11:19 | augusti 26, 2018
Blandade känslor
God söndag vacker. Hur mår du?
Jag vaknade nyss. Ska packa ihop mina saker, åka förbi skolan och ge William och Mio massor av pussar och kramar och sen bege mig mot Arlanda och Spanien.
Men är tillbaka här igen redan om drygt två veckor 🙂
Wow! Vilket gäng vi är tillsammans. Förstod efter mitt senaste inlägg att jag inte är ensam. Många mår dåligt, eller har mått dåligt. Men med alla dessa kloka och varma råd och hjälp vi kan ge varandra så är det en väldigt bra bit på vägen till god psykisk hälsa.
Så många ärliga öppenhjärtliga berättelser från sårade själar men också från helade själar. Så många kloka ord, varma, sorgsna och hjälpsamma.
Vi har varandra. Tack!
Kommer berätta mer om allt med flytt mm då frågorna var många. Men framför allt så ska du som skrev att väljer bort mina barn tänka om. Det är jag som låter dom ta modiga steg i livet. Inget jag vill och jag hade så klart kunnat bestämma så vi bor under samma tak. Men jag vill låta dom våga. Blir det inte bra, då gör vi bara om och gör på ett annat sätt. Mina barns lycka är viktigast. Jag finns ju för dom hela tiden vart än i världen vi befinner oss. Tack och lova att ingen av dom vill plugga i USA eller Kina. Då hade vi inte kunnat ses lika ofta och lika lätt.
Sen är det här en blogg. Jag är öppen och ärlig men jag kan inte och vill inte skriva allt som händer, orsaker till vissa saker eller varför det i ibland bara är som det är. Men det borde man förstå. Så att spekulera och ha sig hjälper varken dig eller mig.
Igår var en dag med väldigt många blandade känslor.
För fyra år sedan fick jag ett samtal från min mor där hon bad mig att sätta mig ner och lyssna. Isak var död.
Den sorgen, den mörka avgrunden jag föll ner i, det skriket som kom ur mig vill jag aldrig uppleva igen.
Igår var det som sagt fyra år sedan på dagen som Isak gick i förväg till himlen.
Tänker på dig varje dag älskade Isak! Saknar dig så mycket så det gör ont. Men jag vet att vi möts igen. Ta hand om Stickan där uppe. Älskar dig varje dag i resten av mitt liv ♥️
Igår var det även dags för Mios nya skola, hans nya plats en stund i livet. Att släpp taget liiite om min Mio.
Han sken. Sken som en sol. Så modigt, nyfiken, förväntansfull och glad. Jag grät mest inombords.
Detta är hans dröm. Mina barn är så trygga i sig själva pga ett varmt och kärleksfullt hem så dom vågar ta stora steg, prova sina vingar… för dom vet att jag är där om dom faller.
Och jag kommer som sagt redan om drygt två veckor igen. Men det är nog mest för att ge en varm kram och mysa lite. Pojkarna är stora och har inte det största behovet av att hänga med mig men en kram och mammas närhet är alltid bra och lite påtvingat 🙂
William börjar skolan idag. Samma skola går dom i och har varandra.
Mio och mamma.
Var inte ensam igår utan hade mamma vid min sida. Var nära till gråten hela tiden. Mio min Mio.
Fikade och träffade lärare. Hela dagen var vi där.
Sen ville Mio att vi skulle gå. Det började bli pinsamt tyckte han 🙂
Jag och mamma åt en sallad i kvällssolen innan hon skjutsade hem mig till Ewa.
Ewa skulle egentligen varit iväg på middag men ville inte att jag skulle vara ensam. En dag med så många blandade känslor både på gott och ont men mest ont.
Jag älskar ju kantareller så hon hade köpte hem det och jag gjorde kantarelltoast med parmesan i ugnen till oss.
Sen myste vi ner oss i soffan frossade i massor av gott och somnade båda två. Vi vaknade till vid midnatt på soffan och hasade oss till våra sängar.
Sen kunde jag så klart inte somna om och låg halva natten och tittade på Castel Rock på HBO. En ny konstig och läskig serie baserad på Steven King bok.
Dags för kaffe och börja packa.
Tack för att Du finns.
All Kärlek ♥️
Jag tycket att en bra mamma gör precis det du gör. Låter barnen växa. Dom vet att ni finns där alltid för dom. Blir det inte bra så ändrar man ju bara och då har dom ju fått prova. Starkt Hanna. Du är den bästa mamman och gör helt rätt. Så klart att det känns i hjärtat men ni finns där för varandra. ❤️❤️❤️❤️
Det kommer bli kalas för killarna.. modigt av dig att låta de växa och inte hålla dem tillbaka för din skull. De har tjocka släkten här.. lämnar aldrig en kommentar men har en kille på 17 år och förstår precis !
/ S
Kram på dig Hannah ❤ Det ska gå fint, allt blir till det bästa för dig och alla runt dig.
Och du…..hon Ewa❤ vilken vän du har där!! Alla borde ha en Ewa❤
Jättekul att pojkarna vill gå i samma skolaoch pappa D finns ju på hemmaplan.
Allt blir bra
Jag tycker du verkar vara en helt grym mamma och med en egen 15åring med ett behov att ta världen med storm så tycker jag att det är underbart att få läsa din blogg och känna igen mig❤️
Fint när Mios pappa verkligen tagit sig an William som sin son. Inte alla bonuspappor som gör det , hur många historier hör man inte om riktiga pappor som sviker och bonuspappor som vart med sen dom var små men ändå sviker på ett eller annat sätt.
Bra Daniel!
Icke att förglömma Peter ❤
Jag har läst din blogg i många år och förstått att du och dina söner har ett speciellt band. Blir säkert så när man blir ensamstående fr början. Jag undrade redan i våras när Mio följde med dig och William var kvar hur de två bröderna skulle klara det stora avståndet.
Syskon är det finaste man har. Jag vet för i förrgår avled vår mamma och utan dem hade inte jag klarat denna sista vecka.
Ta till vara alla små stunder – de är dem man minns bäst när livet prövas,
Kram
Alltid någon som ska sticka in dolken å vrida om liksom… släpp det där vem du nu än är. Som jag skrev till Hannah – hon har haft styrkan och modet att ge dessa egenskaper vidare till sina barn som väljer det som känns rätt för dem.( Herregud. Om JAG vågat det i min ålder – men jag såg till att ge det vidare till mina barn istället).Det är dessutom inga småbarn vi pratar om. Om bara några år så är de faktiskt myndiga och ska flytta hemifrån på riktigt. Fantastiskt att ha vågat gett dessa unga individer så mycket självkänsla att de vågar prova på. Nu har de dessutom varandra. Kan inte bli bättre.
Hon har oxå tagit modet att bryta upp och starta om i Spanien – men det betyder inte att det heller är alldeles lätt alla gånger.Saknad finns alltid efter de som inte är där just då.
Försökte kommentera hos syster. Men gick inte, tror det är många inne samtidigt.. Och tipsa om Sylvia Browns böcker. Min dotter och jag var för ett antal år sedan i en bokhandel och hon drar på måfå (tyckte jag) ut en bok av Sylvia och sade att – den här tycker jag du ska läsa, jaha sade jag och tog emot den och blev förvånad. Varför då ?sade jag: Jag vet inte, jag vet inte vad som hände nyss men läs boken. Jag ville inte skrämma henne så jag sade inget mer om saken, köpte boken och läste .Wow. Och idag vet jag ju att hdotternhar ständiga besök av andra sidan…Men besväras inte alls av dem.
Mio och William:sträck på er ungdomar och lev livet – men var försiktiga och ha inte dåligt samvete, för ni vet ju att mamma – alltid är mamma. Det där märker ni en dag..
Vilken underbar vän du har i Ewa, det är guld värt och att Daniel finns för grabbarna.
Andas nu och ta hand om dig själv, allt kommer att bli och gå bra.
Så starkt och jobbigt. Men inte helt ovanligt att barn vill gå sin egen väg. Stå stark brevid. Älskar din öppenhet.
Du är stark och modig och dina fina pojkar likaså ❤️ Allt kommer bli bra och tänk så nära ni är varandra! Ett par timmar med flyg och vips kan ni ses. Blir lycklig ända in i själen när jag läser om er fantastiska kärlek ni har för varandra. Och din vän Ewa… ❤️ Hoppet för att du snart ska få må bra igen är stort! Kram!
Jag gillar verkligen din ton i bloggen och din integritet. Du är en väldigt stark, modig och klok kvinna. Du vet att livet går upp och ner och snart vänder det upp igen. Krem❤️
Sänder en stor kram. Vet precis vad det
Innebär att må dåligt i själen ibland. ❤️
Stor kram till dig fina du ❤️
Klok och stark ❤
Fina killar / barn ❤❤
Fina Hannah! Ni har de bästa förutsättningar för att hantera tuffa omställningar i livet, pga den fantastiska sammanhållningen inom familjen. Beundrar den ödmjuka attityd ni har,
Varma kramar
PS, din fina vän Ewa är värd sin vikt i guld
få förunnat med sådana vänner
Det kommer bli hur bra som helst Hannah , stor eloge till Mios Pappa Daniel som finns där i ur o skur till skillnad från vissa andra . Snart födelsedag Hannah och mycket roligt kommer hända / Stor varm styrkekram till dig ❤️
Blir så varm i hjärtat när ni har en sån bra sammanhållning i familjen, stöttar och hjälper varandra ❤️ Ni är så fantastiskt fina allihopa. Jag vet att det kommer bli bra för er.
Varma kramar!
Vad roligt för Dina fina pojkar att få gå i samma skola nu!
Ja du hannah, det finns alltid människor som inte tänker längre än näsan räcker, oxå finns det folk som vill såra genuint för att de ger dem en lite bättre känsla av att veta bäst under några minuter.
Att du skulle ”välja bort” dina barn är det ingen vettig människa som tror. Och vet du, det finns föräldrar som lever jämsides med sina barn precis hela tiden men är ändå inte närvarande själsligt och aktivt. Inte att förglömma!
Du är grym ❤️
Det är säkert ett svårt val du gjort men tänker också på att barnen även har din syster och din mamma nära de även om du rent fysiskt är längre bort.
Förlåt men jag förstår inte varför det ska tjatas om att du ” lämnar” dina barn.? Skulle reaktionerna vara densamma om du vore en man? Det är väl jättebra att ni kan välja vad som är bäst för alla, sen försvinner du inte för alltid. Det finns Skype osv…. förstår inte varför alla ska lägga sig i sådana beslut bara för att du är en mamma. Pappor är oxå lika viktiga som mammor.
Det är väl jättebra att man kan lösa olika saker så Alla i familjen är lyckliga och mår bra.
Jag tänker inte kommentera Hannhas val för det är just hennes val. Men mina barn har en underbar pappa men bara för dom har det betyder inte att jag känner för att lämna min vardag ihop med dom för att prova mina vingar någon annanstans.
Så i det här fallet tycker jag inte vi ska dra upp ” bara för att du är mamma ” så får du skit.
Hannha har tagit sitt beslut och har pojkarna gillat läget så borde nog vi andra också göra Det, för det är ändå deras ensak.
Vilken möjlighet för pojkarna och för er. Tänk vad ni alla kommer växa efter denna tid ❤️ Ni kan ju prata varje dag via FaceTime eller Skype. Så du kommer vara en närvarande förälder. Det kommer alltid finnas avundsjuka människor som inte vill att andra ska få vara lyckliga och samtidigt strör lite extra salt i såren.
Önskar dig och din familj all lycka ❤️❤️
Ja man är väl olika, jag vill bo där mina barn bor så jag hade inte klarat att flytta om inte alla flyttade med. Men det ju bra för er om alla är glada och lyckliga.
Jag tycker det är oerhört godhjärtat av dig att inte agera egoistiskt utan att låta killarna välja. Du har vad jag förstått haft dina killar på heltid, eller varannan helg hos Mios pappa. Det är väl fint att de får välja själva nu. Hur gammal är Mio?? Vilken klass börjar han? De flesta mammorna vill självklart ha sina barn hos sig och att då inte tänka på sig själv och inte ge barnen dåligt samvete för att de väljer ngt annat är stort. Du ska verkligen inte ha dåligt samvete. Det tror jag inte du har heller för du vet att du gör rätt. Bara att det är jobbigt för dig. Kram till dig!
Fyra år. Tufft. Se på bilden. Ser ut som han har två vingar på ryggen. Vackra ängla pojken
Kram anna
Jag tycker inte Hannah gör fel, om pojkarna vill gå på internatskola i Sverige varför skulle de inte få göra det. De kommer bli så duktiga och självständiga. Man kan väl inte tvinga sina barn att de måste bo med mamma eller pappa. Herregud det finns ju dator och mobiltelefoner man kan ju prata med dem varje dag om man vill. De vet att de är älskade och det är det viktigaste. Hannah har ju två till barn och de kanske vill gå i skolan i Spanien, så då får man göra det bästa av situationen. Man kan inte bara tänka på sig själv utan lyssna på sina barn vad de vill.
De har ju hus och jobb i Spanien, då är det inte så lätt att bara flytta hem igen. Du ska vara stolt Hannah du har uppfostrat två fina pojkar med hjälp av Peter och Mios pappa. Min mamma och pappa lät mig flytta utomlands när jag var 17 år och de var så oerhört stolta och glada för min skull, och då fanns det inga mobiler eller datorer så det blev att skriva brev och telefonsamtal någon gång halvåret. Och Hannah saknar du inte Sigge? Jag kan knappt vara borta 5 dagar från min vovve. Kram
Hannah ❤️
Flytta hem om det känns fel att vara därborta.
Nu har ni provat det.
Förstår att sorgen är stark. ❤️
Du är jättefin Hanna. Så otroligt lika ni är du och Mio. Lika vackra. Ta det lugnt nu och lycka till.
♥️♥️♥️
Alltså Mio! Så otroligt söt… en kopia av dig men även pappa såg jag nu på bilden.
Jag vet inte om flytten är orsaken till ditt dåliga mående just men jag har också flyttat utomlands flera gånger med min makes jobb. Det tar upp till ett år att komma igång med allt och även känslomässigt. Allt nytt man skall lära sig och komma in i , få familjen på plats, få in barnen i skola, hitta vänner till barnen, hitta egna vänner, hitta en läkare, tandläkare, sophantering, allt pappersarbete osv. Sen detta alltid dåliga samvete över att man slitit upp barnen från den trygga invanda vardagen och vänner. Sista gången vi flyttade i väg pallade vi inte länge. skit samma sa vi men det är inte värt att må dåligt bara för att man tagit beslutet att flytta. Vi packade ihop och flyttade hem igen. vi har aldrig ångrat det eller känt det som ett misslyckande. Inget är ristat i sten och man är inte sämre än att man kan ångra sig. Men som sagt det kanske inte är det som är orsaken men vad det än är så är det jobbigt och påverkar hela familjen. Hoppas det löser dig snart och kom ihåg att lyssna på ditt hjärta❤️
Så underbart att du har mamma och fina vänner som är där och stöttar dig när du behöver det som mest. Jag hoppas livet snart känns lite lättare. Jag befinner mig själv i min hittills svåraste kris i livet och min familj har inte funnits där för mig alls, trots att jag försökt be dom om stöd har jag fått kalla handen. Bor dessutom utomlands. Fruktansvärt ensamt och vet inte hur jag ska hantera det eller min situation. Tack för att du delar med dig i din blogg. Hoppas saker och ting faller på plats och att du snart känner dig glad igen. Lika vacker som alltid är du iallafall.
Käraste Hannah, förstår så väl att du, precis som de flesta andra mammor, allra helst och rent intuitivt vill ha hela familjen samlad och även på en och samma plats. Därtill känner du dig kanske per automatik lite extra orolig inombords med tanke att det finns en del särskilt jobbiga händelser bakåt som har med just familjen att göra. Inte alls konstigt att sådant hinner ikapp förr eller senare. Dock vet du innerst inne att dina pojkar har uppfostrats, av dig, till två mycket trygga individer som själva känner att de vill göra detta och säkerligen också kommer att klara av det galant. Och, som många andra här på bloggen säger, det allra värsta som kan hända är väl att killarna flyttar till er i Spanien eller att ni flyttar tillbaka till Sverige, beroende på vad som känns mest rätt då. Det finns inga misslyckanden, bara äventyr av olika längd och med olika innehåll. Men absolut inte nu – ni måste verkligen ge Spanien en bättre chans då ni verkar leva ett mycket bra liv där och eftersom ni var ute efter en förändring. Självklart jobbigt med alla olika viljor i en stor familj men jag är övertygad om att du/ni gör rätt och du kan vara mäkta stolt över dina söner som verkar så trygga och ansvarsfulla gentemot varandra. Jag kommer själv att göra en utlandsflytt med hela min familj (man, två tonåringar och ett yngre barn) nästa år, då även vi vill testa något nytt, och inser att även om hela familjen är pigg på detta just nu så kommer det säkerligen bli något slags bakslag innan pusselbitarna är på plats. Men då känner jag att vi helt enkelt får lösa det då och inte låta dylika potentiella svårigheter stå i vägen för vårt familjeäventyr! Jag tror att man MÅSTE våga om man har det i sig att testa nya saker och nya sätt att leva – annars kommer man definitivt att ångra sig 🙂 Jag tycker absolut att du borde överväga att ta hjälp av antidepressiv medicin för att på så sätt ta dig igenom denna känslomässigt svåra period, för att orka. Det är trots allt det den är till för. Ta hand om dig finaste Hannah och var stolt över dina fina barn som verkar lika kloka som sin mor <3 <3
Måste också bara säga: Vilket fantastiskt stöd du har här på bloggen – hoppas det hjälper dig lite i alla fall! Många goda och vettiga råd från så många personer som både gått igenom svårigheter, varit i liknande situationer och som dessutom har erfarenheter av olika slags utlandsflyttar med sina resp familjer. Hoppas du mår lite bättre snart, kram!
Så bra och fint skrivet! ❤️
Skulle skicka blomma men den kom inte med Men all lycka till dig❤️
HUUUR har man råd med 600 000 kr per år för att ha två barn på internat?! ”Sparande” känns väl inte riigt som ett enkelt svar för en vanlig löntagare. Men det är bara att gratulera att du kan ge dina barn den utbildningen.
Vi hjälper väl till via bloggen? Sen ser jag inte att det är en bättre utbildning, dom följer skolplanen som alla skolor, finns många toppenskolor i Stockholm som är komnunala.
Hur andra har råd med saker är väl dumt att spekulera i. Se till att ändra din egen tillvaro så du kan ha bättre förutsättningar själv.
Personligen har jag inte en aning om varifrån du fått den summan och jag är heller inte nyfiken på ”hur man har råd”.
Du skriver att de ”ger” sina barn en bra utbildning.
Du har nog missuppfattat det mesta vad det gäller utbildning tror jag. Det är ingenting man FÅR: Det skaffar man sig själv.
Genom hårt jobb och disciplin. Å jobbet får de själva stå för. Disciplinen däremot bidrar husfar och husmor med…
Men grabbarna får ingenting gratis – möjligen kontakter med andra ungdomar som också har sina föräldrar utomlands av olika skäl.
Det får ett större kontaktnät kan man säga men det har å andra sidande här föräldrarna ändå.
Så please : släpp avundsjukan….
Kan vara att Sigtuna kommun betalar för platserna. Då tar de ju inte upp någon plats i hemkommunen.
Fd Studievägledare
Varför behöver du ens bekymra dig om det?
Pojkarna har väl varsin pappa som troligtvis hjälper till ekonomiskt också.. Men det är ju lite av ”raketforskning” för att förstå det?
Ibland kan man inte låta bli att kommentera vissa korkade kommentarer!
Cecilia: Blir helt paff av din kommentar! Speciellt när Hannah just blottat sig av sitt inre och hur dåligt hon mår.
Hur de har råd ska du skita i. Du lider väl inte av att de lägger pengar på sina barn, eller hur?
Sådan typisk sossekommentar, helt ärligt. Sådana som du skäms jag faktiskt över! Gör något kul istället så kanske du blir lycklig!
Så underbart med underbara vänner!! ❤ Bamsekramar till dig, Hannah ❤
Mio är galet lik dig!
Hej Hannah!
Kul att du mår lite bättre.
Måste ändå säga att du ska vara stolt över att dina killar är så seriösa när det gäller skolan! Hur många är det i deras ålder. Glädjs åt stunderna när ni ses istället och att saker kan förändras under åren.
Dessa år kommer bara vara en liten del av resten av ert liv.
Njut nu med dina kära i Spanien och ditt jobb.
Kram Iréne
Hej Hannah!!
Först tack för en ärlig blogg och där du förmedlar hur livet är… både på gott och ont .
Livet är inte som rosor utan vi prövas hela tiden tyvärr , men jag hoppas att du får stryka och harmoni för att må bättre och allt omkring dig finner sin plats. Att få ta beslut mm om din familj och barn är era beslut och som du skriver era val. Men de val ni gör är modiga. Du har gett pojkarna rätt verktyg om de vill testa sina egna vingar och gå på internat! Att våga ta dessa beslut krävs mod och styrka. Så Hannah du som mamma har faktiskt gjort ett bra jobb som mamma genom att du har gett dina pojkar denna kärlek och mod!! Njut av Spanien, klimatet, mat etc för det är du värd!!!
Kram
Kram
Tack fina Tina ♥️
Av stor kärlek och omsorg vill jag att du ska tänka på att när en 14 åring flyttar hemifrån och mamman bor i ett annat land så har barnet därmed förlorat den omsorg ett ”barn”-för din son är bara ett barn- behöver på daglig basis för att bli trygg och hel som människa. 15 åringar kan känna och vilja en massa. Beundra sin storebror som gått på internatskola ett år, sakna Sverige och en pappa han inte delat livet med på daglig basis sedan han var mycket liten
Men att som 14 åring med skilda föräldrar styvpappa och halvsyskon plötsligt kasta sig in på en internatskola -efter ett år Spanien- och flytta från mamma och syskon tror jag MER är ett rop på HJÄLP än ett klokt beslut av en ung sökande och kanske vilsen pojke som söker att bli hel och fylla tomrummen i sitt unga liv.
Du har ju själv är ganska traumatisk ungdom och barndom. Din mamma likaså!
Det verkar som att trauma och att fly är en gemensam faktor i flera generationer.
Inte en drivkraft som gör en stark snarare en trasighet som behöver läkas.
Kanske var Spanien flytten lite överilat för sin sons dek som i ganska känsliga år hade behövt stabilitet behålla sina kompisar och kontakten med sin sin pappa och inte ett uppbrott till
Barnen är inte bara vår framtid. Barnen är de ömtåligaste vi har att förvalta. VAR RÄDD OM DINA!
Jag tror inte din son vet vad han vill behöver eller är trygg. För i så fall hade han insett att han behövt dig och sitt hemmet några år till!
För det behöver ALLA 14 åringar.
Troligen var ytterligare en förändring (flytten till Spanien) det som ruckade livet för en så ung grabb och längtan tillbaka det som fick honom att tro att internatskola är svaret på hans saknad eller längtan efter det som en gång gick sönder…
Var välsignad!