Hej min vän. Hoppas allt är väl. Jag börjar äntligen känna mig hel. Än är jag inte återställd men jag känner att jag lever och för att vara lite tjatig så känner jag en oerhörd ödmjukhet och tacksamhet.
Marianne och Urban for ner mot Skåne imorse. Det är tomt i huset nu. Bar jag, Peter och småtjejerna. Pojkarna kommer hem nästa vecka så då är ordningen återställd igen 🙂
Tänkte att jag dagen till ära skulle sminka mig lite, men ICKE. Upptäckte att jag glömt min necessär (mitt ansikte) på sjukhuset. Får stå ut med att vara lite glåmig.
Igår tog vi en sväng ner på stan här i Sigtuna. Vi åt lunch på Farbror Blå och Liv agerade fotograf. Hon har tagit den här bilden på världens bästa farmor och svärmor.
Och jag tog en bild på världens bästa Livis.
Jag åt en Ceasarsallad.
Till efterrätt blev det en sommarklassiker. Vaniljglass med färska jordgubbar och mandelflarn.
Igår kväll kom mamma och hälsade på. Vi åt ännu mer och umgicks och pratade i timmar.
Igår var ju BVC på besök också. Vida har gått upp till 4000 gr. Hon vägde 3850 gr när hon föddes, gick ner lite de första dygnen men nu börjar hon lägga på sig. Härligt 🙂
Vad har du gjort i dagarna? Är semestern slut?
Nu ska jag ta mig en dusch och sedan fara till sjukhuset och hämta min necessär.
Hej på en stund.
All Kärlek ❤
Nu är vinnaren i Lindt-tävlingen dragen.
Den lyckliga vinnaren som kommer få valfri choklad från Lindt i ett helt halvår är…
Anna Silfverberg
Grattis!
Allt Gott!
Hej min vän. Hoppas att din måndag och vecka har börjat på bästa sätt. Jag har precis kommit ner och satt mig för att äta min frukost.
Vida är som en klocka, hon vaknar var tredje-fjärde timme för att få mat och ny blöja. Hon säger inte ett knyst mer än ett litet knorr när hon är hungrig.
Det är sega morgnar med en nyfödd. Ligger kvar och ammar henne och idag har hon även fått sig ett litet bad i handfatet 🙂
En nybadad och en nyvaken.
Tänk att man kan älska någon så innerligt starkt och stort som man bara har känt i två veckor. Jag älskar det här lilla knytet så mycket att jag tror jag börjar bli smått galen.
Här är två tjejer till som ska bada.
Snart kommer BVC hit och ska väga och mäta Vida. Ska bli kul att se om hon gått upp något. När jag låg på sjukhuset kunde jag inte amma pga den starka antibiotikan. Den medicinen som jag äter nu mår Vida inte dåligt av så nu har jag satt igång med amningen. Har så extremt mycket mjölk så mätt blir hon. Skulle lätt kunna ge Dolly Parton en match. Riktiga juver har jag fått. Vidrigt 🙂
Hej på en stund.
All Kärlek ❤
Hej min vän. Hoppas allt är väl.
Här lyser solen med sin frånvaro. Det är varmt och skönt ändå som tur är. Liv leker med grannpojkarna, bebis sover, Peter fixar i trädgården och jag och Marianne sitter på terrassen med varsin kopp kaffe och slappar.
Vi har haft en lugn och skön morgon och förmiddag. Jag börjar sakta men säkert komma in i vår vardag här hemma. Även Vida. Hon sover och äter. Hon är helt makalöst snäll och underbar.
Yoghurt med färska bär var en god start på dagen.
Igår när vi kom hem fick vi en fin dag tillsammans. Det var en fantastisk sommardag med strålande sol. Liv fick sin tacokväll med oss och vi bara myste med varandra. Liv frågar hela tiden om jag ska fara iväg. Hon har svårt att förstå att vi efter elva dagar på sjukhus nu är hemma och inte tänker lämna henne en sekund mer.
Peter köpte goda minitårtor på RC som vi firade vår hemkomst med.
Min fina vän och granne Tone kom över med en present.
En stor mjuk handduk. Perfekt till Vidas första badstund.
En stolt storasyster pussar och kramar sin lillasyster hela tiden. Nu saknar vi bara pojkarna här hemma hos oss.
Liv längtar tills vi ska på utflykt så hon får dra runt på sin syster i vagnen. Tänkte kanske ta en tur till Furuvik i nästa vecka. Det kommer hon gilla.
Det händer inte mycket idag. Jag vill och får inte anstränga mig så det blir en lugn hemmadag.
Vad har du för dig?
Jag skulle ju dragit vinnaren i min Lindt-tävling förra veckan. Men som du säkert förstår har jag inte riktigt kunnat det. Men idag kommer vinnaren att utses. Bättre sent än aldrig 🙂
Ett halvårs konsumtion av valfri Lindt choklad. Det hade jag också velat vinna!
Var rädd om dig.
All Kärlek ❤
Nu är jag hemma! Lycka!
Tidigt imorse tog de nya blodprover på mig som visade att min infektion gått ner. Min CRP låg på högt över 300 men nu är den nere på 60. Den ska vara 0 men med fortsatt medicinering är jag snart där. Håller hårt i hoppet 🙂
Jag vill tacka för all den vård jag fått. Tack alla läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och barnmorskor. Jag är så tacksam för all er hjälp och vård. Tack alla på vårdavdelning 14 och 16 där jag legat inlagd. Stort tack också än en gång till min barnmorska Rebecca och Isa som var underbara under förlossningen.
Tack till er som lägger ner ert hjärta i det ni gör och ser oss patienter som människor. Det har betytt mycket när man känt sig liten, rädd och inte vetat någonting om vad som händer från dag till dag.
Tack för mig 🙂
Det här har jag längtat efter. Att få sitta på vår terrass, titta på Liv när hon leker, gosa med bebis, inte ha ont och känna att jag LEVER!
Önskar dig en underbar dag!
All Kärlek ❤
God fredagkväll min vän. Hoppas att DU mår bra, är vid gott mod och njuter av solen, värmen och livet.
Jag är kvar på sjukhuset men fick fyra timmars permission idag i det fina vädret. Läkarna vill ha kvar mig ett dygn till för min infektionsnivå är fortfarande hög. Det går åt rätt håll men de vill att jag får i mig några fler doser av antibiotikan intravenöst eftersom den ger bättre effekt. Jag vågar inte riskera något så jag stannar så klart kvar. Efter snart 10 dagar på sjukhuset gör ett extra dygn inte mycket. Nu hoppas jag att mina värden är bättre imorgon så att jag får åka hem. Håll tummarna!
Liv förstod och vi bestämde oss för att ha tacokvällen imorgon istället och mysa som tokar. Marianne har kommit upp från Skåne så det går ingen nöd på Liv. Hon älskar att vara med sin farmor och de har hälsat på här på sjukhuset för att fylla bebis-gos-kvoten 🙂
Infektionen orsakas troligen av stafylokocker. De vet fortfarande inte varför men efter alla stick (ser ut som en nåldyna), stygn och sår här och där på kroppen så har de väl hittat in och härjar runt i min kropp. Jag var nog väldigt mottaglig efter förlossningen och durapunktionen. Men nu har vi börjat få bukt på skiten och det är det viktigaste.
De två och en halv dagarna som jag hann vara hemma har jag lite bilder ifrån. Jag låg mest bara i sängen men på tisdag förmiddag var jag uppe en liten stund.
Efter Williams födelsedagsmiddag lät vi bordet vara kvar i sovrummet. Det var mysigt att kunna fortsätta äta frukost och middag tillsammans trots att jag låg i sängen. Kolla bara in det här trevliga frukostsällskapet.
Liv har så många jämngamla kompisar på vår gata. Emilia är en av dem och de har lekt varje dag. Pojkarna är iväg på deras två pappa-sommar-veckor så det är tur att hennes vänner är hemma.
Jag var så pass bra innan jag blev sjuk igen att jag tog mig ner på nedanvåningen och låg i soffan istället. Mina älskade Gunnar, mamma och Isak kom och hälsade på då.
Äldsta och yngsta barnbarnen. Kusinerna Isak och Vida ❤
Vida har också hunnit sova i sin nya, fina vagn ute på vår solvarma terrass. Hon trivdes 🙂
Kolla så snygg!
Det går att lyfta upp tyget på suffletten så det kommer in bra med luft varma dagar.
Skyddad från äckliga flygfän kunde hon sussa sött. Zzzzzzz.
Nu ligger jag i min sjukhussäng och ska titta på film på datorn. Peter och Vida ligger och myser i sängen bredvid mig. Peter har varit ett sådant fantastiskt stöd denna tid. Löftena ”i nöd och lust” som vi givit varandra uppfylldes. Han har gjort allt för mig. I mina mest ovärdiga stunder var det jobbigt men på något vis kom vi ännu närmare varandra. Han har inte bara tagit hand om mig, hjälpt mig att bli ren och lugnat mig när jag varit nära att fullkomligt bryta ihop utan också tagit hand om lilla Vida. En stor, varm och underbar kärlek som jag önskar att alla fick uppleva.
Kärlek!
Vida är oerhört lik Liv. När hon föddes var det som om jag födde Livs tvilling tre år senare 🙂 Men jag kan tycka att hon har liiite mer av mig.
Nu är det filmtajm.
Glöm inte bort att Du är värdefull.
All Kärlek ❤
Hej vacker.
Tack för all omtanke. Kan inte tacka nog. Är glad och varm ända in i hjärteroten. Att ha en vän som du och familj omkring sig hjälper mig att må bättre och hålla modet uppe.
I nöden prövas vännen. Så tack min vän ❤
Jag känner mig bättre idag och har inte haft hög feber. Ligger fortfarande med näringsdropp och får antibiotika intravenöst men min tro och hopp är att jag får komma hem imorgon. Liv längtar och vill ha tacokväll 🙂
Lilla Vida ligger på mitt bröst och ger mig kärlek och ljus dessa dygn på sjukhus.
❤
Har en liiiiten TV så tiden går lite fortare. Innan jag kunde titta på TV så låg jag mest och räknade plattorna i taket.
Imorgon får vi förhoppningsvis svar på alla olika blodprover, odlingar och tester som tagits. Jobbigt att inte veta varför jag haft så hög feber och infektionsvärden.
Den här följer med mig på mina små försiktiga ”promenader” i rummet.
Nu hoppas jag att vi hörs imorgon igen och att jag är hemma.
Tack för att du finns ❤
Hej min kära vän. Tycker det är så tråkigt att inte kunna/orka skriva till dig.
Längtar till allt blir som vanligt igen. Hoppas du väntar på mig 🙂
Dessvärre blev jag inlagd på sjukhuset igår igen och kommer bli kvar här.
Fick 40 graders feber och ont igen.
Får antibiotika intravenöst och tar blodprover och tester. Håll tummarna för mig. Kan det inte bli ett slut på den här mardrömmen snart?
Är så ledsen och trött.
All kärlek ❤
Hej min käraste vän. Jag måste börja med att tacka så innerligt för alla kärleksfulla hälsningar. Det går inte att beskriva hur mycket de betyder för mig. Tänk att ha så många vänner som bryr sig. Blir alldeles tårögd.
Tack för att jag funnits i dina tankar och böner.
Tack från djupet av mitt hjärta ❤
Det känns som om jag varit borta i en månad. Den här veckan har varit den längsta och värsta i mitt liv.
I lördags eftermiddag fick jag komma hem. Inte för att jag var bra utan för att bloodpatcharna (sk blodplåster. Man tar mitt blod och sprutar in i ryggen för att täppa igen hålet där ryggmärgsvätskan rinner ut) inte täppte igen läckan i min rygg och läkarna tyckte att jag skulle få ligga i min egna säng och få vara nära mina barn. Jag måste helt enkelt självläka i ryggen. Ingen vet hur lång tid det kan ta men varje dag känner jag mig lite bättre. Igår kunde jag sätta mig upp själv och sakta ta mig fram och tillbaka till toaletten utan att kräkas av smärta.
Jag kunde även göra det jag längtat efter mest av allt… bära Vida. Jag bytte även min första blöja på henne 🙂
Varje morgon är jag lika rädd när jag ska känna efter. Är det bättre eller sämre?
Jag är sjukskriven i två veckor, får inte lyfta eller bära något mer än bebis och jag blir nog sängliggandes ett tag till.
Men det jag känner är sådan oerhörd tacksamhet och ödmjukhet till livet och hälsan. Jag har varit så ledsen, arg, frustrerad, panikslagen och rädd men jag har vetat att jag kommer bli frisk. Mina tankar har varit hos dem som får beskedet att de kanske inte blir friska och har allvarliga sjukdomar. Det har fått mig att bli så tacksam.
Jag har legat och tänkt på varför jag inte varit mer tacksam, varför jag inte tagit vara på varje sekund av mina dagar när jag mått bra. Det går inte att förklara den känsla jag känner nu när jag gör framsteg i mitt tillfrisknande. Jag känner mig lycklig. Alla modlösa känslor har bytts ut mot hoppfullhet.
Idag har det gått en vecka sedan Vida föddes och jag kan äntligen få njuta av detta lilla mirakel som jag älskar så innerligt och djupt. Kan gråta bara av att titta på henne.
Redo att föda.
En stund full av kärlek. Sekunden efter då hon kom och jag fick henne till bröstet. I samma sekund blev det även min mardröm då smärtan i huvud och rygg kom. (OBS får ej användas för publicering. Detta gäller samtliga bilder).
Har du fött barn barn så känner du kanske igen den obligatoriska firar-brickan med smörgåsar, dryck och flaggan i topp.
Vårt mirakel, vår kärlek, vår lilla Vida.
Barnen kom och besökte oss på sjukhuset. Peter har fått införa ett tidsschema för vem som ska få hålla bebis. De blir på riktigt osams för alla tre vill hålla och pussa på henne hela tiden.
William är så otroligt stolt storebror. Han har fotat henne för att kunna visa alla sina vänner, lagt ut på sitt instagram och igår när han åkte till USA tog han med sig Vidas lilla mössa för att kunna lukta på och tänka på henne. Varje dag har han ringt och sms:at att han inte kan sova för han bara tänker på Vida och saknar henne. Hur gullig är han inte? 🙂
William fyllde elva år i lördags och ville fira med mig, eller kanske mest med Vida. Så på morgonen kom mamma och bytte av Peter på sjukhuset och så åkte han hem och väckte William med tårta på sängen. Sedan kom allihopa till sjukhuset och vi sjöng och firade William.
Väl hemma igen fortsatte firandet. William önskade sig en brakmiddag med oxfilé, pommes och bea. Eftersom jag inte kan sitta upp ordentligt så dukades det upp i sovrummet 🙂
Med Sommarkrysset och Gry Forsell på TV åt vi födelsedagsmiddag i sovrummet.
Sedan låg jag och barnen i sängen och myste. De åt godis och turades om att hålla Vida.
Så här somnade Liv och Vida bredvid mig igår. Kan man bli annat än lycklig?!
All Kärlek ❤
Hej min vän.
Det har varit långa smärtsamma dagar och nätter. Det som har fått mig att orka hålla modet uppe är lilla Vida som jag har kunnat ha bredvid mig stundtals. Hon är så vacker och oerhört älskad. Vida har svart tussigt hår och mörka pliriga ögon. Hon är underbar. Tyvärr får jag inte njuta så mycket av hennes ögon för hon sover nästan hela tiden 🙂 Sover, ammar, somnar om, vaknar, ammar och sover lite till vilket varit en välsignelse dessa dagar.
Jag råkade ut för en felsatt ryggbedövning, en durapunktion. Jag har inte kunnat, eller fått, resa på mig sedan i måndagsnatt. Smärtan i rygg och nacke är vidrig. Huvudvärken har varit hemsk. Har haft migrän fler gånger men har aldrig varit i närheten av att uppleva en sådan smärta så fort jag lyft huvudet mer än en decimeter från kudden.
Jag har röntgat hjärnan och ryggen två gånger. Först fylldes jag med kontrastväska för den första röntgen och idag har jag legat i en trång magnetröntgen. Jag har inte kunnat ta hand om mig själv, inte ens kunnat gå på toaletten. Har inte kunnat duscha på fyra dagar och toalettbehoven har utförts liggandes i sängen. Ovärdigt! Inte nog med det så är jag nyförlöst med allt vad det innebär. Stygn och blod. Brösten värker och bröstvårtorna blöder. Tårarna har forsat. Det värsta har varit att inte kunnat ta hand om Vida utan bara legat helt plant med smärtor i nacke, rygg och en huvudvärk som inte går att beskriva i ord. De har gått in i ryggen två gånger och lagt en sk bloodpatch, ett blodplåster för att täppa igen läckan i duran. Fruktansvärt ont! Tyvärr har det inte fungerat på mig och jag är kvar på sjukhuset med smärtor.
Det är generellt en gång på 100 det inträffar och av dessa drabbas 50% av huvudvärk. På Danderyd är det en på 200. De flesta slipper alla besvär efter en bloodpatch och i sällsynta fall måste man göra det två gånger. Imorgon är det tänkt att jag ska genomföra min TREDJE! Så du förstår vilken extrem otur jag haft. Räkna ut oddsen på den! Mina armar och rygg är helt sönderstuckna av alla kanyler. För er som fått ryggbedövningar vet ni att det inte är de små nålarna som sätts i ryggen.
Har haft hopp om att vakna och må bra men tyvärr har varje dag har varit en besvikelse. Imorgon fyller min älskade William år och på söndag flyger han till USA i två veckor. Jag går sönder i hjärtat att jag inte kan väcka honom med tårta på sängen.
Kanske har du förståelse för min frånvaro. Nu ligger jag i sängen och berättar och Peter skriver. Vida sover bredvid mig och jag bara längtar efter att kunna ta upp henne, sitta och titta på varje liten detalj i hennes vackra ansikte och nosa i hennes nacke. Den underbara känslan man normalt känner de första dygnen fick jag inte uppleva. Det gör ont i hjärtat. Men tack och lov har jag en frisk och fantastisk dotter. Det är det viktigaste.
Hej, jag är ny i stan. Vida var namnet. 3850 gr och 53 cm. Voffor, voffor gör de på dette viset? 🙂
Peter och Vida har fått den första tiden tillsammans. Snart är hela familjen samlad! Vi längtar allihopa.
Tack för att du finns och har varit och är en sådan god vän. Ett fint stöd under en jobbig tid.
All Kärlek ❤