04:40 | november 10, 2018
Utflyktsdag
Jag lånade wi-fi-dosan över natten och vill inte riktigt lämna tillbaka den.
Gillar att kunna kika in här när jag vill och skriva några rader. Annars är jag helt utan wi-fi och kontakt. Känner mig halv 😉
Ändå läste jag att det finns fler mobiltelefoner än toaletter här i Indien så mottagning borde dom ju ha 🙂
Somnade aldrig om ”imorse” utan tog mig en kopp kaffe i sängen och läste en stund innan jag väckte mamma.
Det här bokmärket från Vida gör mig alltid lika glad när jag öppnar min bok.
Duschen här på vandrarhemmet är inte riktigt en dusch utan en kran. Bara att fylla hinken och hälla över sig. Eller som jag gjorde imorse, satte mig på huk under strålen och vaskade av mig.
Man har en konstant lukt av skit i näsan. Överallt luktar det välanvänt dass, sopor och smuts. Kroppen är helt svart av luftföroreningar efter en dag ute i Kolkata. Allt är så smutsigt, och här bor dom på gatorna i all skit. Barnen sitter i rännstenen och tvättar sig i gammalt smutsigt vatten och överallt hänger det kläder på tork som nog blir smutsigare av att hänga där än att ha dom på sig.
Huvva. Sån misär.
Men idag så kommer våra flickor få uppleva allt annat än misär.
Önskar dock man kunde ta med sig varenda unge ♥️
Har ätit hotellfrukost och är nu redo för att möta resten av gänget. Ett ägg fick man visst bara ta. Jag tog först två och fick mig en utskällning. Han morrade och prickade av på listan att jag fått mitt ägg och inte kunde ta ett till. Här är det inget matsvinn som på hotellen hemma där högar lämnas på tallrikarna.
Hör av mig ikväll när vi är tillbaka. Då är det mitt på dagen hemma i Sverige.
Vad har du för dig?
Tack för att Du finns.
Kram ♥️
Dricker mitt morgonkaffe innan jag strax ska ut och morgonrasta hundarna. Svårt att föreställa sig hur du har det i Indien, med föroreningar, alla som far illa mm. Hemma hos oss är det kolsvart, dimma och duggregn. Tunga novemberdagar där solen inte visat sig på över en vecka. Tack för att du delar med dig.
Vilket fantastiskt arbete ni gör. Tack för att du delar med dig. Kram Sara
Åh, jag blir helt rörd över er resa. Vi behöver alla bli påminda om att vi kan göra så mycket för andra. Tack för att du påminner oss om det ❤️.
Så underbara – du och din mor ❣️ Stora hjärtan ❤️❤️❤️
Vilket fint och värdefullt arbete ni gör ❤️
Ja, man behöver nog påminnas om att hur det än är så har vi det bra.
Hemsk sanning men väldigt intressant att läsa om och inte minst lärorikt!
Tack att du engagerar dig ❤️
Jag måste säga att jag är full av beundran över att du orkar med att engagera dig i andra utsatta människor som du gör! Särskilt just nu! Det ni gör, du, din mamma och de andra, är så otroligt fint!
Tänker på när jag ville ge gatuhundarna min gröt på ashramet i Rishikesh. Om blickar kunde döda, blev jag minst sagt mordhotad av munken.
Lyckades ändå smuggla ut lite mat till de herrelösa hundarna. Kram från ett soligt Barcelona.
Vilket fantastiskt jobb ni och Arken gör. Blev så glad när Göran på Arken tog emot alla leksaker jag skänkte i somras till era barn i Indien kändes härligt att kunna bidra på något sätt. Ha en super bra resa, snart är du hemma med barnen igen.
Älskar att läsa din ärliga, varma och ömsinta inlägg om flickorna i Indien. Livet är verkligen orättvist på många plan. Önskar att du ska få sova gott snart igen, sömnproblem är vidrigt och på natten blir alla tunga tankar ännu tyngre. Kram <3
Vi skänker biljoner till U länder, varför ser det fortfarande ut som när du och jag var liten Hannah? Önskar ett helt inlägg om dina tankar och funderingar. /S
Jag tänker mer, Hur skulle det se ut om vi inte hjälpte till på alla sätt vi kan? Tror inte det finns pengar i världen som kan rädda jorden från fattigdom, krig, svält och död MEN vi gör i alla fall skillnad för oräkneligt många människor och länder. Ett liv är bättre än inget. Kram ♥️
thanks u welcome