Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

09:50 | april 3, 2009

Fotspår i sand

God morgon min vän. Idag ser det ut att bli en underbar vårdag och början på helgen. När jag hämtade William igår var han mycket låg, han hade haft jätte kul hos syrran, men det verkade som om det hänt något i skolan. Vad maktlös man känner sig som förälder när sin största kärlek i livet är deppig, som han själv uttryckte det. Han ville inte gå till skolan idag så han får vara hemma. Pratade med hans fröken som sa att det var ok för det var inget viktigt som skulle hända idag. Känns viktigt att prata och försöka komma fram till vad som är jobbigt i skolan. Han är alltid glad annars så det kanske har varit något tjafs med en kompis eller något. Självklart är Mio också hemma, dom ger varandra ett bra stöd och så blir det roligare att vara ute och leka om brorsan är med.

På söndag är det min och Peters bröllopsdag, undras vad vi ska hitta på då!? Har du några mysiga förslag?

Tycker denna vers är så vacker och kan vara uppmuntrande när man känner sig lite låg. Oftast är man inte ensam fast det ibland kan kännas så.

FOTSPÅR I SANDEN

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längst efter en strand tillsammans med Gud. Tvärsöver himlen passerade scener från hans liv revy. För varje scen så såg han två rader av fotspår i sanden. Ett kom från honom själv och det andra var spåren från Herren.

När den sista scenen av sitt liv visades för honom, tittade han tillbaka på fotspåren i sanden. Då upptäckte han att många gånger under vandringen av sitt liv så fanns där bara en rad av fotspår. Han upptäckte också, att de tillfällena inträffade när han hade det som jobbigast och när han kände sig som mest nere. Detta besvärade honom så han frågade Herren om detta. ”Gud, Du sa att när jag beslutade mig för att följa dig så skulle Du vara med mig hela tiden. Men jag ser just, att under de jobbigaste perioderna av mitt liv så finns där bara fotspåren av en i sanden. Jag förstår inte varför Du skulle lämna mig när jag som bäst behövde dig”.

Då svarade Herren. ”Mitt kära barn. Jag älskar dig och jag skall aldrig lämna dig. Under tider av prövningar och lidanden, när du såg bara en rad av fotspår i sanden, då bar jag dig”.

Kram kram.


10 kommentarer



10 kommentarer om “Fotspår i sand”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • jätte fint, tack för påminnelsen!

    Svara
  • Åh, hoppas lille William mår bättre snart och den dikten är så vacker! Hoppas ni får en bra fredag och helg (med bröllopsdag, har tyvärr inga direkta förslag)

    Svara
  • Gå in på http://www.susangudmundsson.se och överraska honom med en tavla. De är såååå fina!
    Ha en fin dag! Den första bröllopsdagen är den bästa! Så speciell!

    Svara
  • Hej Hannah,Så fin vers:-) Du är en sån fin mamma, som verkligen åter igen, vissar vad som är viktigast för dig i livet:-)) Kram till dig och barnen/Sussie

    Svara
  • åå lilla killen, det gör ont i mitt mamma-hjärta att han är deppig och inte vill gå till skolan. aj…hoppas det blir bättre och att skolan känns kul snart igen! mini http://www.mamamini.blogg.se

    Svara
  • Här kommer ett ”corny” tips från en obotligt fånig romantiker.Plantera ett ”kärleksträd” som får växa i takt med er och ert kärleksbarn till ära för dagen(gör/beställ gärna en fin liten skylt till som man har i riktiga fina trädgårdar).Grattis i förskott!//Maricon

    Svara
  • Grattis på bröllopsdagen. Det finns en liten söt butik i Ytterby/kungälv (du är dock lite försent ute för denna bröllopsdagen) De heter Dreamhome, ägs av två systrar (hihihi) De gör underbara tavlor i gips med valfritt foto/färg osv. http://www.dreamhome.nu/vår design/galleri så kan du se alster. Vi har 2st tavlor hemma utav dem. den senaste God Jul. Kanske ngt till Peters Födelsedag istället. Annars funkar ju frukost på sängen bra oxå och en massa mys…

    Svara
  • Hej!
    Jag har varit igenom samma sak flera gånger med min äldsta dotter. Det är jätte jobbigt när de inte vill berätta vad det är som är fel eller vad som hänt. Men ge det tid han kommer förmodligen att berätta när han är redo och beredd att dela med sig. För barn är det ofta så att när de ska berätta för oss så är de tvugna att gå igenom det igen och det upplevs som lika obehagligt som själva händelsen. Du gjorde helt rätt som höll honom hemma idag kanske kommer han nu när pressen försvunnit orka berätta för dig. Det gör så ont i en när man inte kan hjälpa men man kan bara hålla ut och hoppas att de berättar när de själva är redo. Har själv tre barn och det är jobbigt det där med att känna sig lite otillräcklig ibland men det dåliga samvetet föddes när vi fick barn och kommer förmodligen aldrig att gå över. Men du gör ju ett fantastiskt jobb eftesom du är så närvarande med dina barn. Kan också berätta att min dotter brukade berätta för mig när hon och jag låg ensamma på kvällen och hon var i sin trygga säng. Kramar till dig. Va kul att din man kommer ihåg er bröllopsdag, vi har bröllopsdag imorgon men jag betvivlar att min man ens kommit ihåg det. Tror jag ska slå på stort själv och ge honom lite dåligt samvete, haha.

    Tänker på er idag, man är som en lejonmamma när det kommer till ens barn.
    Kram P

    Svara
  • Vacker dikt!
    Hoppas din William mår bättre snart, inte så lätt att vara mamma alla gånger man vill dom så väl och att dom alltid ska må bra. Jag har själv en liten William som är 10 månader och en dotter som är 8 år och går i första klass som din son =)
    Tycker du är en jätte fin och härlig människa Hannah. Va kul me bloggen gillar den mycket =)
    Ha en underbar helg och bröllopsdag!
    Många kramar Maria

    Svara
  • Hej!
    Stackars William! Jag har inga barn, men jag vet att min lillebror haft det lite tufft i skolan och inte vill prata om det. Som att han skäms! Det gör mig såå ONT, så det river i hjärtat. Hjälplös och frustrerad känner man sig… Men eftersom han brukar vara glad så är det nog bara en engångsgrej iallafall. Men bra att han får vara hemma tycker jag. Då får han känna sig viktig och att ni lyssnar på hans känslor.

    Den där dikten är väldigt vacker. Jag är inte troende, men jag älskar den ändå! Man kan ju sätta in en Vän eller Man/Hustru i den också.

    KRAM!

    Svara