12:58 | oktober 26, 2009
Höstlov
God förmiddag vackra vän. Hoppas att du haft en härlig helg. Imorse tänkte jag inte på att det var måndag, för jag behövde inte gå upp klockan sju, som jag gör annars. Pojkarna är inte hemma, så jag och Liv sov ganska länge. Däremot så kommer de hem idag, längtar så mycket efter dem. Idag börjar deras höstlov, så vi slipper tidiga morgnar hela veckan. Jipiii! Vi har massor av roligt som vi ska göra i veckan. De har haft en rolig helg också. Mios pappa skickade bilder när han var på ett skateboardställe med pojkarna.
Glada brorsor.
Kolla in Mios stil 🙂
Förra veckan så kom pojkarna hem, och frågade ”Mamma, är inte vi syskon?”. Någon på skolan hade sagt att de inte var riktiga syskon, och att de inte var lika varandra som syskon är. Vadå inte riktiga syskon?! I deras värld så är de riktiga syskon. De är medvetna om att de har olika pappor såklart, men det är inget konstigt för dem. Blir så irriterad på sådant. Vi tog ett snack, och bestämde oss för att strunta i vad andra säger, och trots olikheter eller olika pappor, så är de RIKTIGA syskon. Punkt slut!
Önskar dig en underbar vecka, med massor av glädje. Att tänka på… ”Det enda som växer och blir mer när du slösar med den, är KÄRLEKEN. Så slösa på, så ska du se att du får ännu mer tillbaka 🙂
All kärlek.
Du gör mina dagar bättre (Peter med)!
Som en vis dam sa till mig: Det finns inga halvsyskon, bara halva föräldrar!
Krama familjen från mig!
Vad söt Mio är som skejtar i ”finkläder” 🙂
Och det där med riktiga syskon eller inte är ju bara dumt trams. Jag har inte samma pappa som mina brorsor men vi har aldrig sagt att vi är halvsyskon eller nåt sånt, bara syskon helt enkelt.
Åhhh, så söta bilder på dina små killar. Tänk vad barn kan vara grymma mot varandra…klart Mio och William är syskon. Hannah, det är så mysigt att läsa om dig och din fina familj. Ni har så sunda värderingar. Det får mig även att behålla hoppet om att jag en dag ska få en egen kärleksfull familj. Ha en riktigt mysig höstlovsvecka med dina fyra guldklimpar! Och glöm inte bort att du själv är en (guldklimp alltså).
Kramar från Melinda
Såklart att de är riktiga syskon. Själv är jag adopterad och har alltid sagt att mina föräldrar är riktiga föräldrar, mina adpotivsyskon har jag alltid kallat riktiga syskon, trots att vi inte är biologiska syskon, känslan inombords är ju den som räknas. Fast jag måste ju säga att sen jag fick egna (biologiska) barn, tre st har jag, så är ju känslan enorm när vänner och bekanta säger till mig att vi är lika, då kan jag lätt bli tårögd. Men relationen till mina föräldrar är lika stark nu som då. Kram
Självklart är de riktiga syskon! Jag har själv två systrar, men de två har en annan pappa. Vi har växt upp med varandra hela livet och vi har aldrig sett varandra som ”halvsystrar” eller ”låtsassystrar”! Aldrig! Vi har alltid varit och kommer alltid att vara riktiga systrar!
Fåtölj bortskänkes!
http://www.metrobloggen.se/princessbakelse
Hej Hanna, vet inte om det är något del hos mig men det går inte att klicka på ”läs mer” på Bagge och dom övriga inläggen som ligger överst på sidan, kan du kolla upp det.
Kram
Min dotter har en pappa o min son en annan pappa men både för mig o dom så är de riktiga syskon o inget annat. Nej folk kunde lära sig o hålla tyst o helst dom vuxna för de lär sina barn en massa skit o mobbing. Du har så söta barn Hannah o en super trevlig man skrattar så jag ligger dubbel när jag läser hans blogg.
Kram
Mina söner har också så kallade ”halvsyskon” men vi säger inte heller det utan dom är syskon hur som helst även om dom inte har samma mamma alla 4. Dom älskar och ser upp till varandra precis som dom ska göra som syskon och huvudsaken är att vi vuxna ser till att det inte finns några halv eller hel syskon och man är bara syskon.
Många kramar till fina dig!
Hej,Hannah.Vill bara önska dig ett underbart Höstlov med din söta barn.
Hej Hannah!
Jag och min storasyster har olika pappor men vi har aldrig sett oss som halvsyskon – jag blir än idag förvånad varje gång någon konstaterar att ”jaha är ni halvsyskon?”. Känslan av syskonskap ligger mer i hur familjen lever än från vilka föräldrar man härstammar, tror jag. Så – bra där, tysta de dumma rösterna från skolan som dröjer sig kvar i Mio och William – de är ursöta ihop dessutom!
Sedan vill jag passa på tacka dig Hannah för din blog och för dina alltid så vackra, roliga, fina och kärleksfulla ord – jag kom över din blog för ett par månader sedan och sedan dess läser jag med glädje varje dag och upplever hur dina ord fyller min tillvaro med värme och med kärlek. Dessutom är du inspirerande till att föra vidare den värmen och kärleken. Kan inte tacka dig nog, Hannah!
Många kramar
Linda
Fick höra samma sak när jag var yngre om min syster. Vi har samma mamma men olika pappor och då tyckte en del barn att de skulle vara så himla snälla och tala om att vi var ju bara halvsyskson.. jag har aldrig sett henne som en HALVsyster.. hon är min SYSTER och inget annat.
Självklart är de ”riktiga” syskon! Det är inte generna som gör att man har syskontillhörighet, det är känslor, hur man växt upp tillsammans, kärlek som gör att man är syskon. Jag och min storebror har olika pappor men vi har vuxit upp tillsammans och jag ser inte honom på olikt sätt från min syster som jag delar samma föräldrar med.
Tycker att det är jättebra att Mios pappa tar sig an bägge pojkar också! William minns säkert tiden då du och Daniel var gifta och det hade känts konstigt om han inte var välkommen. Idag finns det knappt något som heter kärnfamilj – och vad gör väl det? huvudsaken är att barnen mår bra!