Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

09:44 | april 26, 2009

Var lycklig min vän!

När jag tittar på babytickern till höger på sidan så känns det så konstigt. Oj, vad jag har väntat på denna dag, en dag kvar. Minns när det stod 90 dagar kvar och det kändes som en evighet. Nu betyder det ju inte att hon kommer i morgon, men sannolikheten är större än för 90 dagar sedan :-). Jag må ha gjort det två gånger förut, men det är så länge sedan och varje graviditet och förlossning är ju unik och ser olika ut för det mesta. Och vi som har fött barn vet ju att man glömmer väldigt fort hur ont det egentligen gjorde att krysta ut en flera kilo stor bebis. Williams födsel var en lång smärtsam pärs medan Mios gick lätt och relativt fort. Jag är full av förväntan och längtan, men också av lite rädsla.

Igår hade jag och Peter total torka på fantasi och idéer på vad vi skulle göra. Efter att vi suttit vid vattnet och ätit glass åkte vi mot stan. Ingen aning varför, men vi började planlöst köra runt och titta på alla fullsatta uteserveringar och folk i rörelse.

Vi körde nog runt i flera timmar och bara spanade. Ett lite udda par är vi allt, men vi trivs bra tillsammans oavsett om det är i en bil, på restaurang eller bara liggandes i soffan hemma. Det vi tänkte på var att detta är vår sista barnfria helg på mycket länge. Innan har vi för det mesta haft varannan helg då vi hittat på något bara vi två eller med vänner. Det är konstigt och häftigt på samma gång. Hade gårdagen varit för ett år sedan hade vi sedan länge också suttit på en uteservering med en flaska (eller flera) rosévin och löst alla världens problem, men den dagen kommer väl den också :-).

Idag är David, en god vän och mycket duktig författare och specialist i psykiatri, gästkrönikör. Han har bl a skrivit boken ”I trygghetsnarkomanernas land” (om du inte läst den, så läs den). Jag känner igen mig i mycket av det han skriver. Han har så rätt, så rätt, men som jag berättat för dig tidigare så är jag just den överbeskyddande föräldern som måste tagga ner lite. Vet bara inte hur? Jag älskar mina barn så mycket att jag blir galen, och vill skydda dem från allt, samtidigt som jag självklart låter dem få utvecklas och växa i sin egna trygghet. Den som lider mest är ju jag själv. Jag går konstant runt med magont och katastroftankar. David får nog ta sig an mig och min mentala hälsa :-).

Det ser ju onekligen ut att bli en vacker dag idag också, så jag ska nog ta mitt morgonkaffe och gröt och sätta mig ute på en filt. Har du haft en fin helg? Hoppas det!

Stora kramar.


11 kommentarer



11 kommentarer om “Var lycklig min vän!”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Jsg har fött barn 6 gånger. Varje gång helt unik o samma enorma känsla. Du vet det där jobbiga blandat med känslan av att snart snart få träffa det lilla liv som bott där inne så länge.
    O i samma ögonblick som barnet dragit sitt första andetag så har hönsmamman i mig blossat upp.
    Den som du ovan beskriver.
    Den som måste ha koll o på varje sätt undvika fara.
    Men är man en sämre förälder för att man är deT?
    Jag tror inte det.
    Så länge man älskar o så länge man är öppen ärlig o trygg.
    Det finns så många barn som inte har något skydd som inte har kärlek trygghet o en varm hand bakom sej i livet.
    Stor Kram o Lycka till i din kommande förlossning.
    http://piavikergard.blogg.se/6barnsmamma/?tmp=26100100

    Svara
  • God morgon Hannahvännen, ja tänk, nu är det bara en dag kvar….Under mina graviditeter har jag förstås räknat ner och när jag nått bf-dagen så har jag VETAT att inom tre veckor då har jag min bebis i famnen (i Örebro är det det längsta man ”får” gå över mig veteligen). Min första, William, gick jag över elva dagar med. Tvåan, Tilde, väntade tio dagar extra i magen. Tvillingarna, Li och Leon, fick jag med planerat snitt tre veckor före utsatt tid, de var egentligen beräknade 26 april, alltså idag för tre år sedan. Min lillkille, Luca, gick jag över två dagar med, det var alldeles lagom det. Lycka till och du skall se att förlossningen går bra!!!!Min tredje vaginala förlossning var den ”bästa”. Helénakramar

    Svara
  • God förmiddag 🙂

    Det är så spännande att lilltösen snart är kommen! Jag har inga barn men känner igen att man vill skydda sina nära & kära. Mina småbröder (sladdisar) och min syster står mig mycket nära och när någon eller något ont hänt dem så blir jag så förbannad och beskyddande. Jag är äldst av oss också, så kanske har jag lite extra beskyddar-kryddor i mig 😉

    Min helg har varit så mysig. Var på 3-årskalas igår hos vänner, deras lilla Zion fyllde år. Idag ska jag hämta ut min nya ärt-gröna (!) cykel! Sadeln är en dröm för rumpan haha… Sedan ska vi cykla till våra vänner igen!

    Hoppas ni alla får en fin dag idag och att snuttisen kommer snart, kram kram!

    Svara
  • Hej Hannah. Har följt din blogg ett bra tag & tycker att du/ni verkar supermysiga! Måste bara kommentera det du skriver om dej & Peter – att ni är ett udda par med era rundor med bilen & fantasitorka, biobesök som inte blir av för ni ville igentligen inte på bio- det är så klockrent!!! Jag & min man är exakt likadana!! Jag trodde typ att vi va hur konstiga som helst & att ”så här gör ju ingen annan”. Sitter & småler varje gång du skriver om vad ni hittar på på era barnlediga dagar, för jag känner igen mig sååå mkt!!
    Kram på dej! Håller tummarna för att förlossningen kommer igång snart & att den går snabbt & smidigt;))
    KRAM

    Svara
  • Hej söta, fina Hannah! Ha en underbar dag i solen och jag ber för dig att förlossningen ska gå bra. Jag hoppas för din skull att det snart är dags. 🙂 Kram till dig kära du.

    Svara
  • var lycklig själv, min vän!
    Angående oro så fick jag lära mig att oro är bra. Det gör att vi gör det vi kan för att undvika katastrofer (kör säkrare, har på säkerhetsbälte, hjälm när vi cyklar, sätter upp en grind för trappan, låter inte tändstickor och klorin stå framme osv) och för att vi undermedvetet förbereder oss för att vissa katastrofer KAN hända och då är vi bättre rustade för att klara av dem. Så försök undvika att måla upp de absolut värsta katastrofscenarion men kanalisera oron till konkreta förberedelser.
    Love!

    Svara
  • Jag drömde inatt att du födde din lilla flicka, men att du skulle döpa henne till Veronica istället 🙂

    Svara
  • Lycka till när bebben än dyker upp. Du är jättebra rustad för detta livets mirakel. En sund och frisk kropp och en bra make vid din sida. Ni kommer ro iland detta som ingenting. Allt gott fina du.

    Svara
  • Först och främst vill jag önska dig lycka till inför förlossningen. Kollar sidan flera gånger om dagen, för att hålla mig uppdaterad, det är också så kul när du skriver.=) Du har liksom blivit en vän.
    Så till en annan sak..Jag tycker att David ska skriva fler gånger här på sidan, kanske också att man kan få möjlighet att ställa frågor eller nåt liknande till honom. Det var en liten fundering bara.
    Ta hand om dig/er.
    Kärlek!

    Svara
  • lycka till på förlossningen 🙂 hoppas att den lilla flickan tittar ut till er snart! 🙂
    kram!

    Svara
  • Lycka till med förlossningen när det är dags! Är spänd på att få se sötnosen!

    massa kramar!

    Svara