Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

10:01 | februari 11, 2012

Ett hem

God lördag min vän. Nu är jag hemma igen 🙂

Sent igår kom jag och Peter hem efter en lång resa fylld av tårar glädje och kärlek.

Det kommer bli mååånga inlägg med mååånga bilder. Kan inte lägga upp allt på en gång så jag börjar dag för dag.

Vill börja med att tacka för alla varma ord och hälsningar. Tack min vän ❤

Sista dagen i Indien brast det för mig. Jag hade hela tiden bitit ihop och känt tårarna bränna bakom ögonlocken. När vi satt i bilen på väg till slummen för att träffa en av flickornas mamma så knackade en liten pojke på vår bilruta. Han var inte mer än fem år och bar runt på ett spädbarn som bara var några veckor gammalt. Spädbarnet hade inga kläder och bara skrek. Eftersom bebisen var så liten kunde den inte hålla upp huvudet. Pojken försökte bära bebisen på höften och huvudet bara for fram och tillbaka. Det var så fruktansvärt. Fick hela tiden tänka att man kan inte hjälpa alla men man kan rädda många. Hela tiden ville jag ta med mig barn i bilen, rädda dem från misären. Men de fanns överallt!

Vi har redan nu börjat planera för en ny resa till barnhemmet och Indien. Då kan du få följa med på riktigt 🙂

Tanken är att vi åker ett stort gäng, besöker flickorna, slummen och beger oss ut på äventyr. Det är en fantastisk känsla att komma dit och se exakt var ens pengar har gått och kunna hjälpa till på plats. Nu när vi var där så invigde vi en del av centret. Det kommer bli så mycket större, så när vi åker dit igen så inviger vi hela centret där 30 flickor ska bo och kvinnor och barn från slummen får komma och få vård och hjälp.

Vill du redan nu hjälpa till och vara med kan du gå in på Barnhemsbloggen här på Bloggfamiljen. Det är genom den som vi lyckts få ihop mycket pengar till bygget och flickorna. Om man märker sin gåva med Bloggfamiljen så går varenda krona dit, inga administrativa avgifter tas från dina pengar, utan 100% rakt till flickornas framtid. Skönt att veta.

På bloggen kan du även följa vart dina pengar går. Som Calle Schulman som skänkte till flickornas sängar eller en här i ”familjen” som skänkte till cyklar. Hon fick ett tackkort från flickorna med bild på dem och deras nya cyklar som hjälper dem att komma till skolan. Det är det som känns roligast för oss. Vi kan följa varje krona utan att behöva vara rädd för någon som skor sig på andras olycka.

Bankgiro nr 900-1934 ”Lyft ett barn ut ur mörkret”. Glöm ej märka din gåva med Bloggfamiljen så går 100 % dit.

När vi kom till Kolkata åkte vi först hem till flickorna där de bor nu tills hemmet är klart. De bor i ett hus som hyrs av Kalai och Elisabeth som är föreståndare och fungerar som deras pappa och mamma.

När vi kom till deras lilla hus var de festklädda och sjöng för oss. Nu är de 14 flickor i åldrarna 4 till 15 år.

En flicka hittades två dagar gammal i en soptunna. Hon var förgiftad och medvetslös. I två veckor låg hon på sjukhus innan hon vaknade. Tänk att mamman försökt förgifta henne till döds och sedan kastat henne i en soptunna! Så fruktansvärt. Men fantastiskt att hon nu är sex år, har ett hem och en familj med massor av systrar som älskar henne.

I det här lilla rummet sover alla 14 flickorna på tunna "madrasser" som de rullar ut. Rummet är ca 10 kvm. Du skulle hört deras glädjeskrik, på invigningen, när de fick se sina nya sovrum, sängar och hem.

Dagen innan invigningen for vi och köpte kläder, sängkläder, kuddar, madrasser och annat till flickorna.

Bilresan ut till hemmet var väldigt guppig och gropig. Fick hålla i magen 🙂 . Här ser du det vackra huset och muren. En mur är ett måste för att hålla bort tjuvar, farliga djur och ormar.

Vi for ut till hemmet dagen innan invigningen för att fixa med det sista, men det är mycket kvar.

Huset är fint målat i gult och blått.

Här står Linn som var en i vårt team. Hon och hennes föräldrar åkte direkt till bygget när vi andra åkte till Ambala. De åkte i förväg för att måla motiv på väggarna. I matsalen fick flickorna ett sagoslott. Passande.

I det ena sovrummet målade hon en orkidé.

Här står Peter, Göran och mamma i samlingssalen och planerar. Här ska det bli ett bibliotek, datorrum och plats för symaskiner så de kan lära sig sömnad.

Jag hade typiska Indiska kläder på mig.

Hemmet ligger i lugna och fina omgivningar.

Titta på byggställningarna. Balansakt!

En modig målare hängde ute på byggställningen.

Din hjälp är inte bortglömd på barnhemmet.

Nu ska jag mysa med Liv innan jag fortsätter att ta med dig på våra dagar i Indien.

All Kärlek ❤

 

 


27 kommentarer



27 kommentarer om “Ett hem”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • VÄLKOMMEN HEM, finaste Hannah!!! Är så glad att ni är hemma välbehållna!!
    Ha en skön helg!
    Kramar
    Maja

    Svara
  • Hej o välkomna hem!!!!

    Vilket fantastiskt arbete ni har gjort helt underbart 🙂
    Man tänker inte alltid på hur bra man själv har det här hemma. Fick en liten klump i magen när du berättade om den lille pojken o bebisen….:(

    Ville iaf bara säga att ni är fantastiska som ha rmöjlighet att göra allt detta.
    Själv bidrar jag med en liten summa varje månad som världsförälder och hoppas att detta kan hjälpa några barn runt om i världen iaf.

    Kram på dig.

    Svara
  • Jag blev så glad när jag fick kortet på flickorna med cyklarna! Att jag fick se hur glada de blev över sina cyklar. Det värmde mitt hjärta!
    Men det gör riktigt ont i mitt hjärta att läsa det du skriver om fattigdomen och barnen på gatan. Jag beundrar dig som åker dit och hjälper till! Det vore en upplevelse att se Indien, men jag vet inte om jag skulle klara det.
    Hoppas du myser riktigt mycket med familjen nu när du är hemma igen. Och jag har nog inte sagt det än…GRATTIS till bebisen i magen!
    Stor kram

    Svara
  • Jag blir rörd till tårar när jag läser om er vistelse i Indien. Allt fint ni gör för flickorna där ♥
    Ni är vackra människor inifrån och ut du och din man!
    Välkomna hem!
    Stora kramar till er ♥

    Svara
  • Åhh vilken underbar resa! Fantastiskt jobb ni gör! Jättevacker bild på din mamma. Kram towe.

    Svara
  • Hu så jag ryser när jag hör om barnen! Känns som en självklarhet att genast skänka pengar till er. Känns tryggt att ni förvaltar dom. Så många besökare och läsare som ni har här, tänk vilka mängder pengar vi skulle kunna ge till dessa flickor. Om alla skänkte 10 kr eller 100 kr….inte mycket att fundera på tycker jag.

    Kram och välkommen hem

    Svara
  • Bra förslag Matilda .

    Svara
  • Helt fantastiskt!! Berättelsen om den lille pojken med bebisen gjorde ont i hjärtat 🙁 Måste kännas maktlöst att inte kunna hjälpa alla.
    Men vad fint huset blir!! Ska bli spännande att få se resten av er resa.
    Skönt att allt gick bra och att ni höll er friska 🙂
    Välkomna hem!! Kram

    Svara
  • Glömde säga att min sambo var i Indien för något år sedan och då köpte han ett par Indiska kläder till mig 🙂 En liknande klänning som du har på dig med byxor under och ett sådant där jättelångt, vackert tyg som man ska vira runt sig så det blir en klänning. Den förstnämnda måste jag nog ta fram och prova igen, har aldrig använt den men den är ju väldigt vacker! Det långa tyget fixar jag inte riktigt så jag kanske kan använda det som en fin duk och fixa en Indisk fest här hemma. 😀
    Jag håller med Matilda här under; ni kanske kunde uppmana alla här inne i Bloggfamiljen att sätta in 100 kr, det fixar ju de flesta. Det skulle ju bli jättemycket pengar!! 😀

    Svara
  • Jättebra förslag att uppmana alla och sätta in 100 kr.Jag är på direkt;)

    Svara
  • Åhhhh, vad hemskt med den lilla pojken och bebisen…. Man vill ju som du säger bara ta med och hjälpa alla, fast det går ju inte. Men vilken inspiration du och din familj är!!! Detta om något borde ju media skriva om och belysa!!!!! Det är ju fantastiskt att veta att alla pengar går dit de ska och jag lovar att så fort jag får ett jobb och känner att jag kan bidra med något så är det till er jag kommer sätta in pengar. Att åka med på en sådan resa skulle oxå vara en dröm… hoppas jag får möjlighet:)

    Kram och välkommen hem!

    Svara
  • Å va skönt att ni är hemma….men vilken resa ni har gjort.
    Strongt gjort att ni ordnar och fixar för barnen.
    Bra att pengarna går till rätta grejor..m kläder, mat,sängar osv…tungt måste det oxå vara att få se all elände, fattigt, inga hela kläder, inga sängar.
    Usch det vänder sig i magen när man ser hur dem har det.
    Helt plötsligt känner mig sig väldigt ”rik”, när man bor i hus, mat för dagen, kläder, bil…osv

    Enengång ni gör ett ”hästjobb”, för dem..ni är värda mycket, för allt jobb ni gör.
    Ni blir ju deras trygghet att dem vet att ni finns.
    Tack för att ni gör denna gärning, för jag skulle aldrig själv, klara av det känslomässigt.

    Tiotusen röda rosor till er <3<3<3<3<3
    Många kramar

    Svara
  • Hej!

    Välkomna hem! Och vilken fantastisk resa ni verkar ha varit med om. Jag hade velat vara med! Det ÄR hemskt att se allt detta, men så nyttigt och man får sig en rejäl tankeställare.

    Glad också för att se hur omgivningarna ser ut för barnhemmet. Jag var i Gambia för fyra år sedan på en studieresa och besökte bland annat en SOS. barnby. Den låg benägen vid en soptipp som låg precis över vägen och jag ska säga dig att det STANK. Jag hade riktiga problem med att andas, luften var så tung! De eldade upp alla typer av sopor där, kan inte ha varit så hälsosamt. Det gjorde mig ledsen att se, men sååå glad att flickorna har fina omgivningar! 🙂
    Fina bilder du har tagit också, håller med någon annan läsare som tyckte att du skulle förstora upp den fina bilden på dig och en gammal man på trappen. Den var fin!

    Kram!

    Svara
  • Hej Hannah och välkommen hem!
    Tack för att vi får följa med på din resa och tack för allt ni gör.
    Jag anser att att ALLA faktiskt kan hjälpa till lite granna?? Vad är 100 kr? En veckotidning ,schampoo, tuggummi.
    Eller skippa fredagsvinflaskan EN GÅNG?? Eller alla som röker??
    Även när jag var ensamstående mamma och levde på en deltids undersköterskelön har jag försökt bidra med det jag kan.
    Jag ska genast sätta in en peng till er och eran verksamhet.
    Kramar Anna
    annaslifetime.blogg.se

    Svara
  • Hej Hanna!
    Jag blir helt tagen av eran resa och erat engagemang. Vilka underbara människor ni är.
    Jag har en ide som jag hoppas att du kommer att tycka om. Jag och en vän ska ha en Tjejkväll i slutet av mars där vi kommer att sälja saker som vi har gjort tex betong, virkade ting och armband. Vi är två tjejer som älskar att pyssla och vi är fulla av ideer. På den kvällen så ska jag sälja ett virkat enkelt armband som jag tänkte kalla för ”Vänskapsband” som kommer att finnas i olika färger. Det jag får in för dessa armband tänker jag skänka till eran organisation. Så håll tummarna att det går bra;)
    Jag har själv en blogg där du kan se allt som jag har gjort. Den heter: prickenveri.blogspot.com och min kompis Carins blogg heter: virk-kompisar.blogspot.com!!
    Vad tycker du om min ide, Hanna??

    MVH Ulrika

    Svara
  • Välkommen hem bästa Hannah.Jag är i mitt hjärta djupt berörd av ert arrangemang för dessa stackars barn.Jag blev så stolt idag när jag läste tidningen S där du kom 2 av 8 som är med och förbättrar världen.Köp och läs.Du anses även som en passionerad snällis.Så rätt dom har du har verkligen ett stort hjärta av guld.Puss o kram.

    Svara
  • engagemang eller hur det nu stavas hihi.

    Svara
  • Välkomna hem!!
    Underbart att få ”följa med” på er känslosamma resa!
    Hoppas ni får en mysig lördag!
    KRAM, Carina.

    Svara
  • Hej fina du! Vilket fint jobb ni gör för flickorna. Är det bara tänkt att vara ett barnhem för flickor? Varför inga pojkar? Tänkte på den lilla pojken du nämnde. Eller är det vanligare att flickor behandlas sämre? Hur som helst, när min februarilön kommer tänkte jag skänka en slant. Bra att veta att pengarna enbart går till hemmet och inte att hälften stoppas i någon girigs plånbok! Jag tror på karma. Kram!

    Svara
  • Tack för ert engagemang det inspirerar mig. Och säkert många andra oxå.
    Önskar dig och familjen en fin lördag. Njut av de dina.

    Kram

    Svara
  • Vackraste Hannah….jag blir alldeles varm och glad i hjärtat när jag ser det fina ni gör för dessa flickor! Helt j-a underbart!!!!!1

    Kramar

    Svara
  • Åh, jag skulle vilja följa med nästa gång, finns det möjlighet till det?

    Svara
  • Nu gråter jag medan jag läser högt för husbandet. Så fruktansvärt med den lilla pojken med spädbarnet, med flickan som blivit slängd i soptunnan. Ligger här och tittar på min treåring som sover bredvid och tackar alla högre makter för vart jag är just nu. Samtidigt önskar jag så att vår värld var mer jämställd, där det var lika för alla. Inga barn som behövde svälta eller leva utan någon vuxen som visar vägen, ger kärlek, mat, värme, uppfostran. Hjärtat blöder för att det finns barn som föds till en värld där sådant inte är självklart. Älskade älskade små barn….

    Hannah, ni är helt fantastiska!

    Puss & Kram

    Svara
  • Härligt att du är hemma välbehållen. Önskar att jag inte var flygrädd för då hade jag velat bli med på nästa resa!! Jag kommer i alla fall bidra med pengar och det beror på att det ni gör känns så säkert och härligt att varje krona går direkt dit den ska!
    Vill ta hem den femåriga pojeken och det lilla spädbarnet och bara krama och ta hand om dem!!

    Tack för det ni gör!
    Kram

    Svara
  • Vilket underbart arbete ni gör!! helt fantastiskt!!!

    Jag måste säga att ni är helt underbara människor allihop.
    Och du Hannah är en beundransvärt stark kvinna!!
    Du ska veta att jag ser upp till dig och människor som dig.

    Din blogg gör mig glad. Du har verkligen ett stort hjärta, som du delar med dig av till alla!!

    Kram

    Svara
  • Hej Hannah!
    Jag är så fantastiskt imponerad av Er arbete! Jag vill så gärna hjälpa till, tänkt att få följa med på nästa resa?! Hur är det möjligt och hur går jag tillväga?
    Driver en skönhetssalong och en tanke att försöka dra in pengar till Er organisation därigenom har väckts…
    Underbart att få följa Din blogg!
    Kram Maria

    Svara
  • Hej Hannah.
    NI gör ett fantastiskt jobb!! Tänk vad många flickor ni hjälper.
    Det är med dubbla kännslor jag har läst bloggen under din resa till Indien. Det är så jobbigt att läsa och se den missär som finns där,och på så många andra ställen. Nu sitter jag här och kan inte sova. Tårarna rinner och jag tänker på vad som ska hända den lilla pojken.Jag går sönder. Vem ska hjälpa honnom? Ursch, får så dåligt samvete. Plötsligt får man ett sånt perspektiv till sitt liv,och det är med viss avsmak jag ser mig omkring. VI har det så bra. Vem är vi att neka ett barn hjälp bara för att vi vill ha en liten ”guldkant” på tillvaron? Nej, Fler måste bli som ni…. Tack. Ska sätta in pengar omedelbart.
    Kram Hanna

    Svara