22:34 | oktober 20, 2009
Paket
I dag kom det ett bud hit med en stor låda. Jag älskar paket och presenter, så när jag såg att det var adresserat till mig, så slet jag upp det 🙂 Det var Henrik, här hos oss, som ordnat dem genom sin kompis. Åh, jag är så tacksam.
Titta vilka snygga stövlar från TRETORN. Bruna med en rosa kant upptill.
Nu längtar jag efter regn och rusk, så jag kan stoltsera med mina fina stövlar.
God natt min vän.
All kärlek.
15:20 | oktober 20, 2009
Torftigt
Kylskåpet gapar tomt. Så till lunch lyckades jag rota fram en laxfilé och frysta ärtor ur frysen, som låg bland mitt misslyckade lussebullebak från förra julen, som alla vägrade äta.
Lite torrt utan sås. Ser ut som en lunchrätt från en anstalt i Litauen.
Nu ska jag fara och handla!
Kram.
11:36 | oktober 20, 2009
Bortglömd bil
Kära vän, hoppas att du mår bra! Jag kom hem för en stund sedan. Fick åka in med Peter till stan imorse efter att vi lämnat pojkarna på skolan. Liv stoppade jag i en overall medan hon sov och satte i bilen. Peter glömde nämligen sin bil utanför jobbet igår!
Hemma igen. Köpte med mig kaffe för att piggna till och skvaller för att se vad som nu hittats på :-).
Jag och barnen åkte in till stan igår och hämtade upp Peter från jobbet och gick på Andreas, Williams pappas, releasefest för sin bok. Vi for runt som tokar och letade efter en blomsterbutik, men allt var tyvärr stängt. Fast det gjorde inget för William gav ett ”grattis till bokenkort” som han gjort själv och hans nya klassfoto som present 🙂 Det var inte förrän vi kom hem som vi kom på att Peters bil stod kvar i stan!
Williams farmor Annika var där. Hon bor annars på vackra Västkusten.
Skulle kunna vara en tredje syster Graaf i mitten.
Träffade alltid lika glada Anders och hans fina flickvän Sarah. "I huvudet på Anders" kan du läsa nästa vecka på Lifestyle, här på sidan, glöm inte det.
William var stolt och glad. Honom såg vi knappt röken av på hela kvällen. Mio däremot var överlycklig för att det bjöds på dessert, och satt hela tiden vid Peter och mig och åt som en tok.
Man kan inte se ut som annat än en grå mus bredvid bombnedslaget Carolina. Livan hängde med, som alltid.
Det blev hämtmat från en kinakrog till middag, för att klockan blev så mycket innan vi kom hem.
Nu när jag börjat trappa ner på amningen har mitt hår och mina naglar fullkomligt förfallit. Under graviditeten och fram till nu, så har mina naglar växt och varit starka och långa, mitt hår har växt och blivit mycket tjockare och finare. Jag var så glad att jag inte behövde bli halvt skallig och se ut som en nevrotisk nagelbitare om händerna, men det är precis vad jag gör nu. Skulle det inte vara för mina extensions skulle jag nog se ut som en dränkt katt. Brukar det bli så när man slutar amma? Deppigt 🙁
Apropå hår, så har jag nu använt fransmedlet i drygt en vecka, ännu inget synligt resultat.
Det skulle bli ett dramatiskt resultat efter 20-30 dagar enligt Bobby. Än så länge är det bara mascara från Lancome som står för fransarna.
Återkommer om det är värt att prova 🙂
Ha nu en underbar dag!
Vi hörs senare.
Frid och kärlek 🙂
22:45 | oktober 19, 2009
Syskon på gång?
Undras om Liv kommer få ett syskon efter vårt besök i dessa inspirerande byar i Dalarna?
13:51 | oktober 19, 2009
Änglar och troll
Jaha, då var det åter en ny vecka. Inget ont om det, men jag önskar att helgen kunde vara lite längre, och dagen måndag lite kortare. Trots min avsky mot måndagar, ska detta bli en bra dag!
Vi kom hem sent igår kväll. Hemresan gick betydligt snabbare och var dessutom mycket trevligare än ditresan. Ja, du vet ju varför 🙂 Fem timmar dit och tre timmar hem.
Sitter än en gång i vårt kök iklädd min favoritoutfit pyjamasen 🙂 Liv sover och tvättmaskinerna är fullmatade. Blundar jag så låter det som vågor mot en strand, men tyvärr är det långt från det. Det är bara en massa svettiga strumpor och unkna kalsonger som blir rena, men man kan ju alltid låtsas. Jag har plockat undan och sorterat, fyllt i papper till skolan och tagit itu med vardagliga ting, som jag flytt från i helgen.
Vi har haft en underbar helg, hoppas att du också haft det. Här får du lite bilder.
Igår var vi på björnjakt i skogen.
Vi hittade inga björnar, och tur var väl det. Däremot så såg vi massor av trollens skägg på träden, som fastnat. William trodde inte på oss, men Mio älskade att höra trollberättelserna som jag och pappa hittade på.
Här hade Peter kunnat dumpa mig efter felkörningen i fredags, och jag hade nog aldrig blivit hittad 🙂
Herr Säregen, som han brukar kallas, är lite smått säregen. Han har väl mig att brås på förmodar jag, men jag tror nog att generna från denna man är starkare...
... Vad tror du?
Efter troll, björnar och galenskap, begav vi oss alla till en bondgård. Efter grillningen dagen innan och besöket i ladugården, så luktade vi allt annat än hallon. Våra ytterkläder luktar fortfarande skit.
Det ser ut som en kuliss bakom mig. Jag stod på en brygga vid stugan vi fick hyra, och detta var den vackra bakgrunden.
Innan vi for hem, så tog jag och pojkarna några bilder för en ”turist-tidning” i Dalarna. Jag gjorde även en kort intervju om vad Älvdalen betyder för mig. Man måste ju måna om sina rötter.
Pappa är verkligen världens roligaste. Inte bara Mio har fått sina sidor från honom, även min och syrrans förträffliga och sjuka humor har vi honom att tacka för. Vi skrattar gott åt varandras skämt, tur att vi har varandra 🙂
Mio och William är som jag berättat tidigare, väldigt olika. William är mer eftertänksam och lugn, medan Mio är helt tvärtom. Han känns mycket större nu när han börjat förskolan, och han utvecklas för var dag. Det enda negativa är att han har fått öronen fulla av kottar. Jag vet inte hur många gånger jag får säga till honom varje dag. För att bara nämna en bråkdel så upprepas dessa meningar hundra gånger per dag, ”Borsta tänderna”, ”Ät inte med fingrarna”, ”Glöm inte att sätta på dig skor när du ska gå ut”. Likt förbannat så glöms besticken bort, han är på väg upp i kojan utan skor, tandborste, vad är det? Han är världens charmigaste, modigaste och tokigaste på ett underbart sätt, men sååå disträ, och inne i sin egna lilla värld att jag kan bli tokig. Är det typiskt för sexåringar att vara så?
Ofta kan Liv ligga och titta på ingenting och le. På natten kan hon i mörkret ligga och titta upp mot taket och skratta, som om hon ser någon eller något. Minns att det var likadant med pojkarna. Jag tror att små barn som ännu inte känt besvikelse, sorg, sagt ett fult ord, tänkt en ond tanke och fortfarande har så rena sinnen och själ, så oskyldiga och fortfarande omedvetna om all ondska i världen, är mer öppna. Jag tror att de kan se och känna saker inte vi kan. Är det kanske hennes skyddsängel hon ler och pratar med, den bara hon kan se?!
Barn är en underbar gåva som vi från att de är små frön, får ta hand om, vattna med kärlek, skydda, älska, forma, och se dem växa och bli vackra blommor.
Nu har vågorna slutat att slå, och jag måste hänga tvätt. Hela Livs rum ser ut som en tvättstuga, och värre kommer det bli.
Ha en fin dag, och kom ihåg att du är värdefull.
All Kärlek.