14:59 | januari 28, 2018
Stig min älskade Stig
Hej min vän. Tack för din värme.
Dina ord hjälper mig i det mörker jag just nu befinner mig i.
Min älskade Stig.
Han blev påkörd framför mina ögon. Den synen, ljudet av dunset, hur han släpades framför däcket flera meter, men det värsta av allt hans skrik kommer alltid spelas upp i mitt huvud. Hans skrek som ett barn. Min lilla oskyldiga älskade Stig.
Han blev så glad när vi två kom till kontoret på morgonen och såg sina hundkompisar så han slet sig. Jag försökte fånga honom, fick tag i selen men han slet sig. Allt hände på 2 sekunder. Jag skrek stanna! Men från ingenstans i full fart kom en skåpbil en halvmeter från mig. Så nära. Hade jag hunnit så skulle jag kastat mig framför för jag hade överlevt. Säkert med brutna ben och armar men Stig hade varit kvar hos mig.
Jag drabbades av total panik och bara skrek. Jag blev helt paralyserads. Skrek till Henrik på kontoret att hjälpa Stig. Jag vågade inte röra mig. Är så oerhört tacksam till Henrik. Hans hjälp och insats.
Stig kördes direkt till veterinärer bara 50 meter från vårt kontor. Tack och lov att det var så nära så han inte behöva lida av sin smärta. Han pumpades full av morfin och sövdes. Hans ben var brutna och höften krossad.
All sorg som någonsin funnits i mig kom upp.
Isaks död, saker från barndomen och sorgen och skulden jag kände för Stig.
Nu är jag väldigt utlämnande men jag är inte rädd för att visa dig att jag är svag och att jag inte räcker till. Jag är inte rädd för att våga blotta mina sköra trasiga sidor.
Peter kom och hämtade mig men jag var i sån chock att jag bara skrek. Ljudet, Stigs skrik, skulle han dö?! Allt bara exploderade inom mig.
Ett läkarteam fick ta hand om mig och ge mig lugnande. Jag kunde inte vara still, jag bara skrek, grät, skakade och vill slå mina händer hårt i vägen. Börja blöda så smärtan i mitt inre blev fysisk.
Jag kunde inte kontrollera mig.
Jag bad till Gud att Stig skulle få överleva. Jag bad och bad på mina bara knän.
Efter att Stig röntgats så visade det sig att alla ben på hans bakkropp var krossade men enligt en specialist så skulle han kunna klara sig men det skulle behövas flera operationer för att han skulle bli återställd OM hans urinblåsa och tarmar klarat sig.
Vi behövde vänta nåt dygn för att dom skulle kunna se om han kunde kissa och bajsa själv.
Hela familjen var överens om att han skulle överleva. Vi skulle bära honom och han kanske skulle halta men han skulle överleva.
Vi besökte honom hos veterinären. Han låg med slangar nersövd. Han kändes kall så jag bad dom ha en värmefläkt vid hans bur. Vi tog med hans favoritfilt som vi lade över honom och han fick min T-Shirt vid sitt lilla huvud så han skulle känna min lukt och vara trygg.
Peter väckte mig dagen efter, när barnen var i skolan, och sa att Stig inte skulle klara sig. Det hade visat sig att han var för skadad inne i kroppen.
Jag blev hysterisk. All sorg och smärta. Han skulle dö. Försvinna föralltid. Han skulle aldrig mer komma viftande med sin svans och titta på mig med sina goda ögon. Aldrig mer. Jag hatar aldrig.
Jag ville inte se hans kropp för den var svullen sa läkaren men jag såg ändå svarta märken på hans vita fina päls efter däcket. Det jävulska onda däcket. Föraren stannade bara till, tittade och åkte.
Barnen tog Stigs död hårt. Men barn sörjer på ett annat sätt än vuxna. Dom grät och skrek ut sin sorg men sen blev det lättare för dom.
Jag däremot har för mycket inom mig. Mycket sorg som jag kanske tryckt ner. Isaks död och synen av Stigs olycka och hans död. Allt kom, chocken släppte inte och jag kunde inte kontrollera mig. Jag klarade inte av att vara stark för barnen.
All skuld och sorg har tagit över mig. Jag fick ännu mer lugnande och min syster och mamma bokade ett flyg till mig hem till Sverige.
Jag kunde inte vara i huset. Klarade inte av att bli påmind om aldrig. Att aldrig mer se Stigs glada uppsyn, inte höra hans små tassar mot golvet. Tomheten.
Så nu är jag hos mamma. Det känns skönt. Jag fylls av tröst men mår så fruktansvärt dåligt. Kan inte sluta gråta.
Peter är stark för barnen nu och hör av sig hela tiden och berättar att barnen mår bra. Dom är inte sorgsna eller gråter lika mycket. Vida, som jag trodde skulle bryta ihop av sorg, har tagit det bra.
Önskar jag kunde sörja som barn gör.
Se det fina i det onda. Men jag kan inte det nu.
Min bästa älskade Stig. Han har alltid varit vid min sida och jag vid hans. Ända sen den dagen han kom till oss har jag varit hans mamma. Han har sovit vid mig varje natt, följt mig vart jag än har gått. Jag kunde bli irriterad för han ALLTID gick runt mina fötter. Vet inte hur många gånger jag har hållt på att snubbla över honom. Nu hade jag gärna snubblat över honom hela tiden.
Gick jag på toaletten skulle han följa med. Han satt alltid och väntade utanför. Om jag gick upp mitt i natten så vaknade han och följde efter mig.
Han var med mig hela tiden. Låg vid mina fötter var jag än var.
På morgonen när jag öppnade ögonen och rörde mig lite så vaknade han direkt, började vifta på svansen och blev galen av lycka.
Den kärleken. Var jag iväg en kvart så blev han så lycklig när jag kom hem att han inte visste vart han skulle ta vägen. Hur kunde jag vara så älskad? En hunds kärlek och trofasthet är så ren och äkta. Så ovillkorlig.
Peter tog en bild när jag tog farväl. Är så tacksam över vår sista bild. Stig fick ett fint liv, ett kort liv, men så fyllt av kärlek. Han var så älskad, så trygg och så fin. Den bästa av alla!
Jag viskade förlåt, att vi älskar honom och luktade i hans öron, borrade ner min näsa i hans päls. Älskade att lukta honom på pälsen på hans hals och hans mjuka tussiga lilla huvud.
Han var full av morfin och helt borta men jag vet att han hörde mig. För han frustade när jag sa hur älskad han är. Hans päls var blöt av mina tårarna och hans ögon tittade tomt på mig.
När läkaren sa att det var dags så viskade jag… allt är bra nu, släpp taget, du är inte ensam, Isak står och väntar på dig med öppna armar ❤️
16:20 | januari 26, 2018
Paus i sorgen
Tyvärr har vår lilla Stig lämnat oss idag. Igår var han med i en tragisk olycka och just nu så finns det ingen ork hos Hannah att skriva.
Vi är alla förkrossade och barnen behöver extra mycket tröst.
💔
12:39 | januari 24, 2018
Svårt att inte bli kär
Det finns en ”by” här som heter La Heredia.
Den ligger väldigt nära där vi bor i La Quinta uppe i bergen.
Jag är helt kär i den här byn. Så vansinnigt mysig, vacker, pittoresk och man får lite samma känsla som av den Grekiska ön Skopelos där ABBA-filmen spelades in. Små färgglada hus i bergen. Man får en så förälskelsekänsla i hela kroppen när man är där. Så personligt och litet med en lokal restaurang och fik samt en bar dit alla går på fredagkvällar.
Med magisk vy och utsikt över bergen och havet.
Finns inte så mycket till salu där men lade upp ett objekt igår som jag hoppas nån kommer falla för.
Kika HÄR!
Helt ljuvligt!
Fick min mäklarbild idag. Ser rätt proffsig ut va? 🙂
Här är vi hela gänget på SkandiaMäklarna Costa del Sol. Vi har tre kontor. Ett i Marbella, Estepona samt Nueva Andalucia där jag sitter.
Kram ❤️
21:27 | januari 23, 2018
Min baksida
God kväll min vän. Hoppas allt är väl med dig.
Har nattat de små och haft hemma-SPA med Mio. Lärt honom hur viktigt det är att han håller huden ren. Sköta om sitt ansikte.
Har jobbat hemifrån idag då jag blev sjuk igår. Kände redan igårmorse att jag hade ont i njurarna och visste att jag hade UVI på väg att bryta ut. Efter ett läkarbesök fick jag det bekräftat samt att jag fick en antibiotikakur på tio dagar. Har haft feber hela natten, ont i mage och rygg och varenda lymfkörtel. Men efter en dag hemma, och påbörjad kur, så är jag på benen och på kontoret imorgon igen.
Skönt att ändå kunna sköta jobbet trots att jag legat i sängen 🙂
Dom två små damerna bråkade och hade sig så mycket ikväll så jag höll på att bli tokig. Vanligtvis sover dom tillsammans i Livs säng men ikväll fick dom sova var för sig.
Sen vi flyttade hit så har jag och Peter haft vår säng för oss själva nästan varje natt. Halleluja to that!
Apropå Peter så har han ju sitt Instagramkonto @enpappasdagbok. Jag tycker hans texter är roliga och jag bjuder gärna på min oglamourösa baksida i vardagen. Ordagrant baksida 🙂
Men det han lade upp idag. Fyyy fasen hur jag ser ut. Ha ha ha! Nästintill en sorglig syn. Med byxorna hängdes. Mina älsklingsbyxor dock.
Kan inte göra mig av med dom trots hål och en icke existerande resår. Köpte dom i England för 17(!) år sedan. Har massor av mjukis men har nästan alltid på mig dessa.
Ser ut som jag bajsat på mig!
Ja ja, jag bjuder på det. Jag kallas ju inte HannahPrutt för intet 🙂
Har i alla fall varit nyttig idag och gömt undan chipsen.
Gjorde en enkel sallad med tonfisk till lunch som jag åt ute i solen.
Jag känner mig så glad över vår flytt. Trodde att jag skulle sakna vårt hus i Sigtuna men jag har inte skänkt det en tanke. Trivs så bra i vårt nya hem.
Har ju LOVAT att göra ett inlägg om hur det kom sig att vi tog steget och lämnade Sverige, vad barnen sa etc etc… och jag ska hålla mitt löfte. Måste bara hitta en stund då jag kan sitta i lugn och ro och knåpa ihop och skriva ner alla tankar, känslor och beslut. Innan veckan är slut. Lovar.
Lade mig i biorummet för att se Bron på Netflix. Har bara sett första avsnittet på första säsongen men alla säger att den är så bra så nu var det dags.
Men ICKE.
Den är dubbad på spanska och med spansk text. Finns inga andra val. Hur kan dom dubba den?! Blir galen 🙁
All Kärlek ❤️
08:45 | januari 22, 2018
Öppet Hus
God morgon min vän. Har du haft en fin helg?
Här har vi haft det glatt, sent, gott, soligt och slappt. Helt enkelt en helg av det mesta.
I lördags fyllde svärfar Kai år så Peters brors familj och vi möttes upp och åt födelsedagsbrunch på Marbella Club.
Leokjol från Ganni, tisha Elsaleonie.se, skor Plainvanilla.se samt väska från Zara.
Gillar och vågar mer färg nu när jag är mörkare i håret.
Vida håller hårt i sin kusin.
Barnen badade när vi vuxna satt kvar och pratade efter brunchen.
Lets go banans. Passar mig då mitt smeknamn ibland är Hanna Banana och Bananish 🙂
Hur härligt med egna bananer i trädgården?!
Senare på kvällen passade kusinerna Ella, Emilia och Mio flickorna och vi föräldrar tog en sväng på byn.
Väl hemma igen åt jag upp barnens pizzarester och somnade som en gris.
Igår låg jag i solen och läste ”Ett litet liv”. Den är verkligen bra och jag har mycket kvar. Det är en riktig tjockis. Barnen busade och mot eftermiddagen for vi ner till stranden och mötte upp Anna och Andreas samt några andra vänner. Alla har barn i samma åldrar, och hundar, så det var fullt ös.
Tog en frossarkväll av rang. Helgerna innefattar en av de sju dödssynderna för mig… frosseri 🙂
Med myskläderna på fyllde jag en säck med glass, chips, popcorn samt en mysig filt och satte mig i biorummet.
Mmmmmm!
Jag, Peter och Mio såg filmen Open House på Netflix. Så läskig och bra. Vi hoppade och skrek flera gånger. Nu när jag jobbar på SkandiaMäklarna och sett den här filmen så tror jag inte mer på Öppet hus-visningar. Kolla filmen så förstår du 🙂
Ha en fin dag.
Stor Kram ❤️