Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

03:22 | november 12, 2018

Mot Nepal

Hej min vän. Hoppas du har haft en fin helg och att veckan börjat bra.
Jag har även idag vaknat lite tidigare än jag borde men det är bara bra för då kan jag passa på skriva till dig. Måste lämna tillbaka wi-fi-dosan idag. Känner mig som Gollum/Smeagól och håller i den hårt… My Prrrecious.
Om ett par timmar far vi vidare till Nepal.
Där ska vi inviga ett flickhem, besöka ett pojkhem samt deras buffelfarm. Upp i bergen ska vi också. Bara tanken gör att det pirrar i benen. Jag och min höjdskräck.
Igår var sista dagen på flickcentret. Många kramar blev det innan vi lämnade men vi ses snart igen.
Åker tillbaka nästa år hoppas jag och då får även en eller två av mina barn följa med dit.
Ska sammanfatta allt i ett inlägg till dig snart. Berätta om behoven, hur man blir fadder samt om man vill vara med och bidra. Hit kommer pengarna fram om du kan vara med och skänka till något specifikt och få tackkort från barnen. Det känns alltid bättre och mer på riktigt om man verkligen ser med egna ögon att man gjort en skillnad.

Barnen var med och gjorde fina målningar på muren nu när vi var där.

Centret ligger verkligen där som en pärla i slummen.
Så här ser det ut i byn på vägen dit. Lite mer grönska än inne i Kolkata men ändå så smutsigt och fattigt.



Den riktiga slummen har vi inte hunnit besöka denna gången. Men du kanske minns när jag var där sist. I bl a leprabyn. Huvva. Där vill man hämta varenda unge. Hoppas på mer faddrar så vi kan hjälpa fler barn och ge dom en framtid genom centret.

Mamma med sitt stora hjärta. Hon har varit med och startat över 60 barnhem. Det första startade hon i Mexico för 40 år sedan.

Godaste maten till lunch. Älskar indisk mat. Grönsaksrörorna, kryddorna, allt.

Det bjöds på godisätartävling, pyssel och fika för barnen från byn utanför.

Fullt hus hade vi.
Dags att kliva upp strax.
Ska skriva till mina barn där hemma först. Dom sover väl men när dom vaknar så är jag där i luren 🙂
Fasen vad jag har ångest. Trycker tillbaka den men kan inte låta bli att släppa fram den när jag är vaken ensam på nätterna. Vill bara skrika.
Så mycket skit och stök som väntar. På fredagkväll är jag tillbaka hemma igen, hinner träffa mina pojkar på lördagen och sen till Spanien och flickorna med det tidigaste flyget på söndagmorgon.
Men nu har jag några dagar kvar här och kan inte göra ett jota åt nåt annat.
Allt har sin tid.
All Kärlek ♥️


12 kommentarer



12 kommentarer om “Mot Nepal”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Hej
    Hur blir man fadder?
    Med vänlig hälsning, Elisabet

    Svara
  • Stor, varm kram till dig! Kunde jag ta din ångest en stund så skulle jag!

    Svara
  • Så full av respekt för ert arbete där nere! Stora kramen till dig och mamma Linda!

    Svara
  • Ta hand om dig Hannah du kommer fixa det allt har sin tid Kram på dig ❤️

    Svara
  • Spännande att ”följa” dig på din resa … trots slum och ”hårt” liv så ser det fantastiskt ut.
    Trevlig resa till Nepal.

    Svara
  • Är det inget som kan vänta till efter jul? Vi vet ju alla hur mycket du älskar denna högtid. Fast du/ni vill kanske ga det överstökat så fort som möjligt. Stor kram

    Svara
  • I wish men så gott är inte livet just nu. Bara att bita ihop och kämpa.

    Svara
  • Styrkekram!

    Svara
  • Du o din mamma är så fina ❤️Tack för allt ni gör för barnen

    Svara
  • Fina, fina Hannah …och din Mamma, vilket underbart jobb Ni gör och så fint barnhem, med glada nöjda barn. BEUNDRANSVÄRT.
    Ditt ”privata” ordnar sig till det bästa, men förstår att det känns tungt och ovisst just nu.
    Önskar dig allt gott. ❤

    Svara
  • Har läst dig sedan mama tiden!
    När jag räknar efter är det ca 9 år, jisses!
    All styrka till dig i det du går igenom!
    Och tack för allt du uppmärksammar med din resa, jag undrar också hur man blir fadder!
    Kram från Skåne

    Svara
  • ♥️♥️♥️

    Svara