Det känns så skönt att vara hemma igen. Barnen kan springa över till sina kompisar på granngården, Liv får sova i sin vagga, jag och Peter slipper ryggont och kan sova gott i vår säng. Är så less på all packning, allt som bara varit nedtryckt i IKEA-säckar och färdats fram och tillbaka mellan olika destinationer under sommaren. Jag har mycket kvar att packa upp, sortera och tvätta, men än så länge ligger påsarna och väskorna intryckta i vår garderob. Allt har sin tid, brukar jag säga :-).
I dag har jag suttit och jobbat vid datorn hela förmiddagen. Skrivit min sida i Aftonbladet Klick! (har lämning onsdagar), ordnat med saker inför helgens ”Grisfest” och annat inte lika kul som att betala räkningar. Mio har varit hos sin kompis Chris, och William har haft fotbollsträning på eftermiddagen. Maggan och barnen kom hem från Turkiet i dag också. Det var på tiden :-). Nu får hon allt ta och vara hemma, så vi hinner göra något kul. Tänkte hitta på något med henne på onsdag, lura iväg henne lite. Ta en ”systerdag”.
William var laddad inför träningen.
Jag såg på och hejade när killarna kämpade. Liv somnade innan träningen hann börja.
Mio och Chris. De kommer sakna varandra nu när de inte längre kan ses varje dag hemma hos Chris och dagmamma Helene. Båda börjar skolan nu.
Jag hoppas och vill att Liv ska få börja hos världens bästa Helene, när den tiden kommer.
Jag har beställt en hoodie från Abercrombie, som Niki och Mattias tog med sig till mig från USA. Den kommer garanterat bli höstens hemmafavorit plagg. Det är mörkbrun, mjuk och skön.
I kväll blev det köttfärsås och spaghetti till middag. Som du vet så är jag inte den bästa i köket, men jag kämpar på. När jag lagar mat så använder jag alltid vitlök. Älskar det, men avskyr att pilla bort skalet, men då ser du, så har jag köpt den enklaste konstruktion. Hittade den på en liten butik i Båstad. Det är ett slags gummirör, man stoppar in vitlöken, rullar den fram och tillbaka två, tre gånger och voilá...En vitlöksklyfta redo att pressas.
Nu ligger Mio på övervåningen och gapar om konstiga saker. Det är samma visa varje kväll, oavsett jetlag eller inte. Så fort han ska lägga sig så kommer han på massor av saker han ska fråga och göra. Frågorna är livsviktiga och kan handla om allt från hur långt kan man räkna till kommer det att snöa imorgon? Där emellan måste han akut bajsa och kissa också. Mycket märkligt, men det kommer aldrig något. Nu har han ropat att jag måste laga hans halsband och så undrar han vem som är starkast av vithajen och krokodilen. Så kan han hålla på tills han somnar av utmattning, och det gör jag nästan också. Blir tokig :-).
God natt min vän.
Kramar.
Jag och Liv har varit vakna i över en timme nu! Det var längesedan det hände :-). Ville bara passa på att önska dig en god morgon och fin dag. Ska väcka pojkarna snart, men först ska jag smyga ner och sätta på kaffe och förbereda frukost till oss. Stackars William låg vaken till två, så jag hoppas att han blir trött tidigare i kväll, om han går upp nu.
Vi hörs lite senare.
Varma kramar.
Hej min vän. Nattade pojkarna för timmar sedan, de är fortfarande vakna, och det tar nog ett bra tag till innan de somnar. Jag och Liv ligger i sängen och ska också försöka sova. Lite svårt dock när man är som en tonåring och sover länge på morgnarna. Peters vän Mattias (från sin studietid i USA), hans fru Niki och deras lilla son Anders har varit här hos oss och grillat och pratat. Det är så segt i början med språket när man inte pratat engelska på länge. Stakade mig på var och var annat ord i början och kände mig pinsamt dålig, men lagom tills att de lade sig för kvällen så flöt det på bra. Niki berättade att hon var gravid och skulle få bebis igen till årsskiftet. Anders har nyss fyllt ett år, så det är snabbt jobbat :-). Ska man ha mer barn tycker jag också att det är bra att få dem relativt tätt, så barnen har varandra och kan leka ihop. Roligare och lättare för alla i familjen :-).
I går satt vi än en gång i bilen i flera timmar. Vi tog dock en liten avstickare på vägen hem och stannade till på High Chaparral, Cowboystaden i Småland. Barnen var eld och lågor. Själv var jag smått stressad att vi skulle komma levande därifrån. Vi kom dit ganska sent så det var nästan helt folktomt, en lite små läskig melodi spelades i högtalare över ”staden” och mina tankar skrämde upp mig och jag funderade över var jag skulle gömma mig om jag blev jagad av en mördare här. Filmen Wrong Turn snurrade i mitt huvud :-).
Pang pang showen var uppskattad. Lite konstigt bara att alla i hela byn blev kallblodigt skjutna, även nästan alla de goda(?). Du kan se "liken" i bakgrunden. Liv sov som en stock, trots galet skjutande.
Gnägg!
Mio var en riktig liten cowboy.
William körde mer på "Mexarlooken" med sin sombrero.
En liten tågresa hann vi också med.
Ibland kan det vara jobbigt att vara lång.
Denna dag beskrivs mycket bra på "En pappas dagbok", kanske lite rått, men ack så sant :-).
Har lyckats få en konstig inställning på kameran, så bilderna är lite konstig storlek. Det är så typiskt mig att hålla på att pilla på knappar jag inte vet vad det är.
På söndag ska vi ha fest, och det kommer nästan 60 pers. Temat för festan är Charter och det serveras Sangria och helgrillad gris. Det är massor att planera och fixas inför festen, och jag måste även hitta en rolig outfit. Har du några tips på en typisk charteroutfit á la Sällskapsresan? Så imorgon ska jag bl a leta efter partytält och kolla recept för den godaste Sangrian.
Den här är ju stenhård. Tycker Peter ska köra Lasses outfit rakt av.
Tack för att du finns!
Kram och god natt.
Förlåt att jag ej skrivit i dag. Går fortfarande runt med oborstade tänder, pyjamas och ruffsigt hår och om tio minuter kommer gäster hit från USA. Har städat och grejat hela dagen, plus att vi vaknade sent som vanligt. Fy, vilken omställning det kommer att bli på måndag för oss alla då skola och jobb börjar!
Har massor av bilder mm från vår dag på High Chaparral igår, så ikväll får du se dem och höra mer om allt.
Nu måste jag kasta mig in i duschen eller i alla fall ta en ”raggare” :-).
Puss!
Stor karm.
God dag, min vän. Sitter i ett regnigt Båstad och dricker en kopp te och tittar ut över ängarna. Jag gillar regnet, det luktar så gott ute när det har regnat och jag slipper gå runt och svettas :-). Har en konstig längtan till hösten, den är så vacker med alla eldiga färger. Det enda jobbiga är alla kläder som ska på barnen, alla blöta ytterplagg och geggiga skor efter en dag ute. Nu ska jag njuta av de sista sommarveckorna och lägga höstlängtan åt sidan.
Igår tog jag en dag med fullt fokus på pojkarna. De har sakta börjat komma in i rätt dygnsrytm, men jag måste fortfarande väcka dem vid elva på morgonen, annars skulle de nog kunna sova hur länge som helst.
Mio sitter fast i Peters badbyxa. Tvångströja för jobbiga barn :-).
Vi övar inför en vattengren i OS. Jag skrattade så jag nästan kissade ner Peter.
William har varit i USA i nästan tre veckor så han har det jobbigast med sin jetlag. Trött på dagarna och sitter hellre i skuggan och tittar på oss tramstyper.
Åt en god "svennemacka" med sill och ägg på kvällen.
Peters Mini-Me! Hon har blivit så stor, det händer verkligen nya saker varje dag.
Det var fullt vattenkrig på kvällen. Pojkarna mot Peter.
Vattenbomberna ven genom luften och det slutade med blöta kläder och lite grin för att man blev blöt(?).
Hoppas att du har haft en fin helg, vi är glada att du finns!
Något som inte är kul och mycket otäckt är att Peters syster ringde igår och berättade att hon låg på sjukhus. Hon hade mått dåligt i flera dagar och febern ville inte lägga sig så hon åkte in till sjukhuset. Där isolerade de henne i ett rum och läkarna kom in ”rymddräkter” för smittorisken. De trodde att hon fått svininfluensan. Huvva, min stora skräck! De tog massor av prover och gav henne mediciner. Nu mår hon bättre och har blivit hemskickad med order om att inte gå ut och hon måste bära munskydd. Jag funderar skarpt på att flytta ut till den där stugan i skogen som jag berättat om, bunkra upp med förnödenheter och hota att skjuta alla som kommer nära. Allt för att rädda min familj från svinsjukan :-). Nej då, jag ska inte göra det. Det räcker med att barnen har syrgasmasker på sig på dagarna :-).
Må gott.
All kärlek.
On the road again! Melodin ekar i mitt huvud hela tiden och jag sjunger motvilligt med i Willie Nelsons gamla slagdänga… We´re on the road again. Varken jag eller Peter hade lust att åka ner till Båstad och Göteborg, vi kunde inte bestämma oss och lade därför vårt hopp om att stanna hemma i barnens händer. Vi var säkra på att de skulle säga nej till att sitta i bilen i sex timmar efter flygresor och jetlag, men vi fick ett rungande JA! Och studsande upp och ner. Så det var bara att sätta sig i bilen och köra ner. Som sjunget, On the road again :-). Vi kom fram till Båstad vid midnatt, Liv hade sovit nästan hela resan, men pojkarna var vakna tills vi kom fram.
Vädret är fantastiskt så vi har badat hela dagen fram till nu, då vi packade in i bilen för att bege oss till Göteborg.
Jag och Mio har tävlat om vem som kan göra den största bomben som splashar värst i vattnet. Jag vann!
Pojkarna somnade när vi kom fram inatt, och vaknade vid elva. Skönt att de kunde sova hela natten utan att vakna.
William spelar vidare, och poolen är helt ointressant.
Hoppas att du har en underbar dag, och känner dig värdefull, för det är Du!
Stora kramar.
Hoppas att du mår bra. Själv är jag fruktansvärt trött. Har varit vaken nästan hela natten. Mio somnade vid strax efter tio, men det var värre med William. Han låg vaken till fem imorse, och det gjorde jag med, för han var så ledsen för att han inte kunde somna och låg bara och grät, så jag var vaken med honom. Lagom till att vi började somna in så vaknade Mio. Han var törstig och hade drömt mardrömmar. Fick lägga mig med honom tills han somnade om, lagom till att han somnade om så vaknade Liv och ville ha mat. Så vid nio i morse somnade jag ordentligt och sov till tolv, pojkarna fick jag väcka vid halv två! Känns som detta bara är början på några långa vakna nätter och dagar av sömn. I dag skulle vi bilat ner till Göteborg allihop för att se Madonna på Ullevi imorgon, men vi får se hur det blir med det.
Killarna kämpar vidare med sin koja. Liv sover och jag flåsar av värmeslag.
Hej på en stund.
Kramar.
Har precis kommit hem från Arlanda, där jag hämtade Mio. När jag såg han sitta där på bagagevagnen och vänta, började jag nästan gråta av glädje. Så söt och glad. Nu är det bara William kvar sedan är allt som vanligt igen, men han landar inte förrän i kväll.
Mio min Mio är äntligen hemma!
Går kvällen blev riktigt mysig, vi grillade och satt ute hela kvällen. När det började skymma så tände vi massor av ljus och pratade och myste.
Liv brukar alltid somna när jag pussar henne på pannan, men igår kväll blev jag ratad av hennes kanin. Hon somnade sött bredvid mig i soffan med sin kanin tryckt mot pannan.
Nu ska vi åka iväg och göra något skoj med Mio. Vi hörs senare.
Ha en fin dag.
All kärlek.
Jag vet inte vad det är med mig. Antingen har jag fått en släng av PMS, eller så klarar jag helt enkelt inte av denna värme. Jag kokar av både värmeslag och irritation. Känner mig bara låg och seg. En dag som denna ska man ju vara överlycklig för att solen äntligen tittar fram, gå till stranden, sola eller varför inte fylla en korg med god mat och göra en mysig picknic. Själv sitter jag klibbig och tyst och är en tråkig partner. Nu måste jag gaska upp mig, Peter är och handlar mat, så vi kan grilla i kväll. Ska försöka vara en glad och trevlig fru när han kommer tillbaka.
Egentligen är jag en surkärring i dag, men ett litet leende fick jag fram. Liv däremot är alltid lika glad, men jag måste korta ner de långa testarna på sidorna. Det är ju inte kul att se ut som en gammelgubbe i håret med överkammat sidohår när man är tre månader :-).
Syster åkte till Turkiet i dag, så vi körde henne och pojkarna till Arlanda i hennes nya coola bil, eller hennes ”man” Hogan som hon själv kallar honom. Vi får köra runt i honom nu när hon är på semester :-). I morgon blir det en till tur till Arlanda för då kommer mina älskade pojkar hem. De har haft så kul. Har fått massor av fina bilder skickade till mig.
William hade varit och sett KIZZ uppträda. Se bara hur stolt han ser ut när självaste Paul lyfter upp honom.
Pratade nyss med Mio som var på väg till flygplatsen i LA, han hade precis varit på stranden och hittat snäckor som han skulle ge till mig. Åh, nu gör det ont i hjärtat av saknad! Har aldrig varit ifrån båda i nästan tre veckor.
Ska ta mig en kall dusch nu och piggna till, men framför allt bli trevlig att umgås med :-).
Puss på dig!
God kväll min vän! I kväll skedde en kär återförening för min syster igen! Med mig :-). Vi har inte setts på jätte länge, så jag bjöd över henne och pojkarna på grillning i kväll. De far ju till Turkiet i morgon bitti, så vi hann i alla fall ses en stund. Vi åt en god middag och pratade skit.
Äntligen någon som skrattar åt samma saker som mig. Vi älskar våra egna skämt och skrattar lika mycket åt oss själva som åt varandra. Peter är måttligt road :-). Fina pojkarna var med också. Kändes tomt när inte William och Mio också var här.
Gräsmattan är klippt, men några blommor till terassen hann jag inte köpa. Får bli morgondagens projekt. Det är konstigt att så fort man kliver över tröskeln till sitt hem så blir det direkt så många ”måsten” som kommer över en. Vardagsbestyren som man lyckats fly undan när man under snart en månad levt som en tonåring hos svärmor. Sedan var vi och tittade på en ny familjebil. Har kommit fram till att vi behöver en stadsbuss. Var inne och tittade om Stockholms lokaltrafik sålde någon dubbeldäckare men det slutade med att vi tittade på en minibuss. Tänk att vi inte ens kan ha en vanlig bil. Peter är måttligt road. Det var kanske inte hans drömbil vi tittade på men med tre barn, hund (kanske), barnvagn, barnstolar, Peter och en som jag, som älskar att samla på all skit jag bara kan hitta, så finns det inte så många alternativ för honom. Sist Peter hjälpte mig att städa min bil så hittade han en trädgårdstomte i orginalförpacknigen och en Smiley-lampa. Jag är fullt medveten om att jag har problem med min skrotsamling.
Det här vore något för oss!
Kantarelltoast blev dagens sena lunch.
Utsikt från deras mysiga uteservering.
"Mamma, hoppas jag inte får pappas näsa!"
Nu skrattar och pratar Liv hela tiden. Hon kommer på nya ljud för varje dag som går.
Ikväll var det som vanligt dags för amning så fort vår mat var klar. Spelar ingen roll hur jag försöker anpassa mig efter Livs mage för så fort jag ska äta så skriker hon eller levererar 10kg bajs i blöjan. Hon kan ligga och sova och jag kan smyga mot kylen men så fort jag för en gaffel mot munnen är det som om hon kan sniffa till sig matlukt. Det skriks och pruttas omvartannat. Idag fick jag panik. Hade längtat efter min grillning så Maggan fick rycka in och sitta och skära min mat och sedan mata mig. Kändes lite som långvården att bli matad i bajslukt, även om den inte kom från min rumpa : ).
All kärlek.