Hoppas att du mår bra. Jag sitter som vanligt varje onsdag, efter att pojkarna kommit iväg till skolan, vid datorn. Liv leker på golvet bredvid mig och jag skriver min text till Klick! Såg du i förra veckans Klick, att tidningen ska ha en stor fest på Café Opera nästa fredag (30/10), och fira att de är störst i den genren av tidningar. Det finns inte allt för många platser, så först till kvarn, stod det. Kanske ses vi där, hoppas!
Vi önskar dig en fin dag!
Dator och fil. En vanlig syn på mitt köksbord.
Hej på en stund.
Varma kramar.
I dag kom det ett bud hit med en stor låda. Jag älskar paket och presenter, så när jag såg att det var adresserat till mig, så slet jag upp det 🙂 Det var Henrik, här hos oss, som ordnat dem genom sin kompis. Åh, jag är så tacksam.
Titta vilka snygga stövlar från TRETORN. Bruna med en rosa kant upptill.
Nu längtar jag efter regn och rusk, så jag kan stoltsera med mina fina stövlar.
God natt min vän.
All kärlek.
Kylskåpet gapar tomt. Så till lunch lyckades jag rota fram en laxfilé och frysta ärtor ur frysen, som låg bland mitt misslyckade lussebullebak från förra julen, som alla vägrade äta.
Lite torrt utan sås. Ser ut som en lunchrätt från en anstalt i Litauen.
Nu ska jag fara och handla!
Kram.
Kära vän, hoppas att du mår bra! Jag kom hem för en stund sedan. Fick åka in med Peter till stan imorse efter att vi lämnat pojkarna på skolan. Liv stoppade jag i en overall medan hon sov och satte i bilen. Peter glömde nämligen sin bil utanför jobbet igår!
Hemma igen. Köpte med mig kaffe för att piggna till och skvaller för att se vad som nu hittats på :-).
Jag och barnen åkte in till stan igår och hämtade upp Peter från jobbet och gick på Andreas, Williams pappas, releasefest för sin bok. Vi for runt som tokar och letade efter en blomsterbutik, men allt var tyvärr stängt. Fast det gjorde inget för William gav ett ”grattis till bokenkort” som han gjort själv och hans nya klassfoto som present 🙂 Det var inte förrän vi kom hem som vi kom på att Peters bil stod kvar i stan!
Williams farmor Annika var där. Hon bor annars på vackra Västkusten.
Skulle kunna vara en tredje syster Graaf i mitten.
Träffade alltid lika glada Anders och hans fina flickvän Sarah. "I huvudet på Anders" kan du läsa nästa vecka på Lifestyle, här på sidan, glöm inte det.
William var stolt och glad. Honom såg vi knappt röken av på hela kvällen. Mio däremot var överlycklig för att det bjöds på dessert, och satt hela tiden vid Peter och mig och åt som en tok.
Man kan inte se ut som annat än en grå mus bredvid bombnedslaget Carolina. Livan hängde med, som alltid.
Det blev hämtmat från en kinakrog till middag, för att klockan blev så mycket innan vi kom hem.
Nu när jag börjat trappa ner på amningen har mitt hår och mina naglar fullkomligt förfallit. Under graviditeten och fram till nu, så har mina naglar växt och varit starka och långa, mitt hår har växt och blivit mycket tjockare och finare. Jag var så glad att jag inte behövde bli halvt skallig och se ut som en nevrotisk nagelbitare om händerna, men det är precis vad jag gör nu. Skulle det inte vara för mina extensions skulle jag nog se ut som en dränkt katt. Brukar det bli så när man slutar amma? Deppigt 🙁
Apropå hår, så har jag nu använt fransmedlet i drygt en vecka, ännu inget synligt resultat.
Det skulle bli ett dramatiskt resultat efter 20-30 dagar enligt Bobby. Än så länge är det bara mascara från Lancome som står för fransarna.
Återkommer om det är värt att prova 🙂
Ha nu en underbar dag!
Vi hörs senare.
Frid och kärlek 🙂
Undras om Liv kommer få ett syskon efter vårt besök i dessa inspirerande byar i Dalarna?
Jaha, då var det åter en ny vecka. Inget ont om det, men jag önskar att helgen kunde vara lite längre, och dagen måndag lite kortare. Trots min avsky mot måndagar, ska detta bli en bra dag!
Vi kom hem sent igår kväll. Hemresan gick betydligt snabbare och var dessutom mycket trevligare än ditresan. Ja, du vet ju varför 🙂 Fem timmar dit och tre timmar hem.
Sitter än en gång i vårt kök iklädd min favoritoutfit pyjamasen 🙂 Liv sover och tvättmaskinerna är fullmatade. Blundar jag så låter det som vågor mot en strand, men tyvärr är det långt från det. Det är bara en massa svettiga strumpor och unkna kalsonger som blir rena, men man kan ju alltid låtsas. Jag har plockat undan och sorterat, fyllt i papper till skolan och tagit itu med vardagliga ting, som jag flytt från i helgen.
Vi har haft en underbar helg, hoppas att du också haft det. Här får du lite bilder.
Igår var vi på björnjakt i skogen.
Vi hittade inga björnar, och tur var väl det. Däremot så såg vi massor av trollens skägg på träden, som fastnat. William trodde inte på oss, men Mio älskade att höra trollberättelserna som jag och pappa hittade på.
Här hade Peter kunnat dumpa mig efter felkörningen i fredags, och jag hade nog aldrig blivit hittad 🙂
Herr Säregen, som han brukar kallas, är lite smått säregen. Han har väl mig att brås på förmodar jag, men jag tror nog att generna från denna man är starkare...
... Vad tror du?
Efter troll, björnar och galenskap, begav vi oss alla till en bondgård. Efter grillningen dagen innan och besöket i ladugården, så luktade vi allt annat än hallon. Våra ytterkläder luktar fortfarande skit.
Det ser ut som en kuliss bakom mig. Jag stod på en brygga vid stugan vi fick hyra, och detta var den vackra bakgrunden.
Innan vi for hem, så tog jag och pojkarna några bilder för en ”turist-tidning” i Dalarna. Jag gjorde även en kort intervju om vad Älvdalen betyder för mig. Man måste ju måna om sina rötter.
Pappa är verkligen världens roligaste. Inte bara Mio har fått sina sidor från honom, även min och syrrans förträffliga och sjuka humor har vi honom att tacka för. Vi skrattar gott åt varandras skämt, tur att vi har varandra 🙂
Mio och William är som jag berättat tidigare, väldigt olika. William är mer eftertänksam och lugn, medan Mio är helt tvärtom. Han känns mycket större nu när han börjat förskolan, och han utvecklas för var dag. Det enda negativa är att han har fått öronen fulla av kottar. Jag vet inte hur många gånger jag får säga till honom varje dag. För att bara nämna en bråkdel så upprepas dessa meningar hundra gånger per dag, ”Borsta tänderna”, ”Ät inte med fingrarna”, ”Glöm inte att sätta på dig skor när du ska gå ut”. Likt förbannat så glöms besticken bort, han är på väg upp i kojan utan skor, tandborste, vad är det? Han är världens charmigaste, modigaste och tokigaste på ett underbart sätt, men sååå disträ, och inne i sin egna lilla värld att jag kan bli tokig. Är det typiskt för sexåringar att vara så?
Ofta kan Liv ligga och titta på ingenting och le. På natten kan hon i mörkret ligga och titta upp mot taket och skratta, som om hon ser någon eller något. Minns att det var likadant med pojkarna. Jag tror att små barn som ännu inte känt besvikelse, sorg, sagt ett fult ord, tänkt en ond tanke och fortfarande har så rena sinnen och själ, så oskyldiga och fortfarande omedvetna om all ondska i världen, är mer öppna. Jag tror att de kan se och känna saker inte vi kan. Är det kanske hennes skyddsängel hon ler och pratar med, den bara hon kan se?!
Barn är en underbar gåva som vi från att de är små frön, får ta hand om, vattna med kärlek, skydda, älska, forma, och se dem växa och bli vackra blommor.
Nu har vågorna slutat att slå, och jag måste hänga tvätt. Hela Livs rum ser ut som en tvättstuga, och värre kommer det bli.
Ha en fin dag, och kom ihåg att du är värdefull.
All Kärlek.
Hej min vän. Jag vill stanna här! Det har gått alldeles för fort, helgen är redan slut och det känns som om vi precis kom hit 🙁
I dag var det ett täcke av frost över landskapet, och Näsetsjön låg spegelblank. Med risk för att vara tjatig, men åhh, det är så vackert!
Herrarna Graaf är samlade.
I går var det badhuset som gällde. Jag tror att pappa och Peter var de som tyckte det var roligast. De hade tävlingar i vattenrutschkanan och hoppade på barnens flytsaker för att se vem som kom längst. Alla andra barnen flydde ur poolen 🙂
"Barnen" lekte glatt tillsammans.
Leon var klok och höll sig borta från galningarna.
Jag "tvingar" barnen att kalla Marie för mormor 🙂 Så kul att deras extra-mormor och min styvmor är yngre än mig! Marie tycker inte det är lika kul att kallas mormor, men vi tycker det 🙂
Jag tackar Liv för att hon var så trött och somnade på väg till badhuset. Bästa alibit för att slippa bada. Satt och tittade på skådespelet istället.
Efter badet for vi ner till en slogbod vid älven och grillade korv. Pappa gav pojkarna en lektion i hur man täljer grillpinnar, vilket var det bästa på hela dagen för dem.
Sådana här dagar skulle jag vilja ha fler av. Jag blir så lycklig av att vara här och barnen vill inte heller åka hem.
Liv satt inne i boden, skyddad från rök och tittade fram under mössan.
Försökte få pojkarna att föregå med gott exempel, men det slutade ändå med att alla satt på slobodstaket när vi vände oss om 🙂
Världens bästa pappa!
När jag var liten så fanns det en man som strök längs med vägen där pappa då bodde. Jag var livrädd för honom bara för att han såg konstig ut och var folkskygg. Jag gav honom namnet ”Kalle Blodkniv”. Har själv berättat om denna läskiga man för barnen, och hittat på massor av historier. De är livrädda för honom, och i går såg vi honom på byn. En gammal skralltig gubbe, och långt ifrån en kallblodig mördare 🙂
Sedan har vi ”Katt-mannen”. En man här i byn som har 100 katter, eller hade i alla fall det senast vi krypkörde i mörkret utanför hans hus, och skrämde upp barnen att vi skulle lämna av dem där om de var olydiga 🙂 Nu har kommunen varit där och skjutit av 60 av hans katter (pga vanvård. Sorgset!). Vi åkte dit i går för att pojkarna skulle få träffa honom och se att han inte är så farlig. Det första Mio frågade var ”Var är barnen du grävt ner?”, ”Är du hundra år?”.
En av alla hans katter.
Nu ska vi få ut det sista av vår sista dag här uppe. Sedan bär det av mot Stockholm. Behöver jag säga att jag INTE får vara kartläsare?!
Såg du att Maggan vann ”Bästa kändisblogg” inatt på BloggAwards? Åh, vad roligt, jag är verkligen glad för hennes skull. Vi har ju fått många roliga skratt här på sidan. Grattis! Grattis! Grattis älskade syster yster!
Varma Kramar.
Hej fina. Efter två timmars felkörning så kom vi äntligen fram. Peter förlät mig längs med vägen (och jag honom, för att han blev så sur :-)). Om du läst hans blogg, så överdriver han. Jag är inte alls så dålig förare som han försöker få mig till 🙂
Vi kom fram vid halv elva, ändå var pappa, Marie och Leon vakna. De hade hållt sig uppe och väntat med middagen. Så halvvägs in på natten åt vi renskavsgryta och myste.
Här sitter vi alla och ska äta.
Tre trötta killar.
Vi har fått låna en fin liten stuga på Näset, med utsikt över älven. Tyvärr kan vi inte sova hos pappa pga deras hund Dina, funkar inte med Mios allergi. Däremot så kan vi vara här korta stunder, så nu har vi ätit frukost tillsammans och ska åka till badhuset och grilla korv efter det. Badhuset, är ett ord som inte klingar fint i mina öron. Fy, vill inte gå runt med min bleka kropp och sätta fart på dallret till allmän beskådning. Jag som hade låtit benen gro, för att hålla värmen i Dalarna, måste åka in på den lilla lokala macken och köpa en Bic. Lär väl se ut som Grinchen efter några drag på benen. Har lånat en baddräkt av min mamma, så jag kan gömma mig lite i den 🙂
Ser du hur oerhört vackert det är här. Så underbart, lugnt, harmoniskt och är redan nu ledsen att vi snart ska fara.
Nej, nu ska jag ta vara på tiden hos världens bästa pappa, så hör jag av mig senare ikväll.
Jag kan lova dig att jag ligger inte högt i kurs hos min kära man just nu, inte hos någon i bilen för den delen.
Jag skulle guida oss till Mora och nu är vi i Hudiksvall, långt, långt bort från Mora och Älvdalen. Glada Huddik, som det kallas, har nog aldrig varit mer dyster. Oops! Detta är nog sista gången som Peter lyssnar på mig. Jag var helt hundra på att vi skulle fortsätta E4:an förbi Gävle, men icke! Jag brukar åka kostigarna annrs, men har hört att motorvägen mot Gävle/Falun ska vara bättre och snabbare.
Usch, vad jag har dåligt samvete nu, men det var ju inte meningen. Pappa får värma på middagen igen.
Håll tummarna att vi kommer fram innan i morgon bitti 🙂
Kram kram
Än en gång nynnar jag på Willie Nelsons vidriga låt ”On the road again”.
Nu var det någon som sket så illa i bilen att jag funderar på att kasta mig ut i farten (Så fyndigt! Fart är fis på engelska). Ingen är skyldig, när jag kippar efter andan och kräver ett svar. Fy, vilka snuskar jag åker med. Alla får skulden tills någon erkänner 🙂
Vi är i alla fall på väg nu. Packade bilen full, lämnade vår hemnyckel till en kompis som ska husera hos oss i helgen. IKEA och däcken tog vi i Uppsala. Det tog lite längre tid, för däckfirman hade beställt fel däck, så vi fick ”glatt” vänta på andra däck… i en timme 🙁
Lite bilder från Familjen Taikons bilfärd.
Här är jag glad och i full färd med att hjälpa gubbarna att byta däck 🙂
Inte lika glad! Skit på er, däckgubbar.
William längtar tills vi kommer fram.
Mios första fråga när vi lämnade uppfarten hemma var, "Är vi framme snart?!".
Snart är jag full av äckel.
Jag äcklas av skiten, men kan ändå inte låta bli att äta det. Blir du sugen? Sinnessjuk bild!
Liv sover sött.
Peter kör genom ösregnet, men har ändå ett vakande öga över sin chokladkaka. Ska jag våga ta en bit?
Vi höres.
Puss och kram.