07:24 | mars 21, 2014
Hemmakväll
God morgon och fredag min vän.
Här har vi varit vakna i ett par timmar. Ganska skönt för dagen blir så lång och jag hinner med så mycket mer 🙂
Vanligtvis är vi sega och trötta när väckarklockan ringer vi sju men sedan i onsdags vaknar alla i familjen vid femsnåret. Pigga och glada. Inget Graafryd över det 🙂
Igår hade vi en typisk fredagsmiddag. Tacokväll. Vår dygnsrytm och koll på dagar är ju lite uppochner.
Jag gillar att äta min tacos som en sallad.
Imorse stod de här två utanför fönstret.
Nu står de här två framför mig och pussas.
Idag ska jag bli fin i håret igen. Far in till Bobby i förmiddag så han får trolla bort min utväxt from hell.
På måndag drar min vardag igång igen. Längtar att sätta igång med mina projekt. Ska spara mina resterande föräldradagar till i sommar då barnen är lediga.
Önskar dig en fin dag.
All Kärlek ❤️
Det är det festliga med att komma hem – att man har noll koll på dagar, datum och dygnsrytm. Kan man bara ”go with the flow” ett tag så brukar det där lösa sig på bästa sätt. och vem tackar nej till en tacosallad en helt vanlig torsdag. Själv fick jag nöja mig med lite frukt då jag höll föreläsning för 90-talet föräldrar om dagens skolsystem och hur man på bästa sätt kan stötta sina barns skolarbete/kunskapsutveckling. Mycket spännande!Idag håller vi fredag med vab….Kram Mia
http://happyvardag.se/2014/03/20/skolcool-att-utbilda-foraldrar-och-en-app-nyhet/
Har tänkt mycket på dig Mia. På din sons olycka och det fruktansvärt tragiska som hände din bror. Har haft dig i mina böner. Hur mår du? Stor kram ❤️
Hej Hannah!
Vad söta din flickor är när dom pussar varandra!
Kram
Christina
Fina tjejer. Hur går det med din man nu efter olyckan? Hoppas han är bättre. Kul att läsa din blogg och se en annan fyrbarnsmammas liv. Trevlig helg!
Åh Hanna, tack snälla för dina tankar och böner. Det värmer. Jo, livet går sakta vidare. Vi sätter en fot framför den andra och tar ett andetag i sänder. Förra torsdagen hade vi begravning och det blev vackert och ljust. Massor av blommor, tal och Lasses bästa kompis framförde live en specialskriven sång om deras vänskap. Jag tänker att Gud skonade honom från något annat än värre genom att kalla hem min älskade bror lite tidigare än andra. Gabriel har repat sig fint från sin hjärnskakning men han nämner nästan dagligen frågor kring varför inte Lasse klarade sig lika bra. Inte så lätt att hantera för en 7-åring. Tack för att du finns och för din fina blogg. Jag hänger här dagligdags. Kram Mia
http://happyvardag.se/2014/03/21/att-ha-en-flygande-tunga/
Usch och fy, känner mig dig, känner riktigt hur kroppen fryser till is när den där damen ringer, tur att det inte var värre. Jag önskar oxå att jag slapp leva i den ständiga oron över de man älskar, inte kul att jämt ha en klump i magen. Mår William bra nu? Välkomna hem förresten! Kram annsofi