråtande Liv i bilstolen och ut i skogen för att ”rasta” Mio (som dessutom måste ha ätit något dåligt). Tur att jag nu för tiden alltid har våtservetter i väskan. Och vad händer då, jo, himlen öppnar sig och det börjar ösregna! Oj, vad mitt humör började tryta.
Efter över en timma lyckas jag få tag i nyckeln hem till syster. William hade precis blivit hämtad till fotbollsträningen, så vi fick plats i bilen och körde hem till henne. Ville föreviga detta missöde, men då kom jag på att jag lagt kameran i Peters dataväska, typiskt.
Det slutade i alla fall bra. Nu ligger jag i sängen och längtar efter att få sova, är så trött, men jag måste packa nu för vi far ju ner till Skåne direkt efter att vi lämnat pojkarna på skola och dagis imorgon. Man brukar ju säga att inget ont som inte för något gott med sig… Jag slapp ju städa!
Såg du tävlingen som vi har varje fredag på förstasidan? Gå alltid in på första sidan så du inte missar nyheter. Vill även pusha lite för bildgalleriet. Tycker det är jätte kul med mycket bilder så man kan få ansikten på vännerna här inne och se bilder på saker du gillar.
God natt om en stund.
Stora kramar.
God morgon. Hoppas att du mår bra. Jag och Liv ligger i sängen, ska masa mig upp snart. Peter har åkt och lämnat barnen. Storhandlade igår, så kylen är full av massor av god frukost. Det bästa jag vet :-). Ska ner och duka fram till Peter kommer tillbaka så att vi kan sitta länge och äta och läsa morgontidningen.
Vet inte hur jag ska gör idag. Vill gärna följa med Peter in till stan, men vill (eller snarare måste) samtidigt ta en storstädardag här hemma. Får nog göra bådadera, för Peter behöver hjälp med att hämta en bil som vi fått låna av vår underbara vän Per (han som även lånade ut en bil till syrran, om du läst det) nu när vi ska ner till Skåne. Vi far redan imorgon bitti. Ska bli så kul att komma iväg ner dit och träffa Peters familj och presentera dem för lilla Liv.
Nu kom jag på att jag har deadline på min sida i Klick! om ett par timmar, så nu fick jag lite panik. Långfrukost med jobb får det bli.
En morgonsur Mio hälsar.
Ha en fin dag.
Värme och kärlek.
Vaknade precis med ett ryck av att jag satt med gamnacke och dreglade Liv på huvudet. Somnade sittandes med henne efter att jag ammat. Fy, vad trött jag är, men kan ju inte somna utan att säga god natt till dig :-).
Liv utan dregel i huvudet.
Än så länge är Liv inte en "rosa bebis", utan mer en "retrobebis". Hon passar bra i brunt och lite 70-tals stil.
Har grejat här hemma hela dagen. Tvättat och sorterat kläder. Har fortfarande inte köpt en byrå till Williams kläder och Mios får inte plats i den han har, så det är högar med kläder i Livs rum. Blir tokig när det är rörigt och allt inte har sin plats i hemmet. Ändå kan jag blunda och bara stänga dörren för jag helt enkelt inte orkar ta tag i det.
For hem till syster och gav henne en liten gåva i eftermiddags. Vi stannade där ett tag och fikade tillsammans och Mio och Tristan härjade runt.
Jag, Peter och Moi åt kinamat efter dagis. William var hemma hos en kompis. Är glad att han börjar få många vänner här i Sigtuna.
Mio och Tristan klädde ut sig.
Vi började planera sommaren idag och tänkte att vi kanske skulle åka till Spanien med barnen två veckor. Det hade ju varit fantastiskt, har aldrig varit utomlands med båda barnen förut. Kände bara en malande oro över den här vidriga svininfluensan som sprider sig. Vågar man åka till Spanien? Visst det är ju bara ett fåtal fall av människor som insjuknat eller dött, men ändå. Tycker det är otäckt. När fågelinfluensan spred sig över världen för några år sedan, och all vaccin mot detta virus var slut så övervägde jag att flytta ut i skogen. Bosätta mig med barnen i en stuga helt avskärmad från civilisationen och bunkra upp med mat för flera år. Jag och Maggan lyckades få tag i vaccinet, och köpte för tusentalskronor. Mycket bortkastade pengar! Tänk om jag flyttat till den där stugan och satt där än i dag med barnen och gnagde på gamla kottar och trott att vi var de enda överlevande efter fågelinfluensan. Nej, jag ska nog sluta läsa tidningarna och boka den där resan till Spanien :-).
God natt min vän.
Varma kramar från galenpannan.
Hej min vän. Har krupit ner under täcket igen med Liv i famnen. Skönt att kunna ha den här tiden och bara ta det lugnt. Det är än så länge nätter utan gråt. Jag väcker henne var 4:e timme nu för att ge henne mat, så jag får sova bra på nätterna. Peppar, peppar…..
I helgen ska jag, Peter och pytteliten åka ner till Skåne. Pojkarna är ju hos sina pappor i helgen så de kan tyvärr inte följa med. Vi ska hälsa på Peters familj. Ska bli mysigt att packa bilen och fara iväg ett par dagar. Livs första långresa. Peters mamma bor i ett underbart hus i Båstad, uppe på åsen med en vy av fält och havet som skymtar bortom kullarna. Det kommer bli många långpromenader och förhoppningsvis mycket sol och värme. Vi brukar åka dit två veckor på sommaren med barnen. På dagarna åker vi ner till Torekov och fiskar krabbor och sedan har barnen (och även vi vuxna) krabbrace, då vi ställer alla krabbor på ett led och ser vems som springer ner i vattnet först. Sedan blir det bad och barnen cyklar runt och leker. På kvällarna brukar det komma vänner på besök och vi grillar och tar något glas rosé i sommarkvällen och en sväng på byn för att spana in folk. I år åker vi dit i juli hela familjen, längtar. Det är verkligen vackert nere i Skåne. I år blir det husbyte med Peters mamma. Vi tar Båstad och hon intar Sigtuna. Mysigt!
Fokus krävs i krabbfisket.
Nu ska det bli krabbrace.
Bad hela dagarna.
Älskar att man kan köpa grönsaker längst vägarna. Du tar vad du vill ha och lägger pengarna i en burk. Här litar man på folk :-).
Nu är det matdags.
Ha en fin dag kära Du. Vi hörs snart.
Kramar.
Åh, jag har längtat att få skriva av mig till dig hela dagen. Åkte in tidigt imorse för Livs PKU-prov. Barnmorskan stack in en stor nål i hennes lilla vackra hand, usch, det gjorde ont i mitt hjärta. Liv däremot verkade inte bry sig speciellt mycket, så det var skönt. Jag känner mig så oerhört lycklig och tacksam. Tänk att denna lilla flicka ha legat i min mage och nu ligger här bredvid mig och suger på sina händer och tittar lite skelögt omkring sig. Mina älskade, underbara, små pojkarna snarkar inne från sina rum och min stora slusk ligger här och är mitt livs kärlek.
Så här tyckte Liv om PKU-prov och nålar.
Passade på att stanna till i Stinsen på vägen hem för att inhandla några nya byxor med resår(!), för det är fortfarande bara det jag kan ha. Hittade ett par fina byxor, en vårjacka och några t-shirtar som är bra när jag ammar. Har ett litet tips mot slappa pösmagar. Jag köpte en slags korsett i mjukt, stretchigt material från ett märke som heter SPANX och kommer från USA (hemligheten bakom alla Hollywood damernas perfekta kroppar, trots nylig barnafödsel). Den håller i alla fall in magen och du slipper daller över byxlinningen. Nu såg jag att det fanns liknande på Twilfit. Ett litet tips bara om du ska på fest eller bröllop och vill vara lite extra slimmad, med lurmage.
Jag har alltid tyckt att det är något obehagligt över människor som går runt och pratar med sig själv, lite små psyko. Tar ofta en omväg när jag ser någon som gör det, för av någon konstig anledning så dras tokskallar till mig. De ska alltid börja prata med mig (är väl trötta på sina egna röster), och jag vill sällan vara otrevlig, så det slutar ofta med att jag står där och lyssnar och försöker snällt avsluta för att smita vidare. Jo, i alla fall så kom jag idag på varför. Jag är nämligen en sådan person själv, lika barn leka bäst. Jag gick runt på Gina Tricot och hör helt plötsligt min egen röst högt och tydligt stå och berätta för mig själv vad fina byxor det här var, och att den tröjan kanske passar mig. En i affären kom fram och undrade om jag behövde hjälp med något! Iiiiiiiii, jag har blivit en virrig, små knäpp typ som folk som jag går omvägar när de ser.
Köpte en kort trenchcoat på H&M...
...och snygga byxor från Gina Tricot.
Spårade ur totalt på H&M idag och handlade massa fina barnkläder. Fick bla denna tröjan till Peters förtjusning.
Väl hemma gjorde jag en kyckling rätt och Peter undrar om jag hade stekt ett marsvin som blivit överkört på E4:an, ett roadkill som jag skulle stannat och plockat upp för att sedan tillaga till min familj!!! Trots att jag är en dålig kock, tydligen lite psykisktsjuk och har en väldans massa andra konstiga sidor, så är jag lycklig :-).
Hoppas att även du är vid gott mod och känner lycka i hjärtat. Om inte, så tappa inte modet. Dalarna behövs också för att man verkligen ska uppskatta och känna tacksamhet när livet känns som bäst.
Liv hälsar!
All kärlek.