19:15 | januari 12, 2017
Blommor, vaser och vackert hem
Hej min vän. Hoppas att allt är väl. Jag har varit i farten hela dagen. Så mycket spännande som är på gång. Nya kollektioner för Femme Collection, fler butiker och planering inför nästa veckas införsäljningsstart.
Jag och alla barnen har ätit middag och strax är det dags att natta de minsta men först vill jag i samarbete med Interflora tipsa dig om deras Interflora Fresh-butiker.
Idag finns det 65 Interflora Fresh-butiker runt om i Sverige. De finns inte bara blommor utan allt från choklad att förgylla buketten med och doftljus till vackra krukor och vaser. Perfekta gå-bort-presenter eller för att pimpa egna hemmet. Det har jag gjort 🙂
Fyra gånger per år lanserar Interflora Fresh sina Freshpaket som består av krukor och heminredningsdetaljer. Vårens första paket är inspirerat av hav, himmel och rymd. Vackra färger i blått och grönt. Återvunnet glas, speglar och en känsla av 60-talts retrotrend. Det sköra glaset mot grova drejade material.
Jag har gjort fint med några av dessa nya produkter i kök och vardagsrum. Älskar det. Så enkelt och snyggt. Blommorna som jag köpt passar så bra till vaserna, krukorna och stilen hemma.
På köksbordet har jag arrangerat det så här med spegelglas, ljus, vaser och betongskål.
Fint va?
I vardagsrummet har jag en TV-bänk som jag aldrig får till. Brukar mest bara ha ljus där. Nu har jag tre fina krukor med gröna blommor och blad samt en liten glasvas. Vet inte riktigt hur jag ska ha det men det börjar ta form.
Lite inspo.
HÄR! hittar du fler produkter och inspo från Interfloras Fresh-butiker.
Älskar att göra fint hemma. Oftast är det bara ett kaos av leksaker, kläder, handdukar och gamla fotbollsskor överallt. Men nu har jag gjort iordning och njuter av det så länge det varar… och det är inte särskilt länge kan jag lova. Som tur är så står i alla fall mina blommor ifred 🙂
Kram ❤️
I reklamsamarbete med Interflora
Åh så fint :). Det är verkligen något med blommor 🙂
Det var en gång en gammal, gammal själ som hade levt många, många människoliv på jorden och nu var nästan färdig med sin tillvaro som själ också. Ja, snart skulle den smälta samman med och bli en del av den Stora Andligheten som uppfyller Evigheten.
För tillfället kände den gamla själen sig lite ensam där den satt i tomrummet mellan det senaste människolivet och den kommande Sammansmältningen. De bästa vännerna hade redan gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur de uppfyllde varsin människa med iver, förundran och tankar av alla de slag.
”Jag vill dit”, sa den gamla själen. Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.
”Men din tid till sammansmältningen är så kort”, varnade Vakten. Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.
”Jag vet”, sa den gamla själen. Men jag vill ändå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.
”Så låt det bli som du vill”, sa Vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen.
Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge önskat. Det var den raraste unge som strödde glädje över dem från den dag han föddes,
den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från evigheten.
”Men har du inte väldigt kort tid kvar”? viskade Mammans själ till den gamla själen i den lilla pojken.
”Tiden är kort, men glädjen är stor”, svarade den gamla, gamla själen. Och fastän Mamman inte hörde deras samtal, väckte viskningarna en anande oro hos henne, en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte varandra, inte ens oss själva. Allt kommer till slut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp.
Men pojken växte och fick med sin glädje Mamman att glömma sådana tankar. Ja, den gamla, gamla själen fick leva sin sista tid precis som den hade önskat.
Men tiden var kort, även med människors mått var den kort,
och stunden kom då sammansmältningen skulle ske. Den gamla, gamla själen fick kallelse att utan dröjsmål infinna sig till ceremonin, och måste lyda.
För människorna såg det ut som att pojken fick en plötslig död. Deras sorg var oerhörd, just som Vakten hade förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädjen och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt.
Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista lilla skvätt tid i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människor som behöver den. Sorgen, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott.
Ovanstående text var tänkt till Isak. Kram.
Så är det!
Heeeeeej!
Så fint! Smäller av! Vet du, så brukar jag också känna,hur mycket jag än flyttar vaser, ljus,blommor, tavlor så får jag fan aldrig till det:)Min kära pojkvän bara skakar på huvudet när jag far fram och påbörjar saker ,gärna 1000 samtidigtNär jag väl känner mig nöjd så kommer kidsen som tornados och sveper över med alla sina leksaker, mobiler, pärlplattor,ipads,godispapper och gud vet alltSå man får passa på att njutaÄlskar verkligen din blogg, så många saker man känner igen sig iI morgon ska jag lägga bubblet på kylning och pynta med färska blommor inför helgen:)Kram på dig bästa Hannah
Det är så himla fint med små glasvaser med bara någon enstaka blomma i!