Det förekommer cookies på hannahgraaf.com. Genom att fortsätta läsa på hannahgraaf.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

13:01 | september 7, 2012

Osynliga vänner

Hej min vän. Vilken dag det är. Solen skiner och kanske får vi lite mer sommar ändå 🙂

Sådana här dagar gör mig på bättre humör. Jag blir gladare trots att jag ändå känner en tung mörk klump över bröstet och sinnet.

När jag igår berättade hur jag känt mig den sista tiden fick jag veta att jag verkligen inte är ensam. Vi är många som har mycket inom oss som vi vill få ut och prata om. Skönt att vi har varandra här.

Fick ett boktips som jag genast tog åt mig. Tack Cilla.

Den heter ”Drunkna inte i dina känslor”. Kanske kan den boken hjälpa mig för jag drunknar verkligen i mina känslor. Allt från oro kring barnen, jobb, livet, att någon jag älskar ska bli sjuk. Ja, alla hemska och jobbiga tankar och känslor drunknar jag i. Det tar över mig.

Trots att jag innerst inne vet att all oro och ångest inte gör något bättre eller räddar någon. Snarare tvärtom.

Jag känner andra människors känslor som också tar över mig. Mår någon annan dåligt så mår jag också dåligt.

Vill bära hela världen på mina axlar 🙂

Kan jag vara en HSP-person (high sensitive person)?

Missförstå mig inte. För jag är så klart så otroligt lycklig över mitt liv, mina barn, hälsan och är framför allt sååå TACKSAM!

Här hemma bakas det för fulla kanelbullar och Vida ligger i sitt babygym.

Vida ligger och tittar på ingenting och skrattar. Hon tittar upp mot taket och ler så hela hennes ögon glittrar. Hon försöker prata och söta, ljuva små bräk kommer ur hennes mun.

Jag tror hon ser någon eller något som inte jag ser. Ett litet barn är så rent och oförstört. Ingen oro eller mörker i världen har ännu hunnit trubba av de vackra skira känslotrådar, sinnen och andliga närhet som jag tror ett litet barn har.

Ser hon kanske sin skyddsängel eller en osynlig vän?

En mysig och härlig tanke tycker jag.

All Kärlek ❤


17 kommentarer



17 kommentarer om “Osynliga vänner”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Hej Hannah!
    Oj vad jag känner igen mej i dina känslor! Man blir sjuk av oro för allt och alla…..Men ibland glömmer man all oro och inser hur fantastiskt man har det!
    kram

    Svara
  • Ja alla har vi något att prata om och jag är glad att jag har min kurator. Lite synd bara att jag inte gick dit tidigare…
    Jises så söt Vida är 🙂 Lycka till med bullbaket
    Kram

    Svara
  • Hej tack för att vi får följa dig varje dag. Jag mår inte alltid heller så bra men jag försöker tänka att man kan ju inte oroa sig över vad som kan hända, för det kanske aldrig händer och då är det synd om man har lagt massa tid på oro i onödan. Jag försöker ta en dag i taget. Trevlig helg själv ska jag jobba. Kram Millan

    Svara
  • Tänk att man inte är ensammen om sina känslor. Är just nu också inne i en ”sådan period” men är så lycklig som jag bara kan vara. Tacksam för allt fint jag har! Men ändock kommer dessa tankar…. Men det är väl livet?! Upp och ner.. Hör och läser att många redan är lite ”höstdeppiga”-kan det var efter sommaren som vi haft?! Nej, ska försöka att tillåta mig själv att vara lite nere, så vänder det sakta uppåt. Kom ihåg, bakom molnen lyser alltid solen! 🙂 Tycker du är fantastisk som delar med dig!<3

    Svara
  • Vill tipsa dig om en annan bra bok. ”Kaos i kvinnohjärnan” av Mia Lundin
    Kvinnohälsan är lite mer komplicerad…
    Var rädd om dig Hanna!
    KRAM

    Svara
  • Hej fina Hanna!
    Jag rek. också denna bok.
    Var rädd om dig!
    Ha en fortsatt fin fredag!

    Svara
  • Å Fina Hannah! du är verkligen en helt underbar person, att du bryr dig så mycket om hur andra mår! Värdens finaste egenskap, men… Du måste tänka på dig själv, jag vet hur du känner, man vill ställa upp för alla vänner, man blir sjuk av oro och ångesten tar över!
    Ibland måste man bara ta en djupt andetag och försöka släppa på allt. Våga ta hjälp av andra, berätta för dina närmaste hur du mår, tro mig folk ställer upp för dig!
    Så Hannah tänk på det, glöm inte bort hur fantastiskt många människor också mår, hur underbar du är som mamma, person! Jag beundrar dig enormt! Kram till dig och din fina familj !

    Svara
  • hej Hanna.
    Det är första gg jag skriver ett inlägg till dig, jag har läst din blogg nästan varje dag under 6 månaders tid. jag tycker den är jättebra och du verkar vara en varmhjärtad och omtänksam och bra mamma till dina barn:)…en insperationskälla:).

    Jag fick en liten pojke två veckor efter dig som också föddes på danderyd. Jag har mått så där i början då min amning inte heller fungerade och tillslut började med flaska:)…det är det bästa jag gjort..för det var verkligen jobbigt att pojken ständigt var hungrig!!

    Jag förstår din oro…jag kände likadant i min graviditet efter ett mycket sent missfall..och jag känner fortfarande att jag inte kan slappna av riktigt! Men jag o min kille köpte ett andningslarm som man sätter på blöjan- vilket givet mig sinnes frid :)…
    jag tror man alltid kommer att känna lite oro…men man måste försöka leva här o nu- nuet…inte med ett ben bakom och inte ett framför- japanskt talesätt

    Hoppas du mår bra snart och låt det ta lite extra tid att må bra…så brukar jag tänka när/ om jag mår dåligt! Allt löser sig till det bästa!

    hur mkt väger din lilla flicka Vida? min pojke väger 5 kilo nu (5 veckor gammal)…
    hur mkt äter Vida på flska? min pojke äter 150 ml var 3 timme…han älskar mat:)…

    massor med kramar till dig

    Svara
  • Hej. Måste bara fråga? Äter du p-piller, har hormonspiral eller har tagit hormonsprutan? I så fall kan det vara att du är känslig mot det! Jag tog hormonsprutan efter min sista graviditet och låg i soffan och stirrade i taket en hel sommar…var beredd att åka till psykakuten nästan för jag hade tappat all glädje! Då frågade en väninna till mig om det var så att jag hade tagit hormonsprutan och så var det ju!! Hon rekommenderade att inte ta den andra efter tre månader och när all skit lämnat kroppen var jag äntligen mitt vanliga jag igen. Vet inte om det nu är så med dig men kan vara värt att veta ifall att. 😉

    Svara
  • Ibland så “tar man åt sig” av alla andras bekymmer, jag kan vara så vid jul då jag tänker på alla de barn som önskar att det inte var jul pga föräldrar som dricker och bråkar osv. Man är ju inte mer än människa, man har känslor så självklart kan man må dåligt för “andras skull”. När någon mår dåligt vill man ju så gärna få den personen att må bra igen, det kan ibland ta över så att man glömmer bort att ta hand om sig själv också. Men jag tror att jag ibland “tar andras bekymmer” för att slippa tänka efter hur jag själv mår…(det där lät kanske lite konstigt men pga en sjukdom är jag begränsad, kan inte göra allt som jag skulle vilja men jag vill inte bli påmind om att jag är begränsad…vet inte om någon blev klokare av den förklaringen..).

    Det är jobbigt känslomässigt med alla hormoner efter man varit gravid sedan så tror jag du åt ganska starka smärtstillande ett tag (jag tyckte jag kände igen medicinasken på en bild fr sjukhuset, jag äter samma ). I alla fall om det är samma så mår man inte så bra när man slutar med dem…

    Ja vem vet kanske barn kan se sånt vi inte ser ? Kommer i håg när vi flyttade till vår nuvarande bostad så sa vår dotter (som var 3 år då) till mig en morgon att det hade stått någon i hallen utanför hennes rum kvällen innan. Jag fick sådana rysningar, jag frågade henne om det och hon sa att det var en liten kille. I ett par veckor efter det sov jag i hennes rum för jag tyckte det var obehagligt att lämna henne själv. Det gick ett tag sedan så kom hon ibland och sa att det var någon i hennes rum, nä sa jag det är bara ljudet från “ditt eller datt” sa jag men med tanke på hur hon förklarade hur ljudet lät så tyckte jag inte det var så kul. Eftersom jag tror på sådant där så var jag “hyper” ett tag men nu har det varit lugnt ett bra tag. Åh nej kom just på att i samma veva när det där hände hade hon, i ett år nästan, en “låtsas-kompis” sa hon och en dag sa hon att den kompisen har flyttat….och sedan dess har det ju varit lugnt! Nä nu fick jag sådana där rysningar igen, det där hade jag inte tänkt på…oj nu kommer jag att sova med ett öga öppet

    Svara
  • Jag är nog också en HSP- person, det stämmer in väldigt väl på mig. Men jag tror att många av de egenskaper en så kallad HSP-person har också beror på att man växt upp i närheten av en alkoholist. Det medför mycket, både psykiskt och fysiskt för en människa. Sockerberoende är ju ett arv från en beroendepersonlighet t. ex.

    Härligt för dig att ha möjligheten att få shoppa massa snygga kläder ♥.

    Svara
  • Tror också att barn ser saker som inte vi ser… Det finns en berättelse om en liten 3-åring som blivit nybliven storasyster. En kväll då föräldrarna undrade vad hon gjorde vid sin lillebrors bädd, så fick de höra att hon viskade i hans öra:
    ”Quick, tell me what God looks like, I´m starting to forget…”

    Svara
  • Hej Hannah!

    Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver! Efter en jobbig graviditet & då vår son äntligen var hos oss kom aldrig den där rena & skära lyckan som jag hört att man skulle känna. Jag kände mig som du beskriver. Aldrig att jag inte tog han om min son, snarare tvärtom, tog ”aldrig” paus. Skulle vara med honom jämt & gjorde allt för honom men i början hade jag hela tiden gråten i halsen & kände mig inte som mig själv. Fick bra hjälp från BVC & gick & pratade med en socionom. Att prata om hur jag mådde samt sömn hjälpte.
    Det blir bättre fast att man inte tror att de ska bli det!
    All styrka till dig!! Kram

    Svara
  • Den boken har jag med läst och vet nu att jag också är en av dom HSP, så mycket som stämmer in. Jag tycker det känns bra att veta att man inte reagerar som man gör bara för att man är utarbetad, utbränd eller deprimerad utan att vi faktiskt är ett gäng som känner av lite mer och bättre än andra, vi behövs! Kram från mig

    Svara
  • Åh söta lilla Vida, så oförstörbara de är de små. Men med så kärleksfull mamma som du är Hanna så kommer allt bli så bra för dej och din söta familj. Du är så öppen med vad du känner och du hade en jobbig förlossning men söta lilla Vida och hela din familj kommer bära dej genom de svårigheter du känner nu och du är lyckligt lottad med dina 4 söta barn och en underbar man så allt kommer ordna sej för dej. Tusen kramar.

    Svara
  • Hej Hannah!
    Aldrig kommenterat och är relativt ny här. Vill bara berätta att jag mådde såhär när jag slutat amma min pojke( mitt andra barn). Kroppen förlorar det där må bra hormonet som frigörs och det tillsammans med dålig sömn och ev järnbrist( har du kollat det?) kan göra en suuperdeppig. Mitt pågick i ungefär ett halvår men nu mår jag mycket bättre när kroppen börjat stabilisera sig igen. Man tar ännu mer för givet att allt ska bli som normalt med sitt andra( el tredje, fjärde etc) för det finns ännu mindre tid för en själv.
    Var snäll mot dig själv, låt saker ta tid och låt kroppen och sinnet läka. Du kommer snart må bra igen, det lovar jag!
    Stor kram C

    Svara
  • Underbara bilder på dina småtjejer!!!! Åh…bebis….kan inte låta bli att längta tillbaka till den tiden ibland…..
    Du är inte ensam Hannah. Sen har du nog rätt i att vissa av oss är lite..ok mycket kanske…känsligare än andra. Men man får väl hoppas att det finns något gott med det också :).
    Kram!

    Svara