Hej min vän.Hoppas allt är väl.
Åh, vad glad jag blev över alla kommentarer på inlägget om näthatet. Är lycklig över att kunna bidraga med en sida som verkar ge många ett leende 🙂
Tack för ditt stöd och för att du är du ❤
Som jag skrev så vill jag att vi ska kunna ”prata” med varandra i kommentarfältet. Ge tips och råd, stöd och bjuda på roliga eller mindre roliga upplevelser.
När jag berättade för dig om min kamp med amningen och att jag skulle sluta så fick jag oerhört mycket stöd. Är verkligen tacksam över det. Det känns alltid skönt att höra att fler har upplevt och gått igenom samma sak. Mitt dåliga samvete blev genast bättre.
Nu är jag i full färd med att måla en stol och en pall som stått och skrotat här hemma.
Tänkte att de ska bli vita, lite shabby chic. Vad tror du om det?
Jag har helt plötsligt fått ett intresse som jag tidiagre inte haft. Nu vill jag bara fara på loppisar och hitta gamla möbler som jag kan måla om. Loppisar har jag alltid gillat, det vet du ju 🙂 Men då mest skräp och krafs.
Har spanat in ett vackert gammalt bord med spegel. Tror det kallas något med piga, om jag inte minns fel.
Det vill jag ha! Ska ta en bild och visa dig när jag har vägarna förbi den butiken. Tycker det är snyggt att blanda stilrent och modernt med en mer gammal och romantisk stil.
Vad gillar du för stil när det kommer till inredning?
Jag är lite splittrad för jag gillar stilrent och cleant men även det mer personliga med massor av grejer och prylar överallt.
Allt gott ❤
Hej min vän.
Häromdagen fick jag en kommentar som gjorde mig glad. Den fick mig att förstå att vi lyckats med vår idé med Bloggfamljen. Att skapa ett forum där näthat inte finns, där du kan trivas, slippa fula ord och påhopp. Och även vi som bloggar kan, utan att få ont i magen, läsa alla kommentarer.
Sedan vi startade Bloggfamiljen har vi tagit bort tre kommentarer och vi modererar inte innan de publiceras. Två handlade om vilken hora jag var och en om att mina barn var vidriga.
Tanken med medlemskap är att minimera näthat. Det utesluter inte det men oftast orkar personen inte lägga ner energi på att registrera sig för att skriva något elakt. Visserligen hade vi en person som registrerade 14 olika alias och diskuterade mig med sig själv men det är så synd om denna så det skriver jag inte mer om.
När jag födde Vida tog vi bort medlemskapet för att sidan skulle klara besöksbelastningen. Vi lärde oss efter Livs förlossning att det blir många nya läsare. Då valde jag att inte läsa kommentarerna alls. Orkade inte bli ledsen. För hur jag än gör så är jag inte mer än människa. När Aftonbladet skrev om förlossningen kunde du bl a läsa i deras kommentarsfält att jag fick skylla mig själv som fick komplikationer när jag valde kejsarsnitt ”när man är så jävla fåfäng och inte vill förstöra sin kropp”. Detta trots att jag fött fyra barn utan ett enda kejsarsnitt.
Jag kunde även läsa vilken äcklig vandringspokal jag var och om mitt utslitna underliv. Eftersom det var FB-inlogg på Aftonbladet kunde man se bild på personerna. Många var kvinnor mellan 30-40 år som kommenterat. Det skrämmer mig att vuxna kvinnor kränker. Kanske är de mammor som lär sin barn att inte mobbas i skolan? Till slut valde Aftonbladet att stänga ner kommentarsfältet när det kommit tillräckligt många kränkande kommentarer om mig och min familj.
Jag vill förtydliga att jag inte är ute efter att folk ska hålla med mig i allt jag skriver. Alla har rätt till sin åsikt. Men det är en stor skillnad mellan olika åsikter och kränkande påhopp.
Men i Bloggfamiljens kommentarsfält fanns ni som genuint undrade hur jag mådde. Vi är inte vänner privat men genom bloggen och kommentarsfältet har vi ändå en form av bekantskap. Jag har läst många av era bloggar om ert liv och ni följer mig i mitt liv.
Och det är anledningen till varför jag är stolt över Bloggfamiljen. Respekten mellan läsare och bloggare. Jag står för att jag vill ha en stängd kommentarsfunktion framöver för att jag inte orkar med de värsta nättrollen. Jag vet att ni finns där, jag vet t.o.m. vem somliga av er är, men jag kommer aldrig låta er vinna. Men framför allt vill jag inte att du som hjälper oss att skapa en unik miljö ska tvingas läsa det. I förra veckan hade vi över 470.000 besök. Och ingen skrev något elakt. Det mina vänner, det är unikt på webben! Tack från djupet av mitt hjärta!
Snart kan du shoppa Missoni på Lindex.
Äger själv inga Missoni-plagg men nu kanske det blir ett eller två. I alla fall till mina småtjejer.
Gillar den här koftan...
... som även finns i en liknande modell för barn. Då kan jag och Liv matcha varandra i höst.
Kram ❤
Nu är vinnaren dragen i Cantadou-tävlingen.
Tack för alla tips på goda maträtter och enkla tilltugg.
Vad mycket man kan göra med den osten 🙂
Det var inte lätt att välja. Men jag hade en jury här hemma som hjälpte mig.
Vinnaren är Maria77!
Här är hennes bästa Cantadou-stund. Låter väldigt enkelt och gott.
KRÄMIG GREKISK LAX
Recept:
4 port
Ingredienser:
1 stor bit lax eller 4 portionsbitar
2 pkt Cantadou basilika och vitlök
5 dl vispgrädde
salt
blandade oliver (gärna med kärnor)
körsbärstomater (gärna romantica små kvisttomater – smakar ljuvligt just nu!)
Gör så här:
Lägg laxen i en ugnsform.
Strö över oliver, skär tomaterna i kvartar och lägg på dem.
Vispa samman grädde och cantadou till en slät sås.
Salta. Häll såsen över laxen och ställ in formen i 225 C ca 20-30 min (beroende på hur tjock laxen är. Lägg på ett ark folie om rätten börjar få för mycket färg innan laxen är färdig.
Servera med en god avokadosallad (och ris eller pressad potatis om så önskas).
Snart bjuder jag på en ny tävling.
Puss på Dig ❤
God morgon min vän. Hoppas att allt är väl.
Idag är det Livans första dag på förskolan. Oj, vad hon har längtat. Bästa ”hotet” om hon inte lyssnar är att säga att hon inte får gå på förskolan. Då blir hon ett ljus 🙂
Det är så skönt att veta att hon trivs. Hon har varit helt uppspelt hela morgonen. Hon börjar på en ny avdelning också. Hon är ju stor nu min lilla tjej.
Liv vill att alla kompisar ska få träffa lillasyster. Hon är en mycket stolt storasyster.
Önskar dig en fin start på dagen.
All Kärlek ❤
Hej igen vacker. Jag verkligen uppskattar alla tips och all hjälp. Jag har nu pratat med amningcentralen, BVC och vårdcentralen. Jag har grinat och grinat.
Min feber har gått ner med hjälp av alvedon och bröstet är bättre. Under mitt samtal med amningscentralen bestämde jag mig för att sluta amma. I alla fall helamma.
Det är med sorg i hjärtat och dåligt samvete men jag tror det blir bäst för oss alla. Alla barnen får en gladare och piggare mamma och Vida kommer inte må sämre för att hon får flaska.
Klart jag önskar att det skulle gå lika lätt med amningen, som det gjort med de andra barnen, men nu gör det inte det. Känner också att jag inte orkar må dåligt och ha ont längre. Sedan Vida föddes har jag kämpat med både det ena och det andra. Ja, du vet ju att det inte varit så lätt.
Känner mig dessutom väldigt låg så jag hoppas att mer sömn och ingen värk och feber gör allt lättare och bättre.
Jag ger i alla fall inte upp lätt, för jag har kämpat.
Nu vill jag bara få njuta av lilla Vida och även ha tålamod med allt annat runt omkring och ha ett leende på läpparna 🙂
Tack för att du finns ❤
Hej min vän. Hoppas din vecka har börjar bra.
Tack för alla tips och råd angående min mjölkstockning. Är då glad att jag har dig. Vi får hjälpa och tipsa varandra om olika ting i vardagen 🙂
Jag sitter och väntar på att någon från amningscentralen ska ringa upp mig. Har lämnat flera meddelanden på deras telefonsvarare.
Nyss kom det ett paket som jag väntat på och längtar efter. Det gjorde mig både piggare och gladare 🙂
Är tillbaka om liten stund. Vida kallar.
Stor kram ❤
God kväll min vän. Hoppas att du har haft en fin helg.
Imorgon börjar skolan. Sega morgnar iklädda pyjamaser fram till lunch är ett minne blott. Nu är vardagen tillbaka med tidiga morgnar och mer rutiner än under det slappa sommarlovet.
Men det verkar bara vara jag som tycker att det ska bli mindre kul. Barnen längtar. William vill träffa alla sina vänner och Liv har tjatat om förskolan, varje dag, sedan hennes sommarlov började 🙂
Jag mår dessvärre skit igen. Febern har kommit tillbaka och mitt ena bröst lyser rött och värker något fruktansvärt. Jag, ammar, pumpar, masserar, står i duschen med varmt vatten och nu har jag BH:n full av fetvadd som jag värmt i micron.
Jag har kämpat med min amning sedan första dagen. Det har funkat så bra med de andra barnen men nu gör det bara ont och är jobbigt 🙁
Dagen har varit bra annars. Jag var på barnkalas med Liv och Vida och sedan har vi bara myst hemma hela familjen.
Nämen, är du vaken?!!. Det är ingen vanlig syn.
Måste hålla mig vaken en timme till för då ska Vida äta. Jobbigt att somna precis när jag måste vakna igen.
Ska sätta på en läskig film så jag inte vågar somna 🙂
God natt ❤
Hej min vän. Mysigt att vakna i mitt gamla rum hos mamma och Gunnar. Blir lite som ett barn så fort jag kommer hem till mamma 🙂
Igår fick jag hög feber och mjölkstockning. Då är det alltid skönt att vara hos mamma och bli ompysslad och få alla möjliga bra husmorstips.
Har fruktansvärt ont men febern har lagt sig. Fy fasen vad vidrigt det är med mjölkstockning. Huvva!
Igår kom Jessica, Alva-Leigh och lilla Fiddeli (hon är fem månader nu. Tänk att det var fem månader sedan jag var med när hon kom till världen genom kejsarsnitt) hit också. Barnen badade och vi grillade hamburgare och hade ett mini-kalas för William. Han fyllde ju elva år år när jag var sjuk efter förlossningen.
En underbar dag med sol och kärlek… och mjölkstockning 🙂
Ja, må han leva...
... Hurra hurra!
Det här kortet har Liv tagit. Hon älskar att låna min kamera.
Pojkarna ville sova över hos Jessica så det var bara jag och flickorna som sov i mitt gamla rum hos mamma och Gunnar.
Vi hade en mysig kväll.
Nu ska jag Vida och Liv fara på kalas hos Livs kompis. William och mamma ska till Kista och ha en mysdag med mat, kika i affärer och bio. Han önskade sig det i födelsedagspresent av henne.
Vad gör du idag?
Önskar dig en fin dag.
All Kärlek ❤
God morgon vacker. Hoppas allt är väl.
Varje gång Peter är borta så sover jag och alla barnen tillsammans. Tanken är alltid lika mysig men jag vet av vana att jag under natten ångrar mig bittert. En gnisslar tänder så det ilar in i märgen på mig, den andra snarkar som ett sågverk, den tredje pratar i sömnen och nu den fjärde som vill äta hela nätterna.
Ändå vet jag att nästa gång Peter är borta så ligger vi fem här igen 🙂
Satt inatt och tittade på bilderna som jag och Liv tog en kort tid innan bebis kom till världen.
Tänk att då kändes det som om magen skulle vara där för alltid. Det var tungt, ont och jag ojjade mig konstant. Men det var inte vara jobbigt jag längtade också så ofattbart mycket och undrade hur hon skulle se ut.
Nu ligger hon här bredvid mig och tittar. Världens underbaraste lilla bebis Vida. Nu är hon lite mer än en månad och älskad ända upp till solen, stjärnorna och månen (som Liv brukar säga).
Nu ska jag duka fram frukost och sedan måste vi packa och bege oss till mamma. Snart invaderas huset av 18 killar.
Önskar dig en fin dag.
All Kärlek ❤