17:40 | november 13, 2010
Leffe storpung
God kväll vacker. Nu har jag precis följt William den korta biten genom skogen till grannområdet. Han och några kompisar ska ha killkväll och sova över hos en av dem. När jag skulle gå tillbaka blev jag livrädd. Kanske dags att sluta titta på skräckfilmer?! Trodde att det lurade någon bakom varje tall. Det var dessutom becksvart så det enda jag såg var den lilla plätt av stigen som min kassa ficklampa lyste upp. Började småspringa och snubblade över rötter och stenar. Väl hemma, efter 50 meter, var jag anfådd och hjärtat slog i hundraåttio av rädsla. Vilken mes jag är 🙂
Tidigare idag var pojkarna ute och lekte i den sorgsna lilla högen av snö som låg kvar. De lyckades bygga en mini-iglo och var mäkta stolta.
Efter att ha andats sjukdom och bott i ett rum fullt av baciller så behövde jag frisk luft. Det gjorde mig gott. Trots att jag fortfarande är svag som Signe 95 år så piggnade jag verkligen till av lite kylig luft.
Liv kastade en snöboll rätt i nyllet på William.
Hjälpte William att byta på hans hamster idag. Tänkte bara föra till protokollet att det var min idé att byta i buren. Jag kan inte erkänna inför Peter att han fick rätt, men det fick han! (Nu vet jag att du skrattar högt när du läser det här Peter och snart skriker ”Vad var det jag sa”, och det retar mig). Han sa hela tiden att William kommer tycka att det är kul med en hamster i en vecka, kanske två. Jag, likt William, bedyrade dock att han visst skulle ta hand om den och kela med den varje dag. Visste väl innerst inne att så kanske inte var fallet. Jag har själv varit barn och önskat mig ett husdjur, och när jag väl fick lurviga marsvinet Kalle så varade min glädje inte så länge.
Jag funderar på att göra ett litet experiment. Låta Leffe, som förövrigt måste vara en pungråtta för han har extremt stora pungkulor, bo i en extrabur inne min garderob och ersätta honom med Mios leksakshamster för att se hur lång tid det tar innan William upptäcker att hans hamster inte ”lever” längre 🙂
Jag ska lägga mig och vila en stund nu. Skräckpromenaden tog musten ur mig.
Men innan dess ett gulligt boktips.
Köpte den här lilla boken på en butik i Sigtuna. Den finns även som Älskar dig!, Heja Tjejer! och Tack! men de var slut.
”Innan du förlåter mig kan jag varken äta, sova, tala eller le eller byta mina strumpor. Alla jag känner hoppas att du förlåter mig. Mycket snart.”
Vad gör du ikväll?
Kram kram
Hääärligt att se att du är på fötterna igen..!
Stor kram!
Strongt gjort Hannah att gå genom skogen när det är mörkt det hade jag ALDRIG vågat.Jag är den största mes som går i ett par skor.Förlåt men ett litet leende kom där på läpparna när jag läste om Leffe.Vad var det jag sa??? Skojade bara.Du ser betydligt piggare ut.Idag är första gången på länge som jag också känner mig lite piggare efter allt.Snart stundar lite Tv och sen en god natts sömn.Tack för att du är du Hannah.All kärlek till dig du är bara bäst.Marita.
Haha! jag är likadan… så snart jag hamnar i någon mörkare del brukar jag bli nojjig och börja springa. Värst var det när jag bodde vid ett stort och öppet fält i England. Fick alltid för mig att det skulle komma dundrandes en varulv ungefär som i An american werevolf in London. Hu! http://www.youtube.com/watch?v=m3FTkAS15zk
Kram och lycka till med Leffe-experimentet!
hejhej,
jag har bara en fråga, den fina scarfen du har på dej som är från alice and sense (vet inte om det var exakt så den heter…) du skrev innan för länge sen att ni skulle ev sälja dom här på sida. Jag undrar bara om det blir av för jag vill väldigt väldigt gärna köpa en då dom är väldigt snygga!
Ha de och hoppas du förblir frisk nu!
kramar
anna i lund
Hej. Haha ja jag känner också igen mig med att vara rädd sådär när jag går i mörkret 🙂
Och innan vi fick vår gemensamma dotter så när killarna var hos sin pappa och min sambo iväg på konferens, så ville jag ej sova helt själv 🙂 hade alltid någon sovandes här då. Hur feg som helst:)
Här ikväll så blir det ”så mycket bättre” Hoppas att du får en bra kväll och skönt att du är på bättringsvägen. Kram
Jag jobbar framför tv:n inför beach 2011 med snacks dippelidoppade i flottigt fett & läskeblsk-med andra ord jag har gett upp:)du ser kryare ut! Ha det fint.
Hahaha, det var lite roligt 🙂 men visst känner man igen sig när man är själv i mörkret och i skogen…huh!
Skänt att du mår bättre 🙂
Kram L
Hannah, du går med Gud. Du är aldrig ensam och behöver inte vara rädd eller göra dig bekymmer för han tar hand om oss 🙂
Jo, kvällen tillbringas uppkrupen i soffan. Måste egentligen städa men det orkar jag inte så jag värmer fossingarna under min hunds stjärt för tillfället och slötittar på film samtidigt som jag surfar. Har haft en mysig dag i Täby Centrum med min bästis. Snajsigt helt enkelt!
Kram! Härligt att höra att du mår lite bättre!
gott med frisk luft när man är halvdan! förstår precis att du började springa, otäckt när man känner sig förföljd o alla filme också. Jag tittar sällan på skräckfilm, har aldrig fixat det, minns när JR i dallas blev skjuten, därifrån fick jag svåra men angående otäcka scener…haha, men sant..Dallas!!Har jobbat och ska nu kojsa, här är tyst i huset, barnen hos pojkvän respektive pappsen, så bara jag och spökena här…
Godnatt finaste Hannah!
kram kram
härligt att du är på benen hannah!
jag skulle också springa, skulle inte ens våga gå genom skogen, är enormt mörkrädd!
tittar aldrig på skräckfilm för då kan jag inte sova, känner mig riktigt mesig.
denna helg jobbar jag så där har jag spenderat kvällen. må så gott hannah! kram o god natt!
Haha! Hamsterhanar har stor pung jämfört med kroppen 🙂 (kinesisk dvärghamster-hanar är ännu värre 😛 )
Däremot syns den knappt på dom långhåriga. Antar att Leffe är från djuraffär och korthårig..?
Vore kul att se bild på honom!!
Kram från en hamsternörd
Vad skönt att du är på bättringsvägar! Trist och vara sjuk, det för inget gott med sig! Här blev det 30års fest igår och idag en sväng till Berns! Önskar er en undarbar dag och att Peter blir firad ordentligt! Många kramar!
Vilken jävla storpung!