19:27 | februari 8, 2012
Det vill sig inte!
God kväll min vän. Hoppas allt är väl. Äntligen har jag lyckats komma åt internet. Man kan tro att det ska finnas överallt, bortskämd som man är. Man får lite annat perspektiv på saker och ting när man är här. Uppskattar det lilla, blir mer ödmjuk och tacksam. En resa hit kan gör gott på många sätt 🙂
Jag har så många bilder och så mycket att berätta men det är som sagt svårt att få till det rent tekniskt.
Det känns som om vi har varit här i två veckor. Det är så mycket intryck och känslor. Man kan omöjligt förstå misären och fattigdomen om man inte ser den och möter den. Det är jobbigt men också härligt att se vilken skillnad man kan göra.
Innan vi for til Kolkata, där vi befinner oss nu, var vi Ambala. Det verkade som om vi var de enda västerlänningarna i hela Ambala för vart vi än kom stannade alla upp och stirrade på oss. Polisen ringde till både hotellet och barnhemmet för att kontrollera vilka vi var och på flera ställen vi kom stod en polisbil och följde oss. Nästan lite kusligt hur vi kunde skapa så stor uppmärksamhet. Vi såg inte en enda västerlänning under våra dagar i Ambala och här i Kolkata har vi sett tre stycken.
En av mina vänner som kommer från Indien har berättat hur folk kan stirra på henne när hon kommer till en liten stad i Sverige. Nu förstår jag verkligen hur det känns att bli utstirrad pga sin hudfärg.
Du har redan sett lite därifrån men här kommer mer.
- På flickhemmet i Ambala köpte vi fotbollar till flickorna och Peter utmanade tjejerna på en match. De blev som vilda och skrattade åt Peter när han kastade sig på gräset.
Sedan jag började ladda upp bilden ovan har det gått över en timme. Det är omöjligt att ladda upp bilder så nu ger jag upp 🙁
Håll tummarna att jag lyckas imorgon på flygplatsen.
All Kärlek ❤
Härligt med nytt inlägg.Men förstår verkligen att det inte är helt lätt med internet.Vilken insats ni gör Hannah.Jag är så imponerad av ert arbete så jag blir helt rörd.Skönt och höra att du har det bra iallafall.Stor kram och var riktigt rädd om er.Puss.
Åh, jag och Tina var med om exakt samma sak förra året. Vi bilade 5 timmar upp till en by som kallas ”bad city” där 2000 fabriker finns. Där Indiska, Åhléns and you name it, köper alla sina produkter. Där var de inte vana vid västerlänningar och det blev fullständig kaos var vi än kom. En mycket märkligt och obahglig känsla.
Ser fram emot en middag med berättelser när ni kommer hem!
Tänk vilken lycka den fotbollsmatchen gav! Minnen för livet för de flickorna!
Välkomna hem! Cybervärlden är sig inte lik utan dig…
Du är saknad! <3
Kramkram