Idag är det vår sista dag, imorgon far vi hem!!! Så idag ska det hinnas med massor. Tänk att vi varit här i mer än två veckor och ändå sitter jag här idag och har massor att göra. Har bl a lovat att handla hem saker till vänner och så ska jag köpa jätte bra mattrengöring som bara finns här. Vi har nämligen vit heltäckningsmatta i vårt sovrum hemma, och den behövs fräschas upp lite. Man sprayar på detta och dammsuger upp det. Tar bort fläckar och så doftar det gott. Jag älskar ju doften av rent. Har en flaska hemma med vatten och sköljmedel blandat, och det sprayar jag på mattor och annat :-).
Igår hade vi en lång dag på vattenlandet. Tur att Peter har kvar barnet i sig och kunde åka med pojkarna i timmar. Jag och Liv låg under ett parasoll för det mesta.
Två små röda babianrumpor.
Efter timmar av åk, tog Mio en vilostund.
William gasade på istället för att vila.
Jag lyckades ligga i solen längre än tio minuter, för där fläktade det svalt och skönt. Det blev dock inte så mycket längre än en kvart för det är så tråkigt.
Kom att tänka på känslan att övervinna en rädsla när vi var där. William ville först inte åka en av de längre och läskigare rutschbanorna, men efter att han tänkt en stund så gjorde han det. Den totala lyckan och stoltheten som lyste i hans ögon var oförglömlig. Och han åkte den om och om igen. Jag vet att jag skrivit om det förr, men gör det igen. Vi har ofta så mycket rädslor och fobier i vardagen. Är det inte höjdrädsla så kan det vara fobi för kryp, att tala inför folk eller andra själsliga rädslor. Jag har massor av dem, och jag avskyr det för det tar energi och förstör ofta i situationer då man ska ha roligt. Jag tror att vissa rädslor kan övervinnas av att utsätta sig för dem. Jag hade oerhörd höjdskräck, men den försvann helt när min kära man överraskade mig med ett fallskärmshopp. Har aldrig varit så rädd, trodde att jag skulle spy, skita på mig och framförallt dö, men jag gjorde det i alla fall. Jag övervann min rädsla. När jag tog klivet ut ur planet på fyratusenmeters höjd var jag inte tuff, men så fort jag föll fritt så skrek jag rakt ut av den underbara känslan. Vill göra det igen! Så, nu har jag betat av en rädsla och det kan du också. Vill inte att rädsla ska styra mitt liv och val, nej nu får det vara nog!
Minuterna innan vi lyfte.
Väl på marken igen kände jag mig som världens coolaste!
All styrka till dig.
Kram.
Fick precis denna vackra lapp av Mio.
Han har skrivit det helt själv utan hjälp. Mamma jag älskar dig.
Nu ska vi strax fara till ett vattenland med rutschkanor och annat kul. Barnen är eld och lågor. Jag är skitdeppig för jag kan fortfarande inte bada, och jag som älskar att fara ner som en galning i gummiringarna och åka vattenrutschkana tills det bränner på skinkorna :-).
Så här skulle jag kunna se ut efter en dag på vattenlandet.
Vi hörs lite senare. Hoppas du mår bra och glöm aldrig att du är VÄRDEFULL!
Liv hälsar.
All kärlek.
Kom på mig själv att gå och nynna på mina barndomsidolers hitlåtar. Minns du ”THE PINKS”? Det var nog vårt första riktiga pojkband. Oj, oj, vad jag var kär i killen med tamburin :-). De släppte sitt första album -84 pojkarna från Degerfors, då var jag 6 år och kassettbandet gick varmt där hemma. Min andra idolkärlek i den åldern var alla i Herrey´s. Såg dem live i Göteborg med hiten ”Gyllene skor”, minns det som igår. Vilka män!
Riktigt snubbigt, ja, rent av pinsamt! Ha, ha nu har jag berättat det för dig och sitter här högröd :-).
E.M.D släng er i väggen. Det här är ett riktigt hett pojkband.
I en 7-årings ögon borde ju detta varit gubbar!
Vill du fortfarande vara min vän?
Kramar.
Hej min kära vän. Har precis ätit en god lunch, det är nog första dagen som vi faktiskt äter lunch vid den här tiden och inte frukost. Har börjat ställa klockan och gå upp tidigare så vi får ut så mycket som möjligt av de sista dagarna.
Pojkarna har en badpaus.
Livs favorit sovposition.
Usch, vill inte fara hem. Jag trivs så bra i värmen och den sköna lunken. Det är så underbart att inte behöva känna stress, eller ha måsten, men snart är vi tillbaka till verkligheten och regnet där hemma. Fast lite mysigt är det att komma hem ändå, såklart.
Igår såg jag fimen ”Changeling” med Angelina Jolie som är en sann historia. Den var verkligen bra, men jag får alltid så ont i hjärtat och mår dåligt när barn far illa. Borde inte se sådana filmer egentligen för nu är det enda jag tänker på de små pojkarna som ”försvann”. Fy!
Nu ska jag ut i solen en stund. När jag legat och solat och det känns som en evighet, som timmar, svetten rinner och jag håller på att svimma, så visar det sig alltid att jag legat där i solen i knappt tio minuter. Har aldrig varit en soldyrkare.
Jag på romantisk middag i hamnen igår.
Min snygga dejt!
Hoppas du får en fin början på veckan.
All kärlek och glädje.
Just hemkommen från marknaden. Det var ett hav av olika stånd med väskor, smycken, kläder, mattor, ja, allt du kan tänka dig. Gick runt och tittade medan Peter och barnen satt på ett café och åt frukost. Köpte ingenting, tyckte mest om att bara titta på allt som såldes och alla människor som också strosade runt. Luften stod ordagrant still och det måste varit den varmaste dagen sedan vi kom, jag blev helt slut av att gå runt i värmen. Så nu ska jag ta ett kärringdopp.
William tyckte också att solen var för stark.
All kärlek.
Hej min vän. Hoppas att du mår bra. Idag har jag varit dålig på att skriva till dig, men jag har helt enkelt fått semesterhjärna. Har bara legat och läst och inte gjort något alls, varit helt förslappad och seg i skallen. Ikväll däremot hade vi fest och firade Williams skolavslutning och att vi har en härlig semester. Vid bordet bakom oss satt en svensk familj. Jätte kul för det visade sig att hon följer bloggen :-). Vi började prata efter att hon kom fram och berättat det. De höll också på bygga nytt hus och ville veta var våra utemöbler kom ifrån. Jag berättade att det är så skönt nu när vi fått gräsmatta mm och hon sa, ”ja, det har ju blivit så fint.” Tycker det är lite små kul och konstigt att någon man aldrig träffat vet hur jag har det hemma och så kändes det lite som om jag kände henne, så jag babblade på :-). Hoppas verkligen det går att sy ihop en träff så vi alla kan ses och ha lite fest! Har lite planer inför hösten för oss.
William fotar oss.
Sedan hjälper Peter till med en bild.
William tycker att jag ska vara lite mera Johan Palm, så jag blev tvungen att bära hatt!
Två av världens bästa killar.
En till världens bästa kille. Så stort att han slutat första klass!
Lill Moi och hans stora drink.
Sötis! Jag menar cooling, sorry William :-).
Peter och William har pluggat in det han missat i skolan den sista veckan, varje morgon här i Spanien. Så denna dag var verkligen efterlängtad.
Tack för att du finns och tack för alla uppmuntrande ord.
Önskar dig all kärlek och hopp om en härlig helg!
Idag har vi varit på stranden hela eftermiddagen. Åt en färsk grillad fisk med sallad till, så gott. Blir inte så sugen på så mycket varm och ”tung” mat på dagarna när solen gassar, så det blir alltid lättare och fräschare mat. Barnen äter mest massor av frukt och dricker vatten i mängder. En riktig hälsoresa skulle man kunna tro om det inte vore för all glass vi äter för att svalka oss :-).
Med håvarna i högsta hugg jagas det fisk.
Peter hjälper till att leta.
Peter och Gerard!
Vi ska fira skolavslutningen här i Spanien eftersom William missade sin hemma. Ska försöka få bord på någon mysig restaurang och så ska vi klä upp oss kvällen till ära. Hasar mest runt i flip-flop, shorts och linne. Hoppas bara vi lyckas få bord någonstans för det är tydligen en speciell dag här i Spanien så det är folk överallt. Det är på mitt bord att lära barnen eller i alla fall William att sjunga ”Den blomster tid nu kommer” så vi får en riktig skolavslutningskänsla :-).
Peter och Liv kramas och vilar efter timmar på stranden.
Usch, nu börjar hemresan närma sig. Dagarna går så fort på semestern. Hoppas att det hinner bli fint väder tills vi kommer hem, längtar inte efter regn och kyla.
Allt gott och massor av kärlek önskar jag dig min vän.
Stora kramar.
Tillbaka från stranden och en spartansk middag. När vi kom dit så hade köket stängt, så Peter for ner till stan och köpte med sig Texmex-mat. Vi kunde bara beställa dricka i strandbaren och vi fick inte sitta där och äta vår Takeaway, så det var bara att dra ner vagnen på stranden och hitta en skuggig plats där vi kunde grisa i oss all mat med händerna. Vi satte oss sedan och tittade på solnedgången och barnen drack en San Francisco (utan alkohol såklart, bara så inte någon spårar i tron att jag super ner mina barn :-)) och beundrade solens sista eldiga sken innan hon försvann i horisonten.
Familjens killar!
Kärlek!
Mio letar stenar och snäckor.
William som Johan Palm wannabee sitter cool och sippar på sin "drink".
Nu håller Peter på med en filmsession i skrämseltaktik med pojkarna som ni kan titta se på En Pappas Dagbok om ett tag. Han är i full gång :-).
Kramar.