18:45 | september 28, 2009
På flykt
I dag har jag gjort allt för att slippa vara hemma. Du vet när man inte orkar ta tag i städning, tvätt och annat trist, men är man hemma och ser eländet så mår man bara dåligt! Jag har helt enkelt flytt från allt. I stället åkte jag och hämtade pojkarna i skolan, har saknat dem så mycket. Vi for till Arlanda-stad för att köpa bandyklubba och skateboard till dem och även lite nya kläder till Liv. Hon växer så det knakar, och alla byxor slutar vid knäna. Väl på Stadium tittade vi på klubbor, William spelar bandy på tisdagar och alla har tydligen sina egna klubbor (jag är kanske efter, men jag trodde att man fick låna det där :-)). Allt var frid och fröjd tills vi kom till skateboaren. Alla barnen på granngården åker på en ramp som byggts av en händig pappa (inte Peter :-)) och pojkarna vill självklart också åka med sina egna istället för att låna. Nu kostade sådana skjortan så de kunde inte få en var, så jag sa att de kunde få en att dela på. Det passade tydligen inte en av herrarna, och det enda som saknades var att han skulle lägga sig på golvet och skrika och sparka med benen, annars prickade han in alla odrägliga gester, så det blev ingen alls. Fy, fasen för bortskämdhet! Nu drabbade det tyvärr båda, bara för att en betedde sig illa, men då lär de nog sig att uppmuntra varandra till att vara tacksamma och glada för det ”lilla”.
Liv däremot skötte sig och fick bl a den här koftan från H&M.
Köpte också rosa, bruna och gråa raggsockor till Liv. Det gäller att börja i tid. Vill att hon också ska bli en ”raggis” älskare.
Tyckte även att Jag var värd något litet, och köpte en kjol på H&M. Tänkte att den kunde vara snygg till ett par tjocka strumpbyxor och ett par stickade (raggisar) nerhasade strumpor i ett par grova kängor.
Det är verkligen ett projekt att handla med tre barn. Speciellt när allt ska hända på en och samma gång. En som bryter ihop och beter sig som skit, en mini som är hungrig och bajsar på sig i takt med gråten, och så en som gör lite precis vad han vill och helst något som inte jag vill 🙂
Lyckades i alla fall handla det viktigaste till middagen, trots att vi alla bara vill hem och till sist blev vi nog lika griniga hela bunten.
Pojkarna kom precis in genom dörren. Mio skrek av lycka för att William lärt honom säga ”R”, han säger ju ”J” annars. Det låter väldigt roligt, när han springer runt och säger rrrrrrumpa, med typiska engelska R, hoppas det släpper ordentligt snart 🙂
Puss från oss, pojkarna hälsar också!
Nu ska jag göra middag. Det blir grillad kyckling med sallad till.
All kärlek.
Vet precis vad du menar med att man flyr för att slippa ta tag i alla måsten på hemmaplan. Jag har ”bommat” alla mina måsten denna dag och humöret har varit lågt :(. men så läste jag precis ditt inlägg och det gav mig ett stort smile! 😀 Din blogg och ditt fantastiska skrivande ger mig alltid ett leende på läpparna och inspiration i livet! Tack Hannah för att du gör detta för mig och så många andra läsare! STOR KRAM!!
Hej söta Hannah. Tycker du är så duktig med vad som är rätt och fel för barnen, det kommer de verkligen ha glädje av framöver, att inte bara få och få, fast kompisarna har. Du är beundransvärd!
Ha en mysig kväll med din fina familj.
Kramar Rosa
Hej Hannah. Måste säga att jag är imponerad av din blogg, har följt dig på Mama och nu här. Trodde inte jag skulle våga skriva men gör det ändå:) Följde framförallt din gravidiet eftersom jag var i samma sits då. Läste ditt tidigare inlägg idag, om att få se och känna sin bebis för första gången och allt vad det innebär med en ny medlem i familjen. Vi trodde att vi skulle få uppleva allt detta liksom andra nyblivna föräldrar. Fick en underbar liten flicka alldeles nyligen och blev kära i henne från första stund såklart. Vi trodde att vår flicka var en frisk liten bebis och upplevde total lycka under hennes första levnadsdagar på BB. Vår värld vändes dramatiskt upp och ner då det visade sig att vår flicka är svårt sjuk. Hon har gått igenom så mycket, och ska gå igenom lika mycket till. Det är svårt att som nybliven mamma se sitt barn pendla mellan liv och död, medicineras och lida, utan att kunna göra ett skit. Uppskattar varje minut med vår lilla älskling och vi har sannerligen fått ett annat perspektiv på vår tillvaro, och framförallt har vi varandra oavsett vad som händer. Vad jag ville berätta med detta vet jag inte riktigt, de flesta föds ju som tur är friska och krya. Men vill bara skicka en liten tanke om att ta till vara på livet, om man inte redan gör det, som en liten påminnelse. Och tack för att du delar med dig av din vardag. Kram
Hej Hannah 🙂
Längesen man hörde något om Maggan, det var ofta lite roliga bilder på henne och dig tillsammans, men nu skrivs det ingenting om er två.. saknar det.
Må så gott, kram Lisa
Så mysiga kläder du köpt!vet hur det är att fly!ena dagen har man massa energi för allt, men vissa dagar flyr man,och kanske shoppar till det istället!
Sänder en varm tanke till er Haddock!
sov gott,imorgon är en ny dag,med nya möjligheter….till flykt…hihi
kram
Hej
Jag är väldigt konfunderad-
Först bloggar Maggan här och ni två syns hela tiden i båda bloggarna, umgås mycket osv.
Sedan försvinner Maggan som en oljad blixt och man undrar ju vad som har hänt. Är ni ovänner, har hon flytt landet….
Saknar den ”gamla tiden”, bara positivt alltså.
Tjingeling! 🙂
Fattar inte att du orkar handla med 3 barn!!? Blir svettig bara av att läsa om det… 😉 Vilka fina tjejkläder du hittade. Vore kul att få en liten tjej också, så man får ta hem lite rosa, glittriga grejer i påsen som omväxling… Stor kram % En varm kram till dig med Haddock!
Gud vilken söt kofta! =)
Jag har själv gått och blivit sjuk och har suttit halva dagen och läst dina blogginlägg. Det där du skrev om After darks parodi på dig och Maggan fick mig att le, första gången på allt för länge nu. Tack för det! 🙂
Stor kram till dig och din fina familj
Vad glad jag blev när jag läste att du inte gav med dig och köpte skateboarden. Jag bor i USA och jobbar som au pair och barnen här är så otroligt bortskämda. Mina värdbarn har allt du kan tänka dig. Deras garderober svämmar över och ändå köper deras mamma nya kläder till dom hela tiden. Det känns skönt att veta att det finns föräldrar som inte mest skämmer bort sina barn med materiella ting utan mer med kärlek. Det är beundransvärt. Jag vill också passa på att säga att dina inlägg verkligen är ett ljus i min tillvaro. Vissa dagar är verkligen au pair livet kasst, som idag. Medan andra är underbara.
Kramar till dig!
Du gjorde helt rätt, även om det va synd om den av dom som skötte sig..!
Liv är bara sååå söt!
Underbart söt!
Du är jätteduktig Hannah, som kan stå emot. Jag vet själv att det inte alltid är lätt. Man blir såå arg och så får man ändå dåligt samvete i slutändan, fast man vet att man gjort rätt.
Vad gullig Mio är som tränar. Min Mio lärde sig relativt nyligen han med att säga Rrrrr och när de väl förstått hur man gör så kommer det ena roliga ordet efter det andra, he he:)
Kram
Bra att stod på dig Hannah.Det är minsann inte så lätt alla gånger.Men i slutändan så blir det bra.Kram.
Hej Hanna!
Kunde inte låta bli när jag såg ditt foto på den fina jeanskjolan så jag var tvungen att gå och köpa en sådan idag. Var lika fin i verkligheten, tack för tipset.
Kram och trevlig dag
Kära fina Haddock.Jag tänker på er.Var rädda om varandra.Kram.
Vill skicka en varm tanke åt Haddocks håll. Vet precis hur det känns med att ta till vara på det man har. Innan vår Isadora föddes fick jag och min make två missfall, varav det ena var ett sent sådant när alla trodde att det gått vägen. När så väl Isadora blev till var oron där konstant, och nu när hon är över 1½ år gammal så går det inte en dag utan att jag säger till henne att mamma älskar henne. Jag hoppas att du och din fina familj rider ut den värsta stormen och får ett lyckligt liv. Stora kramar till dig!