13:23 | januari 23, 2012
Röst look a like
Hej igen. Har lämnat stan och är nu på kontoret. Här väntade en stor påse med hårspånnen, diadem och annat fint från butiken Glitter. De har skänkt det till flickorna i Indien. Jag far ju till Indien om knappt två veckor. Vi ska bl a inviga deras hem och då är det extra roligt att ha med sig lite gåvor också.
Tack Glitter!
Vi kommer besöka andra barnhem också. Vilket innebär långa bilresor och inrikes flyg i Indien. Ett äventyr som jag även kommer ta med dig på 🙂
Vi har Barnhemsbloggen här så du kan följa bygget och det som händer redan nu.
Jenny som är grundaren och stjärnan bakom Invisible Friend skänker 50 kr från varje såld docka direkt till vårt flickhem. Har du missat det så klicka in på Invisible Friend. Vi kommer ha med oss dockor till alla flickorna också. Du kanske är en av deras Invisible Friends?
Nu måste jag ringa några samtal. Ett av dem vill jag inte ringa, men måste. Jag kan drabbas av akut telefonfobi ibland, särskilt när det kommer till jobbiga samtal. Saknar min bästakompis Nadia nu. När vi gick i skolan så kunde ingen höra skillnad på våra röster. Vi lät precis likadant vilket var perfekt. Fega som vi var så gjorde vi alla jobbiga samtal åt varandra. Som att ringa och göra slut med pojkvänner 🙂
Kanske mer okej när man gick i årskurs 6.
Kan inte be Nadia om hjälp eller dra mössan över huvudet, måste ta tjuren vid hornen.
Hej på en stund.
Kram ♥
Hej igen.Det ska bli så spännande och följa er på resan till Indien.Längtar;Reser ni hela familjen eller bara du och din Mamma? Lycka till med telefonsamtalet.Det kommer gå jättebra.Puss o kram och massor med kärlek.
Nu fick jag en anledning att skjuta på samtalet 😉 Tack.
Det blir jag, Peter, mamma och två från kyrkan som åker dit. Nästa gång får barnen följa med. Nu är det mer en strappatsresa som inte blir mer än en vecka lång och är inte så ”barnvänlig”.
Kram
/H
Va kul att Glitter delade med sig av sina saker. Det ska bli spännande att följa er resa.
Kram
Skönt att höra att fler lider av telefonfobi.
Jag vet inte varför men jag ogillar verkligen att ringa vissa samtal och även att svara i telefonen om jag inte vet vem det är.
Skitjobbigt är det!
Hoppas du lyckades ta tjuren vid hornen och ringa det där jobbiga samtalet!
Stor kram
Fantastiskt att få göra en sådan resa! Hade jag verkligen också velat, det gör ni bra!! Ska bli intressant att följa er.
Kram
Hejsan!!! Vad spännande att göra en sådan reda och dessutom är i utmärkt syfte… Beundrar er… Hoppas ni får en kanon vecka där… Ska följa eran resa här på din blogg… Hmm lider oxå av det där me telenfonfobi, än idag ber jag min bästa vän att ringa dem jobbiga samtalen till mej.,, även fast vi bor olika delar av landet så finns hon där och hjälper mej:( ner dax å kära dottern min till träning.. Ha en fortsatt trevlig måndag. Kram på dej fina
Vilket sammanträffande! Jag har också ringt ett samtal idag, satt kanske en halvtimme och gruvade mig, och såhär är det varje gång. Och när jag väl ringt så stammar jag och pratar i 190.
Trodde jag var ensam om detta – sjukt jobbigt!
Vad gör du, Hannah, innan du ringer för att det ska kännas mindre jobbigt? 🙂
Och om du gillar ”spöken” så tycker jag du ska se det okända ikväll, där dem besöker min hemstad Piteå och vårat gamla mentalsjukhus där människor varit hemskt behandlade. Men, det kanske är mest intressant för oss pitebor. 😉
Tänkte bara på det eftersom att du brukar se medium! 🙂
Åh vad skönt att flera känner som jag! Gillar bättre att prata irl.
Oftast går samtalet bra men ändå nojjar jag innan. Konstigt nog är jag tuffare på jobb. Precis som man går in i en roll
Mamma ringde frissan till jag var 15 bast 🙂