Undras om Liv kommer få ett syskon efter vårt besök i dessa inspirerande byar i Dalarna?
Jaha, då var det åter en ny vecka. Inget ont om det, men jag önskar att helgen kunde vara lite längre, och dagen måndag lite kortare. Trots min avsky mot måndagar, ska detta bli en bra dag!
Vi kom hem sent igår kväll. Hemresan gick betydligt snabbare och var dessutom mycket trevligare än ditresan. Ja, du vet ju varför 🙂 Fem timmar dit och tre timmar hem.
Sitter än en gång i vårt kök iklädd min favoritoutfit pyjamasen 🙂 Liv sover och tvättmaskinerna är fullmatade. Blundar jag så låter det som vågor mot en strand, men tyvärr är det långt från det. Det är bara en massa svettiga strumpor och unkna kalsonger som blir rena, men man kan ju alltid låtsas. Jag har plockat undan och sorterat, fyllt i papper till skolan och tagit itu med vardagliga ting, som jag flytt från i helgen.
Vi har haft en underbar helg, hoppas att du också haft det. Här får du lite bilder.
Igår var vi på björnjakt i skogen.
Vi hittade inga björnar, och tur var väl det. Däremot så såg vi massor av trollens skägg på träden, som fastnat. William trodde inte på oss, men Mio älskade att höra trollberättelserna som jag och pappa hittade på.
Här hade Peter kunnat dumpa mig efter felkörningen i fredags, och jag hade nog aldrig blivit hittad 🙂
Herr Säregen, som han brukar kallas, är lite smått säregen. Han har väl mig att brås på förmodar jag, men jag tror nog att generna från denna man är starkare...
... Vad tror du?
Efter troll, björnar och galenskap, begav vi oss alla till en bondgård. Efter grillningen dagen innan och besöket i ladugården, så luktade vi allt annat än hallon. Våra ytterkläder luktar fortfarande skit.
Det ser ut som en kuliss bakom mig. Jag stod på en brygga vid stugan vi fick hyra, och detta var den vackra bakgrunden.
Innan vi for hem, så tog jag och pojkarna några bilder för en ”turist-tidning” i Dalarna. Jag gjorde även en kort intervju om vad Älvdalen betyder för mig. Man måste ju måna om sina rötter.
Pappa är verkligen världens roligaste. Inte bara Mio har fått sina sidor från honom, även min och syrrans förträffliga och sjuka humor har vi honom att tacka för. Vi skrattar gott åt varandras skämt, tur att vi har varandra 🙂
Mio och William är som jag berättat tidigare, väldigt olika. William är mer eftertänksam och lugn, medan Mio är helt tvärtom. Han känns mycket större nu när han börjat förskolan, och han utvecklas för var dag. Det enda negativa är att han har fått öronen fulla av kottar. Jag vet inte hur många gånger jag får säga till honom varje dag. För att bara nämna en bråkdel så upprepas dessa meningar hundra gånger per dag, ”Borsta tänderna”, ”Ät inte med fingrarna”, ”Glöm inte att sätta på dig skor när du ska gå ut”. Likt förbannat så glöms besticken bort, han är på väg upp i kojan utan skor, tandborste, vad är det? Han är världens charmigaste, modigaste och tokigaste på ett underbart sätt, men sååå disträ, och inne i sin egna lilla värld att jag kan bli tokig. Är det typiskt för sexåringar att vara så?
Ofta kan Liv ligga och titta på ingenting och le. På natten kan hon i mörkret ligga och titta upp mot taket och skratta, som om hon ser någon eller något. Minns att det var likadant med pojkarna. Jag tror att små barn som ännu inte känt besvikelse, sorg, sagt ett fult ord, tänkt en ond tanke och fortfarande har så rena sinnen och själ, så oskyldiga och fortfarande omedvetna om all ondska i världen, är mer öppna. Jag tror att de kan se och känna saker inte vi kan. Är det kanske hennes skyddsängel hon ler och pratar med, den bara hon kan se?!
Barn är en underbar gåva som vi från att de är små frön, får ta hand om, vattna med kärlek, skydda, älska, forma, och se dem växa och bli vackra blommor.
Nu har vågorna slutat att slå, och jag måste hänga tvätt. Hela Livs rum ser ut som en tvättstuga, och värre kommer det bli.
Ha en fin dag, och kom ihåg att du är värdefull.
All Kärlek.
Hej min vän. Jag vill stanna här! Det har gått alldeles för fort, helgen är redan slut och det känns som om vi precis kom hit 🙁
I dag var det ett täcke av frost över landskapet, och Näsetsjön låg spegelblank. Med risk för att vara tjatig, men åhh, det är så vackert!
Herrarna Graaf är samlade.
I går var det badhuset som gällde. Jag tror att pappa och Peter var de som tyckte det var roligast. De hade tävlingar i vattenrutschkanan och hoppade på barnens flytsaker för att se vem som kom längst. Alla andra barnen flydde ur poolen 🙂
"Barnen" lekte glatt tillsammans.
Leon var klok och höll sig borta från galningarna.
Jag "tvingar" barnen att kalla Marie för mormor 🙂 Så kul att deras extra-mormor och min styvmor är yngre än mig! Marie tycker inte det är lika kul att kallas mormor, men vi tycker det 🙂
Jag tackar Liv för att hon var så trött och somnade på väg till badhuset. Bästa alibit för att slippa bada. Satt och tittade på skådespelet istället.
Efter badet for vi ner till en slogbod vid älven och grillade korv. Pappa gav pojkarna en lektion i hur man täljer grillpinnar, vilket var det bästa på hela dagen för dem.
Sådana här dagar skulle jag vilja ha fler av. Jag blir så lycklig av att vara här och barnen vill inte heller åka hem.
Liv satt inne i boden, skyddad från rök och tittade fram under mössan.
Försökte få pojkarna att föregå med gott exempel, men det slutade ändå med att alla satt på slobodstaket när vi vände oss om 🙂
Världens bästa pappa!
När jag var liten så fanns det en man som strök längs med vägen där pappa då bodde. Jag var livrädd för honom bara för att han såg konstig ut och var folkskygg. Jag gav honom namnet ”Kalle Blodkniv”. Har själv berättat om denna läskiga man för barnen, och hittat på massor av historier. De är livrädda för honom, och i går såg vi honom på byn. En gammal skralltig gubbe, och långt ifrån en kallblodig mördare 🙂
Sedan har vi ”Katt-mannen”. En man här i byn som har 100 katter, eller hade i alla fall det senast vi krypkörde i mörkret utanför hans hus, och skrämde upp barnen att vi skulle lämna av dem där om de var olydiga 🙂 Nu har kommunen varit där och skjutit av 60 av hans katter (pga vanvård. Sorgset!). Vi åkte dit i går för att pojkarna skulle få träffa honom och se att han inte är så farlig. Det första Mio frågade var ”Var är barnen du grävt ner?”, ”Är du hundra år?”.
En av alla hans katter.
Nu ska vi få ut det sista av vår sista dag här uppe. Sedan bär det av mot Stockholm. Behöver jag säga att jag INTE får vara kartläsare?!
Såg du att Maggan vann ”Bästa kändisblogg” inatt på BloggAwards? Åh, vad roligt, jag är verkligen glad för hennes skull. Vi har ju fått många roliga skratt här på sidan. Grattis! Grattis! Grattis älskade syster yster!
Varma Kramar.
Hej fina. Efter två timmars felkörning så kom vi äntligen fram. Peter förlät mig längs med vägen (och jag honom, för att han blev så sur :-)). Om du läst hans blogg, så överdriver han. Jag är inte alls så dålig förare som han försöker få mig till 🙂
Vi kom fram vid halv elva, ändå var pappa, Marie och Leon vakna. De hade hållt sig uppe och väntat med middagen. Så halvvägs in på natten åt vi renskavsgryta och myste.
Här sitter vi alla och ska äta.
Tre trötta killar.
Vi har fått låna en fin liten stuga på Näset, med utsikt över älven. Tyvärr kan vi inte sova hos pappa pga deras hund Dina, funkar inte med Mios allergi. Däremot så kan vi vara här korta stunder, så nu har vi ätit frukost tillsammans och ska åka till badhuset och grilla korv efter det. Badhuset, är ett ord som inte klingar fint i mina öron. Fy, vill inte gå runt med min bleka kropp och sätta fart på dallret till allmän beskådning. Jag som hade låtit benen gro, för att hålla värmen i Dalarna, måste åka in på den lilla lokala macken och köpa en Bic. Lär väl se ut som Grinchen efter några drag på benen. Har lånat en baddräkt av min mamma, så jag kan gömma mig lite i den 🙂
Ser du hur oerhört vackert det är här. Så underbart, lugnt, harmoniskt och är redan nu ledsen att vi snart ska fara.
Nej, nu ska jag ta vara på tiden hos världens bästa pappa, så hör jag av mig senare ikväll.
Jag kan lova dig att jag ligger inte högt i kurs hos min kära man just nu, inte hos någon i bilen för den delen.
Jag skulle guida oss till Mora och nu är vi i Hudiksvall, långt, långt bort från Mora och Älvdalen. Glada Huddik, som det kallas, har nog aldrig varit mer dyster. Oops! Detta är nog sista gången som Peter lyssnar på mig. Jag var helt hundra på att vi skulle fortsätta E4:an förbi Gävle, men icke! Jag brukar åka kostigarna annrs, men har hört att motorvägen mot Gävle/Falun ska vara bättre och snabbare.
Usch, vad jag har dåligt samvete nu, men det var ju inte meningen. Pappa får värma på middagen igen.
Håll tummarna att vi kommer fram innan i morgon bitti 🙂
Kram kram
Än en gång nynnar jag på Willie Nelsons vidriga låt ”On the road again”.
Nu var det någon som sket så illa i bilen att jag funderar på att kasta mig ut i farten (Så fyndigt! Fart är fis på engelska). Ingen är skyldig, när jag kippar efter andan och kräver ett svar. Fy, vilka snuskar jag åker med. Alla får skulden tills någon erkänner 🙂
Vi är i alla fall på väg nu. Packade bilen full, lämnade vår hemnyckel till en kompis som ska husera hos oss i helgen. IKEA och däcken tog vi i Uppsala. Det tog lite längre tid, för däckfirman hade beställt fel däck, så vi fick ”glatt” vänta på andra däck… i en timme 🙁
Lite bilder från Familjen Taikons bilfärd.
Här är jag glad och i full färd med att hjälpa gubbarna att byta däck 🙂
Inte lika glad! Skit på er, däckgubbar.
William längtar tills vi kommer fram.
Mios första fråga när vi lämnade uppfarten hemma var, "Är vi framme snart?!".
Snart är jag full av äckel.
Jag äcklas av skiten, men kan ändå inte låta bli att äta det. Blir du sugen? Sinnessjuk bild!
Liv sover sött.
Peter kör genom ösregnet, men har ändå ett vakande öga över sin chokladkaka. Ska jag våga ta en bit?
Vi höres.
Puss och kram.
Hej min vän. Igår så fick jag en inbjudan till barnfilmen ”Tingeling”, på bio. Där står det att alla älvor och sparvmän bor i Älvdalen, och dit ska jag i dag. Där bor nämligen min pappa 🙂
Så i helgen ska du få träffa min pappa, hans fru Marie och min lillebror Leon. Jag håller på att packa för fullt. Det ska bytas till vinterdäck också, för där uppe är det betydligt mindre höst och mer vinter än här nere. Åh, jag har längtat så mycket att få fara dit!
Ska hämta pojkarna vid 13, så ska de få följa med mig till IKEA och hjälpa mig dra Liv i vagnen. Jag har lovat att köpa med lite saker till gamle pappsen. För IKEA-varuhus finns det inte så gott om där uppe.
Nu måste jag fortsätta rota efter varma kläder till oss. Vi sak vara mycket ute i den vackra naturen, har jag bestämt 🙂
Hoppas att du får en fin helg! Har du inget att göra, så hyr filmen ”Twilight”, släck ner, tänd ljus och ät massor av chips och godis och titta på den. Jag såg den inatt, och tyckte att den var bra. En aningens konstig, men en riktig kärlekshistoria som gör en kär.
All kärlek, vi hörs på vägen!
Kära Du. Nu är jag hemma igen. Det blev en heldag på stan med Liv och Marianne. Första anhalten var Bobby´s Hårstudio för att färga min utväxt. När jag mötte Bobby så såg han lite annorlunda ut, han hade så långa och tjocka ögonfransar, och det har han inte haft tidigare. Han sa att han hade börjat med ett medel som gör att fransarna växer och blir tjockare på bara en månad. Yeah right! Det tror jag inte en sekund på. Jag ryckte och drog i dem och anklagade honom för att ljuga, för visst hade han gjort en ögonfransförlängning, men han stod fast vid att han INTE gjort det. Det här medlet ska tydligen göra så att alla kan få ”spindelbensfransar”. Då vill jag ha en hel tank så jag kan tvätta håret med det också. Tänk vilken revolutionerande uppfinning, helt plötsligt kan skalliga få hårsvall likt Simson. Hm, deppigt men tydligen fungerade det inte på håret utan bara fransar och bryn. Bara för att jag var så negativ och skeptiskt så tyckte han att jag var toppen som försökskanin. Så nu ska jag prova detta och se om det händer något. Spännande! Jag ska hålla dig underrättad, om detta nummer ett mest säljande fransmagiska-medlet NeuLash från USA funkar och är värd att köpa.
The Bimbo is back 🙂
Efter frisören var det dags för filmning och fotografering på Aftonbladet, hos mina fina kollegor på Klick! De höll på att göra en reklamfim, och jag var med på ett hörn.
Här tar jag den nya bylinebilden till min sida.
"Film-mannen" och min favoritfotograf på Aftonbladet.
Efter det så var det dags för att äta. Vi tog en runda i Globens centrum där tidningsredaktionen ligger och kikade lite i affärer också.
Marianne åker hem i dag 🙁
Det blev en Hälsotallrik med massor av goda räkor och grönsaker.
Känner mig mycket bättre nu, och börjar äntligen bli helt frisk.
Liv var lika glad som vanligt, och satt mest och tuggade på sina tår och leksaker hela tiden.
Väl hemma är vi alla upptagna på olika håll. Mio läser, Liv har hittat en ficklampa, jag sitter vid datorn, Marianne skämmer bort oss med att laga mat, William målar tenngubbar och Peter pratar i telefon.
Nu ska vi äta middag, hör av mig lite senare.
All kärlek.
Jag gjorde så vi alla försov oss i morse. Jag brukar snooza en kvart, men nu måste jag tryckt av larmet i sömnen. Pojkarna är på väg till skolan nu i alla fall och Peter till jobbet. Liv sover fortfarande och har ingen stress i världen. Hur kommer det sig att när pojkarna är lediga och får sova hur länge de vill, så vaknar de alltid av sig själva vid senast halv åtta, men när de måste gå upp på vardagarna så är de som utslagna?!
Kanske försov vi oss, för att vi var uppe efter läggdags igår och åt Mariannes fantastiska daimtårta (måste ge dig receptet på den med).
Jag ska in till stan om en timme. Först till frisören och färga min utväxt, och efter det ska jag upp till Aftonbladet och plåta en ny bild till min Klicksida.
Önskar dig en fin dag, så hörs vi när jag kommer hem.
Kramar.
Vilket vackert väder det har varit i dag, i alla fall om man tittat ut genom fönstret. Väl ute blåser det iskalla vindar. Vi klädde på oss och gav oss ut, men vi vände efter bara några hundra meter. Hade behövt rota fram skoteroverallen för att inte frysa rumpan av mig!
I stället åkte vi iväg och åt sushi.
William och Marianne.
Hela bunten "Graafare".
Barnen älskar sushi.
Sann syskonkärlek/glädje!
Marianne var i London förra veckan och hade köpt massor av söta kläder till Liv.
Dessa söta UGG-liknande skor fick hon. Kommer från butiken Monsoon Kids i England, som har så mycket fint.
Tittade precis på ”Förkväll” på tv. Andreas blev intervjuad av bl a Elisabeth Höglund, mycket visste tant Höglund. Jag märkte att hon gjorde sitt yttersta för att få en smaskig historia och få mig att framstå i dålig dager. Men hon lyckades inte. Ha, det kan hon gott ha, tantalonan 🙂 Hon var även frågande till hur Andreas kunde lovorda mig. Tänk om tant bara kunde gjort lite bättre research och sett hur verkligheten ser ut. Ligger tydligen inte högt i kurs hos henne sedan mitt BB-bloggande och det jag skrev tillbaka. Minns du? Jag har alltid tyckt hon har varit en mysig liten tant när hon jobbade med nyheterna men nu i hennes nya kändisroll, långt från nyheterna, känns hon mer som en bitter långvårdstant som skriker åt alla i hennes närhet. Vill ha tillbaka de kronor jag förlorade när jag ringde och röstade på henne i ”Let´s Dance” 🙂
Nej, nu måste jag servera middagen.
Puss och kram