11:03 | september 3, 2013
Höstmorgon
God tisdag min vän. Hoppas att du mår bra.
Idag kände jag av hösten, på riktigt, för första gången. Ingen liten kyss här inte. Luften är kall och det luktar höst. Inte ens i solen blir jag varm. Burrrr.
Jag brukar alltid känna ett liten hugg av ångest när löven börjar bli gula och man inser att sommaren verkligen är över. Men samtidigt älskar jag hösten. Den är så vacker med alla eldiga färger, dess friska luft och skogspromenaderna i jakt på kantareller som man gärna tar. Det blir även dags att ta fram tjocka favoritkoftan och raggsockorna, tända ljus och mysa i soffan framför en bra serie på TV.
Trött och frusen.
Imorse var fler än jag trött. Alla utom Vida 🙂
Frukostdags. Mio fick sin nya fina tröja från me&i igår. Som du ser så älskar han färger.
En liten tröttfis.
Paparazzibild på William 🙂
När pojkarna kommit iväg till skolan så passade jag på att städa undan efter frukosten och hänga tvätt.
Liv underhöll Vida genom att mata henne med låtsasmat 🙂
Vid 9-tiden var det dags för Liv att gå till förskolan. Vi tre gick dit tillsammans. Vida tycker alltid det är så spännande att träffa Livs kompisar och Liv älskar att visa upp sin lillasyster. Du får klappa henne om du vill, brukar hon säga till kompisarna 🙂 Voff!
På vägen hem stannade jag och Vida ute en stund…
… och gungade.
Strax är det sovdags. Funderar på att vila tillsammans med henne.
Jo, vill tipsa dig om att läsa på välgörenhetssidan här på FEMME. Vi har ju en ”blogg” för barnhemmet men också en för kvinnohemmet som min svägerska driver.
Nu har en av kvinnorna som flytt från misshandel, misär och överlevt döden gjort ett inlägg och berättar sin historia. Hon kommer blogga lite där framöver så kika gärna in. Jag tror och hoppas att det kan hjälpa andra kvinnor i liknade situationer. Att veta att man inte är ensam och att det finns hjälp att få. Det finns faktiskt människor som lägger ner sitt liv i att finnas där och hjälpa dessa kvinnor till ett nytt liv.
Läs HÄR!
Önskar dig en fin dag.
All Kärlek ❤
Här nere va det bara 2 grader ute när vi vaknade…
Själv så älskar jag hösten och kommer verkligen att sakna den detta året. Visst blir det höst här i Spanien också fast den blir inte densamma.
Ha en fin dag!
Kram
Rebecca
http://pilotfrun.se
långt härligt svall
Älskar Vidas uppsyn! Bilderna på henne får mig alltid att skratta. Vilken go unge!
Vida verkar ha samma förkärlek för grimaser som din syster..
Ja, nu är hösten på väg och den kommer med stormsteg. Även om jag älskar sommaren så tycker jag hösten är fantastisk på sitt sätt med alla vackra färger, den krispiga luften, tända ljus, dricka te, varma koftor och goa tofflor på sig om kvällarna 🙂
De verkar så himla fina och goda mot varandra dina barn, kul att Liv leker så fint med Vida och låter kompisarna ”klappa på henne” 🙂
De gör ett fantastiskt jobb de som arbetar för att hjälpa människor i utsatta situationer. När jag gick socionomprogrammet skulle vi skapa en ”fiktiv verksamhet” och min verksamhet blev ett hem för våldsutsatta kvinnor och barn, något jag gärna skulle vilja jobba med i framtiden. En stor eloge till kvinnohemmet och deras goda arbete!
Ha det fint!
Kram kram
Hej Hannah!
Har en fråga till dig, om du tycker det är allt för persoligt ber jag på förhand om ursäkt. Då du var sjuk efter din förlossning förra året fick du ju genomgå en del undersökningar för din felbehandling,var röntgen av huvudet typ ct en av dem. Har en väninna i sammma situation och hon ärså rädd för allt hon fått genomgå vill genom lite mer insikt kunna hjälpa och stötta henne. Förlåt så mycket om jag drar upp dåliga minnen för dig, tack för att du är en så fin person 🙂
Åh, det är absolut ingen fara. Jag delar gärna med mig om det kan hjälpa någon 🙂
Tyvärr så finns det inte så mycket positivt att berätta mer än att det kommer bli bra. När man ligger där så är allt mörkt men det blir bra. Kan dock ta lite tid så jag skulle rekommendera att man gick och pratade med någon direkt. Sjukhuset borde kunna ge råd och tips. De kanske har någon där.
Jag var deprimerad långt efter. Det har tagit nästan ett år att bli hel i själen för mig. Allt var så traumatiskt. Ingen visste något och det var inte många läkare eller personal som behandlade mig bra. Några få under mina nästan två veckor i sjuksäng fick mig att känna mig sedd och inte som någon som var i vägen. Fick röntga huvud och rygg och magnetröntgen för en som har klaustrofobi är ingen hit. Gillar inte sprutor och fick två bloodpatch i ryggen. Hela min kropp var blå efter alla nålstick.
Finns för henne och som jag skrev så tycker jag att du ska uppmuntra henne till att prata med en psykolog.
Stor Kram
/Hannah
Hej Hannah,
tusen tack för att du tar dig tid till att svara på min fråga och tack för din fina äkta omtanke. Nu tror jag att min väninna fick göra en Ct av huvudet och inte magnetröntgen och hon är fruktansvärt orolig för röntgenstrålningen av denna undersökning. Har du själv någon erfarenhet av en sådan undersökning eller känner du någon som har gjort en? Vill ju kunna hjälpa och stötta så mycket jag bara kan men en bra tanke är ju att prata med en utomstående. Tack från djupet av mitt hjärta för att du tog dig tid att svara, kram A
Fick också en sådan röntgen av huvudet. Är dock inte rädd för att den gjordes och tycker inte att hon ska oroa sig över dess strålning etc.
Tänker alltid på de som är riktigt sjuka i cancer eller annat som måste genomgå fruktansvärt tunga behandlingar och då blir jag mest bara tacksam över att det jag gick igenom inte var så hemskt trots allt.
All styrka till din vän.
Kram ❤
Du har helt rätt i det du skriver, man ska vara tacksam för det finns alltid någon som har det värre, men det kan vara svårt att se när man inte mår bra För sjukvården är alla behandlingar och undersökningar vardagsmat men för patienten som är drabbad är det ju fruktansvärt traumatiskt och ångestfyllt, tror att måste ha mer empati inom sjukvården överlag (sen finns det ju underbara människor här också men de är få 🙁
Tack än en gång för dina vänliga ord och tiden du lagt ner på att svara. Du är en pärla:)
Jag håller helt med dig. Men det var lite av en tröst för mig. Jag kände en tacksamhet över att jag visste att det skulle bli bra. Såg sjuka människor utan en framtid och då tänkte jag att de finns de som har det värre. Hemskt kanske att använda det som en tröst men det gjorde jag. Samtidigt låg Vida på sjukhuset med mig, frisk och go. DET gjorde att jag orkade. Men det fanns många gånger då ångesten grep tag i mig och jag inte kunde andas. Min man och mamma var där och lugnade mig. Så försök finnas för henne och få henne att känna ett lugn.
Stor kram … Igen 🙂
Kommer att sakna hösten här nere , precis som Pilotfrun. Vår höst brukar komma i november-december då det är svalt på morgnarna och kvällarna. Men här blir inte allting lika orange/rött/gult som hemma;-(
Kram Jess
http://www.annorlundaunderbara.com/presenter/i-goda-vanner-lag-ropade-vi-hurra-hurra-hurra/