Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

16:57 | september 18, 2017

Är det inte den ena…

… så är det den andra.

När jag får frågan om jag vill ha fler barn så är svaret, NEJ.

Jag har fyra barn. Välsignad med fyra barn. Det är helt perfekt för mig. Men en av de största anledningarna till att jag inte vill ha fler barn är för jag klarar inte av mer oro.

Mitt psyke klarar helt enkelt inte av att vara orolig över ett till barn. För mig innebär fler barn mer ångest och oro. Har du barn så förstår du säkert.

Alla mina barn är friska och jag ber till Gud att det ska förbi så. Skulle jag få ett till barn så skulle jag bara gå och oroa mig över han/hon också. Över sjukdom, olyckor, ondska och hur världen som ska vara en trygg plats bara blir mörkare och mörkare.

Kärleken är så klart störst men älskar man någon så mycket som jag gör så går oron handihand.

Idag ringde de från skolan och sa att Liv ramlat ner från en klätterställning med huvud före. Svullen med blodsutgjutelse i huvudet, rödgråten och ynkapynka var hon när jag och Peter kom i ilfart till skolan. Det gick bra med hennes lilla huvud men innan vi visste så var ångesten enorm. Som en elefant stod på mitt bröst och fick mig att inte kunna andas.

Glass och saft gjorde och vila i mamma och pappas famn gjorde susen.

Vilda Vida ska till röntgen samt ortopeden imorgon. Kolla hur det ser ut och få nytt gips.

Ja, är det inte den ena så är det den andra 🙂

Skulle ju till Karin på Eriksbergskliniken idag men fick ställa in. Så Lennarts sitter dessvärre kvar där han suttit nu i flera år. Måste boka ny tid för att ta bort ”honom”.

Stigan, Stickan, rufs-Skabb njuter i solen.

Kram ❤️


15 kommentarer



15 kommentarer om “Är det inte den ena…”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Åh tack gode Gud att det gick bra för Liv! ❤️ Kram fina ni ❤️

    Svara
  • Förstår dig precis, Hannah. Har också 4 fina barn, men den där ständiga oron är inte att leka med. Huvva!
    Tur att det gick bra med söta Liv.

    Svara
  • Dessa barn.. vet precis hur du har det. Kan inte du ta en bild på Lennart skulle vara intressant att se och jämföra med mina egna lennart 🙂

    Svara
  • Hej!
    Igen! 🙂
    Vet precis vad du menar! Har fått tre fina barn! Men sista fick diagnos barn reumatism. Hon är underbar o kämpar på! Går på stark medicin varje vecka. Hon är så tapper! Men fler barn? Nej tack!
    Innan vi skaffade nr tre hade jag många frågor som kan jag verkligen få ett friskt barn till? Och det fick jag! Underbart!° Men det kan hända något på vägen som man inte räknar med!
    Kram!

    Svara
  • <3 <3 <3

    Svara
  • Dessa små liven alltså.. Tur att Liv klarade sig så pass bra som hon ändå gjorde. Jag har två barn och tycker det är tillräckligt att oroa sig över.

    Svara
  • Stackarn…:( Känner precis som du i mammahjärtat, orolig för både det ena o det andra…. Hoppas allt är bra med lilla huvudet!
    Kram kram

    Svara
  • Finaste Hannah!
    Så ont i mammahjärtat det gör när man läser……så skönt att det gick bra för lilla Liv. Förstår precis hur du menar med oron för sina barn, själv har jag tre barn varav det äldsta varit sjukt en tid nu, nästa vecka MR röntgen för huvud/hjärna. Ber till högre makter att det inte ska vara något farligt. Har liksom en klump i magen hela tiden, i kväll skulle jag titta på Sofias änglar men bara grät och grät, de små söta rara tvillingtjejerna som inte lever längre så tragiskt. Kram från mig till er alla fina vänner här på Femme och håll gärna tummarna för min familj med.

    Svara
  • Vilken tur att det gick bra för lilla Livan ❤️Oron över sina barn kommer man ha hela livet , det värsta tyckte jag var när dom flyttade hemifrån för då hade jag ingen koll på samma sätt som innan Sen kommer barnbarnen och då börjar allting om igen . Krya på tjejerna

    Svara
  • Hej! Blev alldeles rörd när jag läste ditt inlägg om barn och oro, för du satte ord på exakt det jag känner. Jag har funderat många gånger på om jag verkligen borde skaffat barn, oron tar alltför ofta över och gör att jag har svårt att njuta. Missförstår mig rätt, skulle inte vilja byta bort dom för allt i världen, men det gör ont att älska…Två av mina vänner har förlorat barn i olyckor, min son var jättesjuk när han föddes blev opererad och det var 50/50 att han skulle överleva…jag har haft cancer, min äldsta son har varit illa ute med dåligt sällskap etc och nu väntar jag bara på nästa katastrof. Jag har fått diagnosen generellt ångestsyndrom, låter som du också kan ha det? Googla och se om det stämmer. Jag går hos psykolog en gång i veckan och äter antidepp, men brottas varje dag med detta. Vet att du har en gudstro, hjälper det dig i svåra situationer? Har ibland avundats människor som har en tro och tänker att det skulle bli lättare då, att kunna förlita sig på ngn annan?
    Ville egentligen bara skriva att jag såväl känner igen mig, och att det var ”skönt” att läsa om ngn annan som känner likadant. KRAM C

    Svara
  • Lennart vad är det? Förutom ett namn då

    Svara
  • Skönt att Liv är okej! <3
    Jag har själv inga barn, men hade jag haft det hade jag nog varit orolig hela tiden. Så jag förstår er föräldrar att det kan vara jobbigt. Och vilken mardröm att få såna samtal från förskolan/skolan…

    Svara
  • Usch! Den där oron man känner för barnen är verkligen jobbig.

    Svara
  • <3

    Svara
  • Ja denna oro alltså. Jag kan skriva under på den jag med! Jag har tre barn, och med varje barn så föds mer oro. Samt en massa kärlek förstås! Så skönt att höra att allt gick bra med Liv, det finns inget hemskare än de där minuterna eller timmarna av oro innan man vet att ens barn är okej. Tack för en fin blogg. Kram!

    Svara