God morgon i ottan vacker. Hoppas du mår bra och att veckan börjar på bästa sätt för dig.
Väntan var okej igår. När jag väl kom på flyget så var det knappt halvfullt så jag fick en hel rad att lägga mig raklång på och vila. Somnade till en liten stund och när jag vaknade så var asken med mina dyra airPods (trådlösa hörlurar till iPhone) som låg på bordet borta.
Kröp i gångarna och letade överallt. Fick hjälp också men dom var puts väck. Misstänker att nån norpat dom men hoppas så klart att fallet inte är så och att dom kommer fram till hittegods.
Surt i alla fall. Mycket surt.
Men det var vackert ovanför molnen.
Åkte och mötte flickorna och kramades. Liv skulle iväg på kalas med Scary dresscode. Så jag sminkade henne innan hon for. Sen myste jag och Vidisen.
Äntligen!
Vida passar verkligen i sin glugg. Hon ser lika busig ut som hon är. Lilla rackarungen.
Liv kom hem framåt kvällen och vi somnade tillsammans. En på varje axel.
Ser framemot en fin vecka med flickorna. Liv och Vida. Livet.
Nu till behoven i Indien och Nepal om du vill vara med och stötta. Här kommer pengarna fram och du gör verkligen skillnad. Det kan jag lova ♥️
Flickhemmet i Indien behöver fler faddrar så vi kan ta emot mer barn. Det finns ett stort rum som bara väntar på att få möbleras med sängar och fylla hemmet med mer skratt och glädje.
I Nepal behövs gåvor som kan bidra till att flickhemmet blir klart, pojkarna behöver faddrar och buffelfarmen behöver ett nytt hus för det vi hade förstördes i en cyklon.
Mycket mer behövs och med många bäckar små så kommer allt att falla på plats. Översvämma av faddrar, flickhemmet kommer stå klart, varmt och tryggt och öppet för fler, hus och allt som behövs kommer. Det tror jag! Är det med?
Lyft ett Barn har 90-konto Bankgiro 900-1934 Läs mer HÄR!
Lyft ett Barn Swish 123 9001 934 ( märk sin gåva med Indien eller Nepal)
Vill du bli Fadder så maila Mission@arken.org så får du hjälp. Läs mer HÄR!
Tårar av tacksamhet!
All Kärlek ♥️
Hej min vän. Hoppas din helg är fin.
Hemma på trygg mark sedan sent i fredagskväll. Dock vidrigt sjuk.
Var försiktig med maten i Indien men blev lite tuff i Nepal och tänkte inte så mycket på vad jag stoppade i mig. Det straffade sig kan jag säga.
Får inte ens behålla ett litet glas vatten, har feber och är så dålig.
Åkte direkt hem med mamma när vi landade. La mig i sängen och låg där till igårkväll, lördag, sen var jag tvungen att hasa mig upp.
Åka till Ewa, där all min packning är sen jag kom hit innan höstlovet med flickorna, packa om och lägga mig igen.
Hos mamma låg jag nedbäddad och bläddrade i Rusta-katalogen. Sann jullycka i den 🙂
Min jul blir inte som den brukar i år men jag ska allt försöka vara glad ändå. Jag älskar jul och julpynt… det är sen gammalt vet du som följt mig i över tio år.
Men i alla fall, jag sitter NU kl 4.30 i taxin till Arlanda efter att ha varit vaken halva natten, pga magen och tidsomställningen, och får ett sms från SAS att planet är 2 timmar försenat. Istället för kl 6 så gör det 8.
Vill bara gråta. Hade kunnat ligga kvar i sängen ett bra tag till.
Men nu får jag häcka på Arlanda i flera timmar. Zzzznark.
Har rest och stått i köer, väntat, bytt flyg och haft mig i flera dygn känns det som.
MEN jag har haft en underbar resa. Det var längesen jag var så fylld av tacksamhet och glädje. Trots all fattigdom och misär bland människor och djur så kände jag en glädje över att se dom barnen vi räddat vara så trygga och ha en framtid.
Jag har gråtit massor men också skrattat så tårarna sprutat. Jag och mamma har haft så roligt ihop. Ibland som två fnittriga tonåringar när vi varit bara hon och jag på hotellrummet.
Min mamma! Wow. Inga ord finns för att beskriva min Kärlek till henne.
Super-power-women-mam
Så fint när barnen på hemmen hon startat kallar henne för mamma. Jag delar henne inte bara med min syster utan också med hundratals barn runtom i världen.
Love!
Sitter ju här i ett par timmar till så jag ska skriva mer och berätta hur du, om du vill, kan hjälpa till, bli fadder mm.
Kram ♥️
Hej min vän. Har inte kunnat somna om. Men nu har mamma vaknat och jag har sällskap.
Har legat och läst, skrivit till dig, stirrat i taket, kollat på en film och tänkt så det knakar sen kl 3 inatt. Blir galen. Hur ska det bli när jag kommer hem imorgonkväll?! Vrida tillbaka tiden och snurra till det ännu mer. Well, får ta det då.
Ser framemot att komma hem, träffa pojkarna och sen fara till Spanien. Längtar efter flickorna så mycket. Vi smsar varje dag och igår pratade vi en stund när dom vaknat. Mysigt att höra deras hesa, små morgontrötta röster.
Berättade att jag köpt en Buffel i Nepal som fått namnet LiVida 🙂
Vi besökte nämligen en buffelfarm som vi är med och stöttar. Det är bl a farmen som ger pojkarna på barnhemmet en framtid. Av buffelmjölken görs ost, kvarg och annat som dom säljer i en liten butik.
Men innan buffelfarmen var vi på pojkhemmet. Mamma var med och startade det för 15 år sedan så många av pojkarna som kom dit när dom var bebisar är nu stora och hjälper till att ta hand om alla nya småpojkar som kommit till hemmet.
Många av de nya barnen, både på pojk- och flickhemmet förlorade sina familjer i den stora jordbävningen för några år sedan.
Många människor dog och många hem förstördes. Det gamla pojkhemmet rasade och totalförstördes. Men ingen av barnen blev skadade tack och lov.
Dom bodde i ett tält i månader, likt många andra som förlorat sina hem. Men nu bor dom i sitt nya trygga hus.
Goa lilla bebis som till sist somnade i min famn.
Nepals motsvarighet till BabyBjörn. Så här bär många runt på bebisarna.
LiVida 🙂 ”Vår” buffel.
Efter vi besökt buffelfarmen så åt vi en god lunch. Det är så god mat här och i Indien.
Sen bar det av vidare till flickhemmet som håller på att byggas. Det kommer bli så fint och rymma många flickor.
Men än är det mycket kvar. Till årskiftet beräknas det vara klart så barnen kan flytta in.
När solen gått ner och efter sång, dans samt gripande berättelser från barnen så fick dom leksaker, kläder och godis från Sverige.
Tack ICA MAXI i Barkarby för att ni skänkte 15 kilo godis till barnen. Dom älskar svenskt godis 🙂
Sista kvällen med barnen.
När jag och mamma kom till vårt hotellrum så åt vi mat i sängen och pratade. Så mysigt att vara med mamma ♥️
Sängmat.
Idag åker vi tillbaka till Indien där vi bor en natt och sen far vidare hemåt. Imorgon landar vi tryggt i Sverige igen.
Tacksamma över det vi Har och glada i själen över det vi gjort.
Hejdå Nepal!
Tycker dock att jag börjar smälta in bra här…
… Och många squats har jag gjort 🙂
Tack för att Du finns.
Hörs vi inte från Indien ikväll så hörs vi från Sverige imorgon.
Stor Kram ♥️
I samarbete med Yves Rocher
God morgon min vän. Har vaknat helt fel tid igen. Alla sover men jag är vaken…
… Då är det perfekt att skriva till dig.
Vill påminna dig om att det bara är några dagar kvar till sista dagen att beställa den fina adventskalendern från Yves Rocher.
En påse med full size-produkt att öppna varje dag. Massor av favoriter. En riktigt glad adventskalender 🙂 Bara härliga och naturliga produkter för kroppen, smink och annat.
Så passa på att beställa den nu. Den kostar 799kr.
Men jag ger dig en unik kod idag så du får 100kr rabatt på din order.
Uppge bara rabattkoden HANNAH100 så betalar du 699kr istället.
Adventskalendern har ett värde av hela 2112kr!
En fin present till dig själv, din mamma, svärmor eller en vän du håller kär.
Beställ HÄR!
Kram ♥️
God kväll min vän. Klockan är strax efter 22 och jag ligger i sängen redo för att snart försöka sova.
Men först vill jag skriva några rader till dig 🙂
Idag har varit en lugn dag. Jag har varit på hotellet och på eftermiddagen mötte jag upp mamma och teamet för att planera inför morgondagens besök på barnhemmen och buffelfarmen.
Vi bor på ett litet hotell i en gränd mitt i myllret av olika små butiker och restauranger. Så mycket härliga färger, liv och rörelse.
Mammas kollega Charlotte och jag strosar runt i gränderna.
Du anar min glädje va 🙂 Pumlor! Vackra handmålade pumlor i mängder. Julgalningen i mig vaknade direkt. Magiskt.
Mamma, jag och Charlotte åt en sen middag och drack värmande te i den småkyliga kvällen här i Kathmandu. Ett mysigt avslut på dagen.
Kramar ♥️
God morgon vacker. Hoppas du mår bra.
Jag ligger på hotellrummet och vilar. Jag känner att jag inte kan följa med upp i bergen idag. Fick höra att vägarna är smala och slingriga och stup längs med sidan. Vi åkte med en mindre jeep från flygplatsen och den var för stor för dom vägarna så du kan ju bara tänka hur smala ”stigar” det måste vara.
Nej, där tog min vidriga höjdskräck över. Trots att jag skulle blunda hela vägen så känner jag i en sugande rädsla i varenda del av kroppen. Jag stannar här 🙂
Missar säkert en magisk natur och hisnande vyer men jag får titta på bilderna som dom andra tar. Det är inget barnhem som ska besökas utan mer bara en liten turisttripp så det känns ok.
Igår när vi kom fram så träffade vi samarbetspartnerna för barnhemmen här.
Vi åt middag och alla flickor och pojkar från hemmen var också med oss och åt.
Hej då Calcutta! Redo för Nepal.
Jag verkligen gillar Nepal. Känns gladare och inte lika mörkt som i Indien. Renare gator och inte skräp och sopor överallt. Men dessvärre så är misären lika stor här som Indien. Mycket värre faktiskt när det kommer till Trafficking. Fruktansvärt.
Många av flickorna på hemmet här är räddade från Trafficking. Kvinnor, flickor, mammor och bebisar.
Några av dom vi träffade igår och åt middag med.
Charlotte och jag.
Här är det så mycket kallare. Har bara ett par långbyxor och denna tjocktröja så jag får nog bege mig ut i gränderna här och hitta en jacka idag.
Finns små butiker överallt med vandrarutrustning, täckjackor, raggsockor och mössor för alla som ska upp i Himalaya.
Vore det inte för min höjdskräck så hade jag älskat att bege mig upp i bergen här. Kanske nångång övervinner jag min rädsla.
All Kärlek ♥️
Hej min vän. Hoppas du har haft en fin helg och att veckan börjat bra.
Jag har även idag vaknat lite tidigare än jag borde men det är bara bra för då kan jag passa på skriva till dig. Måste lämna tillbaka wi-fi-dosan idag. Känner mig som Gollum/Smeagól och håller i den hårt… My Prrrecious.
Om ett par timmar far vi vidare till Nepal.
Där ska vi inviga ett flickhem, besöka ett pojkhem samt deras buffelfarm. Upp i bergen ska vi också. Bara tanken gör att det pirrar i benen. Jag och min höjdskräck.
Igår var sista dagen på flickcentret. Många kramar blev det innan vi lämnade men vi ses snart igen.
Åker tillbaka nästa år hoppas jag och då får även en eller två av mina barn följa med dit.
Ska sammanfatta allt i ett inlägg till dig snart. Berätta om behoven, hur man blir fadder samt om man vill vara med och bidra. Hit kommer pengarna fram om du kan vara med och skänka till något specifikt och få tackkort från barnen. Det känns alltid bättre och mer på riktigt om man verkligen ser med egna ögon att man gjort en skillnad.
Barnen var med och gjorde fina målningar på muren nu när vi var där.
Centret ligger verkligen där som en pärla i slummen.
Så här ser det ut i byn på vägen dit. Lite mer grönska än inne i Kolkata men ändå så smutsigt och fattigt.
Den riktiga slummen har vi inte hunnit besöka denna gången. Men du kanske minns när jag var där sist. I bl a leprabyn. Huvva. Där vill man hämta varenda unge. Hoppas på mer faddrar så vi kan hjälpa fler barn och ge dom en framtid genom centret.
Mamma med sitt stora hjärta. Hon har varit med och startat över 60 barnhem. Det första startade hon i Mexico för 40 år sedan.
Godaste maten till lunch. Älskar indisk mat. Grönsaksrörorna, kryddorna, allt.
Det bjöds på godisätartävling, pyssel och fika för barnen från byn utanför.
Fullt hus hade vi.
Dags att kliva upp strax.
Ska skriva till mina barn där hemma först. Dom sover väl men när dom vaknar så är jag där i luren 🙂
Fasen vad jag har ångest. Trycker tillbaka den men kan inte låta bli att släppa fram den när jag är vaken ensam på nätterna. Vill bara skrika.
Så mycket skit och stök som väntar. På fredagkväll är jag tillbaka hemma igen, hinner träffa mina pojkar på lördagen och sen till Spanien och flickorna med det tidigaste flyget på söndagmorgon.
Men nu har jag några dagar kvar här och kan inte göra ett jota åt nåt annat.
Allt har sin tid.
All Kärlek ♥️
God söndag min vän. Allt väl?
Vi for ut till centret tidigt imorse. Natten för dig 🙂 en heldag här väntar.
Har bara med mig långa klänningar och byxor så armar och ben är täckta. Indiens dresscode som gäller här.
Pyjamasmodet är ju bäst! 🙂
När vi kom imorse så uppträdde flickorna för oss och sen kom våra samarbetspartners från Hope Hospital hit och undersökningsdagen av ögon har börjat.
Gladaste underhållningen.
Det här är en av dom första flickorna, Nandini, som kom till oss. Innan detta center var byggt så bodde dom med föreståndarna för hemmet i en liten lägenhet. Hon har varit hos oss sen hon var liten. Idag kom hon och hälsade på och berättade om hur hennes liv blev räddat. Istället för att leva på gatan i fattigdom och misär blev hon räddad och är nu utbildad engelskalärare och har jobb och bostad.
Så häftigt att fått vara med på den resan och varit delaktig i hennes framtid.
Tårar av tacksamhet från en av flickorna ♥️
(Alla bilder som jag tar är godkända att lägga upp)
Nu slingrar sig kön lång med människor utifrån som har kommit hit för att få hjälp.
Nu är det dags för lunch. Alla som kommer hit bjuds också på mat.
Hörs snart igen.
Ha en fin dag ♥️
God morgon vacker. Hoppas du har en fin helg och mår bra.
Här är det tidig morgon. Klockan är 6 och jag vaknade nyss MEN jag har sovit rätt bra inatt. Första natten med sömn. Så behövligt.
Dagarna går fort och imorgon bär det av till Nepal. Har aldrig varit där tidigare så det ska bli spännande. Tänkte dock inte på att det nog är bra mycket kallare där så nära Himalaya och har mest bara med mig långklänningar i resväskan. Får slita på min enda stickade tröja som jag hade på mig när jag reste hit… och i värsta fall ha mina raggsockor, från flygresan, i flip-flop 🙂
Igår tog vi med alla 26 flickor på tivoli och badland. Hela dagen var vi där och dom skrek av skratt, åt glass, åkte karuseller, badade och hade en helt fantastisk dag.
En dag va glädje. Önskar jag kunde få dig att känna glädjen från flickorna. Sån ren och stark glädje.
På vägen tillbaka till vårt vandrarhem så gick jag förbi Moder Teresas hem.
Wow!
”The Child is God’s gift to the family”
Man ser att många har ett hårt och hemskt sätt att uppfostra sina barn. Var nära på att bli fullkomligt galen på en kvinna som slog sin fem åriga lilla pojke med två hårda örfilar i ansiktet för att han grät. Sånt ser man hela tiden här. Gör så ont så man vill även rädda barnen som HAR föräldrar.
Gatorna myllrar av folk. Bilar och motorcyklar överallt. Vissa fasader är målade i glada färger, även bussarna, det tar bort lite av den gråa smutsiga nyans som annars ligger som ett täcke över hela staden.
Glöm inte kolla på Instagram. Där försöker jag så ofta jag får tag i wi-fi lägga upp instastorys. Små filmsnuttar på allt som händer.
Idag ska vi vara hela dagen ute på centret. Umgås med flickorna men också dela ut hygienartiklar och ett stor eye camp tillsammans med Hope Hospital. Hundratals människor får komma dit och prova sin syn och få glasögon.
Den här dagen har jag sett framemot.
Till något helt annat och skoj hemma i Sverige så låg jag och scrollade igenom Aftonbladet och möttes av det här!
Som ett gammalt Backstreet Boys fan kommer jag stå längst fram och sjunga med i alla sånger… om jag får biljetter. Kanske ska man campa utanför biljettförsäljningen 🙂
Så glatt med boy (gubb) band. Jag vill dit!
Önskar dig en fin dag.
Var rädd om dig och glöm inte bort att du är värdefull.
Kram ♥️
Jag lånade wi-fi-dosan över natten och vill inte riktigt lämna tillbaka den.
Gillar att kunna kika in här när jag vill och skriva några rader. Annars är jag helt utan wi-fi och kontakt. Känner mig halv 😉
Ändå läste jag att det finns fler mobiltelefoner än toaletter här i Indien så mottagning borde dom ju ha 🙂
Somnade aldrig om ”imorse” utan tog mig en kopp kaffe i sängen och läste en stund innan jag väckte mamma.
Det här bokmärket från Vida gör mig alltid lika glad när jag öppnar min bok.
Duschen här på vandrarhemmet är inte riktigt en dusch utan en kran. Bara att fylla hinken och hälla över sig. Eller som jag gjorde imorse, satte mig på huk under strålen och vaskade av mig.
Man har en konstant lukt av skit i näsan. Överallt luktar det välanvänt dass, sopor och smuts. Kroppen är helt svart av luftföroreningar efter en dag ute i Kolkata. Allt är så smutsigt, och här bor dom på gatorna i all skit. Barnen sitter i rännstenen och tvättar sig i gammalt smutsigt vatten och överallt hänger det kläder på tork som nog blir smutsigare av att hänga där än att ha dom på sig.
Huvva. Sån misär.
Men idag så kommer våra flickor få uppleva allt annat än misär.
Önskar dock man kunde ta med sig varenda unge ♥️
Har ätit hotellfrukost och är nu redo för att möta resten av gänget. Ett ägg fick man visst bara ta. Jag tog först två och fick mig en utskällning. Han morrade och prickade av på listan att jag fått mitt ägg och inte kunde ta ett till. Här är det inget matsvinn som på hotellen hemma där högar lämnas på tallrikarna.
Hör av mig ikväll när vi är tillbaka. Då är det mitt på dagen hemma i Sverige.
Vad har du för dig?
Tack för att Du finns.
Kram ♥️