Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

09:51 | mars 27, 2012

Stressigt

Hej min vän. Hoppas allt är väl. Jag satt i godan ro och drack mitt morgonkaffe. Tyckte det var så skönt att inte behöva stressa, klockan var ju bara 8.30. Snurrig som jag är har jag tittat på köksklockan som jag inte har ställt om ännu!

Helt plötsligt har jag sjukt bråttom.

Jag borde ju veta att klockan inte kunde vara så lite med tanke på att det var längesedan pojkarna for till skolan, men min gravidhjärna hänger väl inte med riktigt 🙂

Läste i tidigare kommentarer från Niinis och Misan om hur jobbiga graviditeter de haft och har. Mina graviditeter är hemska. Som Niinis skrev så gör man allt för bebisen i magen och man älskar den oavkortat men krämporna kan vara fruktansvärda. Vissa älskar att vara gravida, andra tycker det är småjobbigt men inget som de lider av och så har vi de som blir sjuka, har ont och inte ens kan gå.

Om du är eller har varit gravid, hur tycker du det är ? Hur har du mått? 

När bebis väl kommer så tycker de flesta att det var värt varenda smärta. Jag är en av de 🙂 Är också oerhört tacksam och lycklig över att jag kan få barn men ibland måste man få ojja sig.

Liv satt i trappen imorse och längtade till förskolan och sina bästa vänner.

Måste visa dig min nya väska som ska klä min axel idag (nu när jag ska kasta mig ut och springa till bilen). Köpte den på Vila.

Övre delen av väskan är i mjukt skinn och den undre är i mocka.

Gillar stora väskor där jag får plats med allt mitt skrot, smink, dator, leksaker och allt annat jag släpar runt på.

Nej, nu måste jag bege mig mot stan och MVC.

All Kärlek ❤

 


28 kommentarer



28 kommentarer om “Stressigt”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Hihi, det är farligt det där med tidsomställningen :).
    Jag har två barn och har haft rel. lätta graviditeter.
    Band mycket vatten med min första flicka och fick sova med handskenor eftersom händerna domnade bort annars (karpaltunnelsyndrom). Det var lite bökigt med skenorna för jag var ju upp och kissade flera ggr per natt.
    Jag har tyvärr högt blodtryck och när jag varit gravid har trycket ökat ännu mer så jag har blivit igångsatt båda gångerna.
    Det är ju tur att man glömmer smärta från graviditet och förlossning så snabbt när man får snusa på sin lilla bebis sen :).

    HA en fin dag!
    KRAM

    Svara
  • Jag är gravid med vårt första, och andra!, barn nu och har mått ganska bra hittills… För någon vecka sedan har jag dock haft HEMSKT ont i ryggen, kan inte sitta, ligga, stå eller gå….men men, lite ”krämpor” hör väl till och jag litar på er när ni säger att man glömt det så fort man har de små liven i famnen <3

    Ha en bra dag!

    mykarlsson.webblogg.se

    Svara
  • Jag hade en smidig graviditet, lite lätt illamående mellan v 5-8 men vi fick kämpa för att få barn, gick igenom 4 IVF behandlingar, så var ju inte mer än rätt att jag fick det smidigt sen 😀

    Svara
  • Godmorgon Hannah!

    Jag är gravid med vårt första barn. Är nu i vecka 19 o det börjar kännas riktigt ordentligt i ryggen.
    I början av graviditeten hade jag turen att ha semester 4 veckor. Underbart skönt att kunna slappa o sova precis när jag ville.

    På torsdag ska vi på vårt 3e ultraljud 🙂 spännande.

    Ha en mysig dag o stressa inte ihjäl dig Hannah 🙂

    Kramar från mig o lillen i magen.

    Svara
  • Hahaha snygg väska.Köpte likadan förra veckan;)

    Svara
  • Jag hade en oförskämt bra graviditet , inga krämer eller symptom. Dock fick jag en lite kämpig förlossning men allt är värt det för denna lilla prinsessa jag håller i armarna. Den finaste & vackraste varelse jag någonsin sätt. Kunde aldrig tänka mig att mamma livet skulle vara så här underbart !

    Svara
  • Hej Hannah och alla andra! 🙂

    Jag har två fantastiska pojkar. Jag älskar dem, så klart, hur mycket som helst. MEN graviditeterna var fruktansvärda. Jag går gärna igenom en eller flera förlossningar till, men jag vet inte om jag klarar av en graviditet till. 🙁

    Jag hade precis som anrdra här inne hyperemesis. Fruktansvärt illamånde hela graviditeten igenom. Kombinationen av det många och tidiga sammandragningar gjorde att jag fick spendera mycket tid på sjukhus. Inte så kul, speciellt med andra barnet när man hade en lite hemma.

    Självklart får man klaga över sina graviditetskrämpor, utan att varje gång betyga hur glad man är över att man kan få barn. Det är självklart. Varje barn är ett mirakel! Och mitt hjälrta värker för de som inte kan få barn! Men mitt i tacksamheten och glädjen så kan det ändå vara tufft att vara gravid! När barnet väl kommer ”glömmer” man ändå det jobbiga väldigt snart.

    Och en sak till. Även om du mår dåligt under din graviditet så syns det verkligen inte. Du strålar som aldrig förr! Alltid en liten tröst! 😉

    Kram

    Svara
  • Hyperemesis här med. Två riktigt plågsamma, hemska graviditeter. Med många olika mediciner hölls kräkningarna i schack men illamåendet, det förfärliga illamåendet, 24/7 i 9 månader. Usch alltså. Ändå, värt det. Till och med kanske en gång till trots att risken för att drabbas vid en tredje graviditet efter två HG-graviditeter är nästan 100%. Längtan vinner över förnuftet.

    Svara
  • hehe inte lätt det där med tidsomställningen 🙂
    min första graviditet upptäckte jag i v8 men fick mina problem v25 blödde hela tiden o det vart ut o in på sjukhuset i Karlskrona, v30 blev jag inlagd för sonen ville komma men det lyckades vi få stopp på, sen andra graviditeten upptäckte jag v10 🙂 samma skit där men i samband med den graviditeten med blödningar så fick jag svårt o gå också men där lyckades dem inte stoppa förlossningen v35 kom han 🙂

    idag är pojkarna snart 6 o 4 och jag längtar efter barn nr3 🙂

    Svara
  • Hej
    Jag en fin pojke på 10 år. Jag var helt ensam med honom hela graviditeten. Jag var dock väldigt sjuk under den större delen av graviditeten. Låg inne på sjukhus under stor del. Men han är och var värd allt besvär i världen. Smärtan kommer jag inte ihåg alls trots jag dock låg med förlossingsvärkar i från natt till fredag till natt till måndag. Han är född för tidigt så man försökte stoppa förlossingen men det gick inte. Efter att han var född så låg vi inne en tid på Neoavdelningen.

    Önskar dig en fortsatt fin dag!

    Kram

    Svara
  • Jag väntar min första lilla krabba nu! Har alltid varit så förväntansfull över att få bli gravid. Det ser så mysigt ut och man måste leva på rosa moln har jag tänkt, men så var det verkligen inte! Haft mycket besvär med illamående och fruktansvärda humörssvängningar som min stackars sambo får råka ut för. Går in i vecka 18 nu och hoppas verkligen att det lättar lite snart. Många säger att man börjar må bättre då? Både psykiskt och fysiskt för ett tag iaf. Men jag påminner mig själv om och om igen om att detta bara är en kort tid innan evig kärlek möts och den lilla vackra krabaten kommer ut <3 🙂

    Svara
  • När jag va gravid med dottern så mådde jag illa i början men spydde bara när dåvarande svärmor kom för då mådde jag ännu värre (kunde inte med henne, haha). Jobbade in i det sista och mådde bra.
    Med sonen mådde jag bra tills en dag när jag och dottern lekte på golvet och hon hoppade på min mage, det knakade till i ryggen och jag kunde knappt ta mig upp. Kan fortfarande inte ligga plant på rygg för då kan jag inte röra mig eller komma upp. Annars har allt varit kanon, tills den dagen han föddes hemma… Det blev ju lite i chock.

    Ha en bra dag. Kram Lotte

    Svara
  • Hej Fina Hannah!!!!
    Jag mådde toppenbra under min graviditet, tills dagarna innan förlossningen då jag ( som många andra) fick kraftiga förverkar. Tiden på förlossningen var jobbig,det ville liksom inte hända något å varje gång jag fick en värk så skök dotterna hjärtslag, så det slutade med att de tryckte på knappen å det blev ett akut katastrofsnitt,som slutade bra…
    Efter förlossningen fick jag däremot en hematom i snittet,som gjorde att jag fick genomgå en operation till. Så efter förlossningen som var i aug 08 fram till jan-09 mådde jag rent ut sagt skit. Fick inte ut så mkt av den tiden ,då jag hade ett öppet sår som skulle läggas om av sjukpersonal,som kom hem varannan dag,tillslut fick Micke börja agera sjuksyster … Kunde inteens gå på babysim med Emilia… Men nu sågär i efterhand så är detta bara småsaker om man tänker på vad andra kan få genomgå… Kram <3

    P.s Var väskan dyr???? Skitsnygg D.s Kram // Jennie " mirakel"

    Svara
  • Jag har båda graviditeterna som gått vägen mått jättebra fysiskt.
    Den första bara rullade på, märkte förutom magen och sparkarna inget av att jag var gravid knappt.. 😉 Resulterade i en son… 🙂
    Men sen fick vi ett missfall och sen efter det när jag var gravid nästa gång var vi tvungna att avbryta halvvägs pga fel som gjorde att barnet aldrig skulle överlevt hela vägen ändå, så med det i bagaget och tredje försöket till ett syskon så blev den graviditeten mest psykiskt jobbigt med mycket oro för att något skulle vara galet, var inne flera gånger pga vad jag upplevde som minskade fosterrörelser men nu ligger det en jollrande glad 3 månaders liten tjej på golvet här så allt gick vägen!!

    Ha en härlig dag!!

    Svara
  • Jag är gravid i v 21 nu och jag känner absolut ingenting (förutom sparkarna nu då). Jag trodde hela tiden tills vi va på ultraljud i v 19 att det inte fanns någon bebis i min mage.

    Varför jag visste att jag var gravid var för att min mens inte kom och vi hade försökt ett tag. Annars mår jag precis som jag gjorde innan jag blev gravid. Har ju inte gått så långt än så det kommer väl kanske. Men om jag kommer att må så här bra under hela graviditeten så kommer jag att vilja ha många barn =)

    Hoppas du får en bra dag. Kram Kram

    Svara
  • Jag är i vecka 34 nu. Mådde illa och kräktes de första 5 månaderna. From. mitten på 6:e månaden började jag jobba halvtid trots illamående och foglossning, som började då… Jobbade ca 2 månader, men är nu åter sjukskriven den sista tiden då foglossningen blivit värre. Trots smärtan nu, så tyckte jag ändå det var jobbigare att må så dåligt i början. Det kändes som en ond cirkel som man där och då inte trodde att man skulle komma ur… Kunde inte njuta alls. Nu har jag så lite tid kvar, så då e det lättare att leva med foglossningen. Även om den är förbannat hemsk! För snart kommer belöningen! 🙂 Kram

    Svara
  • Min första graviditet var som en dans på rosor, visst! Jag hade foglossning och för mkt fostervatten så magen var ENORM och tung.. Halsbränna på slutet..
    Men annars inget att klaga på.

    Denna graviditet har varit precis tvärtom ! (idag vecka: 23+5)
    *Halsbrännan startade denna graviditet i vecka 5, de var så jag började fundera på om de kanske hade flyttat in någon i magen..
    *Strax därefter i vecka 6 började foglossningen göra sig påmind.
    *vecka 7 började illamåendet som jag fortfarande lider av var och varannan morgon. Lyckas för de mesta hålla spyan inne men ibland går de bara inte..
    *Foglossningarna blir värre och värre för varje dag..
    *Humöret är åt pipsvängen
    *Tröttheten tar över mig snart, orkar inte vara vaken efter 22… går å lägger mig låååångt innan..

    De var lite av krämporna, förmodligen har jag glömt massor… Visst får man klaga, de är ju ont eller jobbigt.
    Men oj va jag längtar till Juli tills vi får träffa lillasyskonet <3 (tror de gömmer sig en lillebror i magen<3, dom skulle ha de så kul om de vore så)..

    Ha de bra dag!
    Kram
    /Elin

    Svara
  • Hej Hannah 🙂

    När jag väntade min dotter Tuva så mådde jag fruktansvärt dåligt, både psykiskt och fysiskt. Gick upp mycket i vikt och hade ischias från vecka 15 tills hon föddes och sa till mej själv att jag ska aldrig vara gravid mer…

    två år senare va det ett minne blott och jag väntade min son, mådde lite illa i början men sen mådde jag bra resten av graviditeten och jag gick upp 9 kg, skillnad 🙂 Min dotter är idag 9 år och min son 6 och det klart att jag kan längta efter att vara gravid men min man har satt stopp 🙂

    kram Caroline

    Svara
  • När jag var gravid hade jag fruktansvärd värk, som de trodde berodde på ”ligamentsvärkar” som de så snyggt döpte dem till..
    jag fick ondare och ondare och vid månad 6 var jag helt sjukskriven.
    kunde knappt vända mig i sängen, gå, sitta ..
    sedan kom vår efterlängtade prins!!!
    när han var ca 6 månader så hade jag i ett halvårs tid knappt sovit, värk heeela tiden, enligt läkarna (otaliga) pga att jag fött barn.
    till slut vägrade jag lämna akuten utan ordenlig undersökning (och inte bara alvedon..)
    visa sig vara cancer……
    helvetet började’
    trots alla odds så sitter jag här levande idag
    ingen trodde det, minst av allt läkarna…
    idag är sorgligt nog min kanske största förlust att jag inte kan ge min prins ett syskon…
    vet jag ska vara tacksam jag lever..
    och redan har ett barn…
    men känns orättvist ändå…. (förlåt ni som inte kan få ngt barn alls)..
    och den ständiga skräcken jag ska få tillbaka skitsjukdomen…

    kram <3

    Svara
  • Tack för att jag fick bli omnämnd i din blogg!

    Ja, jag berättade ju lite bland kommentarerna i ditt förra inlägg. Men det har faktiskt varit ett LIVING HELL. Inte kul nånstans faktiskt. Sista graviditeten kände jag verkligen att kroppen tog stryk av och tampas fortfarande med foglossning (3 år efter min sista förlossning).

    Jag har legat inlagd med dropp under mina graviditeter för att jag spytt ärslet av mig. Uppemot en 30 ggr per dag kunde jag spy och mådde till slut illa av min dåvarande sambo. Att få bli inlagd var en lättnad då jag inte behövde tänka på bebisen där inne. Foglossning så jag inte kunnat gå ordentligt. Tappade håret. Ja typ så har det vart. Fruktansvärt och dagarna då jag njutit av min graviditet kan räknas på mina fingrar, alla 3.

    Tony var ju lite förberedd inför Milo då jag har 2 sen tidigare. Men han hade inte kunnat ana i sin vildaste fantasi HUR ILLA det var. Jag har frågat om han skulle vilja ha en till eftersom han ju bara har ett barn men HAN VÄGRAR. För min skull. Hjärtat! ♥ Innan Milo fick jag 3 missfall (har haft lite körigt med barneriet så Milo var min 10:nde graviditet). Missfallen gjorde att jag var så orolig rakt igenom hela graviditeten, riktigt psykiskt påfrestande. Fick dessutom blödningar så allt var lite pannkaka. Vågade inte tro att han skulle komma till oss förrän han låg på min mage på BB. Usch vad jag grät, allt bara släppte där på förlossningsbordet. Att få se Tony bli pappa efter alla svängar och att äntligen ha en (5 kilos) bebis på bröstet var lite too mutch! Trodde jag skulle gräta ihjäl mig lite faktiskt…..

    Hörrni, ni som är gravida och kämpar. Vad DUKTIGA ni är. Tänk vad vi kvinnor gör…. vi alstrar barn med våra fantastiska kroppar!? Det är ju helt sjukt ju… va? Fortsätt kämpa på. Trots allt är dom där 9 månaderna inte så länge (hade nån sagt det till mig när jag spydde min 30:e gång för 5 månaden i rad, varje dag hade jag dragit en rak höger på käften på den) , inte efteråt sett i varje fall!

    Puss & Kram till er alla! ♥ // Foglossningsskadade och spyfobikern Niiinis

    Svara
  • Min graviditet var inte så rolig 🙁 Det började med fruktansvärda smärtor redan i vecka 4 och det fick bli några vändor till akuten, allt var bra varje gång men ganska snart konstaterade dom att det var för att jag väntade två bebisar. Jag hade hemska sammandragningar tidigt, jag kräktes hela dagarna och dag ut och dag in. Jag lärde mig ganska snabbt vad jag kunde äta som ändå gick bra att kräkas upp igen. Och för att inte tala om tröttheten! I vecka 23 började jag må bra, jag slutade att kräkas och tröttheten gick över. I vecka 23+6 gick vattnet hos Niclas och i vecka 25+0 tittade dom små ut. Jag hann alltså inte njuta av min gravidititet men slutet gott, allting gott 🙂

    Svara
  • Jag har varit gravid FYRA gånger nu (blir INGA fler) och jag har aldrig gillat att vara gravid…eller jo, kanske precis när magen börjar att synas, när man inte bara känner sig plöffsig utan så där fin. Jag har väl haft turen att inte ha alltför många krämpor, var nog värst nu sista gången med Millie, väldiga sammandragningar och humörsvängningar, ständiga tryck nedåt väldigt tidigt och trööööttt.

    Men det här med att få stor mage, gå upp i vikt, de flesta dagarna var det mest en pina. Jag har klarat mig bra från foglossning. 🙂 Men nej, graviditeten is not my kind of thing och det måste man få kunna säga, precis som att du måste få klaga lite på alla krämpor.

    Tänk vad vi utsätter kroppen för, vilken påfrestning och vad fantastiska vi kvinnor är! Att vi sedan väljer att göra om det, ibland flera gånger, wow, säger jag bara. 🙂

    Kram

    Svara
  • Verkligen Snygg väska. Kan inte hitta den på internet så får åka till stan 🙂
    Var det i en vila – butik du köpte den eller är det märket Vila på väskan ?

    Ha en bra dag.

    Svara
  • Jag är mitt i graviditet nr tre. Mina två första graviditeter var underbara förutom sista veckorna när man börja samla vatten och svälla :-/ och andra graviditeten avslutades efter förlossningen med havandeskapsförgiftning men annars har jag mått så jäkla bra!
    Men denna gång…..jösses…hade jag var 50 år så hade ja kanske haft viss förståelse varför kroppen värker, sväller (redan nu!!!) mm och mår allmänt skit men jag är inte 30 äns så jag fattar inte vad detta är?!? Har halva graviditeten kvar så jag undrar hur detta kommer sluta 😉
    Det är tur att det är värt det i slutändan 🙂
    Kram till Er alla!

    Svara
  • Hej! Jag är gravid i vecka 12, första gången. Jag har mått relativt bra hittills tycker jag, men jag har varit så ruskigt trött hela tiden. Vissa dagar efter jobbet orkar jag knappt röra mig. Jag mår riktigt illa när jag får blodsockerfall/är hungrig, annars har jag kommit undan det. De senaste dagarna har jag börjat känna av att det händer något i magen, det kniper till och värker ibland. Det är fortfarande tidigt, men jag hoppas att allt ska gå bra. Kram!

    Svara
  • Hej! Ja man måste få ojja sig lite, det tycker till och jag med fastän jag är en av dom som fått kämpa en hel del för att bli gravid. Till slut lyckades en IVF och vi fick våra efterlängtade barn. Tvillingarna föddes för tidigt och från v 29 var en enorm stress med kraftiga sammandragningar och in och ut på sjukhus. De första 12 veckorna hade jag blödningar och trodde gång på gång att det var kört…men det visade sig kunna vara normalt. Illamåendet under 2 veckor var en bagatell jämfört med den psykiska stressen att nåt skulle gå på tok under tiden. Huvudvärk hade jag en hel del men från v 20 till 28 mådde jag nog oförskämt bra 🙂 Nu är de 2 friska och pigga 2,5 åringar som är hur kul som helst!!

    Svara
  • Har nog inte så mycket att klaga på förutom blodsockret som spökat, men då får man äta tättare bara, dimper i tryck osv men tycker själv att efter 4 barn så har varje graviditet varit bra, äVen förlossningarna 🙂

    Svara
  • Jag tycker överlag att jag mådde ganska bra under graviditeten, det lullade på bra. Väldigt trött i början men aldrig något illamående och inget jag inte kunde äta, blev tvärtom väldigt kaffesugen så jag ökade på med kaffedrickandet då tvärtemot vad man ska kanske men å andra sidan var jag tvungen att hålla strikt diet då jag fick diabetes, ville inte medicinera med sprutor så jag valde bort socker och allt vitt bröd, pasta etc. Helt otroligt strongt nu när jag tänker tillbaka men jag gjorde det för vår lilla son, det är ju inte bra om sockret ligger för högt, risken för komplikationer ökar och de föds ofta med hög födelsevikt vilket jag itne heller var så sugen på. Nu blev det så att han föddes 6 vek för tidigt men tack gode gud gick förlossnignen ganska smidig också, det värsta tyckte jag var när de skulle undersöka hur öppen man var, då höll jag på att svimma flera ggr av obehaget så de fick till slut ge mig lustgas för att jag skulle klara av det, så det gick ett par timmar med tunga värkar bara på det. När det väl konstaterades att jag var öppen så blev det bråttom. Så graviditet+förlossning gick över förväntan men tidne efteråt tyckte jag personligen var jobbig, kolik, ingen sömn, massor av nya känslor, ensamhet och nedstämdhet som var fruktansvärd men som tur fick jag jättefin hjälp på bvc och vår mammagrupp var underbar så det var verkligen räddningen för mig. Du är modig som blir gravid för fjärde ggr trots jobbiga graviditeter, vet inte om jag vågat det. Vet inte ens om jag vågar skaffa en nr 2 för då kommer det säkert inte gå lika bra tänker jag då…….Kram!

    Svara