I dag var jag ute för första gången sedan i tisdags. Jag satt ute på altanen inlindad i en stor filt i friska luften länge och bara tittade på himlen. Lilla Liv har också blivit dålig, hon har fått virus på stämbanden. Så sorgset, hon som älskar att prata, jollra och skratta. Hon öppnar munnen och försöker säga något, men det kommer bara krax. Hon låter som en skadeskjuten liten kråka 🙁
Peter ringde till sjukvårdsupplysningen och de sa att det inte var någon fara om hon inte har feber, och det har hon inte, tack och lov. Däremot lite krupphosta. Hon är så tapper, gnäller inte som jag utan vill bara ha mer närhet och fler sovstunder. Jag har lagt henne i min famn och så har vi sovit tillsammans.
Jag fick ett akut behov av att skura handfaten (?), älskar att se när det blir skinande rent av alla mina olika puts och sprayer som jag köpt. Fint blev det men efteråt fick jag betala priset. Har varit helt förstörd resten av kvällen.
En livs levande Zombie.
Peter fick fotoförbud när jag såg hur första bilden blev.
Min feber har inte försvunnit än och jag kan bara vara uppe i korta stunder. Tur att Peter kan vara hemma för jag hade inte klarat av att själv ta hand om Liv och pojkarna. Imorgon är det dags för ett nytt sjukhusbesök om jag inte känner mig bättre. Längtar bara efter att få må ”normalt” igen och få äta massa god mat.
Grannpojkarna kom förbi och lekte med Mio i trädgården. Min första mänskliga kontakt utanför huset!
Nu är det dags att gå och lägga sig. Pojkarna sover sedan länge och Peter sitter och jobbar. Ska få honom att slita sig och komma och lägga sig. Idag kan vi åtminstone sova i samma rum för nu ska penicillinen verka så att jag inte smittar. Har varit hemskt att sova i olika sovrum. Ledsen för mina tråkiga inlägg som handlar om samma sak men för tillfället är det vila som gäller. Vill ändå skriva om mina enformiga dagar och höra hur du har det.
God natt, fina.
Hej min vän. Har precis vaknat och ska äta frukost för första gången sedan jag blev sjuk. Har längtat efter det!
Ville faktiskt barar säga hej och påminna dig om att Du är värdefull.
Hörs lite senare i dag.
Stor kram.
I dag har jag inte gjort annat än att glo på tv, jag kan hela tv-tablån, för det som varit och det som kommer. Ett program som verkligen var underhållande var ”Svenska Hollywood fruar”. Den gick i repris och jag satt fastklistrad, det var det roligaste jag sett. Vet inte om mening är att det ska vara humoristiskt, men kvinnorna lyckades verkligen få mig att skratta både av förundran och av lite skräckblandad förtjusning. Du måste kolla in ett avsnitt, så förstår du.
Jag vill inte längre, men jag är så matt att det är lika tröttande för mig att duscha som att springa maraton, så det är väl lika bra att jag vilar tills jag blir helt frisk, och tittar på ännu mer tv. Har öppnat upp i sovrummet och legat vid öppningen och andats frisk härlig luft och känt solen i ansiktet. Börjar känna mig mänsklig igen, och blir ännu friskare och gladare av alla kärleksfulla hälsningar. Det vill jag ge dig också om du är sjuk, för man blir bättre av lite omtanke 🙂
Jag har fått strikta order från Peter att inte gå ner, för då kommer jag tydligen få ett vredesutbrott tror han. Han har inte hunnit städa de senaste dagarna, och han säger att jag får inte gå ner förrän han gjort det. Kanske lika bra att jag stannar här uppe då. Vill smyga ner och bara titta, men säger han att det är hemskt så är det dubbelt så vidrigt i mina ögon, så jag spar nog på den lilla energi jag har.
Det kliar i fingrarna, jag vill städa, tvätta, klä mig i annat än en stor unken t-shirt, kamma mig, sätta lite färg på kinderna, försöka äta en god middag och kanske ta ett glas vin, men det är bara att vänta. Kamma mig kan jag i och för sig göra.
I kväll sa doktorn att jag fick krama mina barn, jag får ta i mina barn! Jag har inte pussat på dem på fem dagar, bara sett dem och pratat med dem på säkert avstånd.
Jag ligger och spånar lite idéer i min ensamhet, och tänker på ”Bloggträffen”. Det hade ju varit så kul. Få ansikten på sina vänner, än så länge är det bara min nuna som ständigt stirrar på dig. Jag vill veta mer om dig, hur du ser ut, hur ditt liv är, intressen, ja, allt. Vi vill väl alla träffas, inte bara känna varandra genom kommentarer och frågor. Jag tror att jag vet hur vissa ser ut, har min bild klar inom mig, som jag skapat från det du skriver 🙂 Jo, i alla fall så måste den äga rum, och jag har bestämt mig för att verkligen ta tag i det nästa vecka. Göra verk av allt spån. Tills dess för du inte glömma vårt ”Galleri” där du kan lägga in dina bilder. Där kan vi alla dela med oss. Snälla gör det så jag har något att titta på.
Hoppas att du har en bra helg. Vad händer ute i landet?
Puss och kram.
Jag är väl den enda i veckan som missat att Patrick Swayze har dött, usch, så sorgset och hemskt. Jag vaknade för några timmar sedan och tänkte slötitta lite på tv, och till min glädje visade SVT ”Dirty Dancing” till minne av min idolkärlek i unga år, Patrick. Det var inte många månader sedan jag såg den, men jag har legat hög på medicin och drömt mig bort och fått tårar i ögonen och tittat på den för 48:e gången i kväll. Det var inte heller länge sedan jag tittade på ”Ghost”, med honom, och även där grinade jag, men då var det nog mer hulkningar och en snorig och snörvlig variant. Ville genast börja på en drejkurs efter scenen i ”Ghost” när jag såg den första gången 🙂
Kan varenda replik och älskar filmmusiken till denna klassiker. Du missade den inte i kväll va?
Åh, den är så bra! Till denna scen spelas låten "Unchained Melody" som förövrigt är en av världens bästa låtar.
Dags att sova igen. Jag vägrar att må så här och ligga i karantän längre!
Puss och Kram.
Hej vackra Du. Tack för alla stärkande ord. Jag saknar dig. Äntligen tål jag att se lite ljus. Har känt jag som en fladdermus, instängd i en grotta från omvärlden. Nu kan jag åtminstone sitta upp och har ätit min första matbit sedan i måndagskväll. Jag önskar inte min värsta fiende detta, fy fasen vad dålig jag har varit och tyvärr är jag nog inte frisk på ett tag heller. Jag har legat i 40 graders feber sedan tisdag eftermiddag. Ringde sjukvårdsupplysningen som trodde att det var svininfluensan med tanke på mina symptom. Jag fick höra att jag inte skulle röra eller vara nära mina barn (men jag skulle fortsätta amma Livan), inte närma mig folk tills jag varit feberfri i ett par dagar. Det kändes som om jag fått pesten, som om jag var en fara för mänskligheten. Jag bröt ihop för jag hade ju tagit hand om Liv och pussat på henne hela dagen innan jag blev riktigt dålig, och det gick fort. Tänk om jag smittat henne! Det är väl barn under ett år som är en av riskgrupperna?
Jag kanske kan bli Apotekets nya modell som skrämmer slag på svenska folket?
Liv har som tur var inte blivit sjuk, inte pojkarna eller Peter heller för den delen. Kan bero på att ingen kommit nära mig. Jag har legat i karantän i sovrummet. Pojkarna har stått gråtande utanför och kastat slängkramar och slängpussar, en och en annan teckning har kommit inflygandes också. Jag har ammat Liv när jag klarat av det (med munskydd och spritade händer), men ibland gick det inte för jag var helt borta och hade knappt mjölk i brösten längre. Har tänkt på människor som har svåra sjukdomar och måste må hundra gånger sämre än mig, som går igenom olika behandlingar mm, och beundrar dem så mycket. Själv ville jag kasta in handduken ett tag. Åkte till akuten och tog prover, men det kunde inte hitta vad det var, min sänka var skyhög, men mer svar fanns inte. De trodde på körtelfeber. Fick massor av olika mediciner i fall det var en bakterieinfektion. I dag ville de ha in mig igen för min infektionsvärden var så höga, och i dag var de ännu högre, men doktorn kunde fortfarande inte ställa en diagnos. Halsen ser ut som en död skogssnigel med vita fläckar och är så igensvullen att jag knappt kan andas, och jag ser också ut som en halvt levande döing.
Ska tillbaka på måndag igen om jag inte är bättre, men jag tror faktiskt att mitt penicillin hjälper. Peter är rädd för att bli smittad för då vet vi inte hur vi ska få ihop allt om båda ligger som två kadaver och kvider. När han frågade läkaren idag om det var något han kunde göra i förebyggande syfte så tittade läkaren på honom, vände sig mot mig och sa ”är din man en hypokondriker?” Därefter vågade inte Peter säga något. Skrattade så att jag höll på att få upp skogssnigeln i halsen.
Måste ge Peter en stor eloge full av kärlek, som tagit hand om allt så bra. Han har en ängels tålamod. Själv hade min röst gått upp i falsett hundra gånger, när jag hört genom väggarna vad som pågått utanför min karantän. En pytteliten som mest bara ligger och biter på sina tår är lugnt, sen en mellankille som är så disträ att man kan bli tokig. Säg till tio gånger så kanske han hör men du måste vara exakt i vad du säger.
Peter: Borsta tänderna!
Mio: Med vadå?
Peter: Vad sägs om tandborsten?
Mio: Var finns den?
Peter: Du får gissa: Kylen, ugnen eller badrummet.
Mio: Varför ligger den i kylen?
Peter: Driver du?
Mio: Om vad?
Peter: Ja, vad bad jag dig om?
Mio: Vet inte.
Sedan har vi den stora som är i något slags förstadie till puberteten, i alla fall när det gäller humöret. Allmänt vresig och sur och suckar åt det mesta och tror han kan allt. Problemet med mig är att hur sjuk jag än är så ligger jag och känner mig usel och stressar upp mig för att jag inte kan göra något. Vill skriva till dig, hjälpa Peter med matlagning och barn. Önskar att jag hade en knapp som bara kunde stänga av denna jobbiga känsla. Kan du också känna så ibland, eller är det bara jag som är knäpp?
Är så deppig för vi skulle åkt upp till min pappa i dag och vara där över helgen. Vara ute i skogen, fiska och grilla. Har saknat honom så mycket och min lilla bror också. Hade sett framemot det så mycket. Pojkarna packade sina väskor redan förra helgen för att de längtade så. Så sketans typiskt, men vi får ta det näst, nästa helg istället, har vi bestämt.
Såg du att Jessica Andersson ska börja skriva här? Det ska bli jättespännande tycker jag. Hade tyckt det var ännu roligare om Maggan också ville skriva här igen, men jag hörde att Bingo skrivit att hon kanske skulle börja blogga hos Katrin Zytomierska om hon vann Awarden. Vi måste rösta på henne så vi kan få chansen att läsa henne roliga inlägg, trots att det inte blir här hos oss 🙂
Nu måste jag bli frisk, ska vila lite. Tänk att jag är trött trots att jag sovit nästan dygnet runt sedan i tisdags.
Förlåt, snart blir allt som vanligt igen! Jag som t.o.m. bloggade mellan värkarna 🙂
All kärlek!
Idag är det förhoppingsvis sista dagen som jag behöver använda mig av min ”sekreterare” när jag skriver. Nu ska jag iväg till sjukhuset och få svar på mina tester och ta lite nya prover. Hoppas allt går bra för nu börjar jag tröttna på att ligga instängd i mitt sovrum och stirra i taket. För inte mysa med barnen eftersom jag smittar och jag orkar inte ens se på tv. Har inte ätit någon ordentlig mat sedan i tisdags. Igår blev det lite soppa. Vi hörs när jag är tillbaka.
Stor kram och ha en underbar dag.
Hej fina vän. Berättar för Peter vad han ska skriva så han får agera sekreterare. Har fortfarande hög feber men börjar äntligen få hopp om livet igen. Jag har inte lämnat mitt rum sedan i tisdags och vill bara bli frisk. Imorgon ska jag till läkaren igen och få min dom på vad det är för fel på mig. Mitt i allt elände har jag i alla fall en glad nyhet. Vi kan stolt välkomna vår nya härliga bloggerska Jessica Andersson till Bloggfamiljen! Jag är så glad för jag tycker hon verkar vara så mysig och ser fram emot att läsa hennes texter. Så Jessica, varmt VÄLKOMMEN! Längtar till nästa vecka när Henrik och Jessica drar igång.
Fina Jessica! (bild lånad från www.2entertain.com)
Imorgon kan jag förhoppningsvis börja skriva själv igen.
Stor kram och sov gott, min vän.
Hej, fina du. Mår fortfarande fruktansvärt dåligt. Halsen är så svullen att jag inte kan äta något. Jag har precis fått lite Proviva så förhoppningsvis kan jag få i mig lite. Gör bara så väldigt ont när jag dricker. I mitten av nästa vecka ska vår sida vara uppdaterad och fin. Ska bli kul med lite nytt och fräscht här på sidan. Jag hoppas att du kommer tycka om det. Har sett att många av er redan hittat att Henrik Johnsson ska börja blogga här i nästa vecka och några har redan skickat en hälsning till honom. Det känns bra att du också välkomnar honom. Tror det kommer bli toppen bra! Nu måste jag försöka sova igen.
Kram.
God morgon min vän. Är helt slut i kroppen och ber Peter skriva eftersom jag inte kan röra mig. Jag har fortfarande hög feber och är fast i min säng. Barnen har gått till skolan och Peter är hemma med Liv. Förhoppningsvis är jag bättre lite senare idag men just nu blir det inte mer än en hälsning.
Ha en fin dag och glöm inte uppskatta hur det känns att vara frisk.
Kära vän. När jag skulle gå och hämta pojkarna i skolan i eftermiddags så upptäckte jag att Livs vagn inte fanns här hemma. Den låg i bilen och hade följt med Peter till jobbet. Det är inte särskilt lätt att promenera med en nästan 6,5 kilos bebis i famnen fram och tillbaka, vilket skulle ta minst en timme. Bussen går bara en gång i halvtimmen från oss, så det var bara att beställa en taxi för att hinna. Surt!
Det blev inte mindre surt av detta.
De som var på salongen måste trott att William var världens mest ouppfostrade barn. Han var så sur så tårarna rann och han hade ett mantra om hur elak jag var. När han väl var klar, tyckte han fortfarande att det var hemskt, och frisyren var vidrig, men jag fick ett pytte leende och ett förlåt till sist. Hon klippte knappt någonting, tog bara bort de värsta av hans 70-talspolisonger och framtill så han kan se bättre.
Mamma hämtade oss och vi begav oss ut i skogen.
"Fullkitade" med gummistövlar och insmetade i fästingmedel.
Fick en chock när vi möttes av denna syn i den vackra skogen. Några riktiga idioter hade dumpat massor av sopsäckar i naturen, det fanns t.o.m. gamla toasitsar, bildäck och matavfall. Vidrigt!
Det såg ut som en ghettoskog, men vi letade oss vidare. Ingen svamp så långt ögat kunde nå, ingen ätlig i alla fall, bara flugsvamp och bajs.
Vi hade mackor, varm choklad, muffins och äppelkaka med oss.
Mio tog ingen bajspaus i skogen i dag 🙂
Vår första och enda kantarell hittade vi efter tre timmar då vi var på väg hem. T.o.m. Liv blev glad.
William ville mest bara tälja. Kanske lika bara att köpa en snickarbod till honom, då kan jag ju även stänga in han där, som Emil när han är stygg 🙂
20 meter från bilen hittade vi massor av trumpetsvamp, som vi for hem och stekte med massor av smör och salt.
Minns du att vi var och tittade på ”vår” nya lilla familjemedlem för ett tag sedan? När vi varit där så blev Mio så nysig och de började klia i ögonen. Han är allergisk mot häst, men har aldrig haft problem med hund. Både mamma, pappa och Maggan har hund, som han träffat massor av gånger utan att någonsin reagera på dem. Gjorde ett test och fick svaret i dag, och han är allergisk, så det blir ingen hund för oss 🙁
Vill ni inte ha mig längre?
Usch, vad ledsna vi är nu. Vi som hade längtat så mycket.
I morgon när barnen är lämnade på skolan, så ska jag fara in till stan, har lite saker jag måste fixa.
All kärlek.