01:22 | november 10, 2018
Sömnlös
God morgon från Indien. Eller morgon och morgon skulle jag nog inte kalla det. Kl är 5 på ”morgonen”. Jag har legat vaken sen 03.30. Som en klocka vaknar jag. Likadant igårnatt. Trots sömntablett så vaknar jag. Klarvaken.
Hemma är den strax efter midnatt och du är väl kanske också vaken.
Får panik när jag inte kan sova. Tankarna snurrar, jag får ångest och börjar tänka på livet. Vad kommer hända.
Saknar mina flickor så det gör ont. Saknar pojkarna också så klart men på ett annat sätt. Dom känns inte lika långt bort.
Snart är vi tillsammans igen. Kommer bli mysigt att se dom. Bara kramas och berätta vad vi gjort dom 10 dagarna ifrån varandra. Jag kommer ha många bilder och berättelser från Indien och Nepal. Dom tycker om att höra om allt vi upplevt där och vill veta allt om barnen. Om några år ska jag ta med Liv, Vida, William och Mio hit. Det kommer förändra deras liv.
Man får verkligen perspektiv på livet när man är här.
Trots käftsmäll på käftsmäll i vanliga livet och oro över allt just nu så har jag det väldigt bra. Ofattbart bra. Friska barn, mat på bordet, vänner och familj. Har allt som är viktigt för att må bra i hjärtat.
Nu i stunden är det mycket som tynger, gör ont och gör mig fruktansvärt arg och besviken. Men allt löser sig. Det gör det alltid…
… och nu är jag är här! Fokuset är helt inställt på att göra gott. Det är målet och visionen. Lägga sig själv åt sidan och ge allt till dom som behöver det här.
Igår innan vi åkte tillbaka till vårt rum, med en vy och några kackerlackor, så hade en fin kväll med flickorna 🙂
Vi samlades i stora salen. Där sjöng och dansade dom och vi delade ut svenskt godis. En i teamet hade med sig en hel väska med gosedjur som alla fick. Det var barnen på Arkens förskola i Sverige som skickat med det finaste gosedjuret dom hade hemma för att glädja flickorna här.
Det var en sån glädje i luften att man kunde ta på den och känna den ända in i hjärtat.
Om drygt en och en halvtimme ringer väckarklockan. Lägger mig och läser en stund. Kommer väl somna en kvart innan jag måste upp. Zzzzznark. Idag ska vi ta med 25 barn på en utflykt. Vi ska åka till en nöjespark med vattenland. Hade behövt vara pigg. Men får sova en annan gång.
Stor Kram ♥️
Kära Hannah <3 jag lider verkligen med dig nu. Jag är mycket äldre än dig, samma ålder som din mor. men vid 35 års ålder gick jag igenom en svår skilsmässa med 3 barn ett var han far till, dom 2 andra flickorna hade jag sen innan men det var hårt ändå för dem 🙁 den ena av dem sa pappa åt honom även fast dom träffade sin rätta far med och vi hade bra kontakt. Så mycket ångest och bråk som blev mellan oss hoppas jag du slipper min dotter var bara ett år med. Är man som en människa som vi med mycket tankar känslor och får lätt ångest :(, då är det inte lätt alla gånger <3. Men du ska veta att jag tycker du är helt fantastisk som människa, mor till dina barn. Så kämpa på så gott du kan, och bryt ihop när du känner med de dina du har en underbar familj att luta dig mot som tur är, och jag hoppas du flyttar hem igen till tryggheten och din familj. Lycka till. Och ta nu inte åt dig av elaka tungor släpp bara inte fram dem, låt inte dem trycka ner dig mer nu när du har nog ändå. All kärlek som du brukar ge oss läsare :).
Så fint av barnen på Arkens förskola att ge bort sina bästa gosedjur. Ska bli spännande att följa din resa. Är säker på att allt kommer att ordna sig till det bättre så småningom. Kram fina Hannah!
Vilket fint arbete ni gör! Ni är fantastiska.
Käftsmäll på käftsmäll i livet är jag också allt för välbekant med, tyvärr. Snart är det vår tur att få lysa!!
Kramar