Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

13:34 | oktober 4, 2010

Lunch i stan

Hej igen. Hoppas allt är väl. Efter att ha tittat på ”vår” lokal igen så for vi in till stan för en lunch med Marianne och Urban innan de flyget tillbaka ner till Skåne.

Käraste svärmor.

Den nya veckan och mitt nya hälosammare liv började med en kycklingsallad 🙂
Blev så arg och ledsen när jag läste Fionicas kommentar i mitt förra inlägg. Var med om samma sak med Mio när han gick på förskolan. Minns Mios ledsna blick när han med gråt i halsen undrade varför alla barnen hade ”brev” på sina hyllor och skulle på kalas och inte han 🙁 Blev själv som ett barn och vägrade hälsa på de föräldrarna mer. Tog upp det med personalen på hans förskola och efter den dagen lämnades aldrig mer inbjudan på plats om inte alla var bjudna. Men sedan kommer ju pratet dagen efter om det roliga kalaset, så det går ju inte att stoppa det på det sättet heller! Förstår inte hur föräldrar kan vara så urbota korkade och göra så, ren mobbing. Bjuder man alla utom några få i klassen så blir det faktiskt som ren skär utfrysning.
Vad lär man sitt barn då? Hm, tycker inte det är ok!
En för alla, alla för en 🙂
Kram


13 kommentarer



13 kommentarer om “Lunch i stan”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Hej!
    jag läser din blogg varje dag men har varit dålig på att kommentera.
    vad stor lilla Liv har blivit och hon är ju bara för söt =))
    Jag är halv tid nu i V20 och längtar massor tills den lille kommer ut. Var för en vecka sen och gjorde ultraljud så fantastiskt att se det den lilla som växer i magen.
    Ville bara önska dig en underbar dag kramar från Jessica

    Svara
  • Halloj. Ja fy vad grymt av föräldrarna att utesluta sådär. 🙁 Det är ju absolut inte nå bra gjort då barnen lär sig hur man ska bete sig. De gör ju som vi gör. Måste vara väldigt inskränkta/trångsynta föräldrar som gör sådär. Varma kramar

    Svara
  • Hej! Vad duktig du är som försäker äta ”bra” på veckorna. Tyvärr var jag ner på stan idag och det blev snabbmat till lunch 🙁 jag har så dålig karaktär. Varje söndag så tänker jag – På måndag ska jag börja mitt nya liv men det kanske blir på tisdag i stället för mig 😉 Du har en fantastiskt blogg som berör och förgyller min vardag. Ha en fortsatt bra dag!

    Svara
  • Ulrika, jag börjar mitt nya, nyttigare liv varje måndag men pga min dåliga karaktär varar det oftast bara en dag 🙂
    Kram kram

    Svara
  • Jag börjar också varje måndag men nu har jag fått lite jädrar anammar i mig då vi åker till Maldiverna den 3 dec! Och där finns ju ingen vass att ligga och gömma sig i ;o)
    //U

    Svara
  • äntligen har jag fixat med mitt lösenord på denna sida 🙂 så nu kan kommentera 🙂 🙂
    tack tack tack och massa fler tack för att du förgyller min dag med dina underbara blogginlägg!
    Var själv med om sånt när jag var mindre och gick i skolan, alla blev bjudna på kalas men inte jag 🙁 det skär i hjärtat och man känner som ingen alls 🙁 🙁
    men det är länge glömt nu, men jag vet exakt hur Mio känner sig.
    Ha det Hannah!
    kramar

    Svara
  • Mäh! Har aldrig förstått varför man ska plocka ut några ur klassen och bjuda … Vi har som ”regel” att bjuda alla. Mycket trevligare och jag tror det hjälper sammanhållningen i klassen. Synd om någon blir sjuk bara. 🙁
    Med fem barn blir det ju några kalas. 😉 Fast alla fem har inte börjat med hemmakalas än. Elias som fyller fem år idag hade sitt kalas på dagis (förskola ska man säga :/) Jag hade bakat och skickat med kanelbullar (är ju kanelbullens dag idag) och två sorters kakor. Mys för hela förskolan inkl personal.
    Gabriella som fyller ett år 24 oktober har nog något litet hemkalas med rooosa tema. Har man fyra pojkar sen en flicka på slutet så … 😉
    Kram fina du!

    Svara
  • Hej igen! Tack snälla Hannah och alla ni andra som visat omtanke kring min kommentar. Det värmer, trots att jag aldrig träffat någon av så känns det ändå så ärligt, fantastiskt! och man ska ju inte glömma att de allra flesta människor gör ju inte så som de föräldrar jag skrev om. Tack och lov! För jag tycker att gör man så, så visar man ju att det är okej att ”frysa ut” helt oacceptabelt. Kram till er alla.

    Svara
  • Bjud alla om man nu ska bjuda så pass många. Löjligt att göra på annat vis..

    Svara
  • Nej fan, jag håller inte med.
    Jag tycker faktiskt att man i sådana här situationer får ta sitt ansvar och lära sina barn att det är så här livet ser ut ibland, utan att det för den sakens skull behöver vara så stort som vi vill få det till. Det är barn! Och de bjuder in till sitt kalas – alltså de som de själva ser som sina vänner (därmed inte sagt att de har något emot elle tycker illa om de som inte blir bjudna). Man ska vara försiktig med att lägga över för mycket vuxna värderingar i situationer som barn ännu inte har någon färdig uppfattning om. Vad fan, stärk ungen istället, förklara, avdramatisera situationen istället för att bekräfta dem med DINA känslor som förälder i frågan! Och istället för att vara en surpuppa och lära dina barn att DET är okej, var en bättre människa än du anser att de andra föräldrarna är då istället. Inte för att jag tror att det handlar om direkt utfrysning…men i de fallen det gör det så är det självklart oacceptabelt. Annars anser jag att det är för mycket känslomässig curling….och därför växer ungar upp till deprimerade tonåringar; de har aldrig fått lära sig att hantera motgångar eller negativa upplevelser överhuvudtaget. Nej, hysch, hysch…gud förbjude.

    Svara
  • Håller med, bjud alla eller bjud ingen!
    Här är en till som väntar smått, är i v. 25 och lääängtar efter min lille pojke eller flicka som ska födas i januari om allt går bra.
    kram Mia

    Svara
  • Jag har alltid bjudit hela klassen bara för att vara rättvis, inte vill jag göra nån ledsen : ( Även om de får hem sin inbjudan så pratas det om det i skolan, nä fy va nedrans fult gjort…Fina Du, alltid så vacker på alla dina bilder : )

    Svara
  • Jag håller med Tissan! Bra skrivet!!
    Jag har själv en pojk som fyller år i dagarna, och vi ska ha barnkalas till helgen. Nu är det så att han har blivit kvar på sin förskoleavdelning, och är alltså äldst där nu. Han har hamnat precis i skarven kan man såga. Alltså är det flesta av hans kompisar uppflyttade till den större förskoleavdelningen.
    Ska vi bjuda alla barn på båda avdelningarna, så skulle vi få ha kalas för drygt 30 barn. Vi har varken det utrymmet hemma eller den ekonomin så vi har råd med det.
    Dessutom tror jag det blir för stort för en 4-åring att ha så många på kalas, det blir bara stressigt och rörigt för honom.
    Vi har valt att bjuda sammanlagt 11 kompisar, och det tycker jag räcker. Det är dom han leker med mest, och jag skulle absolut inte ta illa vid mig om han inte blir bjuden till dom han aldrig leker med. Tycker det är viktigt att barnen får lära sig att dom inte kan vara med på precis varenda kalas, alltid.
    Sen ska man såklart inte utelämna EN eller TVÅ bara! Då kan ju lika gärna alla komma.
    Tack för en härlig blogg!!

    Svara