21:34 | september 16, 2014
❤ ISAK ❤
Hej min vän, Har suttit med datorn i knät i över två timmar. Vet inte vad jag ska skiva. Det finns nämligen inga ord för den smärta och sorg som jag känner. Det finns bara tårar.
Tårar som aldrig tar slut. Tårar som talar om en svart, tung, smärtsam sorg och en saknad som är bortom mitt förstånd. En saknad som aldrig kommer att ha ett slut. En evig saknad. Jag kan inte förstå det!
Min syster har mist sitt barn. Lance, Tristan och Charlie har förlorat en bror. Vi har förlorat vår älskade Isak. På ett ögonblick, utan förvarning var han bara borta. För alltid.
Jag kommer av respekt för Isak, min syster och för vår familj inte skriva så mycket om det. Inte just nu i alla fall. Jag kan bara berätta om min sorg. Den gör så fruktansvärt ont.
Det är så märkligt. Tiden går framåt som alltid. Solen går upp och den går ner. Dagarna avlöser varandra. Allt borde ju stanna upp men barnen skrattar, solen skiner, regnet faller, folk går till jobbet, äter middagar, umgås och har en vardag. För så är det. Men mina dagar är fyllda av sorg, ångest, rädsla och tomhet. Sömnlösa nätter och mardrömmar. Men samtidigt så måste jag vara stark och ta hand om mina barn och min familj som finns här. Ta vara på varje dag, varje stund och ögonblick.
Tanken på att aldrig mer få krama om Isak, säga hur mycket jag älskar honom är så overklig. Jag kan inte acceptera än mindre förstå att jag aldrig mer kommer se honom här hemma hos oss. När han sitter på altanen med solen i ansiktet, med en kopp kaffe i handen och ett finurligt litet leende på läpparna.
Sista gången jag träffade honom så hade vi varit på stranden tillsammans hela dagen, jag kramade om honom hårt och sa att jag älskar honom, som jag alltid gjorde men jag klappade honom även på kinden och sa att han alltid kommer vara min lilla Isak.
Jag känner min systers smärta trots att jag aldrig kan förstå hur ont den gör. Att förlora ett barn är den största skräcken och det värsta någon kan vara med om. Ingen ska behöva uppleva det. Ingen ska behöva förlora sitt barn och inget barn ska behöva dö. Det är så orättvist och så fel. Min älskade syster. Vår älskade Isak.
Jag kommer aldrig glömma samtalet från mamma för tre veckor sedan. Hon sa att jag skulle sätta mig ner. Jag förstod direkt att något hemskt hade hänt någon som vi älskar. Första impulsen var att jag ville lägga på luren. Jag ville inte veta. Sedan minns jag inte mer än att jag hörde mig själv skrika rakt ut och ramlade ihop i en hög på golvet. Jag blev arg på Gud. Varför lät han detta ske? Hur kunde han låta Isak dö? Han som ska omsluta oss på alla sidor och hålla oss i sin famn. Beskydda och bevara oss och Isak. Var var Isaks skyddsängel? Jag har bett så mycket om tröst och för att förstå. Men jag kan aldrig förstå. Jag har fått tröst och när det är som värst så känner jag Guds närhet och vet att Isak har det bra nu.
Jag ser så många tecken. Samma dag som vi fick veta att Isak var borta så brann himlen. Den var eldröd och gul och skiftade i så vackra färger. Det var Isak som sa att allt var bra. Han gav oss den himlen som ett tecken på att han fortfarande finns hos oss, för det kommer han alltid göra. Finnas i våra hjärtan. Vi bär honom alltid med oss i våra hjärtan.
Vi som familj är starka tillsammans. Vi håller hårt i varandra när det stormar och just nu håller vi hårt om min syster. Min älskade syster. Vi behöver varandra och vi ger varandra styrka. Vi gråter, skrattar, gråter ännu mer, pratar minnen, tittar på bilder på Isak och finns för varandra. Ger Kärlek och trygghet. Vi har ett band så skört men också så starkt. Det binder oss samman för alltid.
Morfar och Isak.
Isak och mormor i somras på William och Mios skolavslutning.
Isak och en nyfödd Vida. Äldst och yngst i Graaf-klanen.
Isak, Du vackra, rena, goda lilla pojke. Du är så oändligt saknad och så oerhört högt älskad. Önskar så att jag fick se dig skratta igen, känna dig nära och få säga att jag älskar dig. Du har alltid varit speciell för oss. Alltid varit ett favoritbarn hos mormor och morfar och alla oss andra i familjen och som fick den stora gåvan att få känna dig. Du var min systers första son, första barnbarnet och det första barnet som jag hållt i mina armar och känt en ofantlig kärlek till.
Din mamma saknar dig och ropar ditt namn varje dag. Men vi är många som finns hos henne och tar hand om henne. Mormor förstår inte att du är borta och hon hör fortfarande dina steg i huset och väntar på att du ska komma in i köket och göra dig en kaffe. Vi är många som vill att du kommer tillbaka och vi är så många som älskar dig.
Jag ser dig som liten. Alltid lycklig. Kärleksfull mot alla. Hör din ljusa snälla röst. Hur du läspar lite. Ser ditt leende. Dina varma och djupt goda ögon. Din rena själ. Jag ser dig Isak. Ser dig lycklig i himlen men jag vill att du ska vara här. Här hos oss. För alltid. Men jag vet att vi kommer ses igen. Då ska jag krama dig så där hårt igen och aldrig släppa taget.
Där livet tar slut, tar evigheten vid ❤
Vädjar till media och sociala medier att inte citera min text av respekt för min syster och hennes familj i denna svåra stund.