21:30 | september 29, 2009
Tiggarbarn
I kväll bjöd Peter på hemgjord fluffig potatismos och ungsbakad falukorv. Gött som körv (som Da Silva skulle sagt). Barnen blev mäkta imponerade och åt som om de aldrig fått mat innan. Mio åt t.o.m. trots att han en kvart tidigare tydligen ätit middag hos grannen, som ett litet tiggarbarn 🙂 Han glömde visst bort att Peter stod och lagade mat, och att han skulle vara hemma till sex för middag, och tog gladeligen emot mat hos grannen när det erbjöds (grannen är hans bästa kompis, så du inte tror att han går hem till okända grannar och äter :-))
Jag har så ont i mitt hjärta och kan inte sluta tänka på dig, Haddock. Såg det du skrev i kommentarsfältet om din vackra bebis. Blir så arg, frustrerad och ledsen över att något sådant ska behöva hända. Tänker på er och ber. Önskar er all styrka och kärlek.
Stor kram min vän och sov så gott.
ohoj vilken kock!han är en klippa din man!
Ha en go kväll!
kram
Hej! Följer din blogg och tycker mkt om den! Du verkar ha ett härligt liv.
Jag tänkte höra varför du inte längre skriver om att du träffar Maggan? Eller träffas ni inte längre? :S
kramar
Ville bara säga att du måste vara rädd om dig. Det låter inge bra med bakterier som tål första penicilinkuren. Avsluta för allt i världen inte den kur du fått i förtid utan ät den till slut. Sen får du inte glömma att hela kroppen är nerkörd nu efter infektionen och medikamentet. Så du är jättekänslig för nya smittsamheter. Egentligen skulle jag beordra dig in i huset och undvika stress men det verkar ju lönlöst på dig din arbetsmyra. Lyssna på kroppen och kör med gubben när han kommer hem. Du är värdefull. Kramisar
Vad gott det ser ut. Älskar potatis mos.
Hannah du ärså himla fin. Att läsa din blogg får mig att le. Du verkar vara så underbar!
Älskar korv & mos =)
Haha. Jag och min lillebror brukade ofta gå till grannen och käka middag ibland… det var alltid lika spännande att få äta nån annans korv med mos 😉
Dock bestod denna ”grannfamilj” av en äldre man och hans 2 vuxna söner, vilket ju kan tyckas lite… märkligt, i efterhand 😉
Kära Hanna & Haddock.
Hanna, jag har följt din blogg en tid nu och måste bara få säga att du är helt underbar! Det är så skönt att veta, att det finns fina och omtänktsamma människor.
Efter att jag läste vad du Hanna hade skrivit och kommentaren från Haddock, så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.
Jag vet vad du Haddock, går igenom. Min Kevin föddes med ett svårt hjärtfel och somnade in i min famn i januari. Han blev 6 månader gammal. Jag försöker tänka att han valde mig som mamma, för att han fick ut så mycket under hans alldeles för korta liv! Han märkte aldrig att han var sjuk, skrattade och var som vilken bebis som helst.
Haddock, det jag vill säga till dig är att aldrig GE UPP. Man känner sig så maktlös, att man som mamma inte kan göra något för sitt barn. Haddock, det måste gå bra! Tänker på dig!
Kram från Änglamamma.
Måste bara säga tack till fina inlägg riktade till mig och vår bebis, blev så rörd! Vet ju att det är så många som går igenom samma sak som vi. Känns som en tröst i allt elände att få fina ord till sig, även om jag inte vet vilka ni är! Fruktansvärt du ”Änglamamma”, att din solstråle skulle ryckas bort så fort med, hur finner man styrka att gå vidare undrar jag.Sänder en tanke till dig med. KRAM