13:38 | oktober 3, 2012
Om du vill…
… beställa mina egendesignade plagg för me&i, så kan du klicka in dig på nedanstående länkar.
Vill du köpa dem så kan du antingen gå på en träff, det gör du genom att höra av dig genom hemsidan och maila en säljare HÄR!
Eller, om du inte vill gå på någon träff utan beställa sakerna direkt, så går du in på den här länken HÄR! och beställer den vägen.
En svart, enkel omlottklänning till dig för alla tillfällen eller ett babykit med sovpåse, tossor och mössa.
Kärlek ❤
Hannah!
Det här har egentligen inget med diet här inlägget att göra, men jag vill skriva det :0)
Ligger hemma i soffan och är sjuk. Har nu precis sett dig i ” Mitt liv är ett skämt ”
Så bra! Du har en fantastisk personlighet och ödmjukhet.
Att du var nervös märktes inte alls på scenen. Proffsig, cool och ROLIG!
Ha en fin resa till NY !! KRAM
Så fina plagg,har mailat beställning på tossorna och sovpåsen till min lille pojke som är beräknad mellan jul och nyår 🙂
Är härmed en foldover dress rikare, tack=)
hej Hannah!
vill gärna köpa den fina svarta klänningen, har mejlat Me&I imorse men har inte fått ngt svar. märkligt eftresom huvudkontoret enligt hemsidan ligger i Malmö, och det är där jag är bosatt…Sen kan man inte heller se kollektionen liggande på nätet förutom den sidan med din intervju. Man vill ju gärna se klänningen i sin helhet…har jag missat ngt? vänligen och en riktigt trevlig resa!/Julia
Hej Hannah!
Nu har jag blivit medlem, har läst din blogg länge och känner ibland att jag skulle vilja kommentera, men det har aldrig riktigt blivit av. Förrän nu. Har träffat dig en gång för många år sen i min hemstad, vågade då inte gå fram till dig, presentera mig och berätta hur mycket jag tycker om dig och din blogg.
Nu ligger jag hemma efter en sjukhusvistelse där de konstaterades att vi fått missfall. Vårt älskade, efterlängtade lilla äpple var död sedan två veckor i magen. Grymt och tufft. Men så går jag in på din blogg (känns så skönt att få läsa en snäll blogg men mycket värme och kärlek mitt bland alla hårda, provocerande bloggar). Och jag tänker på dig. Du som (så som jag förstår det) har varit igenom mycket tufft. Du har fått tampas med mycket fördomar och jobbiga situationer (nu senast när din dotter föddes)..Du klarar dig igenom allt och du skickar alltid så mycket styrka och kärlek genom din blogg. Jag känner inte dig och tycker själv att det är konstigt att skriva till någon man inte känner… Men även om vi aldrig har pratat så vill jag tacka dig! Tack för all den styrka och värme du ger genom din blogg! Tack för att du visar att livet är tufft ibland. Och tack för att du visar att man kan finna styrka inom sig även i väldigt mörka situationer i livet!
Sköt om dig!
/Maria
Vilken fantastisk bild!
Åh vad glad jag blir över att se att ni på bloggfamiljen raderar alla obekväma kommentarer som kommit de senaste dagarna! Så slipper vi andra se vår bild av det perfekta livet smutsas ner. Nej bra initiativ att städa bort och putsa upp fasaden igen! Kommer med största glädje nu fortsätta läsa denna härliga blogg även i fortsättningen. Och vad härlig DU var som gjorde ner din kära syster i din stand-up, det kan ju inte ha undgått någon med alla hjärnceller på rätt ställe – det är sånt som gör livet! Hoppas ni har en härlig resa, det är ni värda. All värme <3
Jag lämnar den här bloggen nu p.g.a. att man inte tillåter olika åsikter. Och det handlar bara om
att tjäna pengar på bloggen.
Tyvärr bemöttes läsarnas ifrågasättande inte på ett nyanserat sätt; antagligen för att det ligger en stor portion sanning i hur det är att åka ifrån en nyfödd under en sådan lång tid. Många med mig blev häpna; och särskilt att det inte tillåts yttrandefrihet i denna blogg?? Skulle man fråga föräldrar generellt om de skulle åka iväg ifrån sin bebis som nyfödd är jag övertygad över att 99% skulle anse det onaturligt och märkligt. Helt ennkelt inte klara det. Och ja, det är mamman, inte pappan, som behövs dygnet runt för den nyfödda. Jisses, det är ju bara en kort tid i livet. Men här är det inte okej att tycka så; för ”fasaden” ska bestå som någon skrev…ler.. Att inte ta till sig läsarnas åsikter och kunna leva med att bli ifrågasatt säger ju en hel del? Det hade kunnat bli en givande diskussion angående barnets utveckling. Och att vända det till avundsjuka…? VEM skulle känna sig avundsjuk över att åka ifrån sin bebis? Är det någon här som skulle tycka om det?
Lisa Miskovsky
Ja, jag hoppas ni förstod min ironi.
Bara för att man har barn så KAN man faktiskt åka ifrån dem oxå och få rå om varandra. Man måste vårda varandra oxå. Jag tror säkert att barnens farmor kan ta hand om barnen lika bra som föräldrarna. Så sluta klanka ner på hanna. Alla skulle göra så som de gör. Lämna barnen några ggr året för att vårda kärleken. Tror ALLA skulle vilja göra det ,men vågar inte för att de är rädda för vad omgivningen ska säga. Stå på dig Hanna håller helt på er!!! Tänk vilken BRA och utvilad mamma du är när du kommer hem. kram
Nej man kan inte åka ifrån ett så litet spädbarn!
Egentid med varandra kan man skaffa senare.
Anja, Nu handlar inte detta om att ”ta hand om” med allt som krävs rent praktiskt med ett spädbarn. Det handlar om ett mycket litet barn som faktiskt av naturliga biologiska skäl lever och ska leva i symbios med sin mamma. Även om Vida blir väl omhändertagen med närhet av andra än sin mamma så är det inte mamma för Vida. Forskningen runt utvecklingspsykologin har inte som prio att sätta pekpinnar på föräldrar utan den är till för att vägleda föräldrar och i detta fall en mamma till ett spädbarn på vilket sätt en separation påverkar det lilla barnet. För ett så litet barn som blir instinkten att att barnet blivit övergivit av den person som är allra viktigast. Mamman är inte utbytbar, man kan liksom inte byta ut den närhet mamman ger till ett så litet barn och ersätta den med närhet från någon annan oavsett hur omtänksam och vårdande denna person är. Självklart så förstår jag att det är smärtsamt för Hannah att läsa de kommentarer som har skrivits men då kanske det är bättre att Hannah skriver riktlinjer för läsarna att förhålla sig emot, min bild av Hannah har förändrats inte för att hon väljer att lämna sitt bebis hemma men för att hon censurerar kommentarer med hänvisning till tonen i fältet. Men tonen från dem som är för Hannah i hennes val säger hon inget om.
Cathrine:Så bra skrivet. Jag tror det dåliga samvetet och det faktum att det är vansinnigt att kunna lämna bort en spädis har gjort att kommentarerna raderats. Du skriver så bra om fakta i ämnet. Vill man framstå som så överbeskyddande och moderlig så går detta agerande överhuvudtaget inte ihop! Och har det varit en tuff start för både mor och barn så är det ÄNNU viktigare att inte separera.Det kan man behöva göra i nödsituationer… Undrar om det är omgivningen som ligger på i sådana här situationer? Man, släkt, mm som pushar en att åka ifrån sitt spädbarn?
Betvivlar inte att H är en god mor, det verkar hon absolut vara. Resan känns som en lite märklig parentes i sammanhanget. Tycker det handlar betydligt mer om att sanningen om ett fritt kommentarsfält utan ”tråkig stämning” nu visar sig – man raderar och friserar för att upprätthålla en fasad. Inte mycket att skryta med. Men tjäna bra med pengar lär man göra… trist.
Anja: egentid med sin partner är jätteviktigt men kanske inte ska vara prio 1 när man fått ett nyfött barn??
Får man inte påminna dig, Hannah, om hur du lämnade William när han var TVÅ VECKOR, och for till Thailand med din ”nya kärlek” Boudal. Ni hade Se & Hör med er och poserade glatt för dem på beachen. Du Hannah deklarerade att du minsann var värd resan efter den” jobbiga” graviditeten. Historien upprepar sig. Vem blir pappa till femman?
Det visste inte jag, det förklarar allt nu… För henne är det normalt att göra som hon gjorde. Pinsamt att de tar bort alla kommentarer.
Såklart man ska resa bort tillsammans och vårda kärleken, men sedan när barnen/ barnet är större. Man kan inte resa ifrån ett spädbarn! Ni har ju hela livet på er att vårda er kärlek!
Nej, nu kan jag inte hålla mig längre. Fy, blir uppriktig illa till mods. Håller med (vissa) ovanstående. Det är emot naturens biologiska klocka, att medvetet vilja åka ifrån sitt spädbarn. Jag har själv en lika gammal dotter och bara tanken att lämna henne ger mig rysningar. Sen kan man råka ut för saker som gör oss tvugna att lämna dem. Och just det är min värsta farhåga; att ha oturen att bli sjuk och mot min vilja vara ifrån mina barn. Men vi alla är olika och det skall väl respekteras, för undantag mot vissa grundläggande oskrivna ”lagar”. Som mor borde man känna till dessa.
Hannah, jag gillar din blogg och eftersom vi fick barn samtidigt så har jag följt dig varje dag. Tyckte du gav ett intryck om att vara ödmjuk och sympatisk. Men detta fick mig tyvärr att tappa all respekt för dig. Vårda kärleken kan man göra när spädbarnstiden är över, det är inte så lång tid de är så små. Ni har ju fått den största kärleksgåvan någinsin-ett barn!! Alla har vi nog, mer eller mindre, gått igenom tuffa förlossningar. Det är ingen anledning till att lämna sitt barn. När de är spädisar är de i största behovet någonsin av sin största trygghet i livet-sin mamma. Inte farmor, inte sina syskon. Ingen annan än du. Dåligt och respektlöst tycker jag. Ledsamt framförallt.
Min mamma är barn- och utvecklingspsykolog. Jag är väl påläst. Och att du väljer att ta bort kommentarer säger allt, förhoppningsvis att du dras med dåligt samvete och inte klarar av att bemöta dem. För du kan omöjligt vara arg/besviken för att folk reagerar (konstigt vore annars om alla höll med dig i detta högst märkliga scenario.) Tur att folk reagerar och skapar en debatt.
Var kvinna och stå för dina handlingar, så även för oss som har synpunkter på dem. Väljer man att vara en offentlig person, då får man stå för det.
Hoppas du får dig en rejäl tankeställare Hannah.
/Anna
Anna: så klockrent skrivet!! Vårda den vuxna kärleken kan man göra när barnen inte längre är spädbarn: så SKÖNT att fler tänkande människor reagerar på detta fenomen. Att känna sig sliten, trött, kanske inte få exakt den tillvaro man vill kvinna och man emellan när spädbarn finns är en övergående process. Men det är bara att gilla läget och veta att vuxentiden kommer ju t-baka!! En spädis lämnar man inte bort om man är tänkande och reflekterande och har läst om bebisars utveckling och behov
Väldigt bra formulerat. Tack!
Mycket bra skrivet! Hon åker iväg med en person som jag personligen fick rysningar av när jag läste Mama tidningen… Sen så skriver denna person på sin twitter att hon hoppas att de inte står där med sina fyra barn… I min värld så är det inte normalt att lämna sin bebis på det sättet. Hon har inte gjort det en gång utan två gånger nu… Det har varit roligt att följa din blogg och läsa om dina familj. Men nu tackar jag för mig. Lycka till med allt!!! Stor kram
Hoppas att du står för det nu då, så att du inte ens går in och läser om Hannah skriver något om detta nu när hon kommer hem. Eller är du för nyfiken för det så att du måste läsa ändå??
Kommentaren är riktad till Isabella.
Nån som vet varför man inte kan lämna en kommentar till Hannas senaste inlägg?
Det verkar som att kommentarsfältet är avstängt
p.g.a. att olika åsikter inte tolereras, allt har raderats! För dom flesta människor är det väl
självklart att man inte kan lämna ett nästan nyfött
spädbarn. Egentid kan man skaffa sig senare.
Bra skrivet. Yttrandefrihet UTAN pajkastning tolereras uppenbarligen inte på denna blogg. Du har rätt; egentid finns det massor av när barnen blivit lite större…att lämne bebis och flyga 9-10 timmar bort låter helt galet för de flesta
Hannah, ha en härlig mini-semester och skit i alla moral-tanter!!!
Ni gör helt rätt..glada föräldrar är de bästa barn kan ha. Min 24-åriga dotter sa i sommar att hon önskat att jag varit gladare och gjort mer för mig själv under hennes uppväxt!!!!!!! Så fortsätt att vårda eran kärlek
Eva, Så hemskt att din dotter säger så till dig, men det är ju bra att hon kan tala om för dig vad som inte var bra med hennes uppväxt, Tänk då det lilla barnet som inte kan sätta ord på sina upplevelser.
Nej, varken ord eller tankar. Hon bara myser tryggt i farmors famn, medan mamma har det bra på sitt håll. Sverige är ett skrämmande inskränkt land när det kommer till kritan.
Förlåt mig, men har du _någon_ aning om vad du talar om? Det är ingen hundvalp det handlar om…
Exakt: ett upplyst land. Medvetet. Far away från bortlämnande till nannys vid spädbarnsålder…vill snarare säga att Sverige är väl utvecklat angående bebisars trygghetsbehov:)
Mia: Ett upplyst land
Upplyst med en katastrofal skilsmässostatistik, självmordstatistik och sönderstressade kvinnor – så bra då!
Antar att resan till NY var planerad innan Vida föddes, så har därför en fråga ang. amningen. Var det meningen från början att hon skulle följa med? (eftersom du skrev att du ville amma). Hoppas det var så då jag tycker det är synd om det man läser här mest bara är hittepå för att vinna sympati och läsare!
Gillar ju din blogg!!!
Hej Hannah!
Finns det en mejladress som man kan mejla dig?
herregud, att vara bra föräldrer innebär verkligen att man tar hand om sig och sin relation OXÅ. Vilka moraltanter ! Tycker det känns att hannah gör ett rikigt bra ”jobb” som förälder. Lilla Vida är ju i andra kärleksfulla händer och kommer inte ta någon skada av att vara ifrån sina föräldrar några dagar.
Här är det inga moraltanter (väldigt slitet uttryck får de som vågar ha åsikter…) utan tänkande individer som reagerat på något väldigt märkligt Hanna valt att göra…varför i hela friden väljer man att lämna bort en nyfödd för att sätta sina egna behov främst när barnet är bebis…att man ens klarar det och VILL är en stor gåta för fler än mig
Lotta: vilken tur att inte alla resonerar som du, då hade vi nog varit kvar i stengrottorna! Forskning för utvecklingen framåt.
du menar att det finns en forskning som säger att lämnar föräldrarna en bebis några dagar, i händerna på en farmor i detta fall, så tar barnet skada. Vilken skada då ? Tycker snarare att vi hamnar tillbaks i stenåldern när det tyvärr är många i denna blogg kvinnor som ser sig som allt i sina barns ögon. Kan ingen annan ersätta er ? Lev med era barn inte genom dem.
Men snälla Lotta, vad tror du vi diskuterat de senaste dagarna? Skämtar du nu? Om du nu mot förmodan inte skämtar så ja, det finns forskning som klart visar på att separera det lilla barnet från sin primärvårdare, mamman, orsakar det lillla barnet lidande som i sin tur kan komma att påverka barnet negativt. Finns väldigt bra och givande böcker om detta. Om du inte vill köpa så kan du låna på biblioteket, jag kan lova dig att det kommer att vidga dina vyer.
Lite tråkigt att kommentarfältet tas bort när folk inte skriver påhopp utan ifrågasätter ett intressant ämne. Jag kan hålla med om att det ofta blir kritiska röster mot mammor som jobbar i förbindelse med att de har spädbarn, när papporna alltid kommer undan okritiserade.
Det jag reagerar på i det här fallet är att det är en ren nöjesresa alltså inget nödvändigt för att dra in bröfödan utan en ren nöjestripp och att både mamma och pappa är borta från ett så litet barn i fyra dagar. Ingen av de viktigaste människorna anknytningsmässigt finns till hands. Farmor bor ju inte i närheten så det bandet kan ju inte blivit träffas-varje-dag-starkt? Min man åkte iväg på en nöjesresa i Sverige när vår lille bara var tre månader, han kom hem efter två dagar, två dagar tidigare än tänkt för att han inte klarade av det. Och då var ändå jag hemma och gav barnet trygghet.
Skulle inte kunna lämna en så liten bebis om det inte var i ett mycket jobbsammanhang (med pappan hemma såklart) eller en sjukhusvistelse eller något annat dylikt legitimt skäl, där faller dock inte kärlekessemester med mannen in. Tycker det är klokt att åka iväg och vårda kärleken men skulle själv ha väntat ett år. New York finns ju kvar…
Ville bara tillägga att jag inte kritiserar din mammastil i övrigt bara ställer mig frågande till att lämna en bebis för att åka till andra sidan Atlanten. Tycker att du verkar finnas där för dina barn och att du ordnat det bra för er familj som har möjlighet att finnas där både före och efter skolan varje dag och har möjlighet att jobba hemifrån i den utsträckningen du kan, det är få förunnat.
Kloka ord, dessutom går spädbarn på doft, men var och en får ju göra hur De tycker lämpar sig.Men att behöva ”go by west” för att vara kvinna låter sådär.
Självklart ska man få yttra sina åsikter men att genast dra slutsatsen att kommentarerna tagits bort pga att Hannah tycker det var obekvämt att läsa de är att högmodigt bestämma hur hon tycker och tänker. Jag undrar hur många vi är här som har träffat henne på riktigt och framför allt kan intyga att de verkligen känner henne?!
Vi har ingen som helst aning om hur hon mår heller inombords.Men om man ”läst mellan raderna” i hennes inlägg de senaste månaderna så borde vilken förnuftsbegåvad individ som helst fatta att hon inte ”hoppar jämnfota” av lycka…
Bara för att hon tillsynes har det ”perfekta” livet betyder det inte automatiskt att hon har det och därmed är konstant lycklig. Vi är alla olika med oändliga variationer på hur vi tänker,känner och reagerar. Att kommentarerna nu är stängda borde man snarare se som ett tecken att hon faktiskt inte pallar att möta all den här negativa kritiken nu när kanske tanken med resan var att få komma bort och förhoppningsvis återvända lite gladare och starkare.
Hur tror ni att hon kommer må?
Jag kan lova dig att det är skillnad på att på lite dåligt och verkligen ha depression . Vid depression åker man inte på nöjesresa till NY och zippar mimosadrinkar och shoppatr.Då tar man sig inte upp ur sängen.
Tar man ett beslut att åka på nöjesresa från sitt spädbarn bör man tåla kritik.
Att välja att stänga kommentarsfält och ta bort vissa kommentarer är en kräkning mot yttrandefriheten.
Att välja att skaffa bebis är ett beslut att man inte får den egentid man än gång hade . Jag tycker det är underbart att vårda relationen och ha barnvakt , men till större barn inte till spädbarn. Är man trött eller mår dåligt , se till att få avlastning men var ändå nära era bebisar.
Oavsett om hon är deprimerad eller ej har ingen rätt att kritisera det beslut som DE tagit som gemensamma vårdnadshavare,för i grund och botten handlar de flesta kommentarerna om just kritik och i vissa fall personliga påhopp- det är inte yttrandefrihet man vill ha utan kränkandefrihet. Hade jag tyckt något var opassande på nåt sätt hade jag ställt frågan privat och inte i en offentlig blogg vars främsta syfte är att delge en känd persons vardag. Hon är ingen skattesmitande politiker som drar skam över Sverige hon är en nybliven fyrbarnsmamma som ville komma bort några dar. Finns nog tyvärr åtskilliga mammor OCH pappor därute som inte bryr sig ett ruttet ägg om sin avkomma, det är de man borde höja sina röster emot…
Det har inte varit ett enda påhopp här!
Det borde väl ändå vara självklart att
få ha olika åsikter och ifrågasätta om
man kan lämna ett nästan nyfött
spädbarn.
Då har du inte läst alla kommentarerna… Att fråga när pappan till barn nr fem kommer tycker jag är ett otrevligt och högst ovidkommande personangrepp!
Det var också det enda du kunde hitta! Annars har det
varit ett mycket seriöst
ifrågasättande av att lämna
ett nästan nyfött spädbarn.
De flesta svaren har inte varit otrevliga utan väldigt sakliga. Att välja att ta bort kommentar som inte håller med bloggaren tycker jag inte är ok, så länge inlägget inte är otrevligt eller kränkande.
B la detta inte det enda! Som sagt hon driver en blogg om sitt liv inte ett debattforum som går ut på att vända ut och in på varenda liten detalj. Känns som det är att ta i så man spricker när man säger att man tappar respekten för en människa för ett personligt val hon gör som inte gillas av hel del.
Hade först inte ens reflekterat över om Vida var med eller inte för ärligt talat så är ju huvudsaken att hennes föräldrar gjort den bedömningen att det var ok. Finns det inte värre saker i samhället att uppröras över?
Surfwannabie – jag tycker det låter som att du är en av dem som tar i så de spricker för att försvara Hannah till varje pris? 99,9% av de -ska vi kalla dem obekväma? – kommentarerna har varit väldigt sakliga, medan 99,9% av försvarstalen varit totalt osakliga…
Det bästa är väl ändå att tillåta alla
åsikter, så kan det bli en seriös
debatt i detta viktiga ämne.
Är det du,samma ”sakliga” Fia som tidigare blandade in din personliga åsikt om b la Hannahs systerskämt i den här debatten?
Det saknar ju fullständig relevans till det vi diskuterar…
Men kom igen, kan du inte diskutera sakligt . Sluta klaga på andra när du själv lägger dig på samma nivå.
Till SurfWannabie?: Man äger inte sina barn, man lånar dem och under tiden man får låna dem så har man ett ansvar för ge barnet alla de viktiga inslag som ett barn behöver utifrån ålder. Så jo man har rätt att kritisera en vårdnadshavares beslut!
Exakt! Det är skillnad att vara lite sliten än att vara deprimerad; då orkar man definitivt inte resa bort… att välja bort sin bebis och åka på nöjesresa ger en bitter eftersmak och reaktionerna är sunda och helt normala från läsarna. Vi är nog många som är med våra barn när de vaknar och kommer hem från skolan ( har Hanna inte två av sina barn på deltid?) och är med dem varje dag när de somnar! DET är inget skäl att sätta sig själv i främsta rummet som två nyblivna föräldrar och dra i väg så långt som till NY?! Självklart kan man inte avläsa hur bebisen känner, eller hur det påverkar ens bebis att bli separerad från sin trygghetsperson, men enligt all vedertagen forskning (som inte är humbug) så ska man undvika att göra det om man inte verkligen behöver. Då känns ju denna resa rätt ego i allra högsta grad. Lilla barnets behov bör komma först.
Jag tycker inte att Hannah har gjort fel. Alla väljer vad som passar dom bäst. Däremot så förstår jag inte det här med att ”vårda kärleken med sin partner” som alla pratar om. Vad är det för trams? Vad är det för fel med en middag på tu man hand efter barnen somnat, mysa i soffan eller ta en promenad? Aldrig att jag och min man har behövt göra en massa spektakel eller flyga över halva jordklotet för att ”vårda vår kärlek”. Idag så måste folk åka jorden runt i princip för att vårda sin kärlek. Förr i tiden hörde man aldrig att några ”vårdade sin kärlek” och då, hör och häpna, så höll också alla äktenskap! Nu för tiden när alla ska ”vårda sin kärlek” så skiljer sig 50 % och förhållanden spricker hela tiden. Man ska ta det lugnt, så blir allt bra! Man ska inte hetsa och tro att man måste åka till Japan för att få kärlek med sin man. När jag fick barn så märkte jag inte ens av min man förrän barnet var 1,5 år gammalt. Då gick vi ut på tu man hand på nån ”kärleksmiddag”. Och även om jag hade behövt vårdat min kärlek med min man under den tiden så han jag inte gjort det. Mitt barn kommer först. Jag älskar mitt barn ungefär fem miljoner gånger mer än jag älskar min man. Mitt behov av kärlek med min man och min mans behov av kärlek kommer ALLTID att komma i andra hand. Mitt barns behov kommer alltid först. Och speciellt när man har ett nyfött barn. Och min man har inte lämnat mig, tvärtom så är vi väldigt lyckliga. Nu pratar inte jag om Hannah utan rent generallt vad alla diskuterar här.
Jag håller med många kommentarer, kan inte förstå hur man kan åka bort till NY i 4 dagar för att ”vårda kärleken” är den så skör, verkar inte mycket bättre.
Har man en depression så lämnar man inte sina barn på detta viset.
Kommer så väl ihåg när kronprinsessan Victoria och prins Daniel gick ut på tu man hand för att äta middag tillsammans, dom var borta högst 4 timmar från dottern, men jag kommer så väl ihåg påhoppen från många människor, dom var åtminstone i samma stad som barnet.
Men detta som Hannah gör tar verkligen priset.
Min son är 4 år och jag kan fortfarande inte tänka tanken att BÅDA föräldrarna åker och lämnar honom till tex. Farmor. Kalla mig konstig om ni vill, egentid har vi varje dag efter kl. 19:00 då han somnat..
Nej du är inte konstig Anne; jag tycker nog barnet ska vara en bra bit över bebisåldern för att lämna bort längre perioder än timmar. Här är det många läsare som har reagerat, och det känns som sagt sunt. Om det gör så ont i kroppen som Hanna skriver så är det väl ett tydligt tecken på att separationen strider mor instinkten?
Jo du är nog lite konstig faktiskt. Det var du som sa det
En 4-åring behöver mycket mer än bara mamma och pappa.
Är han inte på förskolan heller?
Stackars lilla barn som inte får uppleva närheten som man får när man tillbringar mycket tid med sina far- och morföräldrar.
Jag är en mormor som fått förtroendet att passa mina barnbarn ( 5 och 1,5 år gamla) ganska ofta när pappa och mamma varit borta på annat. Idag har vi en underbar relation och det är de tryggaste och mest sociala barn jag känner med de mest underbara föräldrarna.
Det tycker vi alla Bitte. Alla tycker vi att våra egna barn/barnbarn är dom mest sociala, trygga, underbara som någonsin har existerat på hela jordklotet. Så ser ALLA på sina EGNA barn och barnbarn. Det betyder inte att det är så. Det betyder bara att vi själva tycker att det är så. Givetvis tycker man att ens egna barn/barnbarn är övernaturliga underbarn som är så fullständigt fantastiska att vi gråter av glädje över hur perfekta dom är.
Ja det vore ju en önskedröm att alla fick tycka så.
Men de stackarna som aldrig får chansen att få en tidig och stark relation med sina barnbarn har ju ingen aning …