13:51 | oktober 19, 2009
Änglar och troll
Jaha, då var det åter en ny vecka. Inget ont om det, men jag önskar att helgen kunde vara lite längre, och dagen måndag lite kortare. Trots min avsky mot måndagar, ska detta bli en bra dag!
Vi kom hem sent igår kväll. Hemresan gick betydligt snabbare och var dessutom mycket trevligare än ditresan. Ja, du vet ju varför 🙂 Fem timmar dit och tre timmar hem.
Sitter än en gång i vårt kök iklädd min favoritoutfit pyjamasen 🙂 Liv sover och tvättmaskinerna är fullmatade. Blundar jag så låter det som vågor mot en strand, men tyvärr är det långt från det. Det är bara en massa svettiga strumpor och unkna kalsonger som blir rena, men man kan ju alltid låtsas. Jag har plockat undan och sorterat, fyllt i papper till skolan och tagit itu med vardagliga ting, som jag flytt från i helgen.
Vi har haft en underbar helg, hoppas att du också haft det. Här får du lite bilder.
Igår var vi på björnjakt i skogen.
Vi hittade inga björnar, och tur var väl det. Däremot så såg vi massor av trollens skägg på träden, som fastnat. William trodde inte på oss, men Mio älskade att höra trollberättelserna som jag och pappa hittade på.
Här hade Peter kunnat dumpa mig efter felkörningen i fredags, och jag hade nog aldrig blivit hittad 🙂
Herr Säregen, som han brukar kallas, är lite smått säregen. Han har väl mig att brås på förmodar jag, men jag tror nog att generna från denna man är starkare...
... Vad tror du?
Efter troll, björnar och galenskap, begav vi oss alla till en bondgård. Efter grillningen dagen innan och besöket i ladugården, så luktade vi allt annat än hallon. Våra ytterkläder luktar fortfarande skit.
Det ser ut som en kuliss bakom mig. Jag stod på en brygga vid stugan vi fick hyra, och detta var den vackra bakgrunden.
Innan vi for hem, så tog jag och pojkarna några bilder för en ”turist-tidning” i Dalarna. Jag gjorde även en kort intervju om vad Älvdalen betyder för mig. Man måste ju måna om sina rötter.
Pappa är verkligen världens roligaste. Inte bara Mio har fått sina sidor från honom, även min och syrrans förträffliga och sjuka humor har vi honom att tacka för. Vi skrattar gott åt varandras skämt, tur att vi har varandra 🙂
Mio och William är som jag berättat tidigare, väldigt olika. William är mer eftertänksam och lugn, medan Mio är helt tvärtom. Han känns mycket större nu när han börjat förskolan, och han utvecklas för var dag. Det enda negativa är att han har fått öronen fulla av kottar. Jag vet inte hur många gånger jag får säga till honom varje dag. För att bara nämna en bråkdel så upprepas dessa meningar hundra gånger per dag, ”Borsta tänderna”, ”Ät inte med fingrarna”, ”Glöm inte att sätta på dig skor när du ska gå ut”. Likt förbannat så glöms besticken bort, han är på väg upp i kojan utan skor, tandborste, vad är det? Han är världens charmigaste, modigaste och tokigaste på ett underbart sätt, men sååå disträ, och inne i sin egna lilla värld att jag kan bli tokig. Är det typiskt för sexåringar att vara så?
Ofta kan Liv ligga och titta på ingenting och le. På natten kan hon i mörkret ligga och titta upp mot taket och skratta, som om hon ser någon eller något. Minns att det var likadant med pojkarna. Jag tror att små barn som ännu inte känt besvikelse, sorg, sagt ett fult ord, tänkt en ond tanke och fortfarande har så rena sinnen och själ, så oskyldiga och fortfarande omedvetna om all ondska i världen, är mer öppna. Jag tror att de kan se och känna saker inte vi kan. Är det kanske hennes skyddsängel hon ler och pratar med, den bara hon kan se?!
Barn är en underbar gåva som vi från att de är små frön, får ta hand om, vattna med kärlek, skydda, älska, forma, och se dem växa och bli vackra blommor.
Nu har vågorna slutat att slå, och jag måste hänga tvätt. Hela Livs rum ser ut som en tvättstuga, och värre kommer det bli.
Ha en fin dag, och kom ihåg att du är värdefull.
All Kärlek.
Vad fint skrivit om skyddsängeln. Jag är helt övertygad om att vi alla har skyddsänglar, särskilt våra älskade små barn. Min äldsta dotter fick åka ambulans som liten, vi var chockade, ambulansmannen grät, allt gick dock bra, men jag har många gånger tänkt på att det måste ha varit en skyddsängel, som vakade över oss. Ha en fin dag./ Lina
Vilket underbart inlägg och vilka härliga bilder. Hoppas du får en fortsatt underbar måndag.
http://bebisprutt.blogg.se
Min yngsta son som nu är 9 mån kan också ligga i sängen och titta rakt ut i luften/mörkret på ingenting och skratta, så min 14 åriga dotter säger ofta att han ser nog andar som bara barn kan se (hon gillar Ghost Whisperer 🙂 Det är bra med skyddsänglar som ser över våra barn!
Vackert skrivet om barn. Tror också det är så. Så sorgligt att de ska behöva stöta på ondskan i världen:(
Har du som förälder stött på barn som varit elaka mot dina barn? Kan du inte skriva något om det i sånt fall? Har själv en liten skrutt som det inte bor mycket ondska i, men tyvärr är ju inte alla barn fyllda med kärlek och värme från sina föräldrar och han har stött på flera barn som är allmänt elaka, tycker själv det är så svårt att hantera. Vill gärna flytta till en plats där alla människor bara är vänliga… men finns den platsen!?
Tack för en bra blogg:)
Även barn kan vara synska.Vi har 3 barn varav 1 är synsk.Det upptäckte vi redan när han var 3 år,vi märkte att han såg saker inte vi såg,och kunde berätta om det.Tex när min mormor dog på natten kom han in på morgonen och berättade att hon var död,men han är aldrig rädd utan han tycker att han är lyckligt lottad.Han är nu 21 år och VET att man lever vidare på andra sidan…Jag tror på honom…
He he…som sagt, du beskriver med exakthet min Mio, född 03:)
Så mysig helg ni haft!härligt att stämningen i bilen under hemresan var god…hi hi!Så fantastiskt fina foton ni tagit!Ja, barn behöver kärlek från första stund för att knyta an, få trygghet o känna tillit!berövar man barnen detta så växer de tyvärr inte upp till harmoniska barn och vuxna!Beröring är livsviktigt!Det är det första sinnesorgan som utvecklas och det sista som lämnar oss i livet!så kramas och ta på varandra mycket,då flödar oxytocinet i kroppen och man mår gott!
kramis
varm kram
Det är nog som du säger…barns sjätte sinne är inte fördärvat som de flesta vuxna, vars ”rationella” tänkande oftast tar över och förtränger det andliga bejakande som alla själar borde fylla sina tomrum med.
Ha det gott,jag gillar inte heller måndagar…
kram
Kan man inte få se lite bilder på Livs rum, ska själv göra ordning ett rum till min lilla 1 åring.
Kram
Åhh minns nu att det var samma sak med min dotter när hon var bebis…häftigt o fashinerande! Å andra sidan kan hennes far också se lite saker iblande som vuxen:-S
Kram
Hej kära du!
Vilka fina bilder! Ser ju superhälrligt ut!
Idag när jag läste din blogg ( som jag gör nästan varje dag)tänkte jag på att det känns nästan som man känner dej ,och du har inte en aning om vem det är som följer ditt liv. Jättekul att ni vill dela med er av alla äventyr!
Hoppas du haft en kul dag!
kram
Jadå, en typisk 6 åring! Har en lika disträ här hemma 😉
Hej fina Hannah.Ni har verkligen underbart söta barn.Liv är en riktig liten sockertopp.Idag läste jag Hänt Extra där Andreas Carlsson,Willims pappa tyckte att du var den vackraste kvinnan som fanns.Fint sagt av ett X .Ha en skön kväll med din fina familj.Stor kram till världens bästa Hannah.
Hej Hannah, och håller med vilka fina natursköna bilder ser nästan ut som vykort! Skön helg verkar ni haft och bra att hemresan gick bättre haha. Håller med marita57, bara lovord har jag läst om dig från Williams pappa, va ska skvallerjournalisterna hitta på nudå?! kram Annika
Jag tror precis som du att barn ser sådant som vi vuxna inte ser och att vi tråkigt nog stängt av dne förmågan. Underbart inlägg och jättefina bilder! Kram/Joysan (www.joysan.blogg.se)
Hej rara Hannah!
Som den sanna dalkulla jag är så förstår jag att du ville stanna kvar här i Dalarna. Det är som en fantasivärld. Så vackert! Jättefina bilder!
Jättefint skrivet om skyddsängeln. Det går fullt med små änglar på mitt jobb. Jag jobbar tillfälligt på ett demensboende. Tycker mycket om det och igår var en av många gånger som våra små husänglar gjorde sig påminda. Det händer titt som tätt att vi springer på ”spöklarm”. Det larmar på rum där ingen är, på rum som det inte finns larm på, det knackar på dörrar. Och ofta när nån boende är dålig är aktiviteten större. Jag är säker på att det är själar från boende som gått bort som håller ett vakande öga på sin sista anhalt här i livet. Det här är säkert vanligt förekommande på alla äldreboenden, men det känns på nåt vis som en trygghet att de vakar över oss där.
Stor kram, Elin
Hej!
Jag vill bara lugna dig vad gäller din 6 åriga son Mio. Jag är lärare och har i några år jobbat med bland annat 6 åringar. De är så här disträ, man kan bli fullkomligt tokig på dem men tyvärr måste man försöka säga till sig själv att de faktiskt inte kan rå för det. De är helt inne i sin egen värld och lyssnar inte alls på vad man säger. Samtidigt vill jag bara säga att 6 åringar är helt underbara att arbeta med för mer vetgiriga och glada elever får man leta efter 🙂
Jag tror precis som du, så små barn är så oskyldiga och har inte varit med om något otäckt än. Frågan är om de verkligen kan drömma mardrömmar, det tycker jag verkar intressant?
Tack för en underbar blogg, följer er varje dag från mitt nya land Nya Zealand…
Många kramar Hanna
Dina barn är sååå underbart fina.
Jag tror väldigt mycket på att små barn kan se och höra sånt vi vuxna inte kan. Isadora fyller 2 år i januari men vissa nätter kan jag höra henne ligga och fnissa och prata, precis som om det är någon rolig människa i närheten! :]