Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

14:54 | september 6, 2012

Tack…

… Är så glad att ha dig som vän.

Känns skönt att veta att man inte är ensam.

Kram och Kärlek ❤


22 kommentarer



22 kommentarer om “Tack…”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Det är man sällan 🙂

    Hannah, jag måste bara berätta att det är lite problem hos er emellanåt! Det är svårt att kommentera hos dig och Ninas blogg försvinner ibland från sidan, oavsett vilken webbläsare jag försöker med. Ser den först när jag loggat in nämligen…?

    Kram fina du!

    Svara
  • Hej Hannah! Ville bara ge dig en cyber-kram. Jag tycker du verkar så jäkla gullig och snäll. Hoppas du snart känner dig bättre och ’som vanligt’. Jag kan också ha vissa perioder av likgiltighet och bara känna Vad e meningen med allt egentligen? Tror det är viktigt och stanna upp då och då och tänka efter hur man vill ha det. Just nu e jag trött, på väg hem från jobbet, hem till mina tre trollungar. Ha en trevlig kväll! Kram Mia

    Svara
  • Jag födde en lika ”stor” dotter som du fast en vecka efter 🙂 Tyvärr råkade jag ut för samma sak som dig också. Vart dessutom förlamad under förlossningen av epiduralen så tillslut vart det akut snitt, där jag vart medvetslös och slutade andas pga att epiduralen tog för högt upp, så dom fick söva mig. Sen kom huvudvärken och ryggvärken. Känner mig också väldigt tom och livrädd för förlossningar! Förstår lite hur du känner.. Krya på dig!

    Svara
  • Min kära Hannah!
    Av texten att döma så mår du nog inte riktigt bra? Du verkar låg o deppad precis som du själv skrivit.
    Blir så ledsen när det drabbar dig, för det är inte bara att” ta sig i kragen”. Du har ju en så fin familj och du verkar att vara en enormt fin mamma! Därför tycker du nog själv, att du skulle vara pigg och glad? Tyvärr styr man inte själv över det och du hade ju en tid efter förlossningen som gjorde dig mer skör. Jag vet vad jag pratar om, för jag har själv upplevt det. Man får nästan samvetskval för att man inte är nöjd och glad, eller hur?
    Du får inte ha för stora fordringar på dig själv, utan tänka positivt (mitt i allt) så ska du se att det går över.
    Massor av styrkekramar till dig!

    Svara
  • Hej! Tänkte bara som mor till fyra barn, mormor/farmor till 10 barnbarn, att råda dig att ge tid dig själv – din själ behöver tid – för att det skall inte utvecklas till en förlossningsdepression, min dotter fick det. Man överlever men det är jobbigt. Låt dig vila tillräkligt med näringsrik mat, kärlek och omsorg. Har det bästa, kram.

    Svara
  • Inte konstigt alls att du känner dig tom och likgiltigt. All turbulens som du varit med om… Jag har svårt att på riktigt förstå hur du känner och hur mår. Jag kan endast föreställa mig. Å det måste vara en riktigt tuff prövning du går igenom. Men tänk vad härligt att ha en underbar familj hemma som älskar dig och en extra ”familj” här på bloggen som stöttar dig genom alla fina upplyftande kommentarer 🙂 Hoppas du snart är tillbaka i ditt ”vanliga jag”. Många styrkekramar till dig!! Jag tycker du verkar vara en fantastiskt rar människa och en bra förebild för många 🙂

    Svara
  • Hej Hannah!
    Du är modig som skriver ärligt och uppriktigt vad du känner medan du är mitt inne i det. Tråkigt att höra att du är nedstämd. Det är inte bara att ta sig i kragen och tänka positivt när man mår så, det går inte riktigt att styra över sig själv alltid, fast man vill. Kroppen är i obalans och man behöver stöd samt lugn & ro, för oftast är det en stressreaktion när man är deppig. Nu har ju jag aldrig drabbats av baby blues eftersom jag inte har några barn. Men jag har ju haft en annan slags blues de senaste två åren då jag gått igenom tuffa prövningar. Trodde faktiskt inte att jag skulle klara mig igenom det, men det gjorde jag och nu är det Sthlm nästa.
    Jag hoppas verkligen att du snart kommer ur det jobbiga snart. Tillit, tro och tålamod vännen ♥.
    Puss & kram

    Svara
  • Ibland behöver man bara ruskas om lite. VAD har jag? VAD har betydelse? Läs VImmelmammans blogg idag…:(
    Kramen

    Svara
  • Hej Hannah
    du är modig som vågar skriva exakt hur du mår o känner i bloggen, ta en paus i från bloggen 🙂 och vila o ta det så lugnt du kan, vi som läser här inne finns kvar ändå vännen 🙂
    som någon redan skrivit så märks det att du inte mår bra just nu du har en fin familj berätta för dem hur du mår

    Stor Kram ifrån Dalarna

    Svara
  • Ha inte för höga krav på vad du borde och måste, var snäll mot dig själv!

    Svara
  • Ser att du redan fått många fina,värmande och kloka ord så jag har kanske inte mycket att tillägga mer än att vi finns kvar även om du tar ett bloggbreak och får chansen att komma ifatt dig själv utan prestationskrav. Eat Pray Love och Sooov ( om nån annan kan passa lillan)
    Varma kramar från en annan vissen kvist

    Svara
  • Hej
    Jag fick förlossningsdepression när vår förstfödde var ca 5 månader. Varken jag eller min man var beredd på det. Vi hade haft en mkt dramatisk förlossning o hade jag vetat att det var vanligt att få förlossningsdepression efter något sådant så hade jag inte känt mig så ensam och ” dum i huvudet”. Det tog många samtal m kunnig personal för att få bukt på det. Nu med vårt andra barn är jag rädd varje dag att jag ska må dåligt igen men nu är jag bättre förberedd.
    Du är inte ensam.
    Kram

    Svara
  • God kväll söta Hannah.Alla har vi någon gång råka ut för deppighet.Någon mer och någon mindre.Det kan tyckas löjligt med min deppighet men det ska gudarna veta att jag har det otroligt kämpigt nu .Jag har slutat röka efter 42 år gått ner 45 kilo.Vikten ska hållas och ciggen ska förbli borta.Många sorger och många tårar varje dag.Jag vet snart inte på vilket ben jag ska stå på.Fixa två så stora grejor på en gång är jobbigt för hela ens psyke.Det kanske inte går och jämföra din deppighet och min men skönt att få skriva av sig lite i alla fall.Ingen som lovat att livet skulle vara enkelt och det ska gudarna veta att det INTE är.Hoppas allt gott till dig Hannah.Puss o kram.

    Svara
  • hej hanna ja jag mådde så dåligt när vi fick våran första barn,svår förlossning o han vägde 4,480,så han var stor o ja fick feber,så ja var deppig,,,,,,,,,,vi fick en till pojke sen,,,,åh de gick bra men ja var så trött o hängig,,,,,,men nu är ja 50 år o våra pojkar är 24 år o 22 år,,,,,,,,åh jag är dålig nu i underlivet svullen vid vänster äggstock ja ska till gyn på onsdag den 12 sept,hoppas att allt går bra o ja får bra hjälp ja känner mej ganska tom jag me skönt o sova på eftermiddan,önskar dej mysig kväll kramisar christina

    Svara
  • Styrkekramar till dig Hannah <3
    Jag fick en deppig period när Cornelia var 1 v, hon fick då en "frejkabyxa" för läkaren kändd en liten knäppning i höften, så dom ville att hon skulle ha den för säkerhetskull. Även fast kag var glad att dom är så noga och bara vill henne väl så tyckte jag det var hemskt. Hon skulle i 6 v ha den hårda "skenan" mellan benen dygnet runt i princip. Jag blev ledsen vid varje blöjbyte i början då jag varje gång skulle ta av och på den, o även varje gång någon frågade om det.

    Nu är skenan borta sen i fredags och den tiden är som bortglömd 😉
    Jag kan äntligen klä henne i klänningar!!

    Jag hoppas detsamma till dig Hannah, att det snart är bättre. Ta hand om dig!
    Kram

    Svara
  • Skickar kärlek och styrka ❤ hoppas du mår bättre snart och känner dig bättre till mods ❤

    Svara
  • Hej! Så tråkigt att höra att du inte mår riktigt bra. Jag känner igen mig i det du berättar. Jag fick mjölkstockning (med allt vad det innebär) och kände mig hela tiden ledsen och tom. Kan bara trösta dig med att det går över. Stor kram till dig /Anna

    Svara
  • Hej fina du! Innan min dotter föddes mådde jag väldigt dåligt, det har jag ju skrivit om tidigare. Kände mig oförklarligt ledsen, tom och… ensammast i världen. Precis som du skriver kunde jag inte relatera mina känslor till något konkret. Gift med världens finaste, underbar liten son och bebis på väg. Hade egentligen inget alls att vara ledsen över, men de ledsna känslorna och tankarna fanns där ändå. Ville bara gråta och ligga ensam under en filt i soffan. Jag hade en underbar barnmorska som genast fångade upp mina känslor. Hon bokade in extramöten och ville remittera mig till en psykolog. Några veckor innan förlossningen vände allt. Jag vet inte varför, det var inget särskilt som hände, men tomheten försvann. Men jag ångrar nästan att jag inte uppsökte psykolog, det hade kanske varit bra att försöka reda ut vilka tankar som kanske fanns bakom allt? Oj, vad jag skriver mycket privat nu ;), men baby blues bör tas på allvar. Toppen att din bvc sköterska ser och kan följa upp dig!

    Jag har tänkt fara till Sigtuna någon dag snart framöver med min lilla bebis. Fika och strosa i mysiga butiker. Älskar Sigtuna. Om du vill ses över en fika, skicka ett mail, finns i medlemsregistret. STOR KRAM!!!

    Svara
  • Hej! Det kan bara bli bättre! Att du pratar om det är så bra! För tretton år sedab blev jag mamma efter en svår förlossning. Kände mig värdelös o vågade inte prata om det! Sov dåligt, blev ångestfylld o till slut djupt deprimerad. Om jag sökt hjälp tidigare hade det inte behövt sluta så illa! Försök att sova om nätterna. Kanske din man kan sova med lilla Vida då o då. Man drabbas lätt av skuldkänslor kanske, men syftet att du ska må bättre är mkt viktigt för hela familjen! Det kan ta några månader att hämta sig o bli sig själv igen efter trauman o efter tuffa sjukdomstillstånd! Du är verkligen inte ensam!

    Svara
  • Kram till dig!

    Svara
  • Fina, fina Hannah!

    Kram till dig <3

    Svara
  • Fantastiska Hannah!
    Sluta aldrig vara den du är och sluta aldrig blogga!

    Du gör mitt liv lite bättre!

    Svara