14:01 | december 26, 2012
Inställd dag
Hej min vackra vän. Hoppas att du mår bra och är vid gott mod.
Själv känner jag knappt igen mig själv längre. Känner mig så håglös och trött hela tiden. De här senaste veckorna har verkligen fått mig att förstå att något inte står rätt till.
Jag som älskar julen. Sedan jag var barn har julen och flera veckor innan varit det bästa som finns. Jag har börjat spela julmusik i november, pyntat, längtat, planerat och varit som ett barn. I år har jag fått påminna mig själv om att det är jul.
Kände knappt för att köpa gran och lät barnen klä den utan att vara där och pilla. Då är det något som är fel 🙂
Om du minns så berättade jag för dig att jag hamnade i någon form av depp efter att Vida föddes. Kanske inte så konstigt med två veckor på sjukhus, smärta, panikångest, tårar, maktlöshet och en fruktansvärd sorg över att missa min första tid med Vida.
Jag blev ju frisk, har en underbar man och världens bästa barn, men min själ och kropp känns fortfarande inte hel.
Vill bara sova hela tiden. Är så trött. Känner inte den glädjen som jag tidigare alltid gjort. Vill gråta nästan hela tiden.
Ingen annan märker kanske skillnad på mig men jag känner inte igen mig själv.
Jag ska ta tag i det här imorgon. Men den här dagen ställer jag in.
Ska inte klaga vill bara att du ska veta om jag inte är här idag 🙂
Skäms inte över att berätta om jag inte mår bra. Tror det finns fler där ute som inte är på topp och kan må bättre av att veta att man inte är ensam.
Tack för att du finns.
All Kärlek ❤
Finaste Hannah.
Det är så ledsamt att höra att du inte mår bra, och det är väl en stor styrka hos en person att orka/våga berätta att man inte mår bra i själ el hjärta.
Hoppas du får god hjälp med att hitta varför det är som det är.
Ta hand om dig, du är värdefull.
All kärlek o Kramar till dig. (Älskar verkligen din blogg, du är en fantastisk person)
Hej fina du!
Känner igen mig lite på din beskrivning efter mitt tredje barn och efter att ha sökt hjälp konstatera man för höga sköldkörtelvärden(giftstruma), medicineras nu o mår sakta men säkert bättre. Ge dig inte förrän du får hjälp, många kramar till dig!
Bra att du vågar berätta om att du inte mår bra då många mammor håller inne med det. Ta kontakt med läkare och ta lite prover för att utesluta brist på ngt eller infektion. Kram ! <3
Kära Hannah! Det var ju ingen lätt förlossning du hade o inte tiden efter heller och detta kan sätta spår efter sig. Ibland måste man få lite hjälp på traven och inte tro att man kan fixa allt själv.Så ta itu med det när det blir vardag igen, så ska du se att du sen får glädjen tbx. Till dess, ta det lugnt, vila dig och känn inga krav!God fortsättning och Styrkekramar
Du är inte ensam, men starkt av dig att ta tag i det… Borde jag med göra.. Kram till Dig!
Hej Hannah. Har samma kontiga känsla i kroppen som du. Födde en underbar son i början på året 6 veckor för tidigt. Allt gick bra
men jag tror inte att jag hann med känslomässigt plus att amningen strulade vilket resulterade i att jag fick sluta tyvärr. Fick magkatarr i höstas som jag tror berodde på en inre stress av olika skäl. Är också ett julfreak egentligen men jag hade ingen känsla alls i år. En bidragande orsak kan ju vara att jag oturligt nog bröt benet i början på december.Har världens finaste familj och får dåligt samvete emmellanåt att jag inte kan njuta mer. Vill bara med detta säga att vi är flera här ute som känner likadant. Hoppas du känner dig bättre till mods snart!
Det är när man inte berättar som det kan bli riktigt farligt, så jättebra att du delar med dig! Jag gjorde inte det och jag känner mig lycklig som alls lever idag. Nu kämpar vi med en renovering som aldrig tar slut och vi bor som jag vet inte vad. Försöker tänka på alla som har det sämre och hur lyckligt lottad jag faktiskt är. Det hjälper lite men det tar inte bort sorgen i mitt hjärta eller rädslan att hamna i en deppression igen. Jag orkar inget mer jag heller, man stiger upp på morgonen för att man måste. Men har jag överlevt en deppression och dödslängtan så kommer jag galant överleva detta lilla gupp i livet.
Det kommer du oxå att göra och tveka inte att be om hjälp att få tillbaka lusten för allt som livet har att erbjuda. Nästa jul så hoppas jag att du är back in the game igen 🙂
Kom ihåg, vi blir bara starkare av alla gupp vi måste ta oss förbi. Kanske en klen tröst nu men kanske du ser det så när du mår bra igen.
Hang in there!
Många kramar Maria
Åh kära och starka Hannah. Vill bara skänka dig en varm kram. Allt kommer ordna sig. Tur du har så många som bryr sig om dig. Du är värdefull!
Massa kramar/Alma
När jag har tunga perioder så hittar jag styrka i sinnesrobönen. I ett år bodde en amulett med just de små orden ingraverade i min ficka. All kärlek <3
Hej Pilotfrun!
Jag hade aldrig hört talas om sinnesrobönen
förrän du ”tipsade” om den.
Jag tror inte att jag är kristen, men den texten
kommer jag absolut att ta med mig.
Tack : )
Hälsningar
SaraL
Vad glad jag blir! De är till synes små ord men stundtals så himla svåra att leva.
Sänder massa kärlek och styrka till dig <3
Jag älskar din blogg man känner sig så välkommen och betydelsefull 🙂
Kram på dig
Hej Hanna, fint av dig att dela med även såna känslor på bloggen. Det är första julen på länge som jag velat fira. Jag har känt precis som du känner nu i många jular. Eller inte bara inför julen eller överhuvudtaget. Min man har en son med adhd vilket kan få allt att storma (i år är han riktigt lugn runt julen beror nog på att han fick ett Playstation) när han har utbrott blir min man ledsen o deppig vilket går ut över mig. Jag har kämpat i många år att få ett syskon till min son Sebbe till slut fick jag min ängelprinsessa Claris det tog 16år. Vi har renoverat hus i 6år står mig upp i halsen har inget vardagsrum just nu.
Jag tror jag förstår dig känslan att inte vara glad påriktigt man bara spelar utåt. Men inuti känns det tomt och likgiltigt det känns som om man aldrig mer kommer känna sig glad igen 🙁
Stor stark styrke kram till dig Hannah tänker på dig!!!!
Hej Hannah!
Jag har läst din blogg länge men aldrig kommenterat.
Ville bara säga att du är fantastisk och stark! Det är inte många som vågar berätta att de inte mår så bra.
Du är en förebild för många, glöm aldrig det!
Kram Josephine
Åhh, stackars dig. Sköt om dig! Kram towe.
Styrke kramar till dig! Jag känner igen de du skriver . Kände likadant när jag fått min son! Det tog ett tag men sakta men säkert blev jag mig själv igen .ibland behöver man hjälp för att hitta ljuset i det som känns så mörkt och ibland klarar man det själv! De viktiga à är att det inte får gå så lång tid .. Va inte rädd för att ta den hjälp som finns! 🙂
Kära Hannah, du är inte ensam! Och jag vill att du ska veta att allt kommer bli bra och du kommer vara inihoppsans glad och lycklig igen, du kommer känna igen dig själv igen men jag tror att du behöver lite hjälp. Antingen samtal eller ev hjälp med lite hjälpande tabletter. Jag har personlig erfarenhet av detta och ibland är det så att man har en brist på seratonin som är vårt ”lycko-hormon” och då behöver man fylla på det förrådet igen ett litet tag. Det är precis samma sak som att ha någon annan brist i kroppen!
Men allt kommer bli hur bra som helst, det lovar jag!
Du är ljuvlig, underbar och fantastisk!
Stor kram från Louise i Malmö!
Hej Hannah!
Låter som att du borde kolla sköldskörteln. Kan vara det som spökar. Ta hand om dej. Mvh Sissi
Kära Hannah! Tack för att du berättar, det är första steget till att ta nästa steg och nästa, osv. Just att dela med andra är styrkan i detta forum, tack för att du finns!
Jag vill gärna tipsa dig om att läsa (om,och när, du orkar) Sanna Ehdins blogg på passagen. Henne har jag följt sedan många år och har själv funnit mycket god inspiration för att komma till självinsikt.
Styrkekramar till Dig!
Hej Hannah! Jag skulle behöva komma ikontakt med dig, har du ngn mailadress? Kramis
Hej Hannah!
Tycker verkligen att du ska gå till läkaren. Kan mkt väl hypotyrios, googla de o se vad du tycker!
Känner igen dina symptom i mig själv nämligen!
Stor kram från emelisan i malmö
Åh, Hanna, önskar dig all vila mitt i livet.
Tack för din öppenhet och ditt mod att dela.
Det betyder nog mer än du anar.
Styrkekramar och massa friiiiid önskar jag dig 🙂
Stor kram till dig! Jag hoppas att du hittar tillbaka till dig själv snart. Tack för en fantastisk blogg!
Hej fina Hannah!
Du är inte ensam jag känner och har känt liknande under en lång tid. Som en håglöshet och att livet tagit slut på något vis. Känner inte heller några särskilda känslor för något, skulle bara vilja ha en energispruta 😉 Funderar på om jag har en riktig fyrtioårskris!!?? Tänker på livet som varit och vad som blev, usch fy vilket depp men så är nog livet ibland. Men visst känns det konstigt när man inte känner igen sig själv, när man brukar vara glad och positiv så har man istället blivit, ja jag vet inte vad man kan säga, en zombie
Vad jag har börjat med nu under julledigheten är att inventera mitt liv, vad som kan ge mig energi och inte. Vad är jag beredd på att avsluta och ta konsekvenserna för och vad är jag inte beredd på?
Jag har även gjort några få punkter för hur jag kan få egen tid och mental styrka samt vad och vilka kan ge mig KÄRLEK.
Jag vill ge dig all kärlek och positiv energi Hannah och hoppas du hittar en väg som får dig att må bättre.
Och som tidigare skrivare sagt du har en fantastisk blogg som jag besöker varje dag, dessvärre dålig på att kommentera. Du ger mycket inspiration i ditt bloggande det ska du veta
Kraaaam på dig Hannah
/Christina
Stor kram till dig!
En stor bamsekram till dig Hannah.NEJ du är inte ensam.Vi är många som känner likadant.Kom ihåg att du är värdefull.Puss o kram.
Hej min vän!
Jag förstår dig precis!!! Var själv djupt nere förra hösten och de som inte varit där kan inte alltid förstå… Men jag vill bara säga att ta nu hand om dig själv och låt nu andra ställa upp för dig såsom du annars ställer upp för dem!!!
Duska se att det blir bättre men det får ta tid och din familj är det viktigaste just nu!!
Stor värmande kram till dig från mig!
Åh Hanna. Skickar styrkekramar till dig! Starkt av fig att dela med dig av dina innersta känslor. Det gör fig äkta här i bloggvärlden. Är så trött på att man ”måste” ha ett glatt och piggt skal hela tiden. Livet går upp och ner för oss alla. Ta hand om dig nu och vårda din själ så du kan känna dig som dig själv igen! Kram från en trogen läsare:)
Jeg har vært der, og med meg var det mangel på b12. Etter 5 injeksjoner var jeg mye bedre! Ta en blodprøve hos legen og sjekk. B12 mangel forveksles ofte med depresjon….
Kramar till dig Hannah! Den där tröttheten går inte att beskriva och svårt för någon annan att förstå.
Hoppas du finner någon start till bra hjälp imorgon.
Kram
Hej fina vännen! Du måste söka hjälp för det där. Just att allt i livet är perfekt men du ändå inte mår bra är en stark varningssignal. Gå och prata med någon. Du behöver inte må så här! Tror dock du kommer må bättre när ni åker, ljus gör mycket. Tänker på dig!
Fina, fina du! Vad du är stark som faktiskt delar med dig av dina känslor. Samtidigt visar du andra som mår precis som du, att de inte är ensamma. Många håller det inom sig och mår så mycket sämre av det.
Tusen och åter tusen styrkekramar och kärlek till dig!
Kram.
Malin
Hej! Kolla upp så det inte är något med sköldkörteln ! Krya på dig!
Hannah fina..sök hjälp för din håglöshet,trötthet.
Alla symtom du beskriver är deppressionsrelaterade. Sök först via vårdcentralen annars kan du göra en egenanmälan på närmaste öppenvårdspsyk.mott…där är de specialister.
Vänta inte utan var rädd om dej..vem som helst kan hamna där du är!
Varma kramar till dej och familjen.
Fina Hannah det är absolut okej att säga högt
att man inte mår bra! Jag har tänkt på dig och
undrat hur du mår. Skrev det en gång tidigare när ni fortfarande
hette Bloggfamiljen att du ska våga att be om hjälp,det är absolut ingen
skam i det,tvärtom är det de som kallas MOD!
Att erkänna både för sig själv och andra att man faktiskt inte
mår bra är ett stort steg i rätt riktning på ett bättre välmående !
STYRKEKRAMAR
Låter som om du lider av nån form av vitaminbrist! Ett blodprov kan vara lösningen! Lycka till och krya på dig!
Kram från mig, tycker du är stark som vågar visa din känsliga sida. Alla ska annars vara så perfekta för att inte visa sig svaga. Trist. Har folk i min närhet som inte heller mår bra pga. jobb m.m. De talar högt om detta vilket jag tycker är bra. Man får stöd hos varandra. Önskar alla problem vill försvinna för er alla <3
Fina Hannah! Tittar in här ofta men har inte tidigare kommenterat något så det här blir första gången
Hannah, precis så kände jag det ca ett år efter jag var fri från min cancer. När jag trodde jag skulle vara glad kände jag ingenting, var apatisk, tog mig igenom allt utan känslor. Trött, deppig men mest likgiltig för allt. Fick lätta antidepressiva tabletter och efter sex månader vände det. Har du fått hjälp? Professionellt menar jag? Det kommer vli bättre men låt det ta tid och ställ inga krav på dig själv.
Kram på dig
Ta hand om dig <3
hej hannah, som du kke vet så har jag reagerat på din vikt tidigare å på att du ser slut ut, såg idag bilden på dig när ni var i kyrkan, och friska sunda hannah är borta?
det första som slog mig är om du kollat din sköldkörtel?
man kan hamna i djupa svackor trots att man har allt man önskar sig det handlar inte om att klaga…
tycker du ska ta lite sköldkörtelprover bla
tusen kramar från mig till dig
Vad tråkigt att höra att du inte mår bra. Gå till doktorn och prata så får du med säkerhet hjälp. Kan mycket väl vara som flera skrivit tidigare att din Seratoninhalt är på tok för låg. Det finns god hjälp mot det. Min är det nu för andra gången i livet, så jag ska oxå gå till doktorn i morgon.
Hoppas på att du mår bättre snart.
KramKram
Börja med att gå till vårdcentralen och ta prover, det finns många orsker till trötthet och håglöshet.
Kram och ta hand om dig! <3
Älskade, fina Hannah. Om du bara visste vilken förebild du är för mig och många andra tjejer.
Hoppas allt löser sig, många kramar fina du!
Kan varmt rekommendera dig att gå och ta ett struma prov!! Ett ämnesomsättningsprov som tas på köldköteln för att se om du har överproduktion eller underproduktion! Jättevanligt med struma, tycker att var och en dras med det problemet! Jag själv fick diagnosen knölstruma i somras, men det konstaterades inte någon rubbning i ämnesomsättningen! Endast knölar som växer på sköldköteln. Verkligen värt att kolla upp, då man som du beskriver känner sig trött, håglös, deppig. Ring om det imorgon dag:) Lycka till!
Hej Hanna!
Har aldrig kommenterat här förut men kände att jag måste det nu. När jag fick mitt tredje barn, en liten kille som nu är 6 år, så hade jag det jättejobbigt i slutet på graviditeten med trötthet osv.påtalade det många gånger för min barnmorska. När han var född bara fortsatte det, med trötthet, håglöshet, kände mig deppig och blev riktigt osocial. Orkade inte vara bland folk alls. Skyllde det på amning och en bebis som sov dåligt på nätterna. Månaderna gick och när han var åtta månader och jag nästan helt slutat amma så började jag fatta att något var fel och jag sökte läkare. Prover togs och det visade sig att jag hade en kraftig underproduktion av sköldkörtelhormon. Jag började medicinera och blev sakta men säkert som en ny människa!
Kram till dig!
Jag känner precis likadant!! Idag tog jag mig inte ur soffan förrän klockan fyra! Jag känner ingen anledning till att gå upp om jag inte måste. Sover en stund mitt på dagen varje dag om jag kan. Nu börjar jag själv blir orolig för att det är något fel. Antingen något fysiskt fel eller så är det en depression. Den totala bristen på solsken vi har haft i detta landet bidrar väl till många depressioner!
Lycka till och hoppas du blir piggare! Kram
Hej du fina!!
Tack för att du delar med dig! Har tänkt på hur det är med dig.
Hoppas du mår bättre snart, vi är många som tänker på dig och stöttar dig.
Många styrkekramar till dig!!
Jag hoppas att du inte tar illa upp men jag tror att du har en trasig relation i din närhet som påverkar dig mycket mer än du tror. Systerskap kan vara väldigt starkt, på gott och ont i den meningen att det gör ont när en av ens viktigaste relationer är trasig eller förändrad. Jag hoppas att du snart mår bättre och skickar dig en kram och lite ljus genom vinternatten.
Hej Hannah! Du har redan fått tips i flera kommentarer, men jag vill ändå tipsa dig att be husläkaren kolla dina sköldkörtelvärden! Hypothyreos (underfunktion på sköldkörteln) bryter inte helt sällan ut i samband med graviditet. Det var den informationen jag fick från läkaren när jag efter mitt andra barn till sist sökte för min djupa trötthet, håglöshet, ledsamhet, deppighet och oförmågan att ”rycka upp mig” trots att jag hade världens finaste små barn hemma och en fin och ansvarstagande man. I mitt fall var det hypothyreos och medicinerar sen dess. Hoppas det löser sig så du snart mår bra igen på alla sätt! Bästa hälsningar!
En styrkekram till dig, det hände mig med, inte samma komplikation men 1 1/2 månad på sjukhus då jag födde vårt förata barn, jag förstår att det känns tomt och tungt. Kanske är det så det måste få vara en tid för att kunna bearbeta och gå vidare? Jag har inga svar men jag hoppas att du finner det sätt som fungerar för dig så att du kan komma ut tillbaks till den ljusa sidan. Kram och tack för en fin blogg
Kan vara problem med sköldkörteln, låter så och min make fick Levaxin för det, men det tar tid för kroppen att stabilisera sig. Bra att du kollar upp det!
Hej! Vad jobbigt. Har du funderat på att du kanske lever ett för ”stressigt” liv? Jag läser inte bloggen konstant men då och då och utåt sett ser det ut som du reser, gör saker och är igång konstant. Har man en liten bebis så är det nog viktigt att ta det lugnt, inte vara ifrån barnet så mycket, dra ner på aktiviteter med vänner och diverse evenemang. Jag tror att det är jakten på ständiga händelser och upplevelser, inre och yttre krav ( att vara snygg, produktiv, i gång, duktig maka/mamma mm) som kan ta knäcken på en. Tänk efter vad är egentligen viktigt? Definitivt inte det materiella, eller? Jag tror inte du är deprimerad, för då orkar man absolut INTE hålla igång som du gör med vänner och händelser och resor, mm. Då orkar man NADA. Men det kan ju klart vara ngn form av nedstämdhet..Utåt sett verkar du vilja visa/ uttrycka att allt är så ”perfekt”; och det i sig är ju väldigt ansträngande..:( Med det menar jag att du gör ”glada gubbar” även när du skriver om saker som egentligen inte är så skojiga i vardagen. Våga känna att saker är skit. Våga stå för att det är jobbigt, trist och tufft ibland. Även i din blogg. Som du gjort nu. Det är ju livet. Men sök samtalsterapi och gå och prata om dina håglöshet med en bra läkare som kanske kan remittera dig vidare till en psykatriker. För ha inte kravet på att ”rycka upp dig” och ”inte klaga”. Våga känna dig arg, ledsen, tråkig och allt som hör jobbiga känslor till. Först DÅ kan man börja förstå vad det handlar om och bearbeta sitt mående. Strunta i saker som du inte känner för, som tar för mycket energi. Och sök inom dig ( med hjälp) vad som är viktigt för dig på djupet. Kanske är bloggandet en stressutlösande faktor? Att ständigt behöva ”visa upp sitt liv”? Känner du ett krav i bloggandet och att delge hela din vardag? Jag har tänkt att det måste ta mkt energi, för alla som bloggar så. Är det en inkomstkälla eller kanske något som du skulle pausa en tid? Lycka till och kram
Hej fina Hannah! vill först passa på att tacka för en vädligt trevlig blogg ocg för allt du delar med dig av med din omtanke o kärlek som du verkar ha!!!
Jag känner så mycke med dig när du skriver att du inte känner igen dig efter förlossningen.Själv har jag en son på 1 år och även en son på 4.När minsta sonen föddes hände något med mig som är svårt att förklara,men som du beskriver jag kände mig trött o håglös svårt att se det roliga i saker o grät väldigt mycke.Månaderna gick men känslan försvann inte så jag fick prata med en bvc psykolog som gjort väldigt mycke för mig.
fortfarande efter 1 år kan känslorna komma tillbaka men inte lika jobbiga .Det måste vart en tuff tid för dig efter förlossningen med Vida?! måste vart fruktansvärt jobbigt delvis med all smärta o sen det känslomässiga såklart.Hoppas du får må lite bättre snart verkligen!!!! Önskar dig allt gott:)) snart ska ni ju åka till värmen måste va skönt att ha det som en ljuspunkt.Kramar Josefine
Hej Hanna! Jag är lika gammal som dig, har två barn och en underbar man. Lider sedan 1år tillbaka av Utmattningsdepression. Låter precis som om det är det du ”lider” av. Mitt första halvår tog jag mig knappt upp…nu jobbar och och har ett rätt fungerande liv och jag säger som du skriver det är inte så många andra som märker det (jo min man). Får jämt höra…du som är så pigg och glad…jo men när jag inte är det låser jag in mig 🙁 Går i beteendeterapi och äter tabletter…vilket har hjälpt mig mycket. Var inte rädd för att ta hjälp…tycker att du ska göra det för dina barn och mans skull och inte allra minst din egen! Låt det inte gå för långt för det är inte att leka med…jag hittade inte ut ur affärer och visste inte ett tag hur jag tog mig till dagis/fritids för att hämta barnen. KRAM
Skickar en ❤ KRAM ❤
Fy fan vad du är bra! Skrev nyss om detta på min blogg i dag. Eller ja typ om det.
Folk ska inte vara rädda för att berätta sånt här. Det är det som leder vägen till ett bättre mående tror jag.
Du är så fin.
KRAM!
Inte konstigt alls att du inte känner igen dig själv och är ur gängorna. Du har gått igenom ett trauma helt i klass med en trafikolycka.
Har du sökt efter information på nätet eller hittat andra kvinnor på nätet som har blivit drabbade av samma sak eller också haft en traumatisk förlossning? Gör det. Det är fler än vad man tror som har haft förlossningar som har gått fel och det är nog precis dem du behöver att komma i kontakt med, eller kanske det räcker att du kan läsa och ta del av deras berättelser. Att veta att man inte är ensam att må och känna som man gör kan vara till stor hjälp.
Lycka till!
Jag är ”bara” 22, och har inga barn så vet inte hur det kan kännas att hamna i depression eller vad det är efter att ha fött barn. Men själv har jag mått dåligt från och till sedan 14 års ålder, mycket för att jag inte fann mig själv under tonåren och inte heller gjort det riktigt nu heller fast jag är på väg framåt nu. Men fortfarande vet jag inte riktigt vem jag är och vad jag vill göra, om det verkligen är förskollärare jag vill jobba med i år efter år, även fast jag älskar barn. Har aldrig vetat vad jag vill jobba med och känt (känner) en stor press inför det. Men det kanske kommer en dag.. 🙂 Men inget yrke skulle kunna få mig att jobba kvar från 23 års ålder till jag går i pension, det skulle få mig uttråkad och då skulle jag göra ett dåligt jobb. Men vi får väl se vad som händer! 🙂
Hoppas du blir bättre och återfår glädjen, det förtjänar du! 🙂
Hej Hannah! Har du kollat din sköldkörtel. Typiskt för kvinnor efter graviditet är att utveckla rubbning i sköldkörtel s.k. hypothyreos. Symptomen är bl.a. nedstämdhet, trötthet m.m. Men du kanske redan har kollat upp det? Kram
Hej finaste Hannah!
När jag fick min underbare som Filip för snart 12 år sedan så blev inte förlossningen alls som jag tänkt mig… Läst 100 bäcker om förlossning osv Jag var mycket förberedd! Men det blev precis tvärtom. Han skulle komma beräknar 21 dec 2000. Det hände inget. Jag kunde få preklamsi. Så på nyprsafton vid lunch såg jag stjärnor. Då bad de mig komma in direkt! Så då ”firade” vi Nyår på MAS. Malmö Allmänna Sjukhus så de kunde hålla koll på mig o bebin i magen. Jag fick akdrig några egna värkar så jag blev igångatt på morgonen den 4 januari 2001. Hände inte mycket. Konstlade värkar i ett dygn av smärta, trötthet o uppgivenhet. Men när de efter ett dygn inte tyckte arr värdena var så bra som de ville så beslutade de sig för akut kejsatsnitt. Så den 5 januari 0705 så föddes min lille Filip Noah till världen. Men efteråt var jag helt tom. Jobbigt att efter en sådan upplevelse o besvikelse att dela rum med 3 andra. Fick problem med amning osv. Fick tjata till mig hemgång efter 4 dgr, Kunde inte vara kvar längre. Filip hade svalt fostervatten så han fick ligga på neonatal avd första dygnet. Men allt gick bra förutom att jag inte kände den där glädjen som alla pratar om. Självklart var jag glad för mitt barn, att jag äntligen blivit mamma o så. Men inte förrän 3 mpn seanre när han döptes den 1 april så kände jag den där enorma glädjen o tacksamheten för detta barn! O det skäms man ju för. Inget man berättar för folk. Tog alltså lång tid arr acceptera o inte känna skam inför. Jag har aldrig fårr fler barn men det kan säkert vara en bidragande orsak. Skaffa hjälp! De erbjöd mig hjälp på Mas med då fattade jag ju inte att jag hade problem. Det har man ju förstått långt senare. Lycka till! kramar fr Skåne. Var rädd om dig!
Kolla sköldkörteln som sagt. Tyvärr är
Läkarna okunniga inom detta område, så försök att hitta ngn specialist. Typ på sofiahemmet. Du kan få
Remiss dit. Jag har detta problem o det är en dold kvinnosjukdom som kan yttra sig på många olika sätt.. Depression o trötthet är vanliga symptom.. Känner så igen mig.. Lycka till o det ordnar sig ska du se..
Jag hoppas du ska finna den hjälp du söker och att du snart skall känna igen dig själv igen.
Tycker det är så modigt av dig att skriva detta. När man är mitt i allt lite som jag är nu så känns det lite lättare att läsa om någon som är i en liknande situation. Många gånger har jag känt mig ensammast i världen. Det känns fortfarande så tabubelagt att prata om sina känslor på detta vis. Hur mycket ork tar det inte att upprätthålla en perfekt fasad. Det är istället bättre att lägga den energin på bättre saker. Jag har länge och försöker fortfarande att upprätthålla en bra fasad, varför kan man ju fråga sig. Du är ett steg på vägen Hannah. Att inse att allt inte ” är som det ska ” och söka hjälp för det krävs mycket mod vilket du verkligen har!
Samma här! Känner igen mig så mycket men vet inte vart jag ska vända mig. Min dotter är snart 11 månader. Hoppas att det vänder. Kram!
❤
Ta hand om dig! Känner igen den känsla du beskriver, oftast är det så svårt för andra att sätta sig in i hur man mår, för det syns ingenting utanpå. Det är lättare att förstå när någon tex brutit ett ben. Många styrkekramar till dig!! Kram kram
Skickar en kram från Skåne <3 har oxå varit där när man bara gjort saker bara för att de ska göras men utan glädje.. Men det hjälpte att säga upp sig från jobbet där man inte uppskattades.. Ni hinner säkert inte till Skåne innan ni åker så en "nätkram " skickas 🙂
Kolla upp sköldkörteln, krävs bara ett lodprov. Jag är 22 år nu och har ätit Levaxin i snart 3 år. Innan jag fick det sov jag jämt, var ledsen och nere. Nu mår jag toppen! 🙂
Känns väldigt skönt att höra att man inte är ensam,min son är 6 månader och jag börjar komma tillbaka till mig själv nu men dom första tre månader med honom är ett minne blott, pga att jag mådde så dåligt!!! Du ska se att du hittar tillbaka tillslut, ta hand om dig//mvh Sabina trött mamma till en underbar liten kille!!!
hej hannah.
god fortsättning.
Efter att jag fick vårat andra barn så drabbades jag oxå av någon slags ångest/depp.
Det tog mig nog ca 1,5 år innan jag kände mig helt okey igen.
Gick aldrig till läkaren men pratade lite öppet om det men det närmaste men tror inte att riktigt alla förstår hur man kan må fast man har allt lyckligt i livet.
Hoppas att du snart blir bättre.
Kram på dig!
Tack för att du vågar dela med dej, det hjälper många andra! Jag hoppas att du snart känner dej bättre!! Stor kram
Hoppas det ordnar sig Hannah!!.. men kolla upp om du behöver Levaxin. Det tog över 6 månader innan jag tog mig till läkaren efter min son fötts…men vilken förändring det blev!! Lycka till! kram
Du är absolut inte ensam. Att ingen ser och förstår hur man mår fast det ibland skriker i en på insidan. Skickar massor av positiv kraft och energi till dig! Kram♥
Jag har följt din blogg sen söta lilla Liv låg i din mage. Och jag har faktiskt reagerat på bilderna du lagt ut på dig själv sen Vida kom till världen att du ser annorlunda ut på något vis. Inte lika sprudlande glad ut, utan liksom lite ledsen på ögonen. Om du förstår vad jag menar?
JAg hoppas verkligen för din skull och din familjs skull att du snart kommer i fas igen och känner dig som du ska göra. God fortsättning på dig!
Du skall veta att det finns MÅNGA som befinner sig i en liknande situation som dig Hannah och det finns hjälp att få när man mår som du gör just nu! Hoppas att du får känna dig som tidigare snart, bara du får må bra och känna dig hel snart igen!
Massor med kramar till dig fina du!
❤
Hej Fina,
1) Det är en styrka att visa att man ibland är svag!
2) Du är fantastiskt vacker, en riktigt fin hy!
Kramar
Hej Fina,
Det är en styrka att visa att man ibland är svag!
Du är fantastiskt vacker, en riktigt fin hy!
Kramar
Tråkigt att du mår dåligt, hoppas du känner dig bättre snart! God fortsättning på julen till dig och din familj! Kramar
Hannah,
Har känt mig precis som du. Gick till läkaren och det visade sig att jag led av kraftig D-vitaminbrist. Sedan jag började med tillskott är jag som en ny människa. Mitt tips till dig är att prova det.
Kram och hoppas du mår bättre snart!
/Caroline
Jag fick en förlossningsdepression efter att min dotter ( jag är 36 och det är första barnet som jag var otroligt efterlängtat och planerat) föddes i feb i år. Fattade först inte vad det var och fick hjälp först efter 3 mån då jag hamnade hos en psykolog på BVC som varit helt fantastisk.
Jag har gått hos henne en gång i veckan fram tills förra veckan och ska nu försöka stå på egna ben. Har återbesök i feb då det gått ett helt år efter förlossningen. Det tar tid att komma tillbaka. Detta kan drabba vem som helst!
Känner mig bättre nu efter en hemsk tid med panikångest, svår sömnstörning (trots bebis som sovit snällt hela nätterna från 6 veckors ålder) men är säker på att jag inte mått bättre om jag inte gått hos psykologen.
Är i vanliga fall en utåtriktad, social person i ett serviceyrke men tappade totalt bort mig själv, som tur var dock utan några problem med anknytning till min dotter.
Tyvärr har jag inte varit lika modig som du och berättat hur jag mått. Finns bara ett fåtal personer som vet det. Kände mig så dum när det blev såhär trots att jag inte kunde hjälpa det
Sök samtalshjälp! Maila om du vill prata med ngn som gått genom det du går genom nu för jag känner helt igen mig allt du beskrivit.
Det går inte över av sig själv om det inte vänt än.
Hoppas du får samma möjlighet till hjälp som jag!
Kram
Tack för at du är så uppriktig. Du verkar vara en genuint fin människa, Hannah! Du ska veta att du/ ni förmedlar så mycket gott genom denna blogg. Önskar dig allt gott.
Ps. Jag gick igenom en hemsk förlossning med svåra komplikationer efteråt för två år sedan så jag kan ana vad du gått igenom Ds.
<3
Vackra Du! Skickar en Stor styrke kram till dig! Tänker på dig och ber för dig! Kramar
Du är värdefull, glöm inte det! Var rädd om dig! Många kramar
Tjo Hannah!!!! Jätte tråkigt att höra att du inte e på topp just nu… Å andra sidan d jan man ju inte vara heller, även fast man skulle vilja. Jag hoppas att du snart blir bättre…. Snart slipper ni kalla gråa Sverige och kommer till värmen och ljuset…. Vilket ”bara” d kan göra en enorm skillnad 🙂 jag tänker på dig och som sagt hoppas att du snart mår bättre…. Här hemma har äldsta dottern och mannen fått kräääksjukan 🙁 att du var sjuk i början av vidas liv är ju sjukt jobbigt, men inget du kunde rå över….. Hoppas verkligen du får bukt med vad det e som e fel. Boooostar dig nu med positiv energi och hoppas att mina rader i alla fall får dig att dra lite på smilebanden…. Massa kärlek// Petra au****p
D ska stå att ingen människa kan alltid vara på topp 🙂 kram
Lite styrkekramar från andra sidan landet ♥. Du fixar detta, det e ok att vara under isen ibland. Va själv med mina två först barn och ville bara ligga och gråta emellanåt. Skönt att ha fina människor runt sig då. Hoppas allt löser sig för dig
Kram Gabriella
Åh, hoppas innerligt att du får hjälp och att du snart ska må bättre igen!
Låter som att det mkt väl kan vara sköldkörteln. Det är dock inte alltid så enkelt som ett blodprov hos husläkaren, där upptäcks inte alla typer av problem med sköldkörteln. Hypo typ 2 är de flesta husläkare ännu inte lika bra på och det kan vara svårt att få diagnos och hjälp. Vill du veta mer kan du läsa på http://www.hypo2.info
Känner tyvärr igen mig till viss del i dina ord och känner så med dig. Har själv valt att berätta öppet i min blogg om min resa med ME/CFS, tvångssyndrom och inflammerad sköldkörtel och om hur svårt det är att vara mamma till två underbara barn när man är bunden till sängen/soffan om dagarna och inte kan ta sig utanför huset utan hjälp eller göra sådant som mammor förväntas göra. Önskar att jag inte pressat mig så enormt de första åren utan hade lyssnat på min kropp, då hade jag aldrig blivit fullt lika sjuk som jag tyvärr blev.
Tack för att du är så modig och berättar om detta. Hoppas att du har en bra läkare som känner dig väl och kan se till att gå till botten med dina symtom och komma åt/bota roten till dem.
Tack för en fantastisk blogg! Ta hand om dig och din familj. Var inte rädd för att pausa och lyssna på kroppen. Den är klok. Behöver du en paus, ta en paus. Det enda viktiga är att du mår bra.
All kärlek!
Kram
Kram på dig!
Hej Hannah! Jag är en av de som blir glad av att du vågar berätta att du inte mår riktigt bra. Inte glad för att du mår dåligt, men för att du vågar prata om det…Jag är en av de som just nu inte heller mår så bra. Jag var hos doktorn för ett tag sedan och där blev jag sjukskriven några veckor pga utmattningsdepression. Jag har också fått börja äta antidepressiv medicin,citalopram, för att se om det i längden blir bättre. Jag har också varit på min första vända hos en terapeut för att försöka ”lappa ihop” mig lite. Nu ska jag snart dit igen. Skittufft, men väldigt nyttigt. Terapeuten ville att jag skulle sjukskriva mig längre, men tyvärr går det inte att vara sjuk en längre tid i dagens samhälle…Det jag fick ut denna månad gick enbart till att betala hyra och räkningar. Visst är det sorgligt, att man inte kan vara hemma i lugn och ro och läka sig själv som är ordinationen, men istället då oroa sig hur man ska klara det ekonomisk som ensamstående…Jag är öppen inför vänner med att berätta om det här,men för familjen har jag svårt att berätta,där ska man bita ihop och kämpa på och det är lite ”skamligt” att ha en trasig själ. Det borde det inte vara. Lika väl som man går till ortopeden för att laga ett trasigt ben så går man till psykologen för att laga en trasig själ. Svårare än så borde det inte vara!
Tack för att du är öppen med dina problem och hoppas du får rätt hjälp att ta dig igenom detta! kram
Stor kram till dig, ta hand om dig!
Kram, du är inte ensam.
hoppas att du blir hel och känner dig glad snart igen 🙂 det är okej om det tar tid.
KRAM!
Fina , fina Hannah …
Av döma av mitt inlägg här som jag skriver till dig och alla andra 92 st (!) så är du inte ensammen …
Beundrar dig att du är stark att berätta för oss hur du känner dig .
Livet är inte rosenrött hela tiden.
Jag har sådan förståelse och känner igen mig i det du skriver .
Min ventil är min blogg i både glädje och sorg . Har inte en hemskt massa läsare , men den betyder ack så mycket för mig .
All styrka till dig ❤
Kram
Hej! Kolla upp din sköldkörtel omedelbart.. Kan utvecklas hypotyreos efter en graviditet.
Styrkekramar till dig vackra Hannah! Starkt av dig att skriva det du verkligen känner!
Kolla upp Sköldkörteln omedelbart! Hypotyreos kan utvecklas efter graviditeten. Har skälv sjukdomen o mådde precis som du beskriver mm. Lycka till
Hej.
Du är inte ensam!
Jättemodigt av dig att skriva om det, det är annars något som man bara ska vara tyst om.
Att må dåligt är inte lika självklart som att ha ont i benet.
Tycker du gör rätt i som kollar upp det.
Du känner dig bäst själv.
Jag har precis gjort det, då jag precis som du, inte kände igen mig.
Vissa dagar orkade jag knappt vara mamma, plocka ur diskmaskinen var ett stort berg som skulle övervinnas…
Tungt.
Jag kopplade inte ihop alla mina symptom förrens nu, la ihop ett o ett o då mådde jag visst inte så bra…
Ta hand om dig och var rädd om dig.
Kram
Hej Hannah! Vad tråkigt att du inte mår bra. Jag tycker absolut du ska söka professionell hjälp. Du kanske inte är drabbad av klinisk depression för då orkar man inte med så mycket aktiviteter men du kanske är på väg mot utmattning. En sak jag tänkt på här är att du lägger upp enormt mycket bilder på dig själv (trots att du sagt att du är väldigt blyg). Varför? Bekräftelsebehov? Mår du egentligen bra av det eller skapar det stress och ångest?
Kan vara både D-vitaminbrist och sköldkörtlen.. Eller depression. Tror mycket på att prata! Att berätta för folk hur man mår, precis som du har gjort. JAg själv blev hjälpt av att tänka efter varje dag, vad jag hade att vara glad/tacksam över varje kväll. En tillbaka blick på dagen. Hitta de där lilla som gladde mig. En kram från oväntat håll, ett besök, glada barn. Försökte hitta 5 saker varje kväll.. Men jag hade ändå kollat upp d-vitamin och sköldkörteln, för där hjälper inte mina listor 🙂
Hej Hannah!
Jag tänker på dig! Varm kram <3
All kärlek <3
Skickar 1000 ❤ till dig!!!! Lyssna på din kropp & säg stopp innan kroppen säger stopp åt dig…/Love ❤
Det låter som depression men jag är ingen läkare så jag vet inte men jag har känt många som haft depression och det låter precis så efter hur du skriver att man vill gråta hela tiden, man ser inte fram emot saker som innan osv. Det blev kanske för mycket? Först allt med förlossningen och sen kom hösten på det då det är vanligt att man blir allmänt höstdeppig. Tror också att du tänker för lite på dig själv!! Du verkar tänka på alla utom på dig själv. Man får den bilden så klart genom bloggen att du gör allt för alla andra men inte så mycket för dig själv. Du måste göra mer saker för dig själv! UTAN barn och man. Bara som dig själv. Det går inte annars. Kanske inte så lätt med 4 barn men men måste komma iväg ibland själv annars kan det bli för mycket. Jag tror att du tänker på dig själv för lite. Det är absolut inget att skämmas över att må dåligt. Det har vi väl alla gjort någon gång. Jag hoppas du snart mår bättre!! Kram
Hej fina!
Vet inte om mitt tidigare inlägg kom med…
Som många andra skriver låter det som en depression. Jag hade pratat med någon läkare med.
Hoppas du mår bättre snart !!
Många styrkekramar
Hej! Jag har skrivit tidigare att jag drabbades av ungefär samma start som du några veckor innan dig. Har också haft en jobbig höst med trötthet, håglöshet och ångest. Ångest över att jag, min man eller någon av våra barn ska bli sjuka. Det känns som om livet blivit mer skört än någonsin tidigare och att rädslan för att förlora dem man älskar är stor. Priset för kärlek är sorg sa en vis kvinna till mig och det hjälpte mig att se all kärlek i mitt liv. Det går upp och ner men nu känner jag mig mycket bättre även om jag i grunden har förändrats av traumat förlossningen av vårt tredje barn innebar. Se tiden an, det blir bättre och det finns människor som kan hjälpa en, terapeuter, läkare eller någon i kyrkan. Stor kram till dig och god bättring!
Har du kollat sköldkörteln?? Den kan ge sådanna symptom. Kram
Det låter nästa om du har någon form av depression. Ta och kolla upp det så att du kan få den hjälp du behöver.
Lyssna på din kropp och gör någon nu innan kroppen kanske säger stopp.
Hoppas du mår bättre snart!
Kram Ida L
Hej!
Jag ville bara skriva några rader eftersom jag känner igen mig i det du skriver ovan. Jag har varit låg och enormt tröt hela hösten och det är först nu som jag känner mig stark och pigg igen.
I mitt fall berodde min långa period av trötthet på att jag jobbade som en galning i kombination med mycket stress i övrigt för att få vardagen att gå ihop (man på resande fot och två barn i skolåldern), intensiv träning och dålig återhämtning. Jag var så trött, så trött – jag som alltid är ett energiknippe och enormt effektiv annars kände inte alls igen mig själv. Jag ville bara sova. Därtill fick jag febertoppar 1-2 ggr/vecka som vägrade ge med sig. Det fick mig lite orolig så jag gick och tog prover för sköldkörteln, blodvärde och annat. Alla prover var dock bra.
Jag tvingade då mig själv att lägga ner allt vad träning hette i några veckor för att ge kroppen en chans att återhämta sig, började vila på dagtid (vilket aldrig hänt tidigare om jag inte varit sjuk med hög feber) och började dricka Blutsaft. Så började jag träna igen lite smått och långsamt, långsamt vände det.
Jag hoppas du får klarhet i vad det är som gör dig så låg/ledsen/trött och jag önskar dig ett gott slut och en jättefin start på det nya året.
Stor kram!
Hej fina du.
Jag var också så efter Hampus kom. 4 månader av kolik gjorde att jag var helt slut. Inombords kändes det tomt och jobbigt.
Känner stundtals så ibland men nu vet jag om det på ett annat sätt.
Käkar antidep sen många år och klarar mig inte utan dom just nu. De gör att jag fungerar.
Stor kram till dig! Koppla av, strunt i alla måsten.
Puss <3
Lyssna på din kropp tror vi känner våra kroppar bäst själva.
Bra att di har fått tid hos en läkare. Vara mamma till fyra barn det tar på krafterna. Krya på dig /Ewa
Stor kram Hannah! Utröttade binjurar låter det som eller förlossningsdepression pga din jobbiga upplevelse. Vad skönt att du ska tll läkare och få tester gjorda! Många kramar!!
Hej Hannah!
Din beskrivning låter precis som något jag gick igenom hösten/vintern 2007. Min dotter föddes 070702, efter 2-3 veckor började kolikbesvären, och höll i ca 2-3 månader. Jag var konstant trött och sliten, jag kände olustkänslor. Jag blev deppig, kände vissa dagar för att inte ens gå ur sängen. Vi skulle planera vår resa med våra vänner som skulle ske under våren, men jag var inte delaktig jag hade helt enkelt ingen lust att umgås eller åka någonstans. På hösten ca okt/nov började jag tappa väldigt mycket hår, ungefär hälften av allt mitt hår, till slutså vågade jag knappt borsta det längre. I december var jag så orolig att det var något som var fel så jag gick till vårdcentralen. Dem tog massa prover. Jag glömmer aldrig den kvinnliga läkaren som ringde mig på juldagen och undrade hur jag mådde egentligen, med tanke på mina väldigt dåliga tsh- värden ( sköldkörteln ) så i mellandagarna började jag min medicinering med Levaxin. Jag hade alltså Hypotyreos Post Partum,underfunktion av sköldkörteln som kommit efter graviditet/födsel. I dag mår jag bra. Lycka till Hannah och hoppas du snart känner dig bättre! Styrkekram från Maria
Hanna! Du är absolut inte ensam om att må dåligt! Bra att du tar tag i det och har bokat en läkartid! Mår man dåligt på insidan är det otroligt jobbigt. Du är inte ensam och du kommer att bli bra. Är stolt över dig som orkar prata om det och att du tar tag i det! Det finns bara en som du – va rädd om dig! Kramar i massor <3
Depression? Jag fick den diagnosen för några år sen. Har ätit antideppmedicin i omgångar. Det funkar men man blir ganska likgiltig.
Första djupa svackan jag hade ville jag dö. Idag vet jag att det berodde på p-sprutan. Jag kände inte till biverkningarna man kunde få och ingen berättade för mig. Samma sak blir det med alla preventivmedel jag tagit. Jag mår helt enkelt bäst utan.
Varma kramar till dig ♥
Känner igen mig så väl. Boka tid hos läkaren, det gjorde jag och han konstaterade att jag hade en underaktiv sköldkörtel. Krya på dig. Kram
Hej Hannah! Tråkigt att höra att du inte känner dig bra ännu men också glad att läsa att du tagit kontakt med läkare! Jag känner delvis igen mig i din beskrivning… Jag fick mitt 3e barn i slutet av augusti och drabbade i efterförloppet av havandeskapsförgiftning. Lilla S mådde bra men vi blev inlagda 1 vecka efter förlossningen pga mitt skyhöga blodtryck som inte ville gå ned trots medicinering. Nu mår jag bra och har tom fått sluta med blodtrycksmedicineringen. Men… När S var dryga 3 månader började jag få mycket tankar på döden och även ångest… Pratade med bvc och det är väl ingen depression men existentiella funderingar… Är det något du har haft? Tänker iaf på dig och hoppas att du snart mår bättre! Kramar till dig <3
De råd jag fick när jag kände mig sådär var toppen börja ät järn (blutsaft är bra), D-vitamin * kalcium/magnesium gör underverk 🙂 Blodvärdet gör en makalöst trött om det är för lågt & vår brist på sol är förödande för vårt sinne, man får lätt depressioner!!! Järn & d-vitamin gör susen fort :))) Jag testade oxå sköldkörteln men icke, men din dramatiska början med Vida har säkert satt sina spår deprimerad kanske, kände mig så efter pappa dog tom & va inte glad på samma sätt som förr..nu får du iof snart sol så ditt d-vitamin råd fylls på ändå :))) hoppas du snart mår bättre ♥