Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

08:27 | januari 20, 2017

Solnedgång på Koh Lanta

God morgon min vän. Hoppas du mår bra. Jag sitter i bilen med Peter på väg in till kontoret. 

Himlen är magisk. Isak himmel. Önskar jag kunde stanna till någonstans vid vattnet och ta en vacker bild men jag får ta en i farten 🙂


Blir alltid lika varm i hjärtat och hänförd av detta ljus och alla vackra färger.

Igår lade jag upp en bild på Instagram från Koh Lanta, Thailand. På dagen igår för tre år sedan. Vårt hem under tre månader två år på raken.


Jag och Vida tittar på den fina solnedgången. Åh vad jag längtar tillbaka dit. 

Nu är flera av våra vänner där med sina barn. De som vi varit där med tidigare år som ”long stayare”. Linn och Thomas bor t.o.m. i ”vårt” hus. Så underbart. Är allt lite avis. 

Barnen längtar också tillbaka. De saknar skolan, stranden, vännerna, klimatet, lunket, ja allt som var så härligt där. Tänk att få slippa de här grå slaskiga månaderna i Sverige.

Tänker tillbaka och blir lycklig av minnena.

Något som inte gjorde mig lika lycklig var lappen på förskolan som jag såg imorse.


Lite bättre än den förra, vid jul, som var kräksjuka och löss. Blääää!

Hoppas Vida klarar sig. Hon brukar dock dra på sig skiten som går men peppar, peppar…

Apropå skola så såg jag det här på IG. Om jag inte missminner mig så var det en lärare som gick ut med detta.


Håller med till fullo. Har sådan respekt och tacksamhet för våra barns lärare. Som det ser ut i många skolor idag så förstår jag knappt hur de orkar och står ut. Elever kan hota och slåss men säger läraren ifrån så får hon/han sparken. 

När jag gick i skolan, iofs en liten friskola, så var det aldrig någon som var uppkäftig eller bråkande med lärarna. Överlag så hade man oerhörd respekt för vuxna. Blev man tillsagd så skämdes i alla fall jag och gjorde inte om det. Man tog i hand och såg sin lärare i ögonen när man hälsade och gick in i klassrummet. Bara det älskar jag.

Alla har kanske inte närvarande föräldrar hemma eller någon vuxen som hjälper barnet på rätt väg, uppfostrar och älskar men då får vi andra finnas där. Jag tycker att man har ett ansvar som vuxen. Jag säger till ungar som inte beter sig och jag hoppas andra vuxna gör det med mina barn också.

Önskar dig en fin dag. Fredag och snart helg får de flesta på gott humör. Eller hur?

All Kärlek ❤


13 kommentarer



13 kommentarer om “Solnedgång på Koh Lanta”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Underbart resonemang! Jag arbetar själv som lärare, ett fantastiskt men krävande yrke, och det avspeglar sig så oerhört tydligt i skolan vilka barn/ ungdomar som får ”rätt” fostran i hemmet med bra värderingar och värdegrundstänk. Det som man som lärare känner stor frustration över är att det finns en slags lättja hos barnen idag som man inte såg i lika stor utsträckning för 10 år sedan. Det ska också divideras/ förhandlas och bortförklaras och detta gäller både elever och föräldrar. Problemet är alltid någon annans och man hittar ofta något eller någon att skylla sitt eget beteende på. Givetvis är det här till stor del mer ett samhällsproblem än ett skolproblem men det blir så synligt där. Lite mer föräldraansvar gällande vett, etikett och värdegrund efterlyses dock av mig som lärare-då kommer vi längre tillsammans! Som privatperson tackar jag för fin och inspirerande blogg!:)

    Svara
  • Bra skrivit Karin. Är också lärare och håller med till fullo!

    Svara
  • Bra skrivit Karin! Och Hannah, tack för att du belyser ett viktigt ämne! Den lappen borde varje förälder få och helst innan barnen börjar skolan då grunderna läggs tidigare än så.

    Mina barn går än så länge i förskolan, och ibland får jag lite ont i magen när jag hör om dagens skolmiljö.

    Svara
  • Tack för du tar upp detta viktiga ämne! Jobbar också i skolan❣
    Den svenska skolan och läraryrket behöver få höra något positivt ibland. Många av oss sliter hårt. Kram

    Svara
  • Åh så vackert 🙂

    Svara
  • Hej Hanna
    Letade efter en mejl att skriva till men provar här. Jag är jätte sugen på att tatuera mina ögonbryn har mörka i mig själv men inte så tjock tänkte om du hade några tips jag bor i Skåne så får nog hitta något ställe här är bara är rädd att det ska kännas väldigt ovant o mörkt trevlig helg kram Mia

    Svara
  • Är det ok om man lånar den?

    Svara
  • Jag fick magknip när rektorn kom in i klassrummet och jag är ändå inte såååå gammal. Snacka om att man hade respekt för lärare etc!

    Svara
  • Tack Hanna att du belyser detta viktiga ämne. Arbetar även jag som lärare och tänk vad mycket lättare vi skulle ha det i skolan om alla föräldrar resonerade som du. Vi skulle kunna ägna större delen till att lära eleverna en massa viktig kunskap och de elever som inte hade så mycket uppbackning hemifrån skulle kunna följa de andra eleverna och ta efter deras beteende.
    Tack för en fin blogg!

    Svara
  • Absolut så borde detta eftersträvas av så många som möjligt men efterlyser också förståelse för att alla inte har förutsättningar för exakt allting som detta inlägg tar upp .
    Alla barn är inte precis likadana . <3

    Svara
  • Apropå sjukdomar på dagis/förskola.. var glad att det inte var
    Harpest
    Rävskabb.

    :-O

    Svara
  • Hej Hanna!
    Vore roligt och lärorikt med ett inlägg om hur ni gick tillväga inför ochnunder ers långresor till Thailand. Vår familj funderar på något liknande så hade verkligen uppskattat tips på boende (reste ni med någon arrangör), vad man speciellt ska tänka på och vad man absolut inte ska glömma ☺

    Tack en härlig blogg!

    Kram!

    Svara
  • Jag håller också med om att uppfostran o sunda värderingar skall komma hemifrån först o främst MEN…Ett barn som kan ha ett fult ordförråd t ex i skolan behöver inte betyda att det barnet inte har föräldrar som fostrar! Jag har en dotter på snart 11 år som på hemmaplan kan ha ett språk som man baxnar av och jag blir lika förtvivlad varje gång jag hör sånt. Vad kommer det ifrån? Ja, visst kan vissa svordommar komma hemifrån tyvärr, för jag får iaf erkänna att det kan slinka ur nån svordom nån gång ibland. Men dock inte ofta för hemma i min min familj svors det väääldigt sällan då det var ”brist på ordförråd”. Har varit väldigt tydlig med mina barn om hur man behandlar andra, hur man visar respekt mm. Hej, Tack för maten, plocka undan efter sig, visa omtanke o ödmjukhet inför andra mm. Vi föräldrar har ett enormt ansvar för våra barn och det är inte alltid lätt. Klimatet idag är väldigt tufft o min dotter kan komma hem o berätta saker som blivit sagda i skolan som (när lärarna fått vetskap om det) inte blivit tagna på allvar. ”Det tror jag inte det barnet skulle säga”, ”Du skall inte vara så känslig”, ”Det är fult att skvallra”…är kommentarer barnen fått höra när dom sagt ifrån. AV VUXNA! Jag tror (och hoppas)att de flesta av oss föräldrar gör vårat absolut bästa för att lära våra barn vara fina medmänniskor men ibland räcker inte det.. O sen vet jag att lärarna idag jobbar under helt andra förhållanden än när en annan var barn o jag vill ge all respekt till er! Sträcker ändå ut halsen o frågar en liten sak..eftersom vi skall (självklart!) lära våra barn god ton mm hemifrån o skolan skall lära ut matte, svenska, engelska mm…varför får då ungarna läxor? Bara en tanke…

    Svara