19:51 | januari 3, 2010
Nu är alla hemma igen
Hej vacker. Känns skönt och bra att hela familjen är samlad igen. Det har känts tomt här hemma utan pojkarna, trots att vi haft det kul på våra håll så tycker jag att det är bäst när vi är fem i huset 🙂 Konstigt, men jag har ändå en deppkänsla i kroppen. Kan inte sätta fingret på varför. Den bara tynger ner mig och får mig att känna mig ledsen, så där så jag bara vill gråta och dra något gammalt över mig eller gå helt planlöst och promenera ut i den kalla kvällsluften och tänka. Fast jag vet inte vad jag ska tänka på, jag vet inte ens varför jag känner så här. Gillar det inte i alla fall 🙁
Oavsett min skitkänsla nu, så har jag haft det supermysigt men min älskade mor. Vi checkade in på trevliga Hotel Stureplan, mitt i stan, igår. Vi gick på stan, åt lunch och tog en vilo- och lässtund på rummet innan vi begav oss ut för att äta middag.
Så här såg vårt lite tjejiga hotellrum i rosa ut.
Jag hade bokat bord på ett av våra favoritställen. De har så god mat.
Restaurang SAKURA. En trappa ner har de Karaoke, och man kan boka ett eget karaokerum där man kan äta, sjunga och festa. Kul idé. Älskar karaoke, men det blev inget av med det igår 🙂
Vi åt Sukiyaki, då man tillagar sin mat själv vid sitt bord, "kokar" kött, grönsaker och nudlar i en gryta och äter med ris.
Vi blev mer än mätta...
...och fick nästintill rulla där ifrån.
Imorse vaknade vi klockan tio! Mamma var helt chockad över att hon sovit så länge 🙂 Det var skönt med en hel natts sömn, utan att bli väckt. Vi somnade dock inte förrän efter två på natten, så det var kanske inte så konstigt. Jag läste ut min tredje bok och har nu börjat på den sista delen. Jag kan inte vänta tils jag läst ut den, funderar på att läsa sista sidan redan nu 🙂
Efter frukost och en liten sväng på stan gav vi oss iväg hemåt.
Vi hade kunnat stanna en natt till på hotellet, för tiden gick alldeles för fort 🙁
Vi passade på att ta med oss Mio hem också, när vi var i stan.
Mamma körde hem oss till Peter, Liv och William. William hade kommit hem imorse.
Det finns inget bättre än att mötas av glädjen hos sina barn när man varit ifrån varandra.
Mio var nästan gladast över att få träffa Liv. Inte en bajsblöja i världen kunde stoppa Mio. Han kan leka i timmar med henne och båda skrattar lika hysteriskt åt deras interna skämt.
Jag shoppade bara en sak och det är en fantastiskt bra sådan. Jonas använde den på mig när han sminkade mig för SL-kampanjen. Sedan dess har den funnits i mina tankar och äntligen hittade jag den 🙂 För någon som mig som ser ut som en vampyr runt ögonen utan täckstift är det här min räddning. När man är blek så träder blodkärlen runt ögonen fram extra mycket. Här har du den bästa räddaren mot just det.
ESTÉE LAUDERS Re-Nutriv, Intensive Concealing Duo.
Täcker allt. Även min ovälkomna "vän" på haka som valde att sätta sig där och lysa röd syns nu knappt.
Nu är jag tillbaka. Du har såklart inte märkt att jag varit borta, men jag har varit iväg och köpt barndomsklassikern ”Champis”, så nu ska vi skåla in det nya året med barnen 🙂
Pommac och Champis var mina favoriter som barn.
Må gott min fina vän.
Varma kramar.
Borta bra men hemma bäst!Känner igen stunderna då man bara känner sig ledsen och vill gråta en stund!Brukar kännas bättre när tårarna fått trilla!Ibland vet man varför man är ledsen och ibland inte..!hormoner har vi ju som kan spöka rejält!
Fira nu det nya året igen!
kram
Hej fina fina Hannah!
Håller med föregående talare om att borta är bra men hemma bäst!
Kram till dig… känner igen din känsla om att vilja gråta och ha deppdagar. Har pga ”dåtid” också sådana stunder. Förenar nytta med ”nöje” och går ner i källaren och tvättar och viker tvätt så det står härliga till, gråter och skriker och är jätteledsen en stund (kan vara en lång stund ibland). Går sedan upp, rödblossig i fejset, och möts av en glatt viftande hund, en make med en stor varm kram, store sonens vackra skäggiga leende och bonussönernas ”vi älskar dig”… och DÅ mår jag bra igen.
Massa kramar till Dig från ett kallt Skåneland!
PS…man måste få lov att känna sig låg ibland…
Haha ja champis, pommac och trokadero det är vad man mins att man äkskade att dricka när man var barn.
Var hittade du din mirakelkräm någonstans? Vad kostade den? Har samma problem som dig och det är väldigt frustrerande.
Hoppas att du har fått ha en mysig kväll nu med hela familjen.
Kram
Jobbigt med depp-känslor. När jag säger så brukar min väninna säga ”Spend some time with God”. Det hjälper alltid. 😉
Kan det möjligtvis vara för att du skall börja jobba? Omställningar som det kan röra till det, även om man tycker att det skall bli roligt – också!
Lycka till!
Kram Amanda
Precis så känner jag också ibland. Utan som helst anledning, vilket gör det ännu jobbigare på ett sätt för då får man nästan dåligt samvete över att man mår så när man inte har en anledning, visst är det så?
Har samma problem med mörka ringar som dig =(
Använder ett max factor stift som är väldigt bra faktiskt, även nån annan kräm som jag inte vet just nu namnet på, men ska prova din också tänkte jag en dag =)
Ha det så bra och det bästa med såna dumma känslor är att dom går alltid tillbaka, och det brukar hjälpa att bara gråta eller berätta det för nån som du gjorde nu för oss.
Ha det så bra!
Kramar/Annika
Hej Hannah,
jag skulle bli så himla glad om du ville hjälpa mig med en sak. Jag fick en likadan kamera som du har i julklap. en casio exilim 10,1 MP. men jag får inte till det med inställningarna… alla bilder du lägger upp är alltid så fina, så om du ville visa vad du har för inställningar vore jag evigt tacksam.
kram
Mysigt att få rå om sin mamma så 🙂 Det är ingen idé du läser sista sidan, det mest spännande är i mitten av boken ;-). Gillar 1an och 4an bäst även om de två i mitten har sina poänger. Jag läste böckerna först och uppskattade inte riktigt första filmen (Har ej sett andra). Önskar dig i alla fall en härlig läsupplevelse!
Hej vackra Hannah.Ni se verkligen ut till att ha haft det jättemysigt du och din Mamma.Skönt också att killarna är hemma igen,förstår att ni saknat dom.Jag har precis samma deppighetskänslor som du emellanåt när jag bara vill gå och lägga mig,och dra täcket över huvudet.Inte alls roligt att ha sådana känslor i kroppen.Ändå så har man så mycket att vara tacksam för,men ändå…Jag tänker på dig fina Hannah.Vi har varandra.Stor kram.
Hej fina Hannah!
Känne igen dina känslor, jag har kännt likadant en lång tid men äntligen börjar det kännas bättre! Ofta dåligt sanmvete för jag har tre friska barn och en underbar man, men ändå har jag inte varit lycklig! Hoppas du mår bättre idag! Kom ihåg att DU är värdefull! Många kramar Sofie
Jag har också haft den där deppkänslan ett par dagar nu. Tror det är för att alla helger är över och nu är det dags att ge sig ut i den ”bistra verkligheten” och söka jobb igen. Önskar att jag kunde sätta mig ner och gråta, men tårarna kommer inte.
Vad härligt att din familj är samlad igen.
Kramisar