13:32 | juni 18, 2009
Hemresa och mini-midsommar
Idag far vi hem. Håller på att städa för fullt, vi måste göra extra fint här, när vi har fått möjligheten att låna en sådan fantastisk lägenhet. Jag ställde klockan på 9 imorse för att kunna ta det relativt lugnt, men jag snoozade till 10.30. Det går ju inte att vakna tidigt på den här semestern. Pojkarna vaknar tidigast 11, och Liv fick jag väcka vid 11 imorse, för mina bröst höll på att explodera. Hon somnade för kvällen vid 10 igår, vaknade till och knorrade lite vid 4 inatt och ville ha mat, och somnade sedan om med än gång efter en kvarts ätande. Vad är det för bebis :-)? Förutom tårna brås hon på sin mamma med att hon gillar att sova. Hon hade sin första natt häromnatten då hon inte riktigt ville sova. Hon grät inte utan knorrade och sparkade runt, inte alls jobbigt om man tänker på hur en bebis verkligen kan låta, men är man van med annat så tycker man att det är sjukt jobbigt. Knäppt. Skönt att jag och Peter hjälps åt dessa hemska sömnlösa nätter :-).
Imorgon är det Midsommar. Har du något roligt planerat? Vi ska nog bara ta det lugnt hemma eftersom vi kommer hem så sent inatt. Jag har något som däremot gör mig ledsen och konfunderad. Peter har ett vän par som brukar ha midsommarfest. De har bjudit alla i umgängeskretsen förutom oss. Undrar så varför? Hade förstått om det var några från umgänget som är bjudna men alla Peters bästa killkompisar är bjudna. Borde rimligtvis ingen av dem, som kompis, undrat varför det är så? Hade jag känt någon som skulle ha en bjudning och alla i vår närhet var bjudna förutom min syster (som är min bästa vän) då hade jag frågat varför. Sedan hade jag erbjudit mig att göra något med min syster om hon satt ensam. Givetvis skulle vi aldrig bett någon att inte gå för vår skull men jag tycker det är så konstigt att ingen ens frågar Peter. Äh, de gillar kanske inte oss och våra ungar helt enkelt. Hade bara hoppats, för Peters skull, att han fick veta varför det är så. Det är väldigt mycket ”locket på” med hans kompisar. Ingen vill ta en diskussion för att riskera att inte bli omtyckt av alla. Killar brukar vara tvärtom. Det kallar inte jag vänner! Strunt samma, vi har varandra och det kan vara riktigt skönt att bara sitta hemma och ta det lugnt.
Hur är vädret där hemma? Det brukar i och för sig alltid regna på Midsommar och har det regnat i stort sett varje dag den senaste veckan så kanske man inte ska förvänta sig annat än regn.
Hoppas att du mår bra och känner dig vid gott mod.
All kärlek.
11:33 | juni 17, 2009
Övervinn!
Idag är det vår sista dag, imorgon far vi hem!!! Så idag ska det hinnas med massor. Tänk att vi varit här i mer än två veckor och ändå sitter jag här idag och har massor att göra. Har bl a lovat att handla hem saker till vänner och så ska jag köpa jätte bra mattrengöring som bara finns här. Vi har nämligen vit heltäckningsmatta i vårt sovrum hemma, och den behövs fräschas upp lite. Man sprayar på detta och dammsuger upp det. Tar bort fläckar och så doftar det gott. Jag älskar ju doften av rent. Har en flaska hemma med vatten och sköljmedel blandat, och det sprayar jag på mattor och annat :-).
Igår hade vi en lång dag på vattenlandet. Tur att Peter har kvar barnet i sig och kunde åka med pojkarna i timmar. Jag och Liv låg under ett parasoll för det mesta.
Två små röda babianrumpor.
Efter timmar av åk, tog Mio en vilostund.
William gasade på istället för att vila.
Jag lyckades ligga i solen längre än tio minuter, för där fläktade det svalt och skönt. Det blev dock inte så mycket längre än en kvart för det är så tråkigt.
Kom att tänka på känslan att övervinna en rädsla när vi var där. William ville först inte åka en av de längre och läskigare rutschbanorna, men efter att han tänkt en stund så gjorde han det. Den totala lyckan och stoltheten som lyste i hans ögon var oförglömlig. Och han åkte den om och om igen. Jag vet att jag skrivit om det förr, men gör det igen. Vi har ofta så mycket rädslor och fobier i vardagen. Är det inte höjdrädsla så kan det vara fobi för kryp, att tala inför folk eller andra själsliga rädslor. Jag har massor av dem, och jag avskyr det för det tar energi och förstör ofta i situationer då man ska ha roligt. Jag tror att vissa rädslor kan övervinnas av att utsätta sig för dem. Jag hade oerhörd höjdskräck, men den försvann helt när min kära man överraskade mig med ett fallskärmshopp. Har aldrig varit så rädd, trodde att jag skulle spy, skita på mig och framförallt dö, men jag gjorde det i alla fall. Jag övervann min rädsla. När jag tog klivet ut ur planet på fyratusenmeters höjd var jag inte tuff, men så fort jag föll fritt så skrek jag rakt ut av den underbara känslan. Vill göra det igen! Så, nu har jag betat av en rädsla och det kan du också. Vill inte att rädsla ska styra mitt liv och val, nej nu får det vara nog!
Minuterna innan vi lyfte.
Väl på marken igen kände jag mig som världens coolaste!
All styrka till dig.
Kram.
11:03 | juni 16, 2009
Kärlek
Fick precis denna vackra lapp av Mio.
Han har skrivit det helt själv utan hjälp. Mamma jag älskar dig.
10:54 | juni 16, 2009
Vattenland
Nu ska vi strax fara till ett vattenland med rutschkanor och annat kul. Barnen är eld och lågor. Jag är skitdeppig för jag kan fortfarande inte bada, och jag som älskar att fara ner som en galning i gummiringarna och åka vattenrutschkana tills det bränner på skinkorna :-).
Så här skulle jag kunna se ut efter en dag på vattenlandet.
Vi hörs lite senare. Hoppas du mår bra och glöm aldrig att du är VÄRDEFULL!
Liv hälsar.
All kärlek.
19:03 | juni 15, 2009
Mina första kärlekar
Kom på mig själv att gå och nynna på mina barndomsidolers hitlåtar. Minns du ”THE PINKS”? Det var nog vårt första riktiga pojkband. Oj, oj, vad jag var kär i killen med tamburin :-). De släppte sitt första album -84 pojkarna från Degerfors, då var jag 6 år och kassettbandet gick varmt där hemma. Min andra idolkärlek i den åldern var alla i Herrey´s. Såg dem live i Göteborg med hiten ”Gyllene skor”, minns det som igår. Vilka män!
Riktigt snubbigt, ja, rent av pinsamt! Ha, ha nu har jag berättat det för dig och sitter här högröd :-).
E.M.D släng er i väggen. Det här är ett riktigt hett pojkband.
I en 7-årings ögon borde ju detta varit gubbar!
Vill du fortfarande vara min vän?
Kramar.