Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

12:23 | juni 18, 2013

Stockholms Stadsmission

Hej igen. Stockholms Stadsmission gör en otrolig insats för de behövande och fattiga i Sverige. De lyfter särskilt upp barnfattigdomen. I sommar satsar de på kollo.
Förra året kunde de tack vare gåvogivare ta emot 169 barn som fick en chans till lek, gemenskap och vila. Och ett härligt sommarminne att berätta om vid skolstart! En del barn sitter i båt för första gången, andra tar sina första simtag. Små saker som gör stor skillnad. Kollot ger familjerna ny energi och ork att förändra sin livssituation.
Gå in på Stadsmissionen och se vad du kan göra.
Stockholms Stadsmission har en tidning som ges ut två gånger per år. Alla deras givare får den men den finns även på t.ex. Grillska Huset.
Jag fick äran att skriva en krönika i deras tidning.

Så här skrev jag,
Det viktigaste är inte vad du gör utan att du gör något
Att driva en blogg, som jag gör, anses av somliga som en ytlig dagbok där man söker bekräftelse och uppmärksamhet. Visst, en del av mina inlägg handlar om ytliga ting men genom bloggen har jag varje vecka möjlighet att påverka, inspirera och informera en halv miljon besökare vad de kan göra för att hjälpa. Jag är fadder till ett barnhem i Indien och ett kvinnohem för misshandlade kvinnor i Sverige. Genom mina läsare har jag möjlighet att berätta om många orättvisor vi ofta stannar upp och blundar för. Jag har sett gatubarn som lämnats för att dö räddas till ett barnhem med kärlek, omsorg och möjlighet till utbildning. Under min senaste resa till Indien besökte vi slummen. Med bloggen tog jag med mina läsare och tillsammans samlade vi in hundratusentals kronor. Varför? De var där med mig genom mina bilder och berättelser. De upplevde misären på plats. För det är så vi kommer vidare. Att vi engagerar oss och berättar för vår omgivning. Du behöver inte resa till Indien för att hjälpa. Du behöver inte starta ett barnhem för att hjälpa. Oavsett var du bor i Sverige finns det inom ett par mil barn som lever i fattigdom. Barn som aldrig har möjlighet att lämna betongen för naturen. Barn som inte får chansen att spela ishockey, fotboll eller dansa balett för att det är för dyrt. Där kan du hjälpa. Litet som stort. För ofta begränsas vår ambition att hjälpa av att man inte vet var man ska börja och att många tror att det krävs stora pengar. Det krävs stora pengar men inte av en person. Många bäckar små. Mannen som ställer sig på fotbollsplanen och tränar barn donerar sin tid. Kvinnan som skänker kläder till Stadsmissionen donerar något hon redan betalt. Barnet som ger bort sin nalle den inte använder. Listan är lång vad du kan göra. Det viktigaste är inte vad du gör utan att du gör något.
/Hannah Graaf-Karyd


6 kommentarer



6 kommentarer om “Stockholms Stadsmission”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Härligt, informativt och inspererande inlägg, Hannah!
    Någon gång i framtiden, kommer vi flytta till närheten av Stockholm, då mannen kommer därifrån, och då vill jag vara en av de som delar ut mat, kläder och värme till stadens människor som inte har ett eget tak över huvudet. Anledningen till att jag inte gör detta idag, är att det inte finns något sådant i vår lilla stad. Sen kan man ju förvisso göra annat än just det, men det är vad jag vill göra SEN.
    Ps. Dottern fantiserar och pratar mycket om barnhemmet och det jag mailade om förresten. 🙂
    Kram på dig!

    Svara
  • Bra skrivet Hannah!!!
    Kram

    Svara
  • Kloka ord! Även det lilla är stort <3

    Svara
  • Bra skrivet Hanna! Verkligen inspirerande. Många vill säkert hjälpa men vet kanske inte riktigt hur.
    ha en fin dag kram

    Svara
  • Åh vilket fint inlägg! Verkligen tänkvärt och uppmanande utan att vara påstridigt eller komma med pekpinnar! Du har så rätt!!
    Bra jobbat!!

    Svara
  • Hej Hanna! Jag är en läsare som dagligen läser din (och alla andra på femmes) sida men aldrig kommenterar…Men nu måste jag göra det=)
    Detta inlägg och din krönika var bland det absolut bästa jag läst. Jag blev riktigt rörd och tycker att det är så bra att du lyfter fram de positiva saker din blogg faktiskt för med sig.(har tyvärr läst och sett de baksidor du får stå ut med oxå med elaka påhopp/kommentarer)
    (Känns extra bra att jag också skänker saker till stadsmissionen med jämna mellanrum;)
    Sluta aldrig skriva Hanna<3 önskar dig och din familj en trevlig midsommar.
    Kram…

    Svara