11:19 | augusti 26, 2018
Blandade känslor
God söndag vacker. Hur mår du?
Jag vaknade nyss. Ska packa ihop mina saker, åka förbi skolan och ge William och Mio massor av pussar och kramar och sen bege mig mot Arlanda och Spanien.
Men är tillbaka här igen redan om drygt två veckor 🙂
Wow! Vilket gäng vi är tillsammans. Förstod efter mitt senaste inlägg att jag inte är ensam. Många mår dåligt, eller har mått dåligt. Men med alla dessa kloka och varma råd och hjälp vi kan ge varandra så är det en väldigt bra bit på vägen till god psykisk hälsa.
Så många ärliga öppenhjärtliga berättelser från sårade själar men också från helade själar. Så många kloka ord, varma, sorgsna och hjälpsamma.
Vi har varandra. Tack!
Kommer berätta mer om allt med flytt mm då frågorna var många. Men framför allt så ska du som skrev att väljer bort mina barn tänka om. Det är jag som låter dom ta modiga steg i livet. Inget jag vill och jag hade så klart kunnat bestämma så vi bor under samma tak. Men jag vill låta dom våga. Blir det inte bra, då gör vi bara om och gör på ett annat sätt. Mina barns lycka är viktigast. Jag finns ju för dom hela tiden vart än i världen vi befinner oss. Tack och lova att ingen av dom vill plugga i USA eller Kina. Då hade vi inte kunnat ses lika ofta och lika lätt.
Sen är det här en blogg. Jag är öppen och ärlig men jag kan inte och vill inte skriva allt som händer, orsaker till vissa saker eller varför det i ibland bara är som det är. Men det borde man förstå. Så att spekulera och ha sig hjälper varken dig eller mig.
Igår var en dag med väldigt många blandade känslor.
För fyra år sedan fick jag ett samtal från min mor där hon bad mig att sätta mig ner och lyssna. Isak var död.
Den sorgen, den mörka avgrunden jag föll ner i, det skriket som kom ur mig vill jag aldrig uppleva igen.
Igår var det som sagt fyra år sedan på dagen som Isak gick i förväg till himlen.
Tänker på dig varje dag älskade Isak! Saknar dig så mycket så det gör ont. Men jag vet att vi möts igen. Ta hand om Stickan där uppe. Älskar dig varje dag i resten av mitt liv ♥️
Igår var det även dags för Mios nya skola, hans nya plats en stund i livet. Att släpp taget liiite om min Mio.
Han sken. Sken som en sol. Så modigt, nyfiken, förväntansfull och glad. Jag grät mest inombords.
Detta är hans dröm. Mina barn är så trygga i sig själva pga ett varmt och kärleksfullt hem så dom vågar ta stora steg, prova sina vingar… för dom vet att jag är där om dom faller.
Och jag kommer som sagt redan om drygt två veckor igen. Men det är nog mest för att ge en varm kram och mysa lite. Pojkarna är stora och har inte det största behovet av att hänga med mig men en kram och mammas närhet är alltid bra och lite påtvingat 🙂
William börjar skolan idag. Samma skola går dom i och har varandra.
Mio och mamma.
Var inte ensam igår utan hade mamma vid min sida. Var nära till gråten hela tiden. Mio min Mio.
Fikade och träffade lärare. Hela dagen var vi där.
Sen ville Mio att vi skulle gå. Det började bli pinsamt tyckte han 🙂
Jag och mamma åt en sallad i kvällssolen innan hon skjutsade hem mig till Ewa.
Ewa skulle egentligen varit iväg på middag men ville inte att jag skulle vara ensam. En dag med så många blandade känslor både på gott och ont men mest ont.
Jag älskar ju kantareller så hon hade köpte hem det och jag gjorde kantarelltoast med parmesan i ugnen till oss.
Sen myste vi ner oss i soffan frossade i massor av gott och somnade båda två. Vi vaknade till vid midnatt på soffan och hasade oss till våra sängar.
Sen kunde jag så klart inte somna om och låg halva natten och tittade på Castel Rock på HBO. En ny konstig och läskig serie baserad på Steven King bok.
Dags för kaffe och börja packa.
Tack för att Du finns.
All Kärlek ♥️
13:45 | augusti 23, 2018
I ärlighetens namn
Hej min vän. Hopps allt är väl med dig vart du än befinner dig och vad du än gör.
Har inte sovit så mycket inatt pga olika jobbiga anledningar. Samtal och tonåringar. Småpanik och ångest men det löste sig. Tack och lov.
I morse fick jag ett sms från min vän Viktoria att det står frukost och väntar utanför dörren till mig och Mio.
Vilken vän! Vilken omtanke! Vilken kärlek! Tack!
Så jag och Mio fick en god start på dagen. Mackor, bullar, smoothie och annat gott.
Inte för att vi har kommit så långt. Vi hasar fortfarande runt i pyjamas 🙂
Får bo hos min älskade vän Ewa som ställer upp på ett helt fantastiskt sätt. Jag och pojkarna får bo här nu när allt är lite upp och ner. Vi sover i mina flickors gamla våningssäng som Ewa fick när vi flyttade. Mio på överslafen och jag under. Varje gång han rör sig så tror jag att sängen ska braka ihop. Men mysigt är det ändå. När William är här, som mest sover hos kompisar i stan, så har vi madrass också. Vi i ett rum. Lite av den där kollektivkänslan som jag älskar 🙂
Som du säkert har förstått så mår jag inte särskilt bra. Har inte gjort det på ett bra tag.
Är inte rädd för att blotta mig och berätta för jag tror att många kan känna igen sig och då är det skönt att veta att man inte är ensam. Tänker inte skämmas. Ingen ska behöva skämmas över att man inte mår bra.
Detta är absolut ingen självömkan och jag vet att andra människor har det sämre och mår sämre än jag men nu är detta min blogg och mitt liv. Så du som känner att du vill kasta skit… stänga av datorn, lägg bort mobilen och ta en promenad. Lägg din energi på nåt annat.
Men du som förstår och kanske själv inte mår bra så kan vi stötta varandra.
Well, livet är inte alltid så lätt. Man kan bo i ett vackert hus, i ett varmt land, ha underbara vänner och familj, bra jobb och utåt ha allt men det är ju inte allt. Men så klart mycket.
Vad vore livet utan kärleken till och från vänner och familj?! För det är viktigt. I alla fall för mig. Men vad är livet om du inte har en inre lycka. Det är ju viktigast.
Allt ligger inom en själv. Jag har aldrig själv trott att jag skulle kunna gå in i väggen eller få en depression. Jag är tuff och stark, har varit med om så mycket så jag klarar mig. Bara att förtränga, lägga på locket, borsta av det och gå vidare. Men så var visst inte fallet.
Ärren som jag fått är så hårda och har gjort min hud extra hård har jag tänkt. Men där under var den visst mjuk och skör. För det är jag. En konstig blandning av en hårdhudad typ och en högkänslig personlighet.
Det här kom som en oväntat käftsmäll från sidan. Helt utan att jag fattade vad som hände.
För visst kan man inte bara lägga locket på och gå vidare. Inte med allt. För en vacker dag så bubblar det över.
Mycket har hänt i mitt liv. Mycket som jag själv inte tror jag tagit skada av men kanske har jag det. När jag berättat om vissa saker som jag själv lämnat bakom mig så sitter lyssnaren i chock.
Bara senaste åren har det varit död, sjukdomar, trauman och sorg men också underbara glädjande saker som hänt. Men tyvärr så är det ju det jobbiga händelserna, dom där elaka orden som sätter djupast spår. Inte skratten och värmen.
Jag har känt mig tom och orkeslös. Vissa, många dagar, har jag inte ens kommit ur sängen. Ligger bara i flera dygn och sover. Orkar ingenting. Men vissa dagar så måste jag och då tar jag ut den lilla orken jag har. Hittar på saker med mina barn, familj och vänner. Det är glädjande men inte som förr.
Jag är liksom inte mig själv. Inte glad. Bara tom. Ledsen och arg.
Mycket har kommit nu med flytten och olika viljor. Att behöva ta stora beslut som gör ont i hjärtat, känna sig ensam, så oändligt ensam, i det och inte veta varken ut eller in. Bara att alla vill så mycket och det hänger på mig. Det är jag som ska ta beslut….
Och på bekostad av min egna lycka. Men så är det. Ibland måste man lägga sig själv åt sidan för att dom man älskar ska vara lyckliga.
Och det har jag gjort. Som ”grädde på moset” när jag redan mår skit. Men så är livet.
Jag ser inte framemot nåt, har ångest att jag inte orkar göra nåt, ångest att jag mår som jag gör, panik över att inte veta hur jag ska mig ur det. Känner mig otillräcklig, värdelös, ful. Har inte ork att vara alla till lags men ändå ligger det där dåliga samvetet och gnager i mig för att jag inte svarar i telefon, tar den där fikan eller hör av mig till vännen som jag inte träffat på länge. Vill att alla ska vara glada och må bra.
Mio kommer också stanna kvar i Sverige, som William. Vilket gör ont. Ondare än ont. Men det är hans önskan och att se Mio så lycklig gör mig mitt i allt lycklig. För jag vill att mina barn ska vara det. Mina pojkar är stora och har alltid varit hos mig och med mig… och så klart kommer dom alltid vara med och hos mig men på ett annat sätt. Men det är jobbigt. Inte för dom men för mig. Huvva, börjar storgråta bara av att skriva till dig.
Gråter gör jag hela tiden. Kan inte sluta eller kontrollera tårarna. Kommer i tid och otid.
Livet. Min vän. Livet. Men det måste gå vidare. Och det gör det. Bara att kämpa och hitta tillbaka. Vet inte riktig hur ännu men snart är jag tillbaka i vardagen så då kanske det blir lättare.
All Kärlek ♥️
19:36 | mars 11, 2015
Vinnaren av ett par ECCO!
Nu är vinnaren i min ECCO-tävling dragen. Det rätta svarsalternativet var nr2. Effortless Living.
Grattis Anna!
Här är hennes motivering,
Oj, oj, oj, över 400 tävlingssvar! Chansen att vinna är alltså inte jättestor, men jag MÅSTE ändå göra ett försök, för JISSES VILKA SNYGGA SKOR!
Varför ska jag vinna? Jo, för om tre veckor startar jag mitt nya jobb. Jag har vantrivts på mitt nuvarande jobb så länge nu, jag har fått ta oförtjänt mycket skit, och till slut fick jag nog. Bara tre veckor kvar, alltså. Och vad härligt det hade fått vara att ”start over, start fresh” – komma till det nya jobbet med även nytt på fötterna. 🙂
Ps. Rätt svar på frågan är 2. Effortless living. 😉
Gillar att hon inte tar skit längre. Det ska ingen behöva ta! Samt att hon chansade trots att hon trodde att det var nästitill lönlöst. Våga och vinn 🙂
Snart kommer jag ha fler tävlingar så håll ögonen öppna.
Stor Kram ❤
19:15 | mars 11, 2015
I väntan…
… på min flight till Malaga tar jag ett glas bubbel och en räksmörgås. Jag landade nyss i Göteborg, där mitt flyg går ifrån, och då är en räksmörgås ett måste 🙂
Landar strax innan midnatt och då väntar min älskade man där ❤️
16:25 | mars 11, 2015
Mot Spanien
Hej igen vacker. Nu bär det av mot Spanien. Peter är redan där så det blir en resa på egen hand. Inte mig emot för då kan jag läsa 🙂
Har packat klänningar, tishor och sköna lösa byxor. På tok för mycket, som vanligt. Det är varmt dagtid men kvällarna är kyliga så jag har med mig min nya fina mockajacka.
Märket är Frontrow från Passion for Brands. Mjukt pastellrosa mocka. Extra fint när man får lite färg på näsan.
Fasen! Kom på att jag glömde mina öronproppar. Har ALLTID ett par i min handväska men nu bytte jag väska precis när jag skulle fara mot Arlanda. Måste gå på jakt efter ett par nu.
Var rädd om dig.
All Kärlek ❤️