13:14 | oktober 29, 2009
Groggy
Hej vacker. Hoppas att allt är väl. Jag är helt slut, mitt huvud vill inte fungera och jag är sååå trött. Höstlov och vakna nätter tar musten ur mig. Liv vill inte sova på natten, och på morgonen måste man gå upp trots att man äntligen kan sova, för pojkarna sover inte längre en till åtta. Varför? De har chansen att äntligen få sova ut, som de vill alla andra vanliga vardagar!
Minns när jag var ensam med pojkarna, hur trött och utmattad jag kunde vara, knappt så man orkade andas vissa dagar. Nu har jag en man vid min sida och allt blir mycket enklare att klara av. Med det vill jag bara hylla den ensamstående mamman eller pappan. Riktiga hjältar! Att ta ansvar, sjukdagar, ge kärlek, samtidigt ha tålamod och ork, för två är ett ”jobb” som inte många skulle klara av. Jag minns att jag kunde ha så dåligt samvete för att jag hämtade sent på dagis vissa dagar, var trött och hade inte det tålamodet som jag önskade många gånger, men man är ju inte mer än människa. Och så länge man gör sitt yttersta och överöser med kärlek, så är man inte en dålig förälder för att man kan vara onödigt gnällig och sur ibland. Så här med vill jag ge världens största styrkekram och all kärlek till dig som ensam gör allt för ditt barn. Förresten, så betyder inte ensamstående att du inte har en man i ditt liv, för visst kan man vara gift och leva med pappan, men ändå vara helt ensam, så världens största kram till dig med 🙂
Gårdagen gick i ett. Vi åkte till STHLM Skatepark på Fryshuset, vilket var helt galet. Klart att var och varannan unge tänkte likadant som mina. JAAA, skateparken!!! Det var så mycket svettiga tonåringar, någon enstaka gubbe och barn som for runt som tokar på sina skateboards. Som tur var mötte vår granne Jonas och hans son Alex, pojkarnas kompis, upp oss där. Det behövdes två extra ögon, det vill jag lova. I alla fall om man är som jag och tror att de ska slå halvt ihjäl sig. William suckade och sa ”Mamma, för att lära sig åka skateboard, så måste jag få åka upp på rampen och ramla lite!” Jag gav med mig, trots att mitt mammahjärta oroade sig för krossade ben.
William med gul hjälm och Mio på fötterna.
The Miostyle.
Jag var ändå imponerad av ordningen, trots att det vid första anblick såg utan att vara allt annat än struktur bland alla ”skatearna”, så hade stora som små bra respekt för varandra, och ingen körde sitt eget race så någon tog skada.
Efter att bara ha gjort killgrejer hela dagen, så var det dags för lite payback. Pojkarna fick följa med mig till en supermysig liten inredningsbutik på Eastmansvägen 15 i Stockholm. Classic Living heter den.
Här hittar du ljus, kuddar, smycken och mycket mer.
Matilda som äger butiken säljer även kläder från DAY och Melmelli. Melmelli är ett nytt märke, som än så länge bara säljs i ett fåtal butiker.
Har själv en skjorta från det märket. Det är lite "bondromantik" över det. Lager på lagerkänsla med små detaljer och snörningar, så fint.
Pojkarna hade fått strikta order om att inte riva butiken eller provsova bland kuddarna 🙂
De fick var sitt Kinderägg, och satt snällt på Matildas hunds matta 🙂
Sedan bar det vidare till Skansen, för ”spökvandring”. William ångrade sig och ville inte gå, för det skulle vara riktigt läskigt. Mio ville däremot gå, så han och Peter smög in på det nersläckta Skansen och hörde skräckhistorier och såg spöken svepa förbi bland träden.
Jag, William och Liv fördrev den halvtimmen i bilen med att gissa låtar på radion. Liv var sämst på det.
I dag har Williams gamla klasskompis William kommit på besök. Han flyttade till Skellefteå i somras, och har varit så saknad av pojkarna. Så här hemma har det varit hur lugnt som helst. De är ute mest hela tiden, så jag ser knappt röken av dem.
All kärlek.
Hannah, vad duktig du är som ändå orkar aktivera dina pojkar och ta med dem på olika höstlovsevenemang! Jag har inga barn än, ett på väg i sommar dock ;)! Däremot har jag ett antal syskonbarn som jag var barnvakt till igår kväll. Efter 3 timmar tillsammans så var jag helt slut! Massa beröm till dig som ändå orkar och ger den energi du har till dina barn. KRAM
Hej Hannah!Tack för dina styrkekramar du sänder!Är så glad att jag och barnens pappa har så god relation trots att vi skilde oss för snart 8 år sedan!Vi hjälps åt och ger och tar runt våra älskade barn!
Förstår på din mans inlägg att lilla Liv håller låda nattetid!!Blir inte mycket vila och sömn för er!
Önskar er en fin dag!
kram
Vad mysigt med lov för pojkarna med roliga aktiviteter!
Fina Hannah!
Du är så underbart härligt peppande till oss som står ensam med barn. Själv har jag en dotter på 3 år som jag tar hand om helt själv.
Det stämmer så bra det du skriver om tröttheten, trytande tålamod och det dåliga samvetet. Man känner sig som den sämsta föräldern i världen. Men man ska ge barnet massor av kärlek precis som du skriver!
Tack fina du för alla stärkande ord du ger oss!
Hej Hannah! Jag lämnade Örebro för en ”kurs-dag” i Stockholm så jag var på Fryshuset i går jag med, men bara för att äta lunch som tur var 🙂 Det var ju människor överallt! Tur att de inte blev några brutna ben. Jag hade nog inte tordas tittat om det hade varit mina pojkar (5 och 7 år), jag är alltid rädd för att de ska slå sig när de klättrar eller gör något annat tokigt.
Tack för en jättebra blogg och ha en bra dag!
Kram
Jessica
Tack snälla snälla Hanna för ditt inlägg. I dag är jag riktig nere i brunnen för min sons pappa finns inte till knappt. Sonen är 4 år och pappan vill inet ta hand om han.
Jag undrar om du och Magdalena är ovänner. Letade på internet var hon skrev och hittade denna bloggen. Hon syns nästan aldrig i din blogg nu för tiden och du syns nästan inte i hennes. Innan va ni alltid ihop. http://blogg.passagen.se/catallonia/entry/vad_sysslar_maggan_med
Hej Hanna. Ja, det är jobbigt när man inte får tillräckligt med sömn! Det är så avgörande för orken, både fysiskt och psykiskt. Liv kanske sover för mycket på dagen eller för sent på eftermiddagen. Eftersom hon inte verkar vara missbelåten eller ha svårt att komma till ro, utan helt enkelt är pigg och utvilad mitt i natten.
Hej!
Jah känner igen mig så i din beskrivning vad gäller att vara själv med barn. Jag var själv ensam under graviditeten och under de första åren. Jag var tidigt tvungen att lämna in lillan på dagis mer än heltid. Samtidigt hade jag ett nytt och krävande arbete där man var tvungen att alltid vara på alerten och prestetera. Lillan sov väldigt dåligt på nätterna o periodvis undrade jag hur jag överhuvudtaget skulle
klara ekvationen…jag levde dessutom under en väldig rädsla av olika anledningar. Men! Jag träffade även jag världens bästa man. Efter att i alla år fastnat för coola, tuffa killar, var jag denna gång lite mer vidsynt…mannen jag idag är gift med är världens tryggaste, snällaste och goaste människa. Han blev en trygg hamn för mig och min lilla. Idag har jäg ÄNTLIGEN tid att vara hemma mer(jobbar deltid) med världens goaste unge och tänker inte gå upp på heltid på många år!
Tack för en fin blogg! Önskar er en jättemysig helg.
Hannah, du är så jäkla bra.Jag har faktiskt gått och tänkt på dig idag och då har jag tänkt såhär: ”Den där Hannah verkar vara något alldeles extra. Lugn, kärleksfull och empatisk tjej. Skriver bra gör hon också…Hon borde skriva en bok, för den skulle jag garanterat köpa och fler än jag.” Så sug åt dig av min kärlek till dig nu. Och glöm inte: en förälder som öser kärlek över sina barn är det mest värdefulla ett barn kan få och du gör det! Men ingen är perfekt, så det är klart man är trött och irriterad ibland!
Big hug! Hoppas du får sova lite inatt.
Först vill jag säga att du har en fantastisk blogg, går inte en dag utan att jag läser vad du skriver.
Min dotter Leia är en dag äldre än Liv och är också inne i nån vaken period så ibland undrar man hur mycket tålamod man har, känner mig som en demon när jag går upp på nätterna. Och kaffe driver mig på dagarna=)
Det du skrev om ensamstående var jätte bra skrivet, man kan många gånger känna sig ensam fastän att man inte är det, vardagen bara rullar på, mannen jobbar och man själv går hemma. Har själv lite knakigt här hemma nu och det är inte förän nu man inser att man måste visa varandra uppskattning och säga hur mycket den andra betyder.
Ha de gött! Kramar
God kväll!
Precis som du säger… man kan vara ensam även fast man har en man i sitt liv. Jag är gift med barnens pappa men har på senare tid allt oftare kommit på mig själv med att känna mig ensam… Jag tar själv hand om barnen, planerar vardagen, motionerar hunden, jobbar, tvättar, städar… ja du vet allt som hör livet med barn och familj till… Men jag känner mig som sagt ensam… min man är aldrig hemma och när han är det så sover han eller ligger i soffan med datorn i knäet. En dag hoppas jag också att jag ska få uppleva den lycka du skriver om…
Tack för en underbar blogg som varje dag ger mig ett leende på läpparna!
Hej Hannah!
kul att peppar alla ensamstående. Har själv inga barn men kan tänka mig vilket jobb alla ensamstående gör. Tänkte fråga hur det går med din NeuLash? Har du märkt någon skillnad? Jag har använt den i en vecka nu men ser ännu ingen skillnad, men jag hoppas 🙂 Ha en härlig kväll och tack för en underbar blogg.
Jag har själv varit ensamstående Mamma i många år med tre barn,varav 2 i tonåren.Jag kan säga att det var inte helt enkelt alla gånger.Och tillika hade dom en pappa som flyttade 110 mil från sina barn och inte ville se dom igen.Men mitt i allt detta ,tro det eller ej så träffade jag en underbar man som har sett mina tre barn som sina egna från allra första början.Han är verkligen mannen i mitt liv.Men visst har det varit tufft många gånger när man undrat hur man skulle orka.Men allting har löst sig till det bästa,och idag är vi en lycklig familj,med våra tre barn och 5 barnbarn.Ha en skön kväll kära Hannah.Du är så värdefull för mig.Kram.
Halloj. Du ser alltid så fint & naturligt solbränd ut!
Läste på din blogg att du använder brun utan sol. Vilket märke använder du och kan rekommendera? Har inte hittat någon naturlig färg. Blir jätteglad om du har lust att tipsa mig!! Både till ansiktet/kroppen. Tjingeling från en blekfis….
Oh, du är så härlig och äkta!
Tack för att du skrev till oss som är gifta men ändå ensamna! Jag hajade till när jag läste ditt inlägg och du upmärksammade oss också. Det är inte så vanligt! Jag är verkligen lyckligt gift och jag älskar min man, men han är borta mycket. Han är pastor, med allt vad det innebär och är borta mycket. Det blir många ensamna kvällar och helger och det är jobbigt. Jag älskar min man, son och mitt liv, men som sagt, det är jobbigt att vara ensam så mycket utan familjen i närheten. Tack för dina fina ord och för att du delar med dig av ditt liv!
Stora kramar
Tack snälla Hannah, för fina ord och trevligt besök i butiken. Hoppas spökhelgen blir lyckat. Här på Gotland är det underbart skönt och avkopplande.
Kram kram